Marcus Hartmann | Runner's World
Annons

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Marcus Hartmann

1000 km alldeles för sent

I helgen hände det. Jag ’sprängde’ 1000 km-vallen. Varje år är det en lika skön känsla att ta sig över den där gränsen, att veta att jag tagit mig förbi 100 mil. Problemet i år är att det skedde alldeles för sent. Förra året sprang jag Aros marathon den 2 maj, och sex kilometer in i det loppet så klev jag över 1000 km. 2014 kunde jag bocka av det i början av juli.

 

Jag tror det är rätt talade för det här träningsåret. Det har varit spretigt, det har varit småskador och det har varit en allmän trötthet efter den mest intensiva arbetsperioden hittills i livet. Kort och gott; ofokuserat. Samtidigt har jag ändå inte deppat ihop helt över det, kanske varit lite surare än vanligt hemma (sorry Cecilia, Ingrid och Gustav) men ändå inte alltför oroad över den minskade träningsdosen. Även om det inte ger så mycket att älta gammal skit så har jag ändå funderat lite på vad det kan bero på att det känts jobbigt i år. En del tror jag är att jag tog ut mig fullständigt förra året, många långa lopp och ett intensivt träningstempo med alldeles för dålig och kort återhämtning.

 

Senaste tiden har jag dock kommit igång ordentligt. Ni har ju tidigare läst om min comeback på fotbollsplanen samt min och Cecilias nyfunna kärlek till swimrun. Senaste tiden har det blivit väldigt mycket träning, och matcher. 25 pass i juli och hittills i augusti ligger jag på 24 pass. Många av dem är transportlöpningar till aktiviteter eller jobbet, varje kilometer räknas. En typisk vecka ser ut ungefär såhär (eller är tänkt att se ut såhär i alla fall):

Mån: Transportlöpning till och från fotboll 10 km, fotbollsträning 90 minuter

Tis: Mängdpass 10 – 13 km eller transportlöpning till och från jobbet 15 km

Ons: Transportlöpning till och från fotboll 10 km, fotbollsträning 90 minuter

Tors: Intervallpass (t.ex 400ingar på lunchen eller 1000ingar på band)

Fre: Transportlöpning till och från jobbet 10 km + mängpass (om jag orkar)

Lör: Mängpass eller match

Sön: Långpass eller match

 

Jag är fortfarande trött men nu beror det mest på träningen, och det är en skön trötthet! Kram på er!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-08-22 09:24


Swimrun-premiär!

Sommaren har varit mycket bra. Först och främst har semestern varit finfin, lång med mycket häng med familj och vänner. Först åkte vi till Spanien för att sol- och badsäkra semestern, en härlig vecka där barnen vägrade kliva upp ur poolen. Sen har det varit Nyköping/Oxelösund för nästan hela slanten. En avstickare till Örebro och årets bästa kräft/grillkväll med storasyster Åsa och Micke. 

Dessutom har jag kommit igång ordentligt med träningen. Juli blev första månaden jag tog mig över 200 km-tröskeln det här året. Två av veckorna fick jag ihop över 60 kilometer, en inte alltför vanlig total under 2016... De flesta passen har varit lugna och sansade, inte så mycket intervaller. Men det ska det bli ändring på nu, under hösten tänker jag höja tempo och köra kvalitetspass igen.

Som jag skrev i förra inlägget så har sommaren bjudit på två stora nyheter. För det första har jag börjat spela fotboll igen. Ett gäng träningar och en match har det hunnit bli (match nr 2 ikväll, avspark kl 20.00 på Stora Mossens IP om någon är sugen på att komma och titta). Det är oerhört roligt och jag ser fram emot när det inte känns lika ringrostigt. 

Nu har jag och Cecilia sprungit första Swimrun-tävlingen! I lördags så genomförde vi Ångaloppet Sprint, 10 km löpning och 1 km simning. Veckan innan loppet hade temperaturen i sörmlands skärgård rasat från ca 19 grader till 11 - 12 grader. Dagen före lopppet var vi ute vid Ånga och sprang på några av funktionärerna. Eftersom vi var lite oroliga för temperaturen så frågade vi lite försynt om det möjligen var för kallt att springa utan våtdräkt. Icke sa Nicke (eller vad han nu kan han hetat), "jag sprang och simmade själv en tur häromdagen i bara badbyxor och det gick fint, det är minst 14 grader i vattnet och insjön är riktigt varm." Vädret på lördagen var dock mycket bättre än fredagen. Trots det var det ändå med viss tvekan vi ställde oss på startlinjen, även om vi inte ser så tveksamma ut på bilden...

