Livsloppetbloggen - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Livsloppet Blogg


I artikelserien Livsloppet förmedlar vi starka livshistorier där löpning spelat en viktig roll. Ofta finns det mycket mer att berätta än vad utrymmet i tidningen tillåter, så nu hittar du därför Livsloppet-bloggen här på runnersworld.se. Varje månad får du följa en av profilerna från Livsloppet.

Den här månaden möter du Maria Börjesson, 43. Som ungdom tränade hon sprint och instruerade aerobics. Men när hon fick barn försvann träningssuget och hon tog en lång träningspaus. Med det följde en ohälsosam livsstil och en känsla av att inte leva fullt ut. Men i våras upptäckte hon Paulo Robertos ”15 minuter om dagen”, och löpbehovet kom tillbaka. Idag är hon mer vältränad än någonsin.

Kraften i VI

2 dec 2016

Lisa har precis dukat av efter middagen, ser ut i mörkret, känner att hon borde ge sig ut men orkar inte. Caroline sitter på tunnelbanan på väg hem och känner sig trött. Behöver träna och vill egentligen, men tänker att hon gör det i morgon när hon är piggare. Malin har haft en tuff dag på jobbet med några utmanande personalsamtal. Hon behöver rensa huvudet och få lite luft när hon kommer hem, men det tar emot att ge sig ut. Verkligen.

Tre kvinnor. Samma behov. Samma längtan. Samma utmaning.

Och samma lösning, nämligen VI.

För kraften i att göra gemensam sak är stark - när den ene är trött och orkeslös, är en annan stark. När den ena vacklar, tar den andre beslut. När den ena har en svacka är den andre full av energi och peppar.

Ett starkt team producerar och uppnår mer än varje individ skulle uppnått på egen hand ihopsummerat. Det gäller i professionella sammanhang såväl som i löparsammanhang. Det är även ett fantastiskt sätt att övervinna motstånd och komma ut under den mörka tiden på året.

Så den här veckan startade löpargruppen RunQ upp i Stockholmsförorten Bromma. Ett gäng i samma område som delar samma lösning på sitt önskemål att komma ut och röra på sig, träna inför ett lopp, umgås eller bara bli piggare.

Dagen D då gruppen skulle träffas första gången snöade det vågrätt, blåste starkt och var en kväll där en kopp te i soffan skulle varit det självklara valet om vi inte just bestämt att gruppen skulle starta upp. Jag var en hårsmån från att lägga ut ett meddelande i gruppen att vi ställer in på grund av dåligt väder. Men var det på grund av vädret eller att jag faktiskt hade en ingivelse av det där teet och en skön kväll i soffan? Nej, att ställa in första gången på grund av lite snöstorm var inte ett alternativ. Meddelanden dök upp om var vi skulle ses och vetskapen om att andra hade förväntningar, ville ge sig ut och att få sällskap stärkte den känslan.

Väl ute blev det en skön kväll. Vinden mojnade och löpturen bjöd på trolsk skog med snötäckta träd, lätt fallande snö, julstämning och trevligt umgänge. Utan ett team hade jag missat det. För jag hade ALDRIG kommit ut den kvällen utan teamet!

Vi har starka team på min arbetsplats Emric. En perfekt utgångspunkt för att få in träning i vardagen. Jag startar därför upp ytterligare en löpargrupp på jobbet kommande veckor. För teamets styrka gör det även lättare att komma ut på lunchen. Så varför inte dra nytta av det kollegiala även här utöver att prestera på jobbet?

Dessutom vet vi ju att träning, inklusive löpning, förbättrar hjärnans prestation, så det blir en win-win för individ, kollegor och arbetsgivare. Så istället för att kämpa själv med din egen önskan kanske det är läge att blicka utåt i omgivningen, vare sig det är på jobbet eller hemma. Vem har samma behov, längtan och utmaning som du? Och varför inte göra gemensam sak?

Dagen började bra med en skön löptur med kollegor på ridvägar vid Häringe slott innan en produktiv konferens. Och jag stänger den med en kopp te i soffan. Det ena utesluter uppenbarligen inte det andra. 

Together WE just make it happen.

Maria

Den mörka tiden.

19 nov 2016

Jag ser fram emot att spendera tid på den här bloggen och kanske inspirera någon till denna fantastiska träningsform. Eller komma i kontakt med likasinnade. Eller dela erfarenheter - bra och dåliga.

