Marcus Hartmann | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Marcus Hartmann


2017:3 Peppar peppar…

18 jan 2017

Som jag skrev i förra inlägget har året börjat bra. Först tänkte jag köra ett pass om dagen minst hela januari, men jag blev lite för trött och tänkte att några vilodagar är ju trots allt rätt bra. Kilometermässigt är jag dock enligt plan, eller till och med före plan, 192 km på 18 dagar (och får jag till lunchlöpningen idag så blir det 200!) Än så länge håller kroppen ihop och jag har inga allvarligare krämpor, mest lite träningsvärk. Så det verkar som att träningsdosen är lagom. Inga skador än, peppar peppar osv... 

 

Ett pass blev dock skit. Jag skulle köra fartstegring på löpband och det gick inte. Jag var helt färdig efter 25 minuter. Kroppen skrek att jag skulle sluta springa. I normala fall brukar jag kunna springa igenom det, men inte den här gången. Det var bara att sänka farten och sen jogga en liten stund så att passet inte skulle bli allt för kort.

 

Inriktningen på träningen är fortfarande att få många kilometer under bältet, och försöka minska vikten jag släpar runt på. Sen spränger jag in lite kvalitetspass här och var. I söndags blev det första riktiga långpasset i år, 25 kilometer med en ganska lång sväng ute i Bromma. Eftersom jag inte riktigt har hittat den där fantastiska löpkänslan än är det just nu oerhört viktigt vad jag lyssnar på när jag springer. Tack och lov har jag hittat tillbaka till P3 Dokumentär! Jag hade en period när jag inte lyssnade så mycket så jag har några att ta igen, i söndags blev Operation Sepals – CIA i Norrbotten. Har du inte hört den så in och lyssna!

 

Som sagt, lunchlöpning idag. Siktar på 8 km runt Kungsholmen i makligt tempo. Funderar på om det är Icebugs som gäller eller om det går att köra med vanliga skor. Den här tiden med omväxlande varmt och kallt är ingen fest när det gäller skoval. Jag kan i och för sig springa rätt bra i mina gamla Icebugs, men det är i ärlighetens namn rätt skönt att springa i skor utan dubb…

 

Jag har slängt in en extra tävling i år, Arena Run på Friends Arena. En helt ny upplevelse att springa en hinderbana (eller OCR som det heter). Tydligen ska den vara rätt ”snäll” jämfört med de OCR som kör med kallvatten, elstötar och eld. Ser fram emot att testa det.

 

Det var det. Nu bär det av till jobbet. Kram på er!

Inlägg 2017:2 – året börjar bra!

10 jan 2017

Träningsåret 2017 har fått en flygande start. Första 9 dagarna har jag skrapat ihop 110 kilometers löpning, dessutom ett styrkepass och ett pass med crosstrainer och roddmaskin. Klapp på axeln till mig själv!

 

På Garmin Connect kan du se alla mina pass. Kolla in här om du är nyfiken. Framöver ska jag försöka variera min träning lite mer, det blir lite väl många pass runt 15 kilometer. Veckan som kommer ska innehålla minst ett längre pass och ett riktigt intervallpass.

 

Nu känner jag dock att det börjar närma sig årets första vilodag. Kan bli idag, eller så tar jag den imorgon. Jag har ju tidigare skrivit om vikten av att våga vila, till exempel i det här inlägget "Satans förkylning och vikten av vila."

 

Nu har anmälan till Asics Frontrunner öppnat. Jag var ju en del av Asics Go Run It 2015, en riktigt fin upplevelse och roliga evenemang samt tävlingar. Gillar du att springa och testa nya grejer så är det bara att klicka in här och skicka in en intresseanmälan.

 

Årets planerade tävlingskalender ser just nu ut så här:

Premiärmilen

Aros Marathon 50 km

Stockholm Marathon

 

Som ni ser finns det plats för fler lopp, tipsa om kul och bra lopp här i kommentarsfältet. Särskilt om bra marathon efter sommaren!

 

Om det inte blir vilodag idag så kör jag nog det där intervallpasset ikväll, annars tar jag det imorgon…

 

Kör hårt därute (eller lugnt om det är isigt eller om ni inte har tränat på ett tag…) Kram på er!

