Linda - Inspirationsbloggen - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Linda Christensson


Tre barn i åldrarna 2, 4 och 6 har inte hindrat Linda, 33 från att löpträna så mycket hon vill. Faktum är att hon är mer vältränad än någonsin. Här berättar hon om sin resa mot toppformen.

Jag är lika stark som Pippi!

26 mar 2017

Min dotter Sally som fyller tre om några veckor kommer gåendes med en My little Pony bärandes över huvudet och säger "Jag är lika stark som Pippi och kan bära en häst". Hon lyfter hästen högt över huvudet och ser stolt ut. Min smarta och tokiga lilla unge som snart fyller hela tre år. Snart är de där lilla runda låren borta och den putande magen. Jag hoppas bara att hon har kvar Pippi som sin idol!

Jag har flera "Pippin" i mitt liv. Alla är starka kvinnor. Både som personer och i ren styrka. Jag har min mamma som nog skapat grunden till mitt aktiva liv. Min mamma har alltid på riktigt trott att jag klarar allt bara jag ger mig f*n på det. Vi hade ingen bil när jag var liten och vi cyklade överallt. Jag spelade fotboll i min storebrors lag och slapp aldrig undan ett fotbollsträning om jag inte var sjuk förstås. Är man med i ett lag då går man på träningarna!

En annan "Pippi" är en kollega Tina. Trots att hon är ganska många år äldre än jag, så testar hon hela tiden på nya träningsformer. Blir starkare och springer längre. Hon borrar ner huvudet och bara kör om det så behövs. Jag har min bästa vän Cecilia som trots att hon är reumatiker och har ont, hittat tillbaka till träningen för ett drygt år sedan. Nu kör hon Crossfit, springer, åker skidor och är aktiv som aldrig förr. Hon utvecklas snabbt och imponerar hela tiden. Det är de första året att bygga in vanan och börja från "noll" som är allra tuffast.

Jag följer många starka kvinnor på Instagram som visar att ingenting är omöjligt bara man kämpar. Bjorkodins, helena.falk, thejoeypower, kradde, michaelaaugustsson. Samtliga träffade jag/mötte i samband med att jag var med i Gladiatorerna. Imponerande att se vad de kan göra!

Att vara lika stark som Pippi för mig är inte att födas med någon superkraft och bara vara stark. Någonstans på vägen har man tagit en liten avfart och varit stark i att gå sin egna lilla väg. Att träna så hårt, planera och få ihop vardagen kräver att man är lite tokig, lika tokig som Pippi!

Jag har haft en helt fantastisk träningsvecka!

18 mar 2017

I måndags var jag rätt sliten mentalt efter jobbveckan innan. Min gruppchef hade varit ledig och jag svarade för henne. Ni vet alla hur trött man är mentalt när man är ny på jobbet. Jag cyklade till jobbet de vanliga 15 km. Väl på jobbet ville jag träna men var helt oinspirerad. När jag känner så brukar jag välja någon av "damerna" inom crossfit. Här blev det en Cindy. Det betyder att man gör 5 pullups/chins, 10 armhävningar och 15 benböj så många varv man klarar på 20 minuter. Jag har alltid haft problem med att orka med chinsen (dra sig upp på en stång med handflatorna framåt) och hade idag bestämt mig för att ta det lugnt och göra alla saker ordentligt så många varv jag klarade av. Om jag inte orkade chinsen så tänkte jag vila några sekunder och ge mig på det igen. Tidigare har jag till exempel haft ett gummiband som hjälp eller minskat antalet på chinsen efter några varv. Men nu har jag fått till kippingen (att man sparkar till med benen) vid chinsen vilket gjorde att jag klarade dem galant. Armhävningarna gjorde jag på tårna också, hela 12 varv. Det betyder att jag gjorde 60 chins, 120 armhävningar på tårna och 180 benböj på 20 minuter. Då tog jag två drickpauser så jag har marginaler att kunna göra några varv till. Helt slut var jag inte efter. På kvällen när jag skulle cykla hem pajade cykeln. Jag kunde knappt trampa utan kedjan hoppade hela tiden. På väg upp för Tranebergsbron cyklade en man ikapp mig och sa "din kedja ser konstig ut". Jag nickade bara men inombords brann jag av frustration och ville egentligen bara skrika "JAG VET!" fastän han bara försökte vara snäll. Jag stannade vid världens bästa cykelverkstad, Bromma cykelservice. Jag bara älskar det lilla krypinnet som inte liknar de stora kedjorna alls. Det ligger på vägen hem för mig vid Abrahamsberg och de som jobbar där är så hjälpsamma. Jag lämnade cykeln där och fick ta tunnelbanan och bussen hem vilket jag hatar. Men det var för långt för att gå.

