Josefine Antonsson - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Josefine Antonsson


32-årig löpare och trebarnsmamma från Småland. Tränar gärna prestationsinriktat och har som mål att springa halvmaran på under 1.20 men är just nu gravid med fjärde barnet. Här bloggar jag om löpträning, hälsa, föräldraskap och annat som hör livet till. Mina personliga rekord: 10 km 37:16, halvmaraton 1.22.59, maraton 3.00.18.

Fredagsfunderingar

22 sep 2017

Fredag förmiddag. Regnet öser ner från en grå himmel (det har regnat nästan varenda dag hela september), 6-åringen och 4-åringen kollar på Pippi och jag sitter vid köksbordet med en kopp te och några tidningar. Lykke sover gott i sjalen.

Än så länge saknar jag faktiskt inte jobblivet ett dugg! Eller, jag saknar mina kollegor och att få utlopp för min kreativitet, men jag saknar inte att åka hemifrån tidigt, spendera massa timmar på bussar och tåg och sitta framför en skärm hela dagarna. Livet som föräldraledig har absolut sina nackdelar och kan lätt bli lite småtrist, men än så länge överväger fördelarna. Det är så grymt skönt att vara totalt befriad från stress. Att känna att det är hyfsat enkelt att hinna "allt" jag vill - vara med barnen, springa, träffa kompisar och pyssla hemma + alla måsten. Hjälp, nu låter jag som värsta superharmoniska mamman och det är jag ju oftast inte - men senaste veckan har jag känt mig så väldigt tacksam och glad! Förmodligen för att jag fått sova ordentligt:)

Nu har jag också i princip bestämt mig för att springa Varvetmilen i Jönköping om drygt tre veckor. Fram till dess kommer löpningen att vara rätt strukturerad vilket känns kul. Visserligen ser några av passen jag planerat att genomföra GRYMT jobbiga ut (framför allt de långa intervallerna)
men ska jag nå min måltid på milen måste jobbet göras. Lite ångest känner jag definitivt innan de där passen, men känslan efteråt är grym. Den gör att det ändå är värt det. 

Nu ska jag sluta babbla och bjuder på en bild i stället. Den tog jag i lördags, då jag för allra första gången sedan Lykke föddes orkade gå upp tidigt för att springa (06.20). Det var verkligen en HELT magisk morgon i skogen och bilden får väl symbolisera mitt mående just nu: försiktigt strålande!

Terräng-DM och oväntat bra form

18 sep 2017

I går sprang jag DM i terränglöpning som arrangeras här i krokarna.Jag har sprungit samma lopp två gånger tidigare, 2014 och 2015,  så jag visste ungefär jag som väntade och var lite smånervös före start. För första gången på tio månader skulle jag springa  mig riktigt trött, och det där med att ta ut sig rejält är ju både härligt och hemskt! Det skulle också bli spännande att få en indikation på hur min form egentligen är. I och med att jag sprungit samma lopp tidigare har jag ju flera tider att jämföra med. 2014 gick jag ut lite för hårt och sprang in på 32.26, helt slut. 2015 (året då jag var med i Team ASICS Go Run it) blev sluttiden 31.25.

DM-tävlingen för damer är 8 kilometer och en rätt kuperad runda som går på blandat underlag: grus, småstigar och elljusspår. När starten gick klockan 10.45 kände jag mig pigg och fräsch. Jag har fått sova oväntat bra senaste tiden och inte tränat speciellt hårt, så benen var lätta och det var inte särskilt jobbigt att få upp tempot. Första kilometern gick i 3.50-fart, sen kom vi in på småstigar som gjorde det svårt att hålla uppe det tempot, men strax under 4.00-fart kändes fullt rimligt.

Första två kilometrarna avverkades utan större problem, jag hade ett gäng killar från Högby IF framför mig och försökte hänga med i deras tempo. Men efter ungefär två kilometer delar sig banan (herrarna springer åt ett håll och damerna åt ett annat) och då blev jag plötsligt helt själv. Jag tycker det är väldigt tufft att hålla ett visst tempo när man solospringer och inte direkt har någon att tävla mot, men jag kämpade på så gott det gick utan att gå allt för hårt. Det var mycket upp och ner och de sista två kilometrarna, som gick på blöta elljusspår, var tunga. Men jag hade så pass mycket krafter kvar att jag kunde spurta in i mål och blev rätt förvånad när jag kollade på klockan och insåg att jag sprungit på 31.04! Alltså ca tjugo sekunder snabbare än 2015 (då jag någon månad senare sprang milen på min hittills bästa tid, 37.16) Det borde ju innebära att jag är i riktigt bra form!??

Snabbheten verkar finnas där, i alla fall, och det känns tråkigt att loppsäsongen nästan är slut. Jag har ju liksom inte hunnit börja. Om träningen går bra och jag får sova ok under veckorna som kommer kanske jag springer Varvetmilen i Jönköping om en månad, det vore kul att ge sub 37 åtminstone EN chans innan året är slut:)

En ny vardag

6 sep 2017

Som att vara ny på jobbet. Lite så har det känts, de här första veckorna på höstterminen då jag försökt hitta rutiner för lämningar och hämtningar på förskola och skola, måltidsfix, annat fix och ja, livet i allmänhet. Men nu börjar det så smått kännas som att jag har koll på läget. Saker och ting rullar liksom på utan att det är särskilt krångligt. Som föräldraledig har man ju egentligen oändligt mycket mer tid än när man jobbar, men en bebis kräver förstås sitt och det känns lätt som att man inte hinner någonting...

En bra och härlig rutin som jag försöker få in på schemat de fyra dagar i veckan som fyraåringen är på förskolan är barnvagnslöpning. Vi har införskaffat en löpvagn (Thule Glide) som förmodligen kommer att användas extremt mycket under de kommande åren. Än så länge ligger ju Lykke fortfarande i liggdelen, och även om det inte är ultimat att springa med den (den är rätt tung) så är det ändå tusen gånger lättare än att springa med en vanlig vagn. Den rullar så otroligt mycket lättare.

Så efter att jag lämnar på förskolan klockan nio försöker jag alltid springa mellan 45 minuter och en timme. De här första veckorna har jag haft tur, Lykke har behövt sova en stund ungefär den tiden, vilket är en förutsättning för att det ska funka. Sen brukar det bli att jag ammar, äter tidig lunch och sover en stund själv innan det är dags att traska till förskolan igen (fyraåringen går 9-12.45 fyra dagar i veckan).

Löpningen känns för övrigt riktigt rolig nu, men fortfarande ganska planlös! Som jag skrev i förra inlägget har jag ju formulerat några mål för mig själv - tex halvmaran på under 1.22 nästa år - men jag vet inte riktigt om jag redan nu ska börja träna målmedvetet för att ta mig dit och i så fall hur. Det känns som att det är så oroligt lååååångt till våren 2018, om jag börjar följa något schema nu kanske jag inte pallar att hålla ångan uppe ända tills det är dags att börja tävla? Jag har i alla fall börjat lägga in lite intervallpass och försöker springa fort minst en gång i veckan. I torsdags blev det 4 km i 3.45-tempo, 2x1 i 3.40 och några snabba fyrahundringar och tvåhundringar på det. Häromdagen blev det ett backpass på bandet och i morgon blir det förmodligen någon form av intervallstege. 

Jönköping Halvmarathon och nystart

21 aug 2017

Sådär! När jag skriver det här inlägget har jag precis lämnat 4-åringen på förskolan för första gången på elva veckor. De stora är i skolan och jag sitter hemma själv med lilla Lykke. Så lyxigt! Jag har älskat att vi varit lediga så länge allihop, men nu ser jag faktiskt fram emot lite rutiner och lugn och ro. Fyra dagar i veckan kommer jag ha fyra timmar "ledigt" från de stora barnen, och jag har stooooora planer för de fyra timmarna! Typ ta löprundor med vagnen, läsa tidningar och böcker, fixa hemma, fika med andra daglediga (och amma, byta blöjor och jollra lite såklart). Ser fram emot hösten!

Nu är jag även igång på allvar med träningen. Sprang mitt första lopp i lördags, Jönköping Halvmarathon, och det var faktiskt otroligt kul att tävla igen. När jag anmälde mig till loppet i våras hade jag inte en aning om jag ens skulle kunna springa det, men Lykke föddes lite före beräknat födelsedatum och efter en totalt okomplicerad förlossning kunde jag börja jogga lite smått igen rätt snabbt. För ca tre veckor sedan satte jag igång med lättare intervallträning och nu känner jag mig i oväntat bra form. Lååångt från riktig toppform såklart, men hyfsat stark!