Nya tag 2017!

2 jan 2017

Nu är det äntligen dags att lägga ytterligare ett år bakom sig. 2016 kan väl enklast beskrivas som ett år som bjöd på både toppar och dalar. Jag tror de flest är överens om att vår omvärld bjöd på en del skit förra året, jag behöver inte räkna upp allt här - det har andra redan gjort. Hur det än är så hoppas vi nog alla att det ska bli lite bättre 2017.

På det privata planet så kan jag konstatera att träningen och springandet inte gick som tänkt, dels på grund av småskador och förkylningar, dels på grund av att det hände en hel del saker på jobbet under våren och sommaren som helt enkelt gjorde att jag inte hann eller orkade träna. Å andra sidan så sprang/simmade jag ett oerhört roligt Ångaloppet med Cecilia, och fick i alla fall ihop några bra månader. Summa summarum slår jag dock fast att 2017 kan bara bli bättre när det kommer till träningen.

Så här glad var jag när jag sprang Stockholm marathon förra året:

När det gäller målsättningarna med 2017 har jag funderat en hel del. Ibland har jag varit sugen på att gå "all-in" på ultralöpning och bara köra riktigt långa lopp. Sen kommer jag på att jag fortfarande inte har sprungit 10 km under 40 minuter eller ett marathon under 3 timmar, och om ett knappt år fyller jag 40... Dessutom gick jag "all-in" på julmat och godis i december, verkligen "all-in" och skulle behöva gå ner rätt mycket i vikt. Så efter noggrant  övervägande så har jag kommit fram till att vänta lite med ultralöpningen och fokusera på de vanliga distanserna i år, och så se till att komma ner under 80 kg igen (det var ju trots allt bara 15 år sedan jag var där...)

Så i siffror är målsättningen för 2017:

Marathon - 2.59 timmar (15 min förbättring av PB)

Halvmarathon - 1.29 (3 min förbättring av PB)

10 km - 39.30 minuter (3 min förbättring av PB)

5 km - 18.45 minuter (2 min förbättring av PB)

Vikt - -15kg (långt från PB, vägde under 70 när jag bodde i London efter studenten men det är inget att sträva efter idag.)

Siffrorna är framtagna med hjälp av jogg.se löparkalkylator, förutom viktminskningen då, som jag för övrigt tror är mycket viktig för att få till tiderna. Jag kan verkligen rekommendera både träningsdagboken och kalkyltorn, de har hjälpt mig mycket! 

Jag rivstartade igår och sprang ett skönt pass på drygt 15 kilometer. Eftersom jag har fått igång mitt HRM-band igen så kan jag nu analysera passen bättre. För den nyfikne finns passet här:

Dags att planera!

26 nov 2016

Löpning går rätt bra och jag får ihop rätt bra, trots en efterhängsen nästäppa och många resor. Den nyfikne kan gå in och kolla de flesta passen på min dagbok på jogg.se.


Just nu är jag overkligt sugen på att springa ett lopp, egentligen nästa vad som helst bara jag får sätta på mig en nummerlapp och springa med en grupp andra människor. För att dämpa behovet lite så har det blivit dags att planera tävlingsäsongen 2017. En tävling är redan inlagd; Vätternrundan. Jag lyckades (om det är rätt ord...) få en startplats, så nu får jag väl riva av det där så att jag har gjort alla fyra klassiker-loppen...frågan är dock vilka löptävlingar jag ska köra.

Klassikerna

Premiärmilen har jag sprungit några gånger, ett kul och bra lopp som ger en bra indikation på hur försäsongsträningen har gått. En lite kuriosa är att två år i rad sprang jag på exakt samma tid, 44.29. Personbästa på detta lopp ligger på habila 43.32 (2013). I år funderar jag på om det kan vara första 10 km under 40?

Aros Marathon är en favorit som jag sprungi tre gånger. Bansträckningen är mellan Uppsala och Enköping, eller tvärtom, längs en gammal banvall. Rätt jobbigt underlag stundtals, men den positiva stämningen gör allt överkomligt. Loppet är det trevligaste jag sprungit, miljön är vacker och det kostar ingenting att springa. Just nu verkar det lite oklart om det blir något i år, men jag håller tummarna!