Tranebergsbron

Tisdag morgon mötte jag upp Tina som är en kollega till mig. Hon bor en bit bort från mig men vi springer hemifrån samtidigt och möts upp. Sedan springer vi i prattempo hela vägen till jobbet. Vi tog en omväg för att få finare utsikt så 16 kilometer blev det. När jag skulle hem från jobbet fick jag ett meddelande från Bromma cykelservice att cykeln var klar. Jag tog tunnelbanan dit och cyklade glatt och hämtade barnen. Maken hade lämnat med vagn så jag fick dra cykeln i ena handen och vagnen i andra samtidigt som min blivande treåring testar mig på alla sätt. 

Onsdag morgon blev det åter igen cykel till jobbet. Sedan tog jag en fystimme mitt på dagen då ja och tre kollegor körde marklyft. Vi körde rätt mycket och jag lyfter nu ganska lätt 70 kilo även om jag måste fila på tekniken om jag ska kunna lyfta tyngre. Sedan körde vi en övning där jag höll i två hantlar på 10 kilo om jag inte minns fel eller om det var 11. Jag satte ner hantlarna i marken, hoppade ut som i en burpees, gjorde en strikt armhävning, hoppade tillbaka, lyfte upp hantlarna och lyfte sedan dom rakt upp. I början kändes det här jättelätt men det gick fort till att bli supertungt. Sedan avslutade vi med att ge magen en rejäl omgång. Jag cyklade hem efter jobbet.

Torsdag morgon möttes jag och min kollega Tina upp igen. Nu var vi trötta i benen efter dagen innan. Vi fick stålsätta oss för att orka de 16 kilometer till jobbet. Men det var en härlig morgon med lite sol också. Vi startar redan 05.30 så man får se soluppgången. Lika magiskt varje dag! Jag hade ingen lust att åka kommunalt hem. Min make arbetar i samma byggnad som jag och han skulle börja klockan 15.00. Jag bad honom ta med min cykel till jobbet och de gjorde han. Så nu kunde jag cykla hem. Vilken service! Jag behövde bara hämta tjejerna. I vanliga fall brukar jag ringa dagmamman fem minuter innan jag är framme så de kan börja klä på sig. Men av någon anledning gjorde jag inte det. Det hela slutade med att efter 30 minuter hade Sally (hon som snart fyller tre) inte på sig ett enda ytterplagg. Jag lyfte ut henne utan ytterkläder för att hon skulle klä på sig ute. Hon vägrade sätta på sig skorna och jag sa till henne att "då får du gå utan". Efter 500 meter sa jag att jag tycker det är synd om hon förstör strumporna så hon fick ta av sig strumporna. Då tyckte hon det var för kallt för att gå barfota och satte på sig stövlarna utan strumpor. 

Fredag natt fick min man övertid och kom hem vid 04.00. Han bad mig sköta lämningen. Självklart sa jag. Så jag fick en dryg timmes sovmorgon och trots att jag gick upp mycket tidigare än min make gör när han lämnar blev det stressigt. Jag började med allt alldeles för sent. När jag dessutom har min blivande treåring som får för sig allt möjligt konstigt så borde jag börjat med allt en timme tidigare. Jag höll på att komma sent till ett möte på jobbet. Jag hade trotsåldern och motvind emot mig. Jag sprang upp på jobbet i svettiga cykelkläder och gick runt så fram till 11 då jag flexade ut för att träna. Det var ett möte med gruppen så det gjorde inget att jag kom i mina svettiga cykelkläder. 

