Linda - Inspirationsbloggen - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Linda Christensson


Tre barn i åldrarna 2, 4 och 6 har inte hindrat Linda, 33 från att löpträna så mycket hon vill. Faktum är att hon är mer vältränad än någonsin. Här berättar hon om sin resa mot toppformen.

Hur ska jag någonsin kunna komma tillbaka till mina rutiner igen!?

16 aug 2017

Nu har jag varit ledig under drygt fem veckor. Fem härliga veckor utan att ställa klockan, sköna joggingrundor och svettiga crossfitpass. Jag har varit med mina barn på kosafari på Väddö utanför Norrtäje, i lekparker men mest bara varit. Vi avslutade ledigheten med elva dagar i Nerja, Spanien. Dagar där vi sov till nio, jag tränade en kortis, badade i poolen, åt lunch på restaurang, gick till stranden, badade, gick till poolen igen och sedan ut och åt på restaurang igen. Vi spelade mycket Uno och bara umgicks. 

Igår funderade jag över om jag någonsin kommer orka ställa klockan på 05.00 igen för att träna innan jobbet. Jag kom knappt upp i morse klockan 06.45!!! Jag funderar på om jag ska börja gå upp tidigare och tidigare varje dag till den 28:e då jag börjar jobba igen, men bestämmer mig snabbt för att sova så mycket jag kan fram till dess. Jag är ju en sådan som hellre drar bort plåstret snabbt än långsamt.

Däremot kan de här 12 dagarna fram till jag börjar igen vara en bra tid att hjälpa barnen komma in i sina rutiner. De har ändå varit lediga sedan 9 juni. Min äldsta har börjat första klass, vilket innebär fler lektioner under dagarna men även läxor. Mitt mellanbarn börjar förskoleklass vilket är en stor omställning för henne som tidigare bara gått hos dagmamma. Min minsta börjar hos en ny dagmamma, det kommer nog inte bli så stor omställning för henne men hon har blivit morgontrött under sommaren. Och det kommer bli nya rutiner och nya kompisar vilket såklart gör att man blir lite extra trött i början.

Men efter de här tolv dagarna är verkligheten ikapp igen. Då ska det heltidsjobbas, tränas, hämtas och lämnas på tre olika ställen och allt annat man ska hinna med i livet. Just nu ser jag inte fram emot allt vad det innebär men samtidigt vet jag att jag älskar att jobba, jag älskar att träna och jag gör allt för att hinna vara med mina barn så mycket det bara går.

Men just nu känns det väldigt långt borta att ställa klockan på 04.50 en mörk novembermorgon med lite snöblandat regn och springa till jobbet. Så jag vet exakt hur flera av er tänker, varför gör du det då? Jo för att när jag gör det så kanske jag inte älskar varenda steg jag springer men jag fullkomligt älskar känslan det ger mig efteråt och som håller i sig hela dagen! Så jag vet att jag kommer komma in i mina gamla rutiner igen! 

Jag längtar tillbaka till träningen!

22 jul 2017

Som de flesta andra jobbade jag rakt in i kaklet, tog till och med två extradagar precis innan jag gick på ledighet. Jag var så speedad när min semester började att jag hann med att göra saker på fyra dagar som borde tagit mig två veckor. Sedan kom den som ett brev på posten, förkylningen. Och den håller i sig än.

Jag har dock passat på att vila min något övertränade kropp under tiden. Jag som brukar sakna träningen något enormt bara efter en dag utan känner nu att det får vänta några dagar till. Även om jag saknar den så känner jag att jag inte kommer orka. Jag tror att jag behöver lite semester från träningen. Som tur är blir jag sällan sängliggande då jag är förkyld, så jag har kunnat aktivera mig med annat. Jag hade lovat min man att lämna huset med alla tre barnen då han skulle ha en golfhelg och de skulle bo massa folk hemma hos oss.

Jag packade in barnen tidigt på morgonen och drog till Leksands sommarland. Vilket fint ställe. Det fanns så mycket att göra att vi inte hann med allt och även om mina barn på tre, fem och sju år hade jättekul så är det nog ännu roligare för äldre barn. En heldag där med farmor och sedan vidare till min pappa som bor i Årsunda. Där blev det bad och härligt häng. Precis som det ska vara på semestern. Jag passade på att sova och vila mycket. Sedan drog vi till Norrtälje där min mamma bor. Bäst där var ett kvällsdopp med barnen klockan 20.30 på kvällen i sjön vid Malsta kýrka, vilket smultronställe!

Väl hemma i Kälvesta igen har det blivit en del småutflykter med barnen. Vi har bland annat cyklat till Vällingby som ligger några kilometer bort och där får man spela gratis minigolf. Superkul både att spela minigolf men även att cykla med barnen. Vi passar på att träna hur man beter sig i trafiken då man cyklar. 

