Linda - Inspirationsbloggen - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Linda Christensson


Tre barn i åldrarna 2, 4 och 6 har inte hindrat Linda, 33 från att löpträna så mycket hon vill. Faktum är att hon är mer vältränad än någonsin. Här berättar hon om sin resa mot toppformen.

Min transportcykling från Uppsala till midsommarfirande i Leksand

26 jun 2017

Allt började med att jag kollade tågbiljetter för att åka till Leksand dagen före midsommarafton. Det fanns inga bra restider kvar och familjen skulle redan befinna sig i Dalarna. Då kom den briljanta idén om att cykla dit. Jag nämnde det för min man som är så van vid mina påhitt att han tyckte det lät som en bra idé. Veckorna innan midsommar hade jag inte många stunder över att planera min resa. Jag jobbade så mycket och hade andra "måsten" att jag fick vara glad om jag lyckades sova sju timmar per natt. 

Dagen före midsommarafton närmade sig med stormsteg. Jag gick upp tidigt och packade min ryggsäck med de saker jag måste ha med. Det mesta hade jag redan skickat med familjen som åkt före mig. Jag cyklade till jobbet och började bli lite nervös. Hade jag rätt slang till däcket om jag skulle få punktering och skulle jag orka. jag hade ju inte cyklat mer än 15 km i sträck det senaste året.

Det blev en stressig dag på jobbet när ingenting fungerade. Dessutom var jag nog lite nervös också inför cykelturen. jag hade ju inte ens kollat hur jag skulle cykla. Jag flexade ut och cyklade bort till Karlbergs station där jag hann med en pendel tidigare än jag räknat med. Jag gick av i Uppsala vid 14.30. Under tågresan kollade jag upp olika resvägar och bad min pappa om tips. Jag ville helst undvika vajerräcksvägar och andra vägar där bilarna kör med hög hastighet och lite utrymme.

Jag cyklade ut ur Uppsala med hjälp av kartappen på telefonen. Jag hade startat min klocka för att ha koll på hur långt det faktiskt blev och kunna planera mina pauser. Dock visade sig klockan krångla och satte sig själv på autopaus hela tiden. Så himla irriterande men jag fick bara bestämma mig för att strunta i det. Jag har ju varit så himla nöjd med klockan men har märkt att den krånglat mer och mer senaste tiden...

Ganska snabbt började det göra ont i ländryggen. Redan efter 30 kilometer började jag fundera på att ringa och be om skjuts. Det ilade även i ena knät. Jag fick tipset av en kompis som jag messade med i en paus att sänka sadeln som jag höjt en vecka tidigare. Efter det kändes det bättre både i rygg och knä. Vädret var fantastiskt bra. Lite motvind men lagom varmt. Med mig hade jag veckans matrester i form av en hamburgare, grillad halloumi, bacon och en chokladkaka mina kollegor gett mig i födelsedagspresent. Det var gott att käka längst vägen.

Jag cyklade 272:an och var glad över att de flesta bilarna körde långt ut på andra körbanan när de körde om mig. Sedan skulle jag ta 56:an. Jag försökte undvika det så mycket som möjligt och tog småvägar istället för att slippa den smala vägen med vajerräcke. Tyvärr var det grusvägar på en del av småvägarna men ändå så värt att slippa bli omkörd av en långtradare 20 centimeter ifrån en. Jag var dock tvungen att cykla där vissa sträckor och en gång höll jag på att ramla omkull av fartvinden från en lastbil. Sista sträckan var fantastiskt med härligt landskap och trots smärtan i ländryggen cyklade jag på och var framme ganska sent. Cykelturen tog mycket längre tid än jag trott då jag ofta fick stanna och kolla kartan för att inte cykla fel. Fem timmar och 40 minuter tog det att cykla 12 mil. Då är alla raster inräknade på den tiden. Och det blev en hel del.

Väl framme hos min pappa i Årsunda åt jag pizza, drack ett glas rött och småpratade i solen. Jag blev ganska fort frusen och kopplade av en stund i deras bastu innan jag och min pappa planerade färdväg för fredagen. Jag ville absolut inte cykla på stora vägar och inte för långt. Ländryggen gjorde fruktansvärt ont och jag visste inte om den skulle hålla dag två. När jag väl gick och la mig somnade jag på två sekunder och vaknade inte förrän jag hörde min pappa fixa i köket på morgonen.

