Kenneth Gysing - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Kenneth Gysing


Om att springa för livet

Etiketter


  1. > 50 nyanser av löpning
  2. > Alla Helgons Löpardag
  3. > Alternativ träning
  4. > AS Nälsta
  5. > Badkarl
  6. > Bellman
  7. > Blötdjur
  8. > Bokmässa
  9. > Bokmässan
  10. > Bokparty
  11. > Boston Marathon
  12. > Brooklyn Half Marathon
  13. > Brytare
  14. > Bröllop
  15. > böcker
  16. > Coney Island
  17. > Crosstraining
  18. > Djurgården
  19. > Drömbad
  20. > Drömmar
  21. > Early rising
  22. > Elaka recensioner
  23. > Ensamsegling
  24. > Entropi
  25. > Eurovision
  26. > Faror
  27. > Filkosofi
  28. > Fjäll stafett
  29. > flamingos
  30. > Fort Green Park Brooklyn
  31. > Förkylt
  32. > Glögg
  33. > Gran Canaria
  34. > Gran Canaria Marathon
  35. > Hash
  36. > Historia
  37. > I skogen
  38. > Intervaller
  39. > Julafton
  40. > Julcykel
  41. > Kajak
  42. > Klimatfara
  43. > Konst
  44. > Konst och löpning
  45. > Konstnärlig löpning
  46. > Kvantfysik
  47. > Kyssar
  48. > Lika som bär
  49. > Litteratur
  50. > litteratur
  51. > Look alikes
  52. > långpass
  53. > Löpande kritik
  54. > Löparbok
  55. > Löparmassage
  56. > Löpning och litteratur
  57. > Matematik
  58. > Matlagning
  59. > Mellanrum
  60. > Morgonjogg
  61. > Motivation
  62. > Motivationsbooster
  63. > mål
  64. > nyårslöften
  65. > OS
  66. > P4 morgonradio
  67. > Phuket runt
  68. > Phuket runt med Jonas Colting
  69. > poesi
  70. > Polish Butter Cakes
  71. > Produktreklam
  72. > Prylgalen
  73. > Påskafton
  74. > Radio
  75. > Radio on
  76. > Rap
  77. > Religion
  78. > Religionskrig
  79. > Runmarö
  80. > Running for Freedom
  81. > Simma Phuket runt
  82. > Singelliv
  83. > Sjuk
  84. > Sjukdomsbilder
  85. > Sjukläger
  86. > Skada
  87. > Skador
  88. > Skogen
  89. > Skriet från vildmarken
  90. > Slutspel
  91. > Snor
  92. > Snö
  93. > Sommarblogg
  94. > Sportdryck
  95. > Spöken
  96. > Stadion
  97. > Stadslopp
  98. > Star Trek
  99. > Stjärnornas krig
  100. > Stockholm Marathon
  101. > Stora Skuggan
  102. > SVT Godmorgon TV
  103. > Swimrun
  104. > Sömn
  105. > Sömngång
  106. > Tel Aviv Half marathon
  107. > Tel Aviv Halvmaraton
  108. > Thriller
  109. > Tillökning
  110. > Troll Trail
  111. > Träning med barn
  112. > Tävling
  113. > Ultralopp i Karlstad
  114. > Ultravasan
  115. > Vatten
  116. > vetenskapligt experiment
  117. > Victorialoppet
  118. > Viktlöst
  119. > Vårkänslor
  120. > Väder
  121. > Väderlek
  122. > Värme
  123. > Winter Run
  124. > Winterrun
  125. > Årstider
  126. > Ö till Ö

Muskelbristning VS Winter Run

29 jan 2015

Visst gör det ont när muskler brista (Karin Boye i modern språkdräkt)!

Det var för tre veckor sedan. Travade fint på i 15 km på löpbandet, och tänkte att lite bänkpress vore ju kul att testa på efteråt. Var visserligen ett tag sedan, men man har ju muskelminne. Gick ut löst, men kändes för lätt, så lassade på. Och lassade på. Man är allt en riktig begåvning. Plötsligt knäppte det till i vänster axel. Blev lite orolig, för där har man ju inga knappar. Prövade några pressar till för att se om jag hade hört fel, men det hade jag inte. Något hade definitivt gått sönder.

Vilade några dagar, och det kändes lite bättre, kunde t o m få på mig jackan utan att grina illa. Men så på väg till skola med barn hittade foten en isfläck och armen for ut som i ett explosivt karateslag av Bruce Lee, för att återfå balansen. Vilket gick så där men jag klarade lårbenshalsarna i alla fall. Armen däremot, aj aj aj, alldeles lam.