Från början hade jag tänkt "lufsa runt" i Jönköping men allt eftersom veckorna gått har jag insett att kroppen faktiskt verkar tåla lite hårdare löpning. Så för ett par veckor sedan satte jag i stället målet till 1.30. Och när startskottet gick i lördags ville både kroppen och hjärnan springa lite fortare än så. Så efter ett lopp som inte var ett maxlopp (men ändå rejält ansträngande) sprang jag in på 1.26.44 och knep en andraplats. Hade jag haft lite mer självförtroende hade jag kanske kunnat springa någon minut fortare, men det känns bra att jag inte tog ut mig så pass mycket att jag mådde dåligt efteråt. Jag har ju trots allt en bebis som jag måste orka ta hand om!

Själva loppet var väldigt trevligt. En del backar (kanske jämförbart med Göteborgsvarvet) och bitvis rejält blåsigt men väldigt vackert. Det kändes relativt lätt hela vägen, även om jag var trött de två sista kilometrarna. Inte så konstigt kanske, då jag bara sprungit mer än 20 km en enda gång sen i november. Men nu vet jag att jag fortfarande kan - och kommer ta med mig det till nästa lopp! Ska försöka få igång lite mer strukturerad träning nu och sätta upp lite mål. Nästa sommar vill jag vara under 1.22 på halvmaran och 37 på milen. På sikt är målet att klara sub 1.20 på halvmarathon! 

I samband med loppet gjorde jag också en insamling till Erikshjälpens arbete för barn i katastrofer och fick in hela 6000 kronor! (Erikshjälpen var samarbetspartner till Jönköping Marathon). Så glad att många engagerade sig och ville vara med och ge. För drygt ett år sen var jag själv på plats i Libanon och fick se att katastrofpengarna verkligen gör nytta. SAMT fick lite perspektiv på tillvaron själv.
Det var allt för i dag, hej hej! Förhoppninsvis dröjer det inte tre veckor till nästa inlägg!

Step by step

30 jul 2017

Gokväll! Och ursäkta min långa bloggpaus. Jag har väl egentligen två rätt bra ursäkter, 1: jag har inte haft någon dator och 2: barnen somnar 22.30 om kvällarna och efter det har jag noll lust eller ork att blogga. Men framöver tänkte jag försöka mig på att ”amningsblogga” (amma och skriva blogginlägg samtidigt), får jag bara det att funka ska jag nog få till lite inlägg då och då.

Har haft en fin sommar och mår bra. Känner mig lite sliten såklart, av all upphackad sömn, all amning och den ytterst begränsade egentiden, men jag vet ju att det går över. Om bara några månader kommer allt kännas lite lättare. Och löpningen har jag kommit igång med riktigt bra, det är jag superglad över. Den hjälper mig faktiskt att hålla humöret hyfsat i schack (fast efter kl 22 på kvällarna är jag inte att leka med).

Hur har ”vägen tillbaka” till löpningen sett ut så här långt, då? Jo, Jag började träna crosstrainer och cykel en vecka efter förlossningen. Ungefär två veckor efter det tog jag några joggsteg här och var när jag var ute och gick. En månad efter förlossningen började jag springa femkilometersrundor (i lugnt tempo såklart) och ökade distansen successivt så jag ganska snart var uppe i en mil.

Jag vet att jag gått ganska fort fram men det har känts väldigt bra hela vägen. Jag hade ju en väldigt enkel förlossning och sedan ungefär två veckor tillbaka känner jag mig totalt läkt och helt ”som vanligt”. I går sprang jag mitt första riktiga långpass på flera månader – 18 km varav 15 i 4.30-tempo. Väldigt härlig känsla att få springa sig riktigt trött igen.

Om tre veckor springer jag Jönköping Halvmarathon. Mest som en kul grej och utan tidsambitioner. Men mer om det i ett annat inlägg. Planen är att försöka få in ytterligare två långpass och två eller tre lättare intervallpass innan loppet (utöver min dagliga lufs). Ska bli spännande att se vad kroppen tycker om att öka tempot lite… 

Ladda fler


Följ oss

Loppkalendern

30 sep
Umeå
30 sep
Stockholm
01 okt
Stockholm
01 okt
Odense
01 okt
Mölndal
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!