Livsloppetbloggen - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Livsloppet Blogg


I artikelserien Livsloppet förmedlar vi starka livshistorier där löpning spelat en viktig roll. Ofta finns det mycket mer att berätta än vad utrymmet i tidningen tillåter, så nu hittar du därför Livsloppet-bloggen här på runnersworld.se. Varje månad får du följa en av profilerna från Livsloppet.

Den här månaden möter du Maria Börjesson, 43. Som ungdom tränade hon sprint och instruerade aerobics. Men när hon fick barn försvann träningssuget och hon tog en lång träningspaus. Med det följde en ohälsosam livsstil och en känsla av att inte leva fullt ut. Men i våras upptäckte hon Paulo Robertos ”15 minuter om dagen”, och löpbehovet kom tillbaka. Idag är hon mer vältränad än någonsin.

VAR MED OCH RÄDDA LIV!

1 maj 2016

Visst är livet underbart? 
Med små överraskningar runt hörnet. (Åh då menar jag bara bra överraskningar så klart :-)
Som att komma hem till människor man aldrig träffat och det är kärlek med en gång och så visar det sig att mamman i familjen är löpare!!!!
Än en gång tillrättavisar jag mig själv över min förutfattade mening som kom över mig igår.  
Där jag oroade mig för att ingen i familjen var löpare.

Så i morse drog vi ut, tjohooo vilket tempo. 4 km. rakt ut mot havet. Solen i ryggen och fåglarna som kvittrade, överlyckliga över värmen antar jag :-)
Vi stannade till, snackade med restaurangägaren som tog några bilder på oss och sedan full fart tillbaka. WOW LIFE IS GOOD!!!!
Hemma igen, rullade jag ut en yoga matta på deras tomt och gjorde min morgon yoga i solen. Sååååå skönt.

Och om jag skall knyta ihop säcken, med artikeln, så måste jag berätta lite om hur det var att vara löpare och få cancer, att ha cancer. 

Men idag vill be er vara med och rädda lite liv. Kind of.
Eftersom löpningen räddade mitt liv (cancern jag fick är inte jätte farlig, men eftersom man inte känner av den innan det är försent så kallar man den, "den tysta cancern" -Scary I know.) är min kärlek till löpningen stor, jätte STOR.
Och min tacksamhet ännu STÖRRE.
Och min frustration om möjligt ÄNNU STÖRRE.
För alla gamla damer som inte tas på allvar, för ingen lyssnar på gamla damer som har "underlivsproblem"
-Det är din ålder, säger doktorn och ödslar ingen extra tid på en undersökning.
Eller: -Så är det efter klimakteriet, säger någon annan läkare, som om klimakteriet är ett straff. Eller: -Åh det är inget farligt, hör av dig om det blir värre. 
Och så fortsätter det i all evighet. Och det gör mig så ledsen. 
För gamla damer har en tendens att finna sig i, vad en vitklädd doktor på andra sidan skrivbordet säger. 
Som sagt, jag hade tur.
En kombination av att jag älskar löpning så mycket att jag bestämt mig för att lämna min komfortabla zon och springa ett marathonlopp, (som gjorde att jag insåg att jag sprang på toaletten för ofta).
Men också för att läkaren jag besökte för en förmodad urinvägsinfektion också föreslog mig att göra en undersökning "när jag ändå var där".

Så jag sjävklart vurmar jag för gamla damer. För det är bara gamla damer som får äggledarecancer och så jag och typ 5 tlll per år som är under 45 år.

Inom gyncancer världen pratar man om nollvision.
Så jag tänker att vi skall hjälpas åt att nå den :-)
Och jag tänker att om ni känner någon som inte känner sig 100%.
Att ni lovar att stötta, hjälpa och i värsta fall tvinga den personen att gå till doktorn.
Och om doktorn avfärdar dem, så säg till dem att stå på sig.

För det är ett liv det handlar om.
Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen;
Doktorn kan be tusen gånger om ursäkt efter åt, att han inte såg cancern,  att han inte gjorde alla tester.
Men du har bara en kropp. Och sprider sig cancern är risken att du blir av med kroppsdelar, får massor av hemsk cellgift och tja.... slutet är inte alltid vackert. Åh då kan doktorn be om ursäkt hur mycket som helst....

Ledsen att jag blir lite allvarlig.
Men cancer är allvarliga grejer och får jag en sådan här fantastiskt möjlighet att skriva här, så måste jag också göra något bra. Något som gör skillnad för någon annan.
Och nu kan du också vara med och göra det!

Så bli "mina" ambassadör. Please?

Samtidigt vill jag också slå ett slag för CA125 (typ ett kvinnligt PSA-test) som ingen pratar om.
Det är inte nyckeln till allt, men enligt min mening en bra vägledning på hur dina under regioner mår.
Be om det på nästa gynundersökning. Bara ett blodprov bort.
Då vet du vad dina värden ligger på, när du är frisk. (det skall vara mellan 0-35, jag hade 320 när jag hade spridd cancer).
Testet kostar lite, så få läkare föreslår det frivilligt, men det är din medborgerliga rättighet att få ta det.

Stå på dig, är dagens uppgift :-)

Love & Peace to all of you!
Från ett super soligt Holland! 

Underbar kvinna, Marina! Thanks for a wounderful run!


Så här grönt är det i Holland idag, The Haug. En lite stretching innan löpturen!


 Lycka att få springa, att leva och att solen skiner!!!

Marina och jag efter 4 km. löpning. Vid den Holländska kusten.



Vilka holländsa damer, i snabb takt promenerade de med stora tunga tyngder i händerna. Det känns som holländarna över lag är välldigt sportiga och i god form. Trots att de äter smörgåsar heeeeela tiden.



Följ oss

Loppkalendern

19 aug
Uppsala
22 aug
Stockholm
23 aug
Stockholm
24 aug
Örebro
26 aug
Brottby
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!