Livsloppetbloggen - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Livsloppet Blogg


I artikelserien Livsloppet förmedlar vi starka livshistorier där löpning spelat en viktig roll. Ofta finns det mycket mer att berätta än vad utrymmet i tidningen tillåter, så nu hittar du därför Livsloppet-bloggen här på runnersworld.se. Varje månad får du följa en av profilerna från Livsloppet.

Den här månaden möter du Maria Börjesson, 43. Som ungdom tränade hon sprint och instruerade aerobics. Men när hon fick barn försvann träningssuget och hon tog en lång träningspaus. Med det följde en ohälsosam livsstil och en känsla av att inte leva fullt ut. Men i våras upptäckte hon Paulo Robertos ”15 minuter om dagen”, och löpbehovet kom tillbaka. Idag är hon mer vältränad än någonsin.

Det finns alltid tid till träning!

31 jul 2016

Om man vill träna det vill säga. Nu ska jag lägga till att det finns de som absolut inte har tid till träning, och de läser säkert inte detta heller. För det har de verkligen inte tid till!

Jag fick vara med i tidningen och blogga här för att jag är en egennämnd expert när det gäller att få till träningstid. Inte alltid kvalitétspass, men jag är ändå mer en sådan som bara kör.

Här är mina tips till att välja träning i vardagen:

1. Bestäm dig! Och gör det du bestämt dig för. Har jag bestämt mig för att springa till jobbet så gör jag det. Jag snoozar inte, jag kollar inte vad det är för väder eller känner efter om jag orkar.

2. Planera. Tänk hur din vecka ska se ut. Tänk inte att du inte kommer hinna träna på grund av det ena eller det andra. Kolla istället när du har lite tid över och tänk vilken träning som skulle kunna funka då. Kom ihåg att all träning man gör är bra träning. Jag till exempel utgår från vilka dagar jag kan springa och gör annan träning runt det.

3. Va påhittig. Idag skulle jag och minstingen iväg på olika ärenden. Jag löste det genom att sätta henne i vagnen och sprang runt och gjorde mina ärenden. För två veckor sedan skulle vi åka från min pappas hus. Då sprang jag och en timme senare började min man köra samma sträcka och plockade upp mig på vägen.

4. Bry dig inte så mycket om vad andra tycker. So what om någon tycker du är dryg som står och gör burpees medan barnet har simträning eller vilken aktivitet det nu kan vara. Egentligen är de nog bara avundsjuka eller så kan du tänka att de är det. Sköt ditt så kan de sköta sitt.

5. Utnyttja restiden till jobbet till att träna. Kanske du kan cykla eller springa till jobbet. Om det är för kort sträcka så spring en liten omväg. Är det för långt. Cykla åt ena hållet och ta cykeln hem nästa dag. Eller gå av bussen/tåget/pendeln tidigare.

6. Ha med dig något att äta efter att du tränat. Annars mår man bara dåligt. Jag ser alltid till att ha något litet att stoppa i mig direkt efter. Gärna knäckebröd.

7. Prioritera! Vill du prioritera träningen så kan du behöva prioritera bort något annat.

8. Träna hemma. Finns hur många saker som helst man kan göra för att få till en bra träning hemma. Ladda ner en tabata-app. Gör sit ups, armhävningar, spring på stället.

Det viktigaste är att du gör det som får dig att må bra! Det här är mitt sista blogginlägg i Livsloppet och det ska bli spännande att läsa vem som tar över. Jag vill tacka alla som tagit sig tid att läsa det jag skrivit!

Foto Wahab Akman

Dagar man minns och träning jag kommer att minnas!

29 jul 2016

I onsdags packade jag in mellanbarnet på 4 år och stora på 6 år i bilen. Vi körde till Nynäshamn där jag mötte min vän Cecilia och hennes familj. Min man och minstingen fick stanna hemma då hon fått vattkoppor.

Jag hade nog världens tyngsta packning. Tält, sovsäckar, liggunderlag, badkläder, kläder, hygienartiklar och mat för några dagar till tre personer. Och jag fick bära allt. Klart barnen hade en varsin väska med lite saker i. Tur att man har tränat mycket tänkte jag. Annars hade det aldrig gått.

    

Våran packning.

Vi tar båten till Rånö. Allt är så otroligt vackert där. Idylliskt. Vi sätter och i gräset och äter den medhavda pastasalladen. Vi tar sedan vår packning och börjar gå mot stället där vi ska tälta. Det är inte på campingen, utan vid en liten strand. Det var en kort sträcka, men med all packning kändes det tungt. Vi slog upp tält och barnen började leka. Mina två och den andra familjens två barn. Sedan fortsatte de leka fram till fredag eftermiddag när vi sa hejdå i Nynäshamn.

  

Under de här underbara dagarna har jag känt mig så otroligt lycklig och tacksam. Jag har så mycket värdefullt i livet och jag är frisk. Jag kan ta mig långt med kroppen som redskap. Jag har fått uppleva så mycket i livet även om det finns många nya äventyr som väntar runt hörnet. Dessutom fick jag med mig tre nya träningsminnen från denna resa.

1. Jag och Cecilia sprang vår första runda tillsammans. Någonsin. Nästan sex kilometer. Jag hoppas det inte var den sista.

2. Jag och hennes man Magnus sprang vår första runda tillsammans. Någonsin. Åtta kilometer.

Vi sprang på Rånö och jag bara njöt.

3. Vi körde sex övningar med tabata-timer på stranden. Alla tre tillsammans. Första gången även det. Jättekul!

Stella har starka ben och sommarfötter.

Men hela resan är något jag kommer minnas resten av livet. De där dagarna på Rånö när det kändes som jag levde i en dröm. Frukost på klipporna i morgonsolen, bastu med dopp i friskt vatten, när vi satt på klipporna och kollade på solnedgången. Sen det bästa av allt. Mina fina barn som bara njöt trots att de kom hem med skrubbsår och alldeles prickiga av bromsbett och myggbett.

 

Solnedgång och frukost.

Träningsglädje trots att resultaten visar att man är i kass form...

26 jul 2016

Jag är så himla glad! Jag har varit energilös de senaste veckorna efter mitt triathlonlopp. Men... Jag har tränat på bra ändå. Sprungit, tränat tabata och idag sprang jag backintervaller. För första gången på riktigt länge. Och jag var kass. Det tog mig nästan dubbelt så lång tid som det brukar, för mig att ta mig uppför den där backen.

Jag joggade bort till Johannelundstippen i Västerort. Det är nästan tre kilometer dit. Sedan hade jag bestämt mig för att springa uppför den 400 meter långa backen fem gånger. Jag vet att det låter som ingenting, men alla ni som testat den vet att den ALDRIG tar slut. Den svänger hela tiden och lutningen varierar. Varje gång man tror att den ska ta slut kommer 30 meter backe till.

Men vilken underbar känsla när jag var klar. Precis som jag alltid känner efter ett pass. Att jag är stolt över mig själv att jag gjort det. Jag sitter inte här nu och grämer mig över den kassa tiden. Jag sitter här och lägger upp en plan för hur jag ska bli bättre. Det kommer definitivt bli ett besök upp på Johannelundstippen i veckan.

Det är helt omöjligt att ta en enda bild på backen så jag tog några under joggningen ner. Men bilden visar inte hur brant backen är.

Jag hoppas på ett livslångt förhållande med löpningen!

24 jul 2016

Snart är min månad över att blogga på Livsloppet. Jag har aldrig bloggat tidigare vilket har varit en spännande utmaning. Jag har mest skrivit om smarta sätt att träna på, mattips, att få tid till träningen och att välja träningen.

Nu vill jag passa på att beskriva min kärlek till löpningen. Jag minns dagen jag började springa. Jag kom säkert inte längre än några hundra meter och sen kändes det som att jag skulle dö. Jag fortsatte och ökade sakta med säkert distanserna.

Jag gillade inte att springa från början. Jag gjorde det för att jag skulle göra testerna till polishögskolan. Sedan fortsatte jag för att någon sa att man ska springa 10 km på polishögskolan. "Va!? tio kilometer" tänkte jag.

När jag var 21 år sprang jag min första mil. Jag trodde inte det var sant, att jag klarade av det. Sedan fortsatte jag. Jag sprang tio kilometer tre till fyra gånger i veckan och sprang inte längre än så förrän jag var 30 år om jag minns rätt.

Löpningen blev jag förälskad i efter ett tag. När jag började förstå hur bra den fick mig att må. Löpningen blev till ett måste som jag inte kunde vara utan. Jag mådde bättre än tidigare, var lyckligare än tidigare. Jag blev starkare och fick muskler. Det finns så mycket härligt att se när man springer. Jag har lärt känna så fina människor genom löpningen.

Brunnsviken under mitt trasnportpass hem efter att ha lämnat tillbaka en bil jag lånat.

Nu är 26 kilometer den längsta distansen jag sprungit. 30 kilometer har jag sprungit också, men då vilade jag efter 15 kilometer 90 minuter. Och nu känner jag en sådan stark kärlek till att springa. Det är som en förälskelse som växt till ett kärleksförhållande. Jag längtar efter det enormt när jag inte sprungit på några dagar och jag älskar att göra det.

Efter ett löppass känner jag rena lyckorus. Lyckorus som får mig att längta till nästa pass. Vad ska vi göra nästa gång, vad ska vi se och uppleva. Jag och min kärlek Löpning. Men som vilket annat förhållande som helst kan det vara bra att göra annat ibland. Jag vet att jag inte kan springa varje dag. Jag tränar därför annat som gör att jag orkar med att springa. Tabata, styrka, cykling och simning. Allt detta hoppas jag kunna ge mig ett livslångt förhållande till löpning!

     

Jag före och efter mitt transportpass. Tröjan åkte av efter några kilometer i den heta sommarvärmen.

När utsidan hindrar oss från att må bra på insidan...

19 jul 2016

Jag vet att jag är inne och tassar på ett känsligt ämne, men det gör lite ont i mig varje gång jag hör någon säga att de vill träna, men att de inte kan för då måste de tvätta håret efteråt. Och det hinner dom inte. Nu har jag tunt skandinaviskt hår, så mitt hår går jättefort att tvätta. Men ska jag vara ärlig, tvättar jag inte det efter varje träningspass, då jag tränar upp till tre gånger per dag. Ibland sköljer jag det bara med vatten, ibland tar jag bara balsam i håret och ibland får jag vara lite svettig i hårbottnen. Jag kommer tvätta det inom tolv timmar iallafall. Men det är inte själva hårtvättningen som tar tid. Det är att vi kvinnor ska föna, borsta, platta, locka håret efter. Sen ska vi lägga på det perfekta lagret smink. 

Jag menar inte att vi inte ska sminka oss. Sminka dig hur mycket du vill! Problemet är när man struntar i något som man vill göra och som får en att må bra, för att man måste se ut på ett visst sätt före, under och efter ett träningspass. 

Nu kanske ni tänker att det är lätt för dig att säga. Som är bekväm med att gå osminkad. Men det har inte alltid varit så. Jag har haft så många konstiga komplex för det ena och det andra att det skulle krävas ett helt inlägg för att spalta upp dom. Jag har fått ta ett aktivt val att jag inte alltid kommer komma sminkad till jobbet och möten.

Jag har upptäckt att om jag ska hinna träna, får jag köra på helt och rent. Rena, snygga kläder. Blött hår och inget smink emellanåt. Men jag mår bra. I början när jag slutade sminka mig fick jag ofta höra att jag såg trött ut. Numera sminkar jag mig nästan enbart när jag ska på fest och folk är vana att se mig precis som jag ser ut och kommenterar istället "ska du på fest" när jag har smink.

Mina tips till att se "fixad" ut, utan att sminka sig eller fixa håret den dagen.

1. Träna ute ger mig rosiga kinder och ett glatt humör. Det kommer man långt med.

2. Jag går till frisören regelbundet och har en supersnabb frisör som inte snackar. In och ut på en dryg timme.

3. Jag färgar ögonfransar och ögonbryn själv för att få lite färg. Detta gör jag var tredje vecka och kostar några kronor per gång. Det tar sammanlagt tio minuter.

4. Jag har fina kläder. Det gör att jag känner mig fin och det räcker långt för mig.

Jag har gjort så att jag mår bra inifrån och då behöver jag inte längre allt det där som gör att jag ser bra ut utifrån.

Ladda fler


Följ oss

Loppkalendern

19 aug
Uppsala
22 aug
Stockholm
23 aug
Stockholm
24 aug
Örebro
26 aug
Brottby
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!