Jag kommer bland annat ägna bloggen åt löpning under den delen av året många av oss går i ide. Det är ett par ämnen som gör sig påminda då. Samma ämnen som är aktuella när det är dags för en comeback från en paus. Det som var temat i Livsloppet om mig.

Ett ämne är att övervinna motståndet. Att faktiskt få till löpning och träning trots stress och brist på sug. När glöggmys eller soffmys lockar, eller när det där sista som ska göras på jobbet helt plötsligt blir intressant. Ett annat är att hitta möjligheter i vardagen för att få till sin träning. För vardagshjulet kan få även dedikerade löpare ur rutinen. Ett sista ämne är att få till löpningen i mörkret. Den tiden på året när dygnets ljusa timmar minskar till en tredjedel. Kanske särskilt aktuellt för oss kvinnor.

När det gäller att övervinna motståndet har för det första löpningen alltid varit en del av mitt liv och en viktig bas. Petter hänvisade i en intervju till livets träd. Där roten får trädet att växa och ger trädet näring, stammen bär upp kronan och grenarna som sträcker sig mot ljuset och gör trädet vackert. Det gäller att hitta sina rötter. Träning är definitivt en av mina rötter. Och jag har konstaterat att löpningen en viktig del av den.

Därför vet jag numera att den behövs.

Så när soffmyset lockar och lusten brister behöver jag påminna mig om att utan roten vissnar trädet. Jag har upplevt det vissna. Här kommer pannloben och det rationella logiska beslutet i spel. Det som övervinner belöningssystemet och känslan. Så, är löpningen en del av din rot? 

Och sen belöningen. Den där sköna känslan som bara ett genomfört löp-pass kan ge. 

Exemplen är många. Till exempel fredag lunch 18 november, regn som strilar längs rutorna. Kollegorna går över gatan och sätter sig i en varm soffa för lunch. Mina löparskor ligger i väskan. Det är svårt, riktigt svårt ibland. Men, när man kommer ut ändå så har EFTER en ny betydelse. EFTER 1 mil, genomblöt och varm dusch. EFTER är en lunch som smakar bättre än andra luncher. 

Blöt inpå  bara kroppen.

Eller belöning i form av vind i ansiktet, doft av hav eller skog eller en vacker soluppgång. Belöningen som du inte fått om du legat kvar i sängen. Och som blir extra mycket värd när det är svårt att ge sig iväg.

Soluppgångar vid löprundor på resor och på väg till jobbet, inklusive morgonens runda.

Jag yogar för att träna styrka. Yogan är fantastisk och heltäckande eftersom det inte bara handlar om fysiska positioner, asanas, utan även moraliska och etiska överväganden, andning, sinneskontroll, koncentration, meditation och självinsikt. En del av yogans etiska riktlinjer är självdisciplin. Självdisciplinen avgör om vi når det långsiktiga målet eller om vi följer vår känsla och impuls. Det är precis det vi behöver träna upp när vi står där och kollegorna går på lunch och löparskorna ligger i väskan. 

Så - roten, minnas belöningen och självdisciplinen i samband med det rationella beslutet om vi ska ut i mörkret eller inte har i alla fall hjälpt mig. Kan det hjälpa dig?

Ett sätta är att prova. För övrning ger ju färdighet.

En söndag har nått sitt slut och jag ser fram emot doften av skog i morgon bitti igen.

Maria

Ett långt liv med löpning

15 nov 2016

"Vi ska inte skynda, för det ska ta lång tid" sa jag en gång till min man. Precis likadant känner jag med löpningen. 

Ibland får jag frågan: Vad ska jag göra för att kunna springa xx-loppet på under yy minuter om sex veckor? Jag känner igen mig, för jag har undrat samma många gånger själv. För att kunna springa i resten av mitt liv har jag dock insett att jag vinner allt på att ställa upp målen på lite längre sikt. Kortsiktiga mål utan rätt förberedelser och inspiration leder ofta till besvikelse och frustration.

Ett bra perspektiv, tycker jag, kan vara ett eller ett par år. Det är lätt att överskatta det du kan uppnå på några veckors tid. Det är samtidigt lätt att underskatta vad du kan uppnå på lite längre sikt, med kontinuitet, allsidighet, inspiration och, inte minst, rätt vila. Med stressade mål är det lätt att träna fel och därmed dra på sig skador. Det har hänt mig flera gånger. 

Sedan är det klart att det, efter en period av kontinuerlig och bra träning, alltid går att vässa formen sista veckorna:-), bara det sker på rätt sätt! 

För mig är löpningen inspiration. Den är andakt. Den är meditation. Den ska inte kvävas med tvång eller för slavisk inställning. Den ska odlas och frodas i en jord full av vänner, familj, glädje och annan träning. Och kanske ett jobb som går ut på något helt annat än löpning?

Löpningen kan ta mig på en tur runt Kungsholmen. Eller till en strand i Sydney. Eller några varv på gummibanan på Krillan. Eller runt reservoaren i Central Park. Eller fram och tillbaka längs Wisła i Warszawa. Eller rakt ut i skogen när snön precis har smält.

Foto: Kyllerphoto

Vad är mitt långsiktiga mål då? Jo, det är att springa milen på 40 minuter innan jag fyller 40. Det kommer att kräva allt det där. Just nu går framstegen med löpningen lite långsamt. Men det går åt rätt håll. Och jag är så lycklig när jag får springa!

Med det här inlägget vill jag tacka dig som velat läsa det jag har skrivit här på bloggen. Det har varit kul att få skriva av mig lite. Hoppas att jag kunde inspirera någon. 

Vi ses ute i löpspåren!

Jessica

 Foto: Kyllerphoto

Livets lopp

6 nov 2016

En stor del i att få till löpningen i livet är att hitta motivation. Ibland kan ett lopp både utgöra ett perfekt mål och ge fin motivation till att hitta kontinuitet i träningen. Och vilket lopp kan väl ge mer motivation än loppens lopp, det största av dem alla: The New York City Marathon! 

I dag när starten går är det två år sedan jag och Hjalmar stod där vid foten av Verrazano Bridge, med fullt av fjärilar i magen. Jag får fortfarande gåshud av att bara tänka på det. New York gav mig inte bara en oförglömlig upplevelse. Det gav mig också motivation till mer än ett år av härlig träning, inklusive avverkning av maran på hemmaplan i Stockholm. 

Här kan ni läsa mer om våra och några av våra vänners upplevelser av New York 2014. 

Lycka till alla som springer genom the five boroughs i dag!

Löpning i livet

31 okt 2016

Jag har redan skrivit att löpning är livet, men hur får man egentligen in löpningen i livet? Det är ju ofta redan fullt med andra saker man ska hinna med. Många gånger har jag fått frågan: Hur hinner du egentligen springa? Mitt svar är att det aldrig skulle gå annars! Här kommer mina bästa tips.

Spring till (och/)eller från jobbet: Jag har de senaste åren haft ca 15 min promenad hem från jobbet. I stället för att gå hem, byta om och sticka ut på en löptur, brukar jag byta om på jobbet och springa med en lagom lång omväg hem. En löptur som då tar 30 min har bara tagit 15 min extra.  

Springmöten: Möten som inte fordrar datorer och bord kan med fördel tas över en joggingrunda. Kreativiteten flödar ofta i takt med endorfinerna. 

Spring på lunchen: För många av oss blir det den enda chansen att överhuvudtaget komma ut i dagsljus under vinterhalvårets vardagar. Ta den!

Spring hem till vänner: Ofta när vi ska hälsa på någon åker en av oss dit med barnen medan den andra springer dit. På väg hem gör vi tvärtom. Detta förutsätter att man känner sina vänner tillräckligt väl för att kunna med att komma dit lätt rödmosig i ansiktet och börja med att låna duschen. Men om man gör det är det toppen!

Springdejta: Vad kan väl vara mer romantiskt?

Utnyttja små luckor: En 20 min lång löptur är mycket bättre än ingen alls. Du behöver alltså inte ha en timme över för att det ska vara värt något. 

För mig känns det lika klokt att prioritera bort träningen som att prioritera bort sömnen eller maten. Efter en löptur känner jag mig ofta oövervinnerlig!

Foto: Kyllerphoto

Ladda fler


Följ oss

Loppkalendern

02 maj
Malmö
03 maj
Helsingborg
04 maj
Halmstad
06 maj
Säter
06 maj
Stockholm
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!