Linda - Inspirationsbloggen - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Linda Christensson


Tre barn i åldrarna 2, 4 och 6 har inte hindrat Linda, 33 från att löpträna så mycket hon vill. Faktum är att hon är mer vältränad än någonsin. Här berättar hon om sin resa mot toppformen.

"Good is enough"

10 jun 2017

Det är något jag går efter nu... Att det räcker att vara bra och jag är mer än nöjd över att vara bra!

Facebook har något som kommer upp i nyhetsflödet som heter "den här dagen". Där kan man se vad man gjorde för statusuppdateringar samma datum under åren som gått så länge man haft Facebook. Jag tycker det är kul. När jag skaffade Facebook hade jag inga barn. Då var det mycket festuppdateringar. Sedan kom bebistiden då jag ständigt uppdaterade om mina barn och vad vi gjorde. Sedan kom träningsåren. De sista två åren, men speciellt under förra våren då jag satsade på Vansbro triathlon. 

Mina vänner matades med hur mycket jag tränat. Dag ut och dag in. Jag tror både de och jag var glada när jag genomfört loppet och slutade uppdatera. Jag blev rätt mätt på det även om jag fortfarande tränar hårt och de flesta av mina inlägg handlar om just träning. Men för mig är det en stor skillnad. Idag är jag mycket mer nöjd över den träning jag gjort och känner ingen hets. Jag gör endast sådant som jag tycker är kul och har inget lopp i sikte. Inte i år. 

Jag har sedan förra sommaren satsat hårt på jobbet vid sidan av familjen och träningen. Det går inte om man inte tillåter sig glädjas över det man gör istället för att oroa sig över sådant man inte gör. Jag har efter år av träning på att planera, prioritera och effektiviserat mitt liv hittat en inre lugn i det och tänker "good is enough" och jag menar det! 

Jag har inte många gånger känt mig stressad eller kluven. Jag vet precis vad jag vill och hur jag ska prioritera. Det blir inte alltid bäst, rätt eller rättvist men jag lär mig hela tiden. För det är ju så det är. Livet är en skola och man kan inte stanna i sina misstag. Man lever ut sina misstag och lär sig av dem. Kanske gör man samma miss ett par gånger och det är OK. 

Att det för mig räcker att vara bra betyder inte att jag inte har några mål. Men skillnaden är att jag låter mig själv ta en paus från målen. Jag testar nya träningsformer och utvecklas hela tiden. Men framförallt är jag himla nöjd med det jag gör!

Kraften av bra vanor!

26 maj 2017

De senaste veckorna har jag verkligen fått känna av kraften av att ha vanor. Det har varit flera dagar då jag tänkt sova längre och inte träna men där jag vaknat tidigt och verkligen känt för att träna. De liksom går av bara farten. Jag har funderat över hur det blivit såhär för mig. Hur det kommer sig att jag efter att ha fått tre barn helt plötsligt är mer vältränad än någonsin, starkare både fysiskt och psykiskt? Svaret är såklart att det inte finns något "helt plötsligt". Jag har sakta skapat mig bra vanor som fungerar med det liv jag lever.

Så hur började det hela? Jag tror att jag kan kolla 15 år tillbaka i tiden då jag började ta morgonpromenader. Sedan när jag började polishögskolan för elva år sedan började jag springa innan skolan började. Jag lärde mig att jag är en morgonmänniska. Jag såg till att alltid ha en smörgås med mig för att orka föreläsningarna fram till lunch. Kanske kan ses som en småsak men detta gjorde att jag orkade hålla i vanan med morgonträning.

Sedan fortsatte detta när jag började arbeta som polis. Jag började cykla till jobbet och sprang alltid milen varannan dag. Jag följde med kollegor på gymmet om tillfälle gavs. Sedan kom barn nummer ett och jag promenerade mycket och sprang med vagnen. Barn nummer två vägrade ligga i vagn så då fick jag ta kortare vändor löpning när Johan var hemma. När jag väntade tredje barnet köpte jag en crosstrainer som jag kunde träna på hemma. Det var en period i livet då tid inte fanns att ta mig någonstans. Jag började med 15 minuter per dag och sedan ökade jag. Det var så skönt att få svettas lite varje dag. När Sally sedan föddes vägrade hon också ligga i vagn. Men jag började ganska tidigt se till att springa varannan dag. Jag började med någon kilometer och ökade längden på passen sakta.

Jag tror att alla kan skapa sig bra vanor. Det man kan börja med att se vilka vanor man har idag och vilka man vill ha kvar och vilka man vill förändra. Jag vet att jag är bra på att göra det jag bestämmer mig för. Men jag är också bra på att se till att ha realistiska mål och inse mina begränsningar. Jag kan inte hinna med allt! Om du känner för att ändra dina vanor. Bestäm dig för att testa. Man kan alltid ändra dem igen om det inte fungerar! 