Gick någon vecka till, och det blev bättre. Fick för mig att spela innebandy (kanske håller jag på att bli senildement), tänkte det är ju en social sport och putta lite på en boll kan ju inte göra någon skada. Men det kunde det. Efter första skottet mot mål (som hamnade utanför) blev armen lam igen. Och där är vi nu.

Provade springa på löpband i går och benen var riktigt pigga, men axeln blev riktigt ledsen efter ett par kilometer. Körde lite muskeluppmjukande rörelser, har sett på nätets sjukvårdsupplysning att det ska vara bra när någon muskel brustit av överdriven atletisk optimism. Och kanske kanske känns det lite bättre idag.

Och på lördag klockan 16.00 är det Winter Run på Söders höjder i huvudstaden. Det ska bli en ljusfest med reflexer och pannlampor och annat bling bling, en slags tidig Valborgsmässoafton för löpare, skulle man kunna säga. Och efteråt barhäng i Brooklyn Bar.

Det tänker jag inte missa om jag så ska springa i mitella, men med min arma arm lär det inte gå fort. Bara så ni vet. Om nu någon trodde? Finns en och annan i den närmaste bekanskapkretsen som tror jag bara försöker mörka formen inför denna formidlabla ljusfest, men så är det alltså inte. Jag är jätteskadad jag, och nog inte bara muskulärt. Löpare skall bliva vid sin läst, inte börja hissa vikter som en annan Herkules.

I övrigt, Rocky från gårdagens DN. En stor filosof!


Sömnlös i Stockholm

20 jan 2015

Det händer ju ibland. Sömntåget går, och man står kvar på perrongen och undrar, vad nu då? Nä det är ju i sängen man ligger, och där vrider man siig som en mask. Hjärnan har förvandlats till en filmfestival, spelar löparfilmer från all världens hörn. Andra filmer också, läskiga filmer, roliga filmer, onämnbara filmer, men inga filmer man somnar av.

Det händer oss alla. Kan vara stress. Kan vara en lägenhet inplastad på grund av ombyggnad av gård, som får luften inomhus att stå stilla. Kan vara livet självt.  Men resultatet alltid lika - dagen efter vandrar man runt på jorden som en somnalbul. Tillvaron har plötsligt förvandlats till fyra nyanser av grått. Den svarta hunden börjar skälla. Ja, ni vet, Churchills Black Dog. Den som ibland gjorde honom sängliggande i dagar. Han försökte trösta sig så gott det gick med champagne av märket Pol Roger, men det kan ju inte en vanlig människa göra. Man kan inte lukta champagne när man ska lämna på dagis. Då blir man inkallad till enskilt samtal. Inte bra.

Det var rätt dyster innan också. Här sprang jag i helgen.

Ja, alltså då, vid sidan av. Sprang ikapp med skidåkare på Gärdet. De hade det halt i spåren. Jag hade det halt på asfalten. Inge kul alls. Längtade tillbaka till löpbandet.

Hursomhelst. Satt och blinka på kontoret igår. Gäspade som en flodhäst. Tänkte på allt amalgam jag hade i underkäken, som min tandläkare varje gång jag träffar honom tycker att jag borde byta ut. Aldrig i livet, säger jag, varje gång. Här borras inte i onödan. Även om det inte är den vackraste av syner. Men jag har aldrig haft råd med guld.

Nå, var var jag? Jo, bestämde mig för att åka hem och jobba. Åkte hem och tänkte att jag kan ju lägga mig på sängen och jobba. Så då gjorde jag det. Somnade som en klubbad säl. Vaknade 90 minuter senare av mobilen. Inställd hämtning på dagis. Tänkte, skönt, nu fortsätter jag arbeta. Som skrivande människa måste man låta det undermedvetna jobba ibland. Det gör det fint i drömmen. Men det ville sig inte. Jag var inte trött längre. Nittio minuter sömn, och livet var förändrat. Skymningen hade kommit, stjärnorna tindrade förhoppningsfullt på himlen, jag hade plötsligt spring i benen igen. Så. Till gymmet.

25 km senare, efter fartlek med snitt på 4.45 inklusive sex backar på 500 meter i 4% och 11-fart , så hade alla svarta skällande hundar sprungit till skogs.

Det är inte Hunden - det är Sömnen - som är människans bästa vän. Och Löpningen. Voff!

Tunnelseende

15 jan 2015

Tunnel, tunnel, i berget där ....

Det är någonting speciellt med tunnlar; en metafor för djupgående i själen, för avlopp, för maskhål, tunnlar mellan olika delar och kanske också dimensioner av universum. Jag hade nyligen en djuplodande läsupplevelse, P O Enquists roman ”Nedstörtad ängel” där författaren i ett kapitel på en bildskärm kan se sitt inre gestaltat genom enteroskopi.

