Hjärnfysikbloggen - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Johan Renström


Erfaren hjärnägare, trail- och ultralöpare som bloggar om det mesta men mest om löpning och om hjärnan, om naturvetenskap och om hälsa. Min gamla blogg Hjärnfysik finns på: http://hjarnfysik.blogspot.se/
Populära blogginlägg:
Om rödbetsjuice och uthållighet
Allt om fettförbränning
Sanningen om biggest loser
Om överträning
Om morgonlöpning
Löpning är inte farligt
Om sittsjukan
Om pulsträning och hjärtslag
Polariserad träning ger resultat
Vad är fascia?

------------Instagram @jhnrnstrm-----------------

Etiketter


  1. > 180 steg
  2. > 4x4-intervaller
  3. > Anders Ericsson
  4. > Andning
  5. > Antioxidanter
  6. > ATP
  7. > Barfotalöpning
  8. > BDNF
  9. > Biggest Loser
  10. > biokemi
  11. > Blod
  12. > Blodtryck
  13. > Blogg
  14. > bok
  15. > Brunt fett
  16. > cancer
  17. > Central Governor
  18. > Choklad
  19. > Cirkelträning
  20. > Core
  21. > Deliberate practice
  22. > Depression
  23. > Diet
  24. > Djupvila
  25. > Dopning
  26. > Evolution
  27. > Expert
  28. > Fascia
  29. > Fasta
  30. > Fetma
  31. > Fett
  32. > fett
  33. > Fjällen
  34. > Fotboll
  35. > Framtiden
  36. > Fria radikaler
  37. > Fysiologi
  38. > Gener
  39. > Handledd övning
  40. > Hjärnan
  41. > Hjärnfysik
  42. > Hjärnplasticitet
  43. > Hjärnstark
  44. > Hjärnuthållighetsträning
  45. > Hjärthälsa
  46. > Håll
  47. > Hälsa
  48. > Härnö Trail
  49. > Höga Kusten Trail
  50. > Ibuprofen
  51. > Iliotibialbandet
  52. > Indianer
  53. > inflammationer
  54. > Intervaller
  55. > Jägare och samlare
  56. > Kompression
  57. > Kramp
  58. > Kvantfysik
  59. > Lindans
  60. > Listor
  61. > läkningsprocess
  62. > Lärande
  63. > löpning
  64. > Löpning
  65. > Löpsteg
  66. > Löpteknik
  67. > Maffetone
  68. > MBT-skor
  69. > Mindfulness
  70. > Minne
  71. > Misstag
  72. > Mjölksyra
  73. > Morgonlöpning
  74. > Motion
  75. > Multitasking
  76. > Muskler
  77. > Naturlig löpning
  78. > Nedförslöpning
  79. > Neurogenes
  80. > Neuroplasticitet
  81. > Norska intervaller
  82. > NSAID
  83. > nötter
  84. > Orientering
  85. > Peak
  86. > Placebo
  87. > Polariserad träning
  88. > Prestation
  89. > Proprioception
  90. > Protein
  91. > Psykobiologiska modellen
  92. > Psykologi
  93. > Puls
  94. > Reflexer
  95. > Rödbetsjuice
  96. > Semester
  97. > Sittsjukan
  98. > skador
  99. > Skidåkning
  100. > Skola
  101. > Smärta
  102. > smärtstillare
  103. > Springtime Travel
  104. > Steglängd
  105. > Stress
  106. > Studie
  107. > Styrketräning
  108. > Svett
  109. > Sydamerika
  110. > Sömn
  111. > Telomerer
  112. > Tillskott
  113. > Trail
  114. > Trailrunning
  115. > Träning
  116. > Träningsvärk
  117. > Tsimane
  118. > Törst
  119. > Ultra
  120. > Universum
  121. > Urinvånare
  122. > Vanor
  123. > Vardagsmotion
  124. > Vatten
  125. > Vetenskap
  126. > vikt
  127. > Viljestyrka
  128. > Vitamin D
  129. > Vålådalen
  130. > Värme
  131. > Åldrande
  132. > åldrande
  133. > Återhämtning
  134. > Ätstörningar
  135. > Överträning

Morgonlöpning pumpar ut BDNF och får hjärnan att växa

28 jun 2017

Löpning är bra för hjärnan, för minne och lärande. Ur ett evolutionärt perspektiv är dessa processer sammanflätade för att säkerställa överlevnaden hos djur och människor. Fysisk ansträngning är vanligtvis ett svar på fara eller hunger. Fara och hunger har inte bara tvingat människor och djur att röra sig och springa, utan också medfört ökad plasticitet så att hjärnan lärt sig undvika faror och hitta mat. Det är viktigt att hjärnan anpassar sig till nya stresskällor, lär känna nya platser och lär sig var faror och byten finns. Allt detta kräver en hjärna som uppdaterar sina modeller och gissningar.

I åratal har forskare vetat att hjärnorna hos djur och människor som tränar regelbundet är annorlunda än hjärnorna hos de som sitter stilla. Djurförsök visar att löpning leder till att det skapas nya nervceller i hippocampus, som är en del av hjärnan och viktigt för minne och inlärning.

Forskare tror att motion åstadkommer detta genom att uppmana hjärnan att pumpa ut ett protein som kallas brain-derived neurotrophic factor, eller BDNF. BDNF fungerar som ett ”hjärngödsel" och hjälper nervceller att växa och överleva och stärker synapser (kopplingarna) mellan nervceller.


Bild från studie. Mer BDNF och aktivitet i dess genetiska promotor i gruppen som tränade.

I en studie från 2016 följde forskare stegvis vad som hände när BDNF ökade i samband med träning. De placerade en grupp möss i burar som innehöll ett löphjul. Den andra gruppen fick en bur utan löphjul. Mössen med hjul sprang ofta eftersom möss gillar att springa. De andra mössen satt stilla.

Efter en månad undersökte forskarna hjärnvävnad från hippocampus från båda grupperna och kontrollerade mängden BDNF. Nivåerna var som väntat mycket högre i hjärnorna hos mössen som sprang.

Det betyder att genen som kodar för BDNF var  mer aktiv hos löparna av någon anledning. Det visade sig att hos båda grupperna var genen delvis täckt av en enzymet histone deacetylases som binder till genen. Hos de stillasittande mössen var genen nästan helt blockerad av dessa enzymer. Därmed var det svårt för kroppen att slå på dessa gener och de stillasittande mössen pumpade därför ut små mängder BDNF. Hos löparna var dock blockaden inte lika effektiv, så meddelanden från den springande kroppen nådde fram och fick hjärnan att öka produktionen av BDNF.

Det visade sig också att löparnas hjärnor innehöll höga nivåer av ketoner (beta-hydroxybutyrate), en biprodukt av nedbrytningen av fett. Under ansträngande löpning använder kroppen fett som bränsle och skapar ketoner och en del av dessa tar sig till hjärnan. Hjärnan använder dessa ketoner som bränsle när det blir brist på glukos.

Men det verkar som ketoner också hämmar de enzymer som står i vägen för BDNF-genen. Forskarna testade det genom att injicera ketoner i hjärnvävnaden hos några möss. Efteråt visade det sig att deras BDNF-gener pumpade ut mer BDNