Vänner i nöden
Jag har många fantastiska vänner. Bland annat helt otroliga Mia som trots att hon har ett sjukt späckat schema släpar med en gammal sur trasa 06.30 på morgonen till gymmet för att köra roddmaskin, rehabövningar och styrka. Utan henne hade jag inte kommit iväg. Jag var trött och på dåligt humör i morse. Blev irriterad av att se folk springa på löpbandet och öste diverse dynga åt höger och vänster men Mia parerade med glatt humör när jag drog igång min vanliga gnälldrapa om HUR JAG MÅSTE FÅ SPRINGA SNART! Hon menade att tanken med det här är att jag ska kunna springa resten av livet. Inte nu.
Hastade sen iväg till ett möte och när jag kom ut ur det hade finaste Malina messat mig den här peppbilden om att rodd är den senaste heta trenden.

Vi är kanske inte kompisar ännu men jag spöade i alla fall skiten ur roddmaskinen för i min frenesi så hör jag plötsligt Mia som sitter i maskinen bredvid säga: "vart är du på väg?". Då har jag rott så energiskt att jag förflyttat hela maskinen ett par meter bort utan att märka det själv.
Och så här ser jag ut när jag är på mitt allra tröttaste och gnälligaste morgonhumör. En kombination av ett troll, en rumpnisse och lilla My!
Bland annat körde jag armhävningar så att jag nu har ont i revbenen. Skumt. Jag måste göra något knasigt.
Jag har ju som sagt tid nu att fundera över varför jag springer och hur jag vill springa i framtiden. Jag kan inte säga att jag har något färdigt svar ännu. Såg en äldre kvinna häromdagen som var ute och sprang och det gjorde mig väldigt glad. Någonstans ditåt vill jag hamna.
Jag känner just nu följande:
- Löpning är den träningsform jag i huvudsak vill ägna mig åt
- Jag vill bli en bättre och starkare löpare
- Jag vill ägna mig åt kompletterande träning där jag inte riskerar skador och som gynnar löpningen i första hand
- Jag vill springa på lust
- Jag vill springa för min egen skull
- Jag vill kunna springa 4-6 mil i veckan
- Distans känns viktigare för närvarande än snabbhet
Hur viktigt är det att springa marathon sub 4? Just nu känns det ärligt talat inte viktigt alls. Att kunna motionslöpa känns som mitt fokus. Men vem vet. Imorgon kanske jag känner annorlunda.
Här en låt jag älskar att springa till som jag öronknarkat på repeat idag
Kommentarer
2012-02-02 21:52 Moa Herngren
Mycket tänkvärda ord! Tack för dem de ska jag bära med mig.Åh, Kajsa och Fia, jag önskar så att jag fick kuta Havsbadsloppet men jag vågar inte tro eller hoppas på att jag är tillräckligt bra tills dess tyvärr. Min rehabprognos är 3-6 månader. Jag tar en dag i taget nu och anmäler mig först till lopp igen när jag vet att jag kan springa. Jag längtar!
2012-02-02 18:46 Fia
Jaa! Moa, Kajsa, Mia: anmäl er till Havsbadsloppet! Det har jag gjort och är ganska spak. Jag kommer inte dra tillbaka min anmälan förstås men i sällskap med så rutinerade tjejer skulle det förmodligen bli såå mycket roligare.Spak var en underdrift, jag är skitskraj.
Först Stockholm Marathon.
Jag hoppas för din skull Moa att du också är med där.
Följer för övrigt din blogg och har samma coach som du:)
Löparkram Fia