De senaste dagarna har jag jobbat mycket i trädgården. Kört tunga skottkärror fyllda med jord, burit tunga jordsäckar och massa annat så kroppen har fått känna att den lever. Vi kommer hålla på hela helgen men på måndag ska jag försöka mig på en kortare löprunda. Blir glad bara jag tänker på det! 

10 enkla knep för att få till träning under semestern

9 jul 2017

1. Det är det första jag gör på morgonen. 

2. Jag lägger fram träningskläder kvällen innan så tar jag på mig dem så fort jag vaknar.

3. Jag kollar upp lokala utbudet av träning där jag kommer befinna mig. 

4. Ska hela familjen till stranden så springer jag dit. Är det långt ber jag om att få bli avsläppt där det är lagom långt kvar. Eller så springer jag en stund före de andra lämnar hemmet så jag blir upplockad. 

5. Jag går upp 30 minuter tidigare än jag tänkt. Det hinner man mycket på.

6. Jag laddar ner en tabata-app till min telefon så jag kan träna effektivt hemma med bara kroppsvikten.

7. Jag joggar medan barnen cyklar (minsta i vagn) till olika lekplatser. Då får man även med sig matsäck om man vill på en heldagsäventyr.

8. Jag ser all träning som bra träning. Promenader, simning, cykling. Oavsett hur fort det går eller hur långt det är.

9. Ska vi hem till vänner så springer eller cyklar jag dit. Tar med en väska med ombyte. De flesta lånar gärna ut schampo, balsam och handdukar. Annars tar jag med mig även det.

10. Planering. Vid transportlöpning. Se till att det finns mat och dryck dit du ska. Och ombyte. En bra känsla gör att man vill göra om det!

Ha en underbar semester och njut!

Min transportcykling från Uppsala till midsommarfirande i Leksand

26 jun 2017

Allt började med att jag kollade tågbiljetter för att åka till Leksand dagen före midsommarafton. Det fanns inga bra restider kvar och familjen skulle redan befinna sig i Dalarna. Då kom den briljanta idén om att cykla dit. Jag nämnde det för min man som är så van vid mina påhitt att han tyckte det lät som en bra idé. Veckorna innan midsommar hade jag inte många stunder över att planera min resa. Jag jobbade så mycket och hade andra "måsten" att jag fick vara glad om jag lyckades sova sju timmar per natt. 

Dagen före midsommarafton närmade sig med stormsteg. Jag gick upp tidigt och packade min ryggsäck med de saker jag måste ha med. Det mesta hade jag redan skickat med familjen som åkt före mig. Jag cyklade till jobbet och började bli lite nervös. Hade jag rätt slang till däcket om jag skulle få punktering och skulle jag orka. jag hade ju inte cyklat mer än 15 km i sträck det senaste året.

Det blev en stressig dag på jobbet när ingenting fungerade. Dessutom var jag nog lite nervös också inför cykelturen. jag hade ju inte ens kollat hur jag skulle cykla. Jag flexade ut och cyklade bort till Karlbergs station där jag hann med en pendel tidigare än jag räknat med. Jag gick av i Uppsala vid 14.30. Under tågresan kollade jag upp olika resvägar och bad min pappa om tips. Jag ville helst undvika vajerräcksvägar och andra vägar där bilarna kör med hög hastighet och lite utrymme.

Jag cyklade ut ur Uppsala med hjälp av kartappen på telefonen. Jag hade startat min klocka för att ha koll på hur långt det faktiskt blev och kunna planera mina pauser. Dock visade sig klockan krångla och satte sig själv på autopaus hela tiden. Så himla irriterande men jag fick bara bestämma mig för att strunta i det. Jag har ju varit så himla nöjd med klockan men har märkt att den krånglat mer och mer senaste tiden...

Ganska snabbt började det göra ont i ländryggen. Redan efter 30 kilometer började jag fundera på att ringa och be om skjuts. Det ilade även i ena knät. Jag fick tipset av en kompis som jag messade med i en paus att sänka sadeln som jag höjt en vecka tidigare. Efter det kändes det bättre både i rygg och knä. Vädret var fantastiskt bra. Lite motvind men lagom varmt. Med mig hade jag veckans matrester i form av en hamburgare, grillad halloumi, bacon och en chokladkaka mina kollegor gett mig i födelsedagspresent. Det var gott att käka längst vägen.

Jag cyklade 272:an och var glad över att de flesta bilarna körde långt ut på andra körbanan när de körde om mig. Sedan skulle jag ta 56:an. Jag försökte undvika det så mycket som möjligt och tog småvägar istället för att slippa den smala vägen med vajerräcke. Tyvärr var det grusvägar på en del av småvägarna men ändå så värt att slippa bli omkörd av en långtradare 20 centimeter ifrån en. Jag var dock tvungen att cykla där vissa sträckor och en gång höll jag på att ramla omkull av fartvinden från en lastbil. Sista sträckan var fantastiskt med härligt landskap och trots smärtan i ländryggen cyklade jag på och var framme ganska sent. Cykelturen tog mycket längre tid än jag trott då jag ofta fick stanna och kolla kartan för att inte cykla fel. Fem timmar och 40 minuter tog det att cykla 12 mil. Då är alla raster inräknade på den tiden. Och det blev en hel del.