Min pappa pressade morötter, ingefära och lite annat till frukost. Jag åt smörgåsar och drack kaffe i deras växthus. Jag bredde några extra smörgåsar, packade ihop grejerna och sedan satte vi oss i bilen. Min pappa skulle köra mig för att jag skulle få en sträcka på cirka 100 kilometer. När vi började åka fick jag lite ångest. Det var så fint och jag ville egentligen bara cykla. När min pappa släppte av mig och jag började cykla kände jag ren lycka. Det var så fridfullt och vackert. Jag kände mig tacksam för att få starta midsommardagen på detta sätt.

Ungefär halvvägs såg jag en bil som stannat. Jag såg en kvinna som pratade i telefon och att hon fått punktering. Jag cyklade förbi men vände efter tio meter. Jag måste ju fråga om hon vill ha hjälp. Kvinnan sa att hon inte hade någon domkraft. Jag sa att domkraften kunde finnas under reservdäcket och började skriva upp det. Där under hittade jag en domkraft och började se hur den fungerade och sedan satte jag fart och bytte däck. Det tog lite tid då det var annorlunda utrustning mot vad jag är van vid men jag fixade det. Hon var lite tveksam till att jag skulle vara stark nog. Det var aldrig jag!

Jag cyklade och njöt. Stannade och kollade kartan. Hamnade på grusvägar ibland, cyklade förbi folk som förberedde inför midsommarafton och mest bara njöt. Väl framme i Leksand kände jag mig stolt och glad! Och jag vill gärna göra om cykelturen fler gånger!

"Good is enough"

10 jun 2017

Det är något jag går efter nu... Att det räcker att vara bra och jag är mer än nöjd över att vara bra!

Facebook har något som kommer upp i nyhetsflödet som heter "den här dagen". Där kan man se vad man gjorde för statusuppdateringar samma datum under åren som gått så länge man haft Facebook. Jag tycker det är kul. När jag skaffade Facebook hade jag inga barn. Då var det mycket festuppdateringar. Sedan kom bebistiden då jag ständigt uppdaterade om mina barn och vad vi gjorde. Sedan kom träningsåren. De sista två åren, men speciellt under förra våren då jag satsade på Vansbro triathlon. 

Mina vänner matades med hur mycket jag tränat. Dag ut och dag in. Jag tror både de och jag var glada när jag genomfört loppet och slutade uppdatera. Jag blev rätt mätt på det även om jag fortfarande tränar hårt och de flesta av mina inlägg handlar om just träning. Men för mig är det en stor skillnad. Idag är jag mycket mer nöjd över den träning jag gjort och känner ingen hets. Jag gör endast sådant som jag tycker är kul och har inget lopp i sikte. Inte i år. 

Jag har sedan förra sommaren satsat hårt på jobbet vid sidan av familjen och träningen. Det går inte om man inte tillåter sig glädjas över det man gör istället för att oroa sig över sådant man inte gör. Jag har efter år av träning på att planera, prioritera och effektiviserat mitt liv hittat en inre lugn i det och tänker "good is enough" och jag menar det! 

Jag har inte många gånger känt mig stressad eller kluven. Jag vet precis vad jag vill och hur jag ska prioritera. Det blir inte alltid bäst, rätt eller rättvist men jag lär mig hela tiden. För det är ju så det är. Livet är en skola och man kan inte stanna i sina misstag. Man lever ut sina misstag och lär sig av dem. Kanske gör man samma miss ett par gånger och det är OK. 

Att det för mig räcker att vara bra betyder inte att jag inte har några mål. Men skillnaden är att jag låter mig själv ta en paus från målen. Jag testar nya träningsformer och utvecklas hela tiden. Men framförallt är jag himla nöjd med det jag gör!



Följ oss

Loppkalendern

22 sep
Uppsala
22 sep
Umeå
23 sep
Mölndal
28 sep
Lidingö
28 sep
Lidingö
Se alla våra rekommenderade lopp

Få vårt nyhetsbrev!



Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.

Utnyttja dina förmåner

Träningsdagbok

Vi valde att samarbeta med Shapelink.com när vi byggde vår kraftfulla träningsdagbok. Den innehåller allt du kan tänka dig i statistikväg och givetvis importmöjligheter från Garmin, Nike+ och Polar. Som prenumerant på Runner's World får du automatiskt guldmedlemstatus i vår träningsdagbok. Det innebär utökad funktionalitet av dagboken. Till Träningsdagboken