Skäralid i Skåne, där måste jag springa igen!

21 maj 2017

I torsdags morse packade vi in barnen i bilen och bilade ner till Skåne. Jag hade innan kört ett morgonpass på Crosstit 162 West i Vällingby. Jag trivs verkligen så bra att träna där och funderar mer och mer på att bli månadsmedlem. Just nu har jag klippkort. 

Bilresan ner gick bra fast jag bara längtade ut i sommarvärmen. Vi kom ner till Ljungbyhed och det kändes tomt att vara där nu när barnens gammelfarfar inte längre finns. Han har alltid mött oss i dörren. Nu var vi istället där för hans begravning. Jag hade tänkt att gå upp tidgt och springa en vända innan begravningen. Men Sally stökade under natten så jag lät bli. 

Det var tryckande värme och jag var tacksam för att jag i sista stund packade ner en kortärmad blus. Vi åkte till kyrkan där vi mötte min mans farbror och kusiner. En sådan vacker sommardag att säga farväl på. En underbart fin ceremoni med en präst som sade precis "rätt" saker om livet och om döden. Barnen var så fina i kyrkan. Även om Sally som är tre år undrade när gammelfarfar skulle landa från himlen :)

Efter begravningen åt vi lunch vid natonalparken i Skäralid. Då kände jag att jag bara måste hit och springa. Denna underbara grönska och lugnet. Vi åt tårta och drack kaffe i trädgården med barnens gammelfarmor. Hon som precis sagt farväl till sin livskamrat som hon haft i över 60 år. Jag bytte om och började springa. Längst åkrar, en kort sväng på en landsväg där bilarna gjorde sitt bästa för att ge mig utrymme även om det kändes som jag skulle blåsa bort då långtradare körde förbi och mot Skäralids nationalpark. När jag kom dit fyllde jag på med vatten och började springa. Jag valde Hjortsprångsrundan som är drygt 7 kilometer.

Det var så underbart vackert, det gick inte fort men tankarna fick flöda fritt och jag samlade kraft. Jag tänkte på livet, hur jag vill leva mitt liv. Tacksamheten för det jag har och att jag besitter kraften att göra de förändringar jag vill. Att livet går fort och jag måste tillåta mig att stanna upp och göra mer av just det här. Springa i skogen. Ensam eller med andra. På spången i dalen, över stockar och stenar. Stanna och titta på en kopparödla. Ta mig tid att stanna och titta på utsikten. Låta mig gå uppför den branta backen utan att få dåligt samvete. In i skogen och njuta och sedan hem till huset igen.

Efteråt satt jag svettig på trappen i solen. slösurfade och njöt. Duschade iskallt för att sedan sätta mig i trädgården med mat och ett glas rött vin och titta på Netflix. Vilken underbar kombination!

I Skäralid kan man även vandra. Det finns olika sträckor där vissa är handikappsanpassade. På lördagen  åkte vi dit med barnen. Vi gick då en runda på fyra kilometer. Vi såg snoar, kopparödlor och skogsödlor. Barnen balanserade över vattnet på stockar. Hoppade på stenar och sprang. Emellanåt kom lite gnäll och frågor om när vi var framme. Men då pratar vi två minuter av nästan två timmar. Jag rekommenderar alla att ta sig hit. Vare sig man vill cykla hit och fika, vandra i nationalparken eller ta en löptur.

Några träningsdagar i Marbella, Spanien...

13 maj 2017

Denna vår har varit rekordkall. Jag har arbetat mer än någonsin tidigare och kände att jag behövde komma iväg. Jag och en kompis bokade flyg till Malaga med Ryanair bokade billigt hotellrum i San Pedro med allt inkluderat. Vi landade på natten till fredagen och vaknade i ett varmt Spanien på torsdagen. Hotellfrukost och sedan på med träningskläder. Shorts och sporttopp. Vi hade ingen riktig plan men tänkte springa till Marbella som låg 10 kilometer från hotellet vi bodde på. Det blev härlig löpning längst strandpromenaden. I Marbella fyllde vi på med mat och dryck och sprang sedan tillbaka, Min kompis Cecilia tog rekord i löpdistans även om vi vilade lite i Marbella och gick några korta stunder.

På lördagen kollade jag på lite padel tennis. En sport jag så gärna skulle börja med. Men då måste jag prioritera bort något annat. Inte riktigt där än. På söndagen gick vi en lång och härlig promenad längst stranden till Marbella. Åt goda Fish Tacos och satt i solen en stund innan vi promenerade tillbaka till hotellet. Jag sov gott den natten. 

