Livsloppetbloggen - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Livsloppet Blogg


I artikelserien Livsloppet förmedlar vi starka livshistorier där löpning spelat en viktig roll. Ofta finns det mycket mer att berätta än vad utrymmet i tidningen tillåter, så nu hittar du därför Livsloppet-bloggen här på runnersworld.se. Varje månad får du följa en av profilerna från Livsloppet.

Den här månaden möter du Maria Börjesson, 43. Som ungdom tränade hon sprint och instruerade aerobics. Men när hon fick barn försvann träningssuget och hon tog en lång träningspaus. Med det följde en ohälsosam livsstil och en känsla av att inte leva fullt ut. Men i våras upptäckte hon Paulo Robertos ”15 minuter om dagen”, och löpbehovet kom tillbaka. Idag är hon mer vältränad än någonsin.

Transportlöpning och "glada änkor"

19 aug 2016

Idag hade jag tid för massage i Årstadal. Jag valde att springa dit vilket var cirka 16 kilometer. Härligt väder och fin utsikt från de tre broarna jag passerade. Jag sprang och tänkte på en sak som en granne sa till mig då vi flyttade in i radhusområdet där vi bor.  "Vi som bor i de här husen lever länge" sa hon. Hon menade att det var på grund av att våra hus är tre våningar och man går mycket i trappor. Fastighetsbeteckningarna på husen är "Glada Änkan", vilket är lite konstigt, men men...

Tranebergsbron

Det jag tänkt på är att det var/är flest änkor i området. Inte så många ensamma äldre män. Tankarna går medan jag springer och jag tänker att det kanske beror på att det är kvinnorna som gått mest i trapporna. Upp och ner med saker, städat och fixat. Nu har jag ingen aning om rollerna i dessa familjer, och att kvinnor lever längre än män i Sverige gäller även de som inte bor i radhus på tre våningar.

Västerbron

I vilket fall kom jag att tänka på att vi ofta pratar om att träna. Jag skulle önska att man mer ofta pratade om att röra på sig. All träning behöver inte vara kvalité i den bemärkelsen att man planerat innan hur passet ska vara och vad man ska få ut av det. Det är minst lika viktigt att vara aktiv i sin vardag. Gå till bussen, gå i trappor och bara röra på sig.

Jag får ofta höra att jag tränar för mycket. Men jag ser det inte riktigt så. Jag rör på mig mycket och tränar ibland. Mina styrkepass på gymmet är träning, eller om jag kör tabata hemma eller går till simhallen och simmar. Ibland när jag går ut och springer tränar jag och ibland är jag bara ute och rör på mig.

Men det spelar egentligen ingen roll vilken etikett man sätter på det man gör. Det viktiga är att må bra! Och det gör jag av att röra på mig. Det gör de flesta. Sedan hoppas jag att jag inte blir ensam kvar i huset som en "glad änka". Utan att min man springer i trapporna lika mycket som jag gör!

Liljeholmsbron

Nu har jag en vecka kvar av min jättelånga ledighet. En vecka med mycket egentid och träningstid. Efter det börjar vardagen på riktigt. I fortsättningen kommer ni som vill, kunna följa hur jag fortsätter röra på mig och träna trots en fullspäckad vardag med allt vad det innebär. Jag har blivit erbjuden att fortsätta blogga för Runners World och tackade självklart ja. Det här mitt sista inlägg i "Livsloppet". Tack till alla er som läst, skrivit kommentarer, ringt och skickat meddelanden. Jag är tillbaka i min "egna" blogg i slutet av augusti.

Sjuka barn och att cykla i motvind är bland det värsta jag vet...

18 aug 2016

efter riktigt hemska saker så som cancer, naturkatastrofer, barn som far illa, krig och sånt såklart. Men om jag tittar i min lilla vardagsbubbla så är det två saker som verkligen är tråkigt.

Mest tråkigt är när barnen blir sjuka. Att se dom må dåligt och ha ont. När de inte kan vara med på sånt man planerat och de sett fram emot. Min son hade över 40 graders feber igår och nu har vi lärt oss att det brukar innebära halsfluss. Halsprov visade på bakterier. Han skulle ha börjat skolan idag. Första dagen i förskoleklass men det får vänta. Mest ledsen blev han över ett kalas han är bjuden till på lördag, men efter att ha tagit penicillin under gårdagen är han betydligt piggare idag. Vi får se.

Jag hade bestämt mig för en cykeltur igår. Jag har inte cyklat sedan Vansbro triathlon och tänkte passa på nu medan jag och maken har semester. Jag klädde på mig efter frukost. La ner två runekakor i fickan och tog fram cykeln. Jag visste att det skulle blåsa men jag hade glömt bort hur jobbigt det är att cykla när det blåser.