Väl framme hos min pappa i Årsunda åt jag pizza, drack ett glas rött och småpratade i solen. Jag blev ganska fort frusen och kopplade av en stund i deras bastu innan jag och min pappa planerade färdväg för fredagen. Jag ville absolut inte cykla på stora vägar och inte för långt. Ländryggen gjorde fruktansvärt ont och jag visste inte om den skulle hålla dag två. När jag väl gick och la mig somnade jag på två sekunder och vaknade inte förrän jag hörde min pappa fixa i köket på morgonen.

Min pappa pressade morötter, ingefära och lite annat till frukost. Jag åt smörgåsar och drack kaffe i deras växthus. Jag bredde några extra smörgåsar, packade ihop grejerna och sedan satte vi oss i bilen. Min pappa skulle köra mig för att jag skulle få en sträcka på cirka 100 kilometer. När vi började åka fick jag lite ångest. Det var så fint och jag ville egentligen bara cykla. När min pappa släppte av mig och jag började cykla kände jag ren lycka. Det var så fridfullt och vackert. Jag kände mig tacksam för att få starta midsommardagen på detta sätt.

Ungefär halvvägs såg jag en bil som stannat. Jag såg en kvinna som pratade i telefon och att hon fått punktering. Jag cyklade förbi men vände efter tio meter. Jag måste ju fråga om hon vill ha hjälp. Kvinnan sa att hon inte hade någon domkraft. Jag sa att domkraften kunde finnas under reservdäcket och började skriva upp det. Där under hittade jag en domkraft och började se hur den fungerade och sedan satte jag fart och bytte däck. Det tog lite tid då det var annorlunda utrustning mot vad jag är van vid men jag fixade det. Hon var lite tveksam till att jag skulle vara stark nog. Det var aldrig jag!

Jag cyklade och njöt. Stannade och kollade kartan. Hamnade på grusvägar ibland, cyklade förbi folk som förberedde inför midsommarafton och mest bara njöt. Väl framme i Leksand kände jag mig stolt och glad! Och jag vill gärna göra om cykelturen fler gånger!

"Good is enough"

10 jun 2017

Det är något jag går efter nu... Att det räcker att vara bra och jag är mer än nöjd över att vara bra!

Facebook har något som kommer upp i nyhetsflödet som heter "den här dagen". Där kan man se vad man gjorde för statusuppdateringar samma datum under åren som gått så länge man haft Facebook. Jag tycker det är kul. När jag skaffade Facebook hade jag inga barn. Då var det mycket festuppdateringar. Sedan kom bebistiden då jag ständigt uppdaterade om mina barn och vad vi gjorde. Sedan kom träningsåren. De sista två åren, men speciellt under förra våren då jag satsade på Vansbro triathlon. 

Mina vänner matades med hur mycket jag tränat. Dag ut och dag in. Jag tror både de och jag var glada när jag genomfört loppet och slutade uppdatera. Jag blev rätt mätt på det även om jag fortfarande tränar hårt och de flesta av mina inlägg handlar om just träning. Men för mig är det en stor skillnad. Idag är jag mycket mer nöjd över den träning jag gjort och känner ingen hets. Jag gör endast sådant som jag tycker är kul och har inget lopp i sikte. Inte i år. 

Jag har sedan förra sommaren satsat hårt på jobbet vid sidan av familjen och träningen. Det går inte om man inte tillåter sig glädjas över det man gör istället för att oroa sig över sådant man inte gör. Jag har efter år av träning på att planera, prioritera och effektiviserat mitt liv hittat en inre lugn i det och tänker "good is enough" och jag menar det! 

Jag har inte många gånger känt mig stressad eller kluven. Jag vet precis vad jag vill och hur jag ska prioritera. Det blir inte alltid bäst, rätt eller rättvist men jag lär mig hela tiden. För det är ju så det är. Livet är en skola och man kan inte stanna i sina misstag. Man lever ut sina misstag och lär sig av dem. Kanske gör man samma miss ett par gånger och det är OK. 

Att det för mig räcker att vara bra betyder inte att jag inte har några mål. Men skillnaden är att jag låter mig själv ta en paus från målen. Jag testar nya träningsformer och utvecklas hela tiden. Men framförallt är jag himla nöjd med det jag gör!

Ladda fler


Följ oss

Loppkalendern

19 aug
Uppsala
22 aug
Stockholm
23 aug
Stockholm
24 aug
Örebro
26 aug
Brottby
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!