Vår taktik var att köra första halvan i ett rätt lugnt tempo för att inte vara alltför trötta när det var dags för simningen i havet. Första sträckan löpning var ganska enkel och de två första simsträckorna var som sagt i en insjö med hyfsad vattentemperatur. Precis innan varvningen kändes det fint och vi fick lite extra energi av att barnen stod med mormor och morfar och hejade på oss efter andra simningen. Vi varvade på 44.34 och var starka inför andra, jobbiga, delen av loppet.

Direkt efter varvningen var det en ganska lång löpning innan det var dags att slänga sig i Östersjöns vatten. Jag ska erkänna att jag var ganska nervös, jag gillar inte att bada om det är kallare än 25-30 grader i vattnet. Men det var inte mycket att göra, bara att köra på och börja simma. Döm av min förvåning när det trots allt kändes helt ok. Visst var det kallt och så, men det var hanterbart. Lite jobbigare blev det på tredje simningen i havet, mest eftersom det var så korta löpningar på de små öarna. Vid sista långa simningen som kändes som den varmaste frågade jag en av funktionärerna hur kallt det var vi vattnet, 14,1 grader svarade han...


Efter sista simningen var det ca 3 kilometers löpning innan målgång. Vi hade rätt mycket energi kvar och kunde stå på en del. Med det sagt, det var riktigt utmanande och teknisk terränglöpning så farten var på en hanterbar nivå. Inför målgången kunde vi öka farten liten och vi lyckades till och med passera ett annat tävlingspar på upploppet.

Ångaloppet är verkligen en rolig tävling och den är verkligen välarrangerad. Vi kommer garanterat komma tillbaka nästa år och springa igen. Och om det är så att du som läser det här tycker det låter intressant med Swimrun så är det bara att köra, det är verkligen roligt och värt det. Även om det bara är 13-14 grader i vattnet.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-08-15 14:11


Välkommen åter!

I år har jag för första gången på väldigt länge haft en lägre sammanhängande semester. Och det bästa av allt är att det fortsätter ytterligare en vecka! Tidigare har jag jobbat med saker som det aldrig går att vara helt ledig från, och ska jag vara helt ärlig är det väl ungefär samma nu men tack vare grymma kollegor som stöttar så funkar det den här sommaren. Jag har haft grymma kollegor tidigare också, men när jag jobbade med politik på regeringskansliet så gick det liksom inte att bara kliva av och stänga av telefonen.

Hur som haver, i år blev det fem veckor (med bara något litet uppehåll för att det hänt lite saker på jobbet) i sträck. Perfekt tillfälle att försöka få igång träningen igen. I år har ju inte varit någon succé direkt... I juli har det dock varit riktigt trevligt att springa och träna, bättre än på ett år faktiskt. Orsakerna till detta är två.

1. Jag har tillsammans med Cecilia (min fru, jag tror jag har nämnt henne innan) anmält oss till ett swimrun-lopp. Den 13 augusti springer vi korta versionen av Ångaloppet. I ärlighetens namn var anmälan inte helt genomtänkt (kan ha varit något glas vin inblandat...), men vi har fått till en del bra swimrun-pass i slutet av juli så det ska nog gå vägen.

2. Jag har börjat spela fotboll igen. I sommar började jag träna med Örby IS och ikväll kan det vara dags för premiär i division 5 mellersta Stockholm. Nu kanske någon tänker att den där 38-årige mannen har väl knappast något att komma med på en fotbollsplan, men det fina i kråksången är att jag är målvakt. Så jag har minst fem år till i kroppen...

Allt sammantaget gör att det känns riktigt bra inför hösten. Jag hade gärna skrivit mer just nu, men barnen står och stampar i hallen och vill gå ut och leka. Så jag återkommer. Kanske med en matchrapport efter kvällens drabbning mellan Norrtulls SK - Örby IS. Är du i Stockholm är det bara att komma förbi Stadshagens IP, klockan 20 är det avspark.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-08-05 10:26


Almedalen, korta lopp och välgörenhet

Jag har ju en ambition att springa längre och lugnare i år. Men man kan ju inte vara helt insnöade, så det blir några kortare lopp också. Ibland blir det extra kort, till och med så kort som 4,2 km.

 

I början av juli åker jag till Almedalen för att bevaka, påverka och informera. Ett utmärkt tillfälle att träffa politiker, kunder och andra intressanta människor. Hittills har det blivit åtminstone åtta gånger, mest i min tidigare roll som politisk tjänsteman. Numer åker jag som presschef för Teracom Boxer Group (ja, det Teracom som hade en mast som rasade utanför Borås, läs mer här: http://www.mynewsdesk.com/se/teracom/pressreleases/teracoms-radio-och-tv-mast-i-boraas-delsjoefors-har-rasat-1405112)

 

Almedalsveckan är inte bara mingel och rosévin. Det är också många små och stora organisationer som kämpar för att nå fram med sitt budskap på olika sätt. Så jobbar du med kommunikation så är det en bra plats att få inspiration och idéer till olika sätt att nå ut.

 

Som ni vet så gillar jag ju att springa. Någon gång har jag också skrivit om en sak jag inte gillar, nämligen cancer. En nära vän gick bort för några år sedan efter en lång tids sjukdom. Det har gjort att jag ibland försöker koppla ihop min löpning med att samla in pengar till organisationer som arbetar mot cancer. På senare tid har det inte blivit så mycket, men nu har jag fått till det igen.

 

Är du i Almedalen kan du göra mig sällskap och springa Almedalsloppet den 6 juli kl 8, ett kort och roligt lopp där du dessutom kan spana in kända (och okända) politiker. Det fina i kråksången är att arrangören skänker anmälningsavgiften till Cancerfonden. En så kallad win-win-situation! Du kan ju såklart skänka mer pengar om du vill, det tänker jag göra. Vi ses förhoppningsvis i Almedalen. Kram på er!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-06-14 10:34


Trevlig lördagkväll

Det är alltid trevligt med lopp som avslutas i en After Run med öl och pizza. Att bansträckningen dessutom är ganska exakt densamma som jag brukar springa på mina vanliga distanspass gör ju inte saken sämre. Söder Runt levererade på båda dessa punkter, ett i allt väsentligt bra arrangemang, som möjligen fortfarande har några barnsjukdomar. Typ tydligare km-markeringar och lite mer organiserad start, men vad spelar det för roll när det är lördagkväll och perfekt löparväder?

(För övrigt behöver jag uppdatera min garderob lite, mycket grönt på sista tiden...)

Så det enda smolket i bägaren igår var att benen kändes fruktansvärt tunga och och ostudsiga. Efter fem kilometer var det inte skönt att springa, men eftersom jag ändå hade som målsättning att komma under 45 minuter så var det bara att bita ihop och köra på.

Som lök på laxen hade jag glömt min Garmin och fick köra med Apple-klockan, som konsekvent visar 300 - 400 meter för kort. Frustrerande och svårt att planera sin löpning, men med facit i hand så var det nog tack vare det som jag ändå fick till en betydligt bättre tid än väntat (kommer till den, jag tänker lite på dramatiken här) med tanke på att det var en vecka sen jag sprang Stockholm Marathon.

Det var kanske inget publiktryck runt Södermalm igår, konkurrensen med skatteåtbäringen och fotbolls-EM var kanske för stor, men de som var ute gjorde ett riktigt bra jobb med att heja. Återigen tack till er som kom med glada tillrop om den här bloggen, alltid lika kul när ni kommer fram. Även om jag ibland ser lite sammanbiten ut är jag oftast jättesnäll, eller alltid.

Tiden då? Klockan stannade på 43.56 igår, ungefär en minut bättre än jag hade hoppats på, så nu börjar jag drömma om sub40 i år...Eller så fokuserar jag på tidigare mål om långa lopp, vi får se... Kram på er!

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2016-06-12 10:18



< Nyare inläggÄldre inlägg >
Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Sök på runnersworld.se


Få vårt nyhetsbrev!


Annonser