Jag cyklade till Brommaplan, ut mot Ekerö och sedan ut på Färingsö. Jag vet inte exakt hur lång rundan blev då jag pausade klockan vid några tillfällen och glömde sätta på den igen, men jag gissar på 75 kilometer. Och jag vet att motvind innebär medvind ibland men det är liksom inte värt det. Det kändes som motvind mest hela tiden och hemska vindar från sidan.

Cykling som träning tar mycket tid och man kommer rätt långt. Sen måste man ta sig hem också. Jag kan ibland ha lite svårt att se mina begränsningar i vad jag orkar.

Sista milen var en plåga. Jag var hungrig och började fantisera om mat, chips och coca cola. Jag hade behövt mer än två runekakor. Benen var stumma efter cykelturen och jag slängde i mig mat hemma. Jag tog en resorb och gjorde en juice på morot, ingefära och lime.

Trots motvind var det underbart att få köra slut på kroppen under tre timmar. Få egentid, frisk luft och tid att tänka. Tänka på allt och inget. Göra upp träningsplaner och hämta energi. Och som vanligt har jag redan glömt hur hemskt det var att cykla i blåsten och lite vind kommer inte hindra mig från att plocka ut cykeln en annan dag.

Darriga men starka ben efter rundan.

Hur mycket tid och pengar får man lägga på träning?

15 aug 2016

Jag vet inte hur många gånger jag hört att jag tränar för mycket. För mycket för vadå? För mitt eget bästa eller att det tar för mycket tid från familjen?

När det gäller mitt eget bästa får man inte glömma att träning är min hobby. Något jag gör för att jag älskar det och det får mig att må bra. Och den träning jag gör, trots att jag inte alltid tycker det är jättekul, gör jag för att kunna till exempel springa eller utsätta mig för lite mer extrema lopp.

Angående att ta tid från familjen så är det ett känsligare ämne. Jag vet inte hur många gånger jag fått kommentarer som "jag väljer att vara med mina barn istället för att träna" och varje gång gör det lite ont i hjärtat. Jag undrar snabbt om mitt val att träna på morgonen klockan 05.00 istället för att väcka mina djupt sovande barn för en lekstund sådär på morgonkvisten är ett dåligt val. Eller att de får vara en timme med sin mormor utan mig, medan jag springer en runda kommer skada dom för livet.

Nä, men just det där orkar jag inte förklara för folk. Och jag ska inte behöva förklara det heller, men vi funkar ju ofta så. Vi går i någon sorts försvar trots att min träning inte har något med andras val att göra. Precis som jag går i försvar och tar upp exempel om att träningen aldrig tar tid från familjen. Det vet jag ju att den gör.

Nu har jag tänkt satsa på en Ironman 2017 i Kalmar. Jag vet att det här kommer ta mycket tid från familjen. Jag ska bland annat försöka komma iväg på två träningsresor. Jag kommer dessutom börja på en ny arbetsplats, min äldsta börjar förskoleklass på onsdag och barnens aktiviteter på det.

Så hur ska jag få ihop allt detta. Utan att få dåligt samvete. Jag tänker inte skriva "utan att bli stressad" för den dagen träningen gör mig stressad måste jag tänka om, då träning för mig är något som ska få mig att må bra.

Min plan är att prioritera mera. Göra aktiva val på hur jag vill lägga min tid. Och vara nöjd med de valen jag gör. Lägga mig tidigt på kvällarna så jag kan träna innan jobbet. Be om hjälp med barnvakt. Springa med barnen och träna smart då tillfälle ges.

Sen har jag tänkt satsa på en eller två träningsresor. Men nu snackar vi tid borta från familjen och pengar som ska spenderas på mig. Jag och min man arbetar som poliser, och alla ni som följer samhällsdebatterna nu vet att många poliser tjänar jättedåligt. Min mans lön är samma som en helt nybakad polis, och han har arbetat i över sex år som polis. Så hur ska jag med gott samvete ta mig råd att göra detta?

Även här är min plan att prioritera. Prioritera vad jag lägger mina pengar på. Jag kommer ha matlåda varje dag, inte handla onödiga saker och strunta i utekvällar. Kanske låter skittråkigt men nu pratar vi ett år av mitt liv. Förhoppningsvis kommer jag leva många år till och kan ju när som helst prioritera om. Det är ju inte så att jag kommer strunta i att gå ut och fira en vän som fyller år eller bjuder in till fest.