Jag och min grymma träningskompis

Fredagens pass på gymmet är mitt favoritpass. Så himla bra kombo. Allt jag skriver ska man dela på två och hur man delar får man bestämma själva. Vi brukar göra hälften var och man få aldrig jobba samtidigt som den andra. 2000 meter rodd, 80 pullups, 80 kettlebell swing, 80 burpees, 80 sumo squats med tung kettlebell som vikt, 80 armhävningar, 80 mage då man drar rep från cablecrossmaskinen och man står på knä. Sedan avslutar man med 8X1 minut intervaller i stakmaskinen. Vi brukar dela så rodden byter man efter 500 meter, sedan resten kör man 10 åt gången. Jag stannade sent på jobbet och cyklade hem i mörkret. Mina ben värkte.

Nu på morgonen vaknade jag av barnen. Åt en mysig frukost och sedan gav jag mig ut på en löparrunda med Magnus. 13 kilometer i härliga Hässelby blev det. Jag kan bara konstatera att det varit den bästa träningsveckan på länge! Det har blivit 105 kilometer cykling, 45 kilometer löpning och tre rejäla pass på gymmet. 

Lördagens löparrunda i Hässelby

Shopping VS träning...

12 mar 2017

Att gå i affärer är bland det värsta jag vet. Jag brukar förbereda mig genom att ha sköna kläder, inte för varma och en vattenflaska i väskan. Igår hade jag tänkt ta mig till Barkarby Outlet då jag växt ur mina gamla kläder. Min kropp har gått från tanig löparkropp till lite kurvigare löparkropp på grund av all styrka jag kör. Men igår valde jag att gå ut och springa istället och sova en stund på dagen. Istället för att springa runt i affärer sprang jag en härlig löparrunda med min man och min bästa kompis man Magnus. Solen i ansiktet, vinden i håret och med starka ben (utan långkalsonger) sprang vi en runda som var magiskt vacker sträckvis vid Hässelby strand. 

Idag däremot kände jag att min kropp behövde vila från träning. Nästa helg ska vi till fjällen och helgen efter det kommer vi hem från fjällen så det var idag eller om typ en månad. Jag åkte tidigt för att vara där när de öppnar och innan alla människor hittat dit. Barkarby kan vara hopplöst att åka in till då det brukar vara kö att kunna köra in. Parkeringen var nästan tom när jag kom dit. Jag gick runt i affärer. Hittade ett par jeans som jag skulle prova, tog med en sport-bh på vägen. Gick ut från affären med sport-bh:n men inte med nya jeans. Skulle köpa skor att ha på jobbet men kom hem med träningsskor. Istället för någon somrig blus att ha på jobbet kom jag hem med en sporttopp. Helt hopplöst för mig att shoppa. Det blir alltid träningskläder.

Så mitt uppdrag att hitta bra kläder till jobbet klarade jag inte. Och helt ärligt har jag kläder så jag klarar mig. När jag gick runt i affärerna tänkte jag på att det inte finns många saker jag hellre gör än att tränar. För om jag tänker mig en helg och vad jag ska göra så brukar det innehålla mys och lek med barnen. Sova och träna. Om jag tänker mig att jag ska åka på en resa så brukar jag drömma mig bort att sätta på löpardojjor och upptäcka det nya stället genom att springa. Träningen för mig är inget måste i den bemärkelsen att jag gör det för att jag måste men hatar det. Jag älskar det. Jag älskar känslan av att kunna cykla till jobbet varje dag året om. Trots regn, snö, vind och alla förberedelser som krävs. Jag älskar att komma hem helt slut efter en löparrunda. Oavsett om jag varit snabb eller fått min sämsta tid någonsin. Jag älskar att träna tillsammans med kollegor på jobbet och ligga i fosterställning efter ett högintensivt styrkepass.

Så ta nästan vad som helst vs träning och träningen vinner hundra gånger om!

Foto Wahab Akman, Acman Produktion.

Kanske slutade min löparskada i något positivt!?

6 mar 2017

Nu är det massor med reklam för WHHM. Jag sprang loppet för två år sedan tillsammans med en väninna. Mitt mål då var att hon skulle springa hela loppet och det gjorde hon, en riktig kämpe! Jag själv var i min livs form när det kom till löpning, det tyckte jag då iallafall. Jag var ständigt hög på löparendorfiner och sprang mer och längre varje vecka som gick. Jag skulle springa Stockholm Marathon det året.

Två dagar efter WHHM sprang jag till jobbet och det började göra ont i höger knä och i ljumsken. Jag var tvungen att börja gå och sedan kunde jag inte springa förrän i november samma år. Jag fick panik. Jag som skulle springa mitt första maraton. Jag som var beroende av min löpning. jag kunde inte springa alls... Och dagen före Stockholm Marathon fick jag något som var väldigt nära en ångestattack då jag förstod att jag inte skulle kunna genomföra loppet.

Det jag blev tvungen till nu var att hitta andra sätt att träna på. Jag som tidigare hängt lite i gymmet men aldrig blivit särskilt förtjust fick börja spendera mer tid där. Jag började med att använda en tabata-timer och stod på en crosstrainer. Allt för att få svettas. Jag fortsatte att cykla till jobbet och försökte mig då och då på en löptur som slutade med att jag fick gå hem.

Jag lärde mig att jag måste bygga muskler för att orka springa, för att hålla för all den löpning jag vill göra. Jag har hittat träningsformer som jag tycker är kul och utmanande och definitivt gjort mig till en starkare, snabbare och bättre löpare. Dessutom är jag tacksam för att kunna springa igen vilket gör att jag njuter mer vid varje runda. Jag har fortfarande ont i ljumsken men ser det som en påminnelse om att ta hand om min kropp bättre. Jag är fortfarande inte redo för en mara men har istället hittat till triathlon.

Men jag tänker springa WHHM i år snabbare än 2015! 

Löpning och Pokemon Go...

26 feb 2017

Nu ska jag avslöja en liten grej om mig jag helst inte berättar om... Jag går ut och springer och jagar pokemons. Jag vet, helt sjukt oeffektivt eftersom man får stanna ibland. Men, jag tycker att det är roligt! Det hela började med att min son spelade Pokemon Go. Där vi bor finns det ett pokestop där man samlar bollar. Man måste ha bollar för att kunna fånga pokemons. Han hade slut på bollar hela tiden och min man sa till mig att ta pokestops när jag var på ställen. Jag vet, snacka om att curla sina barn!

Jag tog bollar. Sedan dök det upp en pokemon och jag fångade den. Sedan var det en på jobbet som sa att det finns vanliga och ovanliga pokemons. Man kan utveckla pokemons genom att samla candy. För den oinvigde låter detta jättekonstigt. Men det är jäteroligt. Jag fångar inte alla pokemons jag hittar, men tar nya som vi inte redan har eller samlar på pokemons för att kunna utveckla dem till en vi inte redan har. Samtidigt då jag är ute har jag igång ett ägg som kläcks och man får en pokemon. Det finns olika ägg som kläcks efter ett visst antal kilometer. Funkar inte jättebra då jag springer för snabbt.

Det här får mig att tycka mina längre rundor är roliga och jag sänker tempot till ett behagligt och vilar ibland då jag stannar. Men eftersom jag fångar så få pokemons blir det inte så många stopp som man kan tro. Jag har telefonen i fickan, en ljudbok igång och sedan låter telefonen när en pokemon kommer Jag tar upp telefonen ur fickan och kollar vilken det är. Sen ner med telefonen igen. Det här kanske inte gör mig till en snabbare löpare men jag får aldrig ont när jag springer och jagar pokemons. De rundorna tar några minuter längre tid men belöningen av att utveckla en magikarp kommer att kännas fantastiskt! Och vill man kan man ju köra fartlek med pokemonjakt. Man springer så fort man kan till en pokemon kommer. Dröjer det för länge får man ta en paus ändå. Och ni som är skeptiska, testa! Ni kanske tycker det är lika kul som jag gör!

Ladda fler


Följ oss

Loppkalendern

01 apr
Stockholm
08 apr
Kalmar
14 apr
Brösarp
15 apr
Brösarp
22 apr
Stockholm
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!