Marcus Hartmann | Runner's World
Annons

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Marcus Hartmann

Almedalen, korta lopp och välgörenhet

Jag har ju en ambition att springa längre och lugnare i år. Men man kan ju inte vara helt insnöade, så det blir några kortare lopp också. Ibland blir det extra kort, till och med så kort som 4,2 km.

 

I början av juli åker jag till Almedalen för att bevaka, påverka och informera. Ett utmärkt tillfälle att träffa politiker, kunder och andra intressanta människor. Hittills har det blivit åtminstone åtta gånger, mest i min tidigare roll som politisk tjänsteman. Numer åker jag som presschef för Teracom Boxer Group (ja, det Teracom som hade en mast som rasade utanför Borås, läs mer här: http://www.mynewsdesk.com/se/teracom/pressreleases/teracoms-radio-och-tv-mast-i-boraas-delsjoefors-har-rasat-1405112)

 

Almedalsveckan är inte bara mingel och rosévin. Det är också många små och stora organisationer som kämpar för att nå fram med sitt budskap på olika sätt. Så jobbar du med kommunikation så är det en bra plats att få inspiration och idéer till olika sätt att nå ut.

 

Som ni vet så gillar jag ju att springa. Någon gång har jag också skrivit om en sak jag inte gillar, nämligen cancer. En nära vän gick bort för några år sedan efter en lång tids sjukdom. Det har gjort att jag ibland försöker koppla ihop min löpning med att samla in pengar till organisationer som arbetar mot cancer. På senare tid har det inte blivit så mycket, men nu har jag fått till det igen.

 

Är du i Almedalen kan du göra mig sällskap och springa Almedalsloppet den 6 juli kl 8, ett kort och roligt lopp där du dessutom kan spana in kända (och okända) politiker. Det fina i kråksången är att arrangören skänker anmälningsavgiften till Cancerfonden. En så kallad win-win-situation! Du kan ju såklart skänka mer pengar om du vill, det tänker jag göra. Vi ses förhoppningsvis i Almedalen. Kram på er!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-06-14 10:34


Trevlig lördagkväll

Det är alltid trevligt med lopp som avslutas i en After Run med öl och pizza. Att bansträckningen dessutom är ganska exakt densamma som jag brukar springa på mina vanliga distanspass gör ju inte saken sämre. Söder Runt levererade på båda dessa punkter, ett i allt väsentligt bra arrangemang, som möjligen fortfarande har några barnsjukdomar. Typ tydligare km-markeringar och lite mer organiserad start, men vad spelar det för roll när det är lördagkväll och perfekt löparväder?

(För övrigt behöver jag uppdatera min garderob lite, mycket grönt på sista tiden...)

Så det enda smolket i bägaren igår var att benen kändes fruktansvärt tunga och och ostudsiga. Efter fem kilometer var det inte skönt att springa, men eftersom jag ändå hade som målsättning att komma under 45 minuter så var det bara att bita ihop och köra på.

Som lök på laxen hade jag glömt min Garmin och fick köra med Apple-klockan, som konsekvent visar 300 - 400 meter för kort. Frustrerande och svårt att planera sin löpning, men med facit i hand så var det nog tack vare det som jag ändå fick till en betydligt bättre tid än väntat (kommer till den, jag tänker lite på dramatiken här) med tanke på att det var en vecka sen jag sprang Stockholm Marathon.

Det var kanske inget publiktryck runt Södermalm igår, konkurrensen med skatteåtbäringen och fotbolls-EM var kanske för stor, men de som var ute gjorde ett riktigt bra jobb med att heja. Återigen tack till er som kom med glada tillrop om den här bloggen, alltid lika kul när ni kommer fram. Även om jag ibland ser lite sammanbiten ut är jag oftast jättesnäll, eller alltid.

Tiden då? Klockan stannade på 43.56 igår, ungefär en minut bättre än jag hade hoppats på, så nu börjar jag drömma om sub40 i år...Eller så fokuserar jag på tidigare mål om långa lopp, vi får se... Kram på er!

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2016-06-12 10:18


Viloperioden är över

Då har jag vilat en vecka efter Stockholm Marathon. Det blev totalvila, inte ett enda pass har jag sprungit. Rätt skönt faktiskt. 

Men nu är det slut på det. Ikväll ska jag köra igång andra delen av 2016 års säsong. Och jag gör det med en riktigt rivstart, det är nämligen Söder Runt ett flakt och snabbt 10 km-lopp runt Södermalm. Jag har sprungit det två gånger tidigare, och det har varit roliga lopp båda gångerna. Dessutom bjuder de på en riktigt bra after run. Så här såg jag ut sist jag sprang:

Jag börjar inse att jag ofta ser besvärad eller sammanbiten ut på bilder i inför lopp, det speglar verkligen inte den (oftast) sköna känsla och pepp jag brukar känna inför att springa. Aja, jag får jobba lite på det helt enkelt...

Så, om inget oförutsett händer under dagen så inleder jag med ett riktigt snabbt pass. Eller, vi får kanske se. Hoppas kunna gå under 45 minuter i alla fall. Formen är ju inte riktigt på topp.

Nästa vecka tänker jag ser ut ungefär så här:

Mån - Distans 60 min i lugnt tempo (typ 11 - 12 km)

Tis - Canova-distans 80 min (50 min 4.45-tempo, 30 min 4.30-tempo)

Ons - Alternativ träning (styrka eller yoga)

Tors - Distans 50 min i lite snabbare tempo

Fre - vila (eventuellt ett distanspass på Bornholm, om jag hinner)

Lör - vila

Sön - Långpass 100 min terräng (tänker att det blir en tur på Sörmlandsleden från Björkhagen och söderut)

Jag återkommer ikväll eller i morgon bitti med en lopprapport från Söder Runt. Kram på er!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-06-11 09:34


Uppåt! Framåt!

Då har vi lagt Stockholm Marathon 2016 bakom oss, och påbörjat resan mot dito tävling 2017. Vägen dit kommer kantas av många, långa pass och säkert en hel del korta och snabba. Jag ser också en hel del lopp i kristallkulan, och kanske även någon veckas vila.

 

På något märkligt sätt känns det som att jag är i början av säsongen. Normalt brukar jag ju vara i min bästa form vid den här tiden på året, eller i alla fall nära toppformen. Men nu känns det som att jag precis kommit igång och att en hel säsong ligger framför mig. Märkligt, men jag ska göra så gott jag kan för att förvalta den känslan och göra något bra av den. Förmodligen är det någon form av försvarsmekanism som slagit till och som, tack och lov, gör att jag ändå har en bra känsla efter helgen. När det går dåligt under längre tid så är det lätt att hamna i en ond cirkel och träna allt mindre, och därmed få det allt svårare att komma igång igen. Nu verkar det dock som att min dåliga säsong hittills snarare har gett lite mental styrka och ny energi inför resten av året.

 

Närmaste inplanerade loppet är Bagheera Fjällmaraton i Sälen i slutet av augusti. Jag kommer fokusera träningen på längre distanser, kombinerat med terräng och backträning. Några av veckorna kommer jag nog köra precis samma program som det jag fick av LG Skoog förra året inför Ultravasan. Det var några riktigt bra pass där som jag gärna återanvänder, särskilt crazy-weekend passen med tre långa pass i rad. Då visste man att man levde!

 

Jag ska också hitta något lopp innan fjällmaran. Har ni några bra tips på lite längre lopp, gärna terräng så får ni gärna hojta till, antingen under kommentarerna eller till min mail brevtillmarcus[at]gmail.com – tack på förhand! J

 

Närmaste veckan blir det vila och några lättare pass på max någon mil (eller två), och sen kör det igång igen ordentligt veckan efter det. Jag återkommer med detaljer. Kram på er!

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2016-06-08 00:34


Lopprapport ASICS Stockholm Marathon

Precis som väntat blev det ingen succé i årets upplaga av Stockholm Marathon. Förutsättningarna hade dock inte kunnat varit bättre, vädret var bra och jag hade startplats riktigt långt fram. I efterhand kan jag konstatera att till nästa år kommer jag träna som en galning så att jag kan springa i nivå med, eller snabbare, än mitt startnummer...

Jag gick, helt enligt gängse rutin, ut alldeles för hårt och slog av på takten någonstans runt 25 km. Jag trodde, i min enfald, att det skulle rädda mig. Det gjorde det inte. Vid Slussen (andra varvet) ville låren inte längre vara med utan sa 'tack och hej'. Längs hela Söder Mälarstran funderade jag på hur det skulle kännas med en första DNF. Sen tänkte jag att det nog i alla fall skulle kännas bättre med en medalj. Så jag körde på. I sakta mak. Till slut gick jag i mål på 3.50.12, en tid helt i linje med hur mycket jag tränat.

Nu skulle ju ni som läser det här kunna tro att det här skulle vara det värsta Stockholm Marthon jag sprungit, och att jag går runt och är superbesviken och hatar allt vad löpning heter. Men så är icke fallet, snarare tvärtom. Jag träffade så många roliga människor igår, några av er som läser här kom fram och snackade lite och det är en sån jäkla boost. Tack för alla trevlig och roliga samtal igår! Dessutom var det riktigt många som var ute och tittade igår, det ger verkligen en kick när publiken hejar och ropar. Tack till er också! Jag hann dessutom vara med i TV4 Sport och kunde på bästa sändningstid gå igenom alla ursäkter till varför det gick så dåligt i år, så det var ju bra! :) (Bild: Joachim Grundin)

Nu börjar resan mot Bagheera Sälen Fjällmarathon. I slutet av augusti blir det premiär för min del med lite backigare banor. Nästa vecka ska jag nog vila lite och ta några lugna pass, men sen blir det terrängpass och backträning för hela slanten! Och mer bloggande, jag lovar. Puss och kram på er!

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2016-06-05 14:56



< Nyare inläggÄldre inlägg >
Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Sök på runnersworld.se


Få vårt nyhetsbrev!


Annonser