Men det är inte utan lite dåligt samvete jag tar ut en veckas semester utan att vara med barnen. För just tid är det viktigaste jag kan ge mina barn. Men även om mina barn är det viktigaste jag har, så är det inte det enda jag har. Jag har även jobb och min hobby träningen. Precis samma gäller för mina barn. Deras föräldrar är nog deras största trygghet men även de har andra saker. De älskar att vara hos sin dagmamma, med sina kompisar, med sina far-och morföräldrar. Nyligen var de två stora en vecka i fjällen utan mig och Johan. De sa inte att de saknade oss en enda gång. De kommer ju dessutom vara med deras pappa när jag är borta. Kanske kommer de till och med passa på att ha en vecka ledigt och åka till farmor och farfar.

Så hur mycket tid och pengar får man lägga på sig själv och träning för att det ska vara OK. Jag tror detta är individuellt och man måste gå till sig själv och känna efter. Det man kan göra däremot är att aldrig skuldbelägga någon för de val de gör, så länge ingen far illa. Men om du någon gång undrar hur jag tänker, fråga!

Fredagsfys och lite "barnmisshandel"...

12 aug 2016

"barnmisshandel" kanske är att ta i men hur långt ska vi gå för att få våra barn att vara aktiva. Jag och min man är aktiva båda två vilket gör att det är naturligt för våra barn att röra på sig. Vi har alltid föredragit att låta dom gå istället för att sitta i vagn. Självklart finns det tillfällen när man inte har tid, men jag vet själv att om jag går upp en kvart tidigare kan jag hinna med en promenad till dagmamman där det hoppas i vattenpölar och kollas på sniglar. Men när de inte vill eller orkar. Hur gör man då. Jag kör med uppmuntran och mutor. Ibland även lite hot. Säkert jättedåligt. Men för de mesta vill de röra på sig.

Igår var jag och barnen på Åland. Min man åkte till Dalarna för att spela golf. Vi åkte tidigt från Stockholm till Grisslehamn för att ta färjan över till Eckerö. Vi gick på Viltsafari där vi matade strutsar och kollade på kronhjortar, vildsvin och lamadjur. Efteråt åkte vi till Kastelholms slott, där vi berättade för barnen att man förr brände kloka kvinnor på bål och kallade dom för häxor. De fick klä ut sig och se gamla fängelsehålor.

Viltsafari på Åland.

Stella som klätt ut sig. Mina tre barn leker sedan på en trähäst.

Båten över till Åland var gungig. Stella var alldeles grön i ansiktet men klarade sig från att kräkas. Båtresan hem däremot åt hon så mycket mat att det mättat en vuxen. Den maten fick jag se i ett senare skede, i en ny form.

Alla barnen höll sig vakna i bilen hem. Jag hade mutat den äldsta att han skulle få åka inlines ett varv på rundeln om hans systrar höll sig vakna. Nu tänker ni säkert att jag borde låtit dom somna för att sedan bara bära in dom till deras sängar där de sover vidare. Men nu är det så att mina barn inte funkar så. Somnar dom i bilen så vaknar dom i samma stund som jag stänger av motorn eller lyfter dom ur bilen. Sedan är de vakna ytterligare några timmar medan en annan är helt slut.

Iallafall var alla vakna när vi kom hem. Rio tog två varv med sina nya inlines. Ett med mig och ett själv. Jag fick alla tre att somna fint i sina sängar med borstade tänder. Jag går och lägger mig med en känsla av att jag lyckats. Nu ska sovas en hel natt med max ett barn i sängen. Jag slår på ljudboken men hör ett gråt. Klockan är runt midnatt. Jag möts av lukten i trappan upp. Stella har kräkts. Inte så lite heller. Jag behöver inte förklara den synen men hon hade ätit köttbullar, kyckling och druckit coca cola på eftermiddagen.

Jag tar henne i täcket för att slippa kräks i hela trappen, ställer henne i duschen och plockar köttbullar och kycklingbitar ur hennes hår. Bäddar ner henne i min säng. Minstingen vaknar. Lyfter in henne i min säng bredvid storasyster. Båda sover oroligt. Jag bäddar ur Stellas säng och slår på första tvätten.

Hela natten sov jag oroligt, jag tror att varenda läte Stella gör är att hon kräks igen. Men det kom inget mer. Stella väckte mig 05.45 och jag bäddar ner henne i soffan. Tänker att jag ska lägga mig igen efter att jag hängt den där första tvätten och satt igång en andra tvätt. Precis när jag ska lägga mig vaknar lillasyster som vill upp. Nu är det kört. Hon har en vilja av stål och inget kan få henne att ändra på sig.

Dagen har gått och Stella sov en stund på morgonen. Min vän Cecilia ringde mig och frågade om jag ville träna. Klart jag vill, men det blir med tre barn svarade jag. Min tanke var att ha Stella och Sally i vagn och Rio cyklandes bredvid. Väl påklädda efter lunchen sa Stella att hon orkade cykla. Stella är en klok dam på 4 1/2 år. Men hon är ändå bara ett barn och jag bör vara den klokare av oss två.  Jag visste inte hur jag skulle göra. Ibland mår man bättre av att få röra på sig och hon visade inga andra tecken på att vara sjuk. Här kommer det med barnmisshandeln in. Jag lät henne ta cyklen. Tänkte att hon kunde få testa. Vad är det värsta som kan hända? Jo, att hon inte orkar och då kan hon sätta sig i vagnen med Sally. Jag tog med ett cykellås. Efter cirka 2.5 km sa hon att hon inte orkade mer. Jag låste fast hennes cykel. Hon satte sig i vagnen och jag sprang vidare med Cecilia, hennes dotter och min son cyklandes som sällskap.

Lekparken vi nästan alltid stannar vid när jag springer och barnen cyklar.

Det blev en del stopp. Rio ville visa en geting på marken bland annat. Mycket viktigt att vända och titta på den. Vi stannade vid en lekpark där barnen fortsatte sin lek/fys genom klättring och annat kul. Jag och Cecilia körde fyra olika övningar med tabata-timern. Burpees, sit-ups, triceps och plankan. 12 minuter effektiv träning.

Cissi använder ett cykelställ för att göra situps. Cykelstället användes sedan för att träna triceps. Sally tyckte träningen va perfekt at sova sig igenom.

Sedan sprang och cyklade vi hem. Barnen fick välja lite godis (ja, mutan). Jag kör ju med det också. Alla nöjda och mycket gladare när vi kom hem. Stella verkar inte ha fått några men av sina fysiska aktiviteter utan leker nu med sin lillasyster. Nu är det inte längre fredagsfys på schemat utan fredagsmys, och det kan ses lika mycket som "barnmisshandel" som att låta dom röra på sig!

Vikten med att ha ett mål...

10 aug 2016

Igår skrev jag ett inlägg om att sätta ett mål. Efteråt kände jag att jag missat att skriva om vikten av att ha ett mål. Man kan såklart ha mål av olika anledningar, men här kommer några av de anledningar till varför jag har börjat sätta mål. Långsiktiga mål men även kortsiktiga mål.

Har jag ett mål tänker jag långsiktigt med träningen och planerar träningen för att jag ska hålla. Jag behöver till exempel styrketräna för att orka springa. Då vet jag varje gång jag går till gymmet att jag gör det för att jag ska kunna springa.

Jag kommer iväg och tränar det jag minst känner för ibland för att jag vet att jag behöver den träningen. Till exempel simning. Jag avskyr simhallar men om jag ska tycka att det är kul att simma 3800 meter i Kalmar nästa år så får jag banne mig sätta min fot i den där simhallen minst en gång i veckan under ett år. Och sedan tycker jag inte att det är tråkigt när jag väl är i simhallen och efteråt tycker jag det är jätteskönt. Annars skulle det ju vara slöseri med tid.

Jag är ju sådan att om jag bestämmer mig för något så genomför jag det. Därför är det bra för mig att sätta ett konkret mål. Utan mål slöspringer jag helst fem gånger per vecka. Hur mysigt det än är att slöspringa så håller jag inte för det just nu. Inte så många gånger i veckan iallafall.

Mitt mål under sommaren har varit att efter Vansbro triathlon träna minst fem gånger i veckan men inte så hårt. Tack vare det målet vände jag dagen för mig. Vaknade med lätt huvudvärk, fortfarande stel i rygg, energilös och början på halsont. Jag klädde på mig träningskläder redan på morgonen för då vet jag att chansen är större att jag tränar någon gång under dagen. Förmiddagen gick och jag var så trött att jag sov en timme mitt på dagen. Huset såg hemskt ut. Men sen tänkte jag att jag ska minnsann träna. Men innan jag tränar ska jag göra alla de där måstena. Jag städade, gick ut med barnen, satte igång en tvätt, dammsög och handlade. Sedan tog jag med träningsmattan ut i lekparken och satte igång tabata-timern. Åtta övningar blev det och efteråt kände jag mig som en mycket piggare och gladare människa. Utan målet att träna minst fem gånger i veckan hade jag inte tränat idag.

Tjejerna ville såklart vara med när jag tränade i lekparken.

Sätt ett mål du också idag. Börja smått och sätt ett mål du vet du kan hålla. Öka sedan på. Det är aldrig roligt att inte kunna uppfylla sina mål. Men lyckas du inte, så tänk inte på det. Börja om och lyckas nästa gång!

Ladda fler


Följ oss

Loppkalendern

28 jun
Öland
28 jun
Östersund
29 jun
Östersund
30 jun
Östersund
30 jun
Norberg
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!