Det vill säga genom en slang med en liten kamera i spetsen som förs ner genom strupen och vidare till magsäcken. Det gav författaren en allvarlig släng av existentiell svindel, så hade han aldrig sett sig själv förut. Vem var han egentligen, sedd ur det perspektivet?

Själv står jag utanför en bajamaja djupt nere i ett tunnelsystem av lyckligtvis mindre anatomisk art och ställer frågan; vad är jag för slags löpare egentligen?

/utdrag ur "Tunnelloppet" i RW no 1, nu rykande färsk och fet av löpande text i en välsorterad tidningsaffär nära dig/

Vårens lopp

13 jan 2015

Ja, alltså, vår och vår, kanske vårvinter då? Eller vintervår?  Det är viktigt att tänka positivt!

10 km Winterrun, den 31 januari. Det blir en höjdare uppå Söders höjder. Man springer med reflexband och lyser upp när man passerar eldslukare, fyrbåkar och annat upplysande längs banan som slingrar sig runt Tanto och Årstabron. Målet är beläget vid Brooklyn Bar, in S.H.C (Stock Holm City), mittemot Liljeholmsbadet.

Tel Aviv Half Marathon, 27 februari. Bye bye vinterställ. Där springer man halvnaken längs Medelhavet. Som jag längtar.

LA Marathon, 15 mars. Gysing goes Hollywood. Kan bli en stjärnsmäll. I say no more.

Tänkte springa på Stadion idag. Det gick inget vidare.

Först plast, sen snö. Skidhuliganerna har stulit Stadion från löparna. Skandal!

Det blev gymmet igen. 5x2000 m i fyrfart, totalt 15 km. Inomhus, men motvind hela vägen. Tuggade taggtråd ända in i kaklet. Rostig taggtråd. Kusligt kakel. Orkade knappt dra på mig  långkalsongerna efteråt. Jobbigt bara böja ryggen. Men väl utanför gymmet igen, var världen liksom förklarad. Himlen hög, fåglarna kvittrade (om det inte var hörselhallisar?). Man kan bli så av intervall.

Gympanna

12 jan 2015

Gympanna, långpanna på gym, ej att förväxla med långpannkaka. Kan bli pannkaka av allt i o f s, om man är på det humöret. Eller inte på det humöret.

Vaknade okristiligt tidigt söndag morgon, hade visserligen lovat mig själv kvällen innan att springa långpass på morgonen, men på kvällen var man ju pigg.

Kolmörkt ute och lätt snöfall, på TV:n kvällen innan hade de pratat om Egon, en storm full av självupptagna vindar, som ett koppel manliga löpare, men det var det inte. Bara ett ovanligt blåsväder, med manligt namn. Förr döpte man ju alla stormar efter kvinnor, men det var ju både elakt och manschauvunistiskt och icke med sanningen överensstämmande, män kan ju storma lika väl som kvinnor, så nu har de hårda vindarna blivit jämlika.

Jag gick till gymmet jag. Ville springa i kortkorta tajts och linne. Kunde förstås ha sprungit här, se bilden,  bara följt cykeldäcket mot horisonten. Men känslan fanns inte riktigt där, jag är vek till min natur.

Och bilarna, de sov sin söta vintersömn :

Ställde upp en jätteflaska med sportdryck brevid bandet,  hörlurar över öronen, och drog  igång. Det var segare än klistervalla. Benen ville inte, huvudet ville inte, fötterna ville inte. Lyssnade på Spanarna på radion där Göran Everdahl förklarade att Putin fått ett nervsammanbrott vid ett internationellt stormöte med andra världsledare, eftersom ingen ville sitta vid samma middagsbord som Putin. Putin kände sig helt enkelt mobbad, och det tolkade Everdahl som att Putin faktiskt var mänsklig, och därmed fanns det hopp för mänskligheten.

Jag grunnade på det där och funderade på om det fanns något hopp för mig, det kändes knappast så. Jag stretade på 13 km i 5-fart, sedan tog Spanarna slut och jag knappade om till Spotify och musik med upptempo, och plötsligt gick kroppen igång.

Spanarna är bra på många sätt, men inte att löpa till, konstaterade jag, och höjde farten till 4.30 och stånkade på. Efter 25 km ökade jag till 4-fart, i EN kilometer, och så var det stopp. 26 km på band kändes mer än tillräckligt.  Lite stolt ändå att jag fixade det. Man är naturligtvis inte riktigt normal som springer 26 km på löpband, men å andra sidan tycker jag normalitet är en överskattad egenskap. Halkade gjorde jag inte heller.

Ladda fler


Följ oss

Loppkalendern

30 sep
Umeå
30 sep
Stockholm
01 okt
Stockholm
01 okt
Odense
01 okt
Mölndal
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!