På måndag morgon tog vi oss till Mikes gym i Marbella. Min kompis gick introduktionen för hinderbanan medan jag körde ett varv. Banan var utökad sedan sist. Mer tuff löpning både i terräng och med hinder. Här kändes det att mina vader jobbat under promenaden dagen innan och det tog stopp. Jag som hade hoppats på att satsa på en bra tid förstod snabbt att det inte skulle hända. Det var även så länge sedan jag var där sist att jag fick stanna och läsa skyltarna mycket och se vad jag skulle göra och med vilken vikt. Jag lyckades dock ta mig runt banan med RX-vikter i nästan allt. Och endast med 35 straffburpees. Det är inte mycket med tanke på den tuffa banan.

Jag gick i mål på 82 minuter. Då sölade jag en del på slutet när det visade sig att sista hindret var över en pool. Jag tog av mig skorna och sprang sedan en straffrunda barfota. Jag tror att jag skulle kunna få ner tiden på hela banan cirka 15 minuter. Men det måste ju testas! Efter min runda åt vi lunch. För 150 kronor får man lunch om man förbeställer. Fin kyckling med sallad till. Verkligen jättegott!

Efter lunchen fick maten smälta 30 minuter. Sedan var vi på det igen. Vi sa att vi skulle ta ett lugnt varv och testa på allt. Det slutade med ett lugnt varv där jag gjorde allt iden. Dock med 75 straffburpees det här varvet och en trasig hand efter att ha ramlat från ringarna. Om ni vill se video på det och fler bilder så kolla på min instagramsida Inspirationslinda. Jag är så stolt över att ha kört två varv på denna härliga och tuffa hinderbana. Jag ser fram emot att åka tillbaka och då SKA jag vara utvilad och köra ett varv på tid. 

Jag och Cecilia vid strandpromenaden

Mina bästa träningspass

30 apr 2017

Jag älskar transportlöpning och transportlöpning. Att ta mig någonstans med kroppen som verktyg. Hitta smarta lösningar och ta vara på den tid som finns. Men jag tycker ändå att variationen av träning är det som får mig att utvecklas mest och tycka att det är så roligt. Ju starkare jag blir, desto fler saker kan jag göra.

På torsdag åker jag och min kompis Cecilia till Spanien på en träningsresa. Fyra hela dagar med sömn, träning och mat. Dagar att bara vara och ladda batterierna. Där finns mitt favoritställe nummer ett. Mikes gym. Himmelriket för en sån som jag som älskar att ta ut mig maximalt och inte är rädd för att skita ner mig. Här finns alla hinder man kan tänka sig och det finns även nedskalade alternativ då man inte orkar eller klarar av hindret. Jag var där i oktober men är i betydligt bättre form nu och ser fram emot att göra mitt allra bästa när jag tar mig runt banan.

Annars tycker jag om att springa i skogen och längst vattnet. Helst hoppa över lite stock och sten. Att få en sträcka längst vattnet är magiskt och ger mig energi på ett sätt jag inte kan beskriva.

Ibland när jag kommer till jobbet har jag lite tid att hinna träna. Då älskar jag att maxa ett högintensivt pass. Till exempel en "Cindy". Det är en runda på 20 minuter där man ska göra så många varv man bara kan med 5 pullups/chins, 10 armhävningar och 15 squats. Kan man inte gör det man ska så byt ut övningen mot något annat.

En annan storfavorit är att träna med andra. Springa med andra eller vad som helst. Det spelar ingen roll om man ligger på olika styrkenivåer. Jag älskar att knåpa ihop pass där man tillsammans med andra ska utföra ett visst antal repetitioner av något. Oftast med bara kroppsvikten och en kettlebell som redskap. 

Om jag har lyxen att få hjälp av någon annan testar jag gärna något jag inte kan. Stå på händer, thrusters, ryck, marklyft och massa andra saker där jag behövt hjälp för att veta att jag gör rätt. Jag är ganska dålig på att ta instruktioner men kompenserar det med vilja plus att jag blivit rätt stark.

När jag är hemma och inte kommer iväg då kör jag gärna övningar med en tabatatimer. Så många övningar jag orkar och hinner med. Här är ett inlägg jag skrivit om det tidigare. 

Jag kan ofta komma på mig själv att lägga upp en liten plan för kommande veckan där jag kombinerar dessa olika träningspass efter hur mycket eller lite tid jag har tillgodo. 

Ladda fler


Följ oss

Loppkalendern

28 jun
Öland
28 jun
Östersund
29 jun
Östersund
30 jun
Östersund
30 jun
Norberg
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!