Jag har sprungit Stockholm Marathon sex gånger. Varje gång tänker jag att det kanske var sista gången. Sen kommer jag alltid på att det är fan så härligt att springa i sin hemstad och att publiken trots allt är rätt bra och att det ändå är en särskild känsla att springa upp för Västerbron. Kort sagt, det ligger i farans riktning att det blir en start i år igen...

Att springa långt är ju lite av en favorit och jag har ju börjat uppskatta skogen, därför funderar jag på om det är dags att göra ett nytt försöka med Ultravasan. Logistiken är lite besvärlig, men när man väl passar Evertsberg eller Risberg så tänker man ju ändå att det var trevligt att springa. Om jag kör i år så tänker jag att det kommer gå lite lättare eftersom jag inte kommer springa ett 100 km-lopp två veckor innan...

I övrigt är jag lite sugen på att springa TEC eller något liknande riktigt långt under året. Dessutom kanske jag ska göra ett nytt försök med Bagheera Fjällmaraton i Sälen, och testa något riktigt traillopp, kanske Kolmården?

Utomlands!

Sen är det ju det är att springa utomlands. Jag är med i lotteriet till Berlin Marathon, och det vore ju ett ypperligt tillfälle att gå för en tid under tre timmar. Jag lär ju återkomma om detta i inlägg framöver.

Även om det inte blir just Berlin så vore det, som sagt, kul att springa utomlands. En kompis tipsade om en bra sajt för att drömma om lopp på andra platser än Sverige, Worlds marathons samlar en sjuhelsikes massa lopp på en sajt, framförallt ultramarathon, marathon eller halv-dito. Jag har klickat runt lite och det är lätt att börja drömma om spännande lopp utomlands. Imorgon (27 november) är det inte mindre än tio lopp du kan springa om du slänger dig på ett plan till bland annat Seattle eller San Sebastian eller varför inte La Rochelle.

Aja, planeringen pågår för fullt och jag ska försöka sammanställa en lista över loppen jag faktiskt anmäler mig till i en post. Återkommer. Så länge: kram på er!

Hårda pass vs Känslan.

16 nov 2016

Ibland vill man bara köra slut på kroppen. Springa tröskelpass som egentligen är maxpass, intervaller som är lite för långa eller lite för snabba, köra långpass som är fem kilometer för långa. Efter passet faller man ihop som en blött fläck och undrar vad som hände egentligen.

Och ibland vill man bara såsa fram i mellanfart och springa lite kortare än tänkt.

Så känns det just nu; mellanfart och kort är ord som verkligen beskriver Känslan i kroppen. I måndags orkade jag inte ens träna efter att ha varit ute och rest hela dagen. Igår tänkte jag köra ett riktigt tufft Canova-pass på löpband, 50 minuter i 5.00-tempo och sen 30 min i 4.45-tempo. Det blev totalt drygt 56 minuter där jag i och för sig körde 50 minuter i rätt tempo men sen gav jag upp.

Lite segt, men samtidigt helt förståeligt. Jag är inte i samma form som innan och klarar inte riktigt de tuffa passen just nu. Det är bara att tugga i sig och fortsätta köra.

Jag skriver det här på flygplatsen i Trondheim. Idag har jag rest sen 03.30 i morse och jag kommer vara hemma vid 21-tiden ikväll. Med största sannolikhet kommer jag bara vilja gå och lägga mig, men jag ska göra ett seriöst försök att ge mig ut och springa. Så förhoppningsvis snörar jag på mig Icebugsen och springer ett varv runt Söder, eller kanske till och med långa varvet runt Årstaviken/Hammarby Sjöstad/Söder.

Eller så kollar jag ett avsnitt av Marcella, vi får se. Hur som kommer jag inte deppa ihop över det.

Kram på er!

PS Testa gärna Canova-passet, det är grymt. När jag var i bäst form körde jag det i 4.30-tempo och sen 4.15. Det var tider det… :)

Ladda fler


Följ oss

Loppkalendern

18 feb
Stockholm
22 apr
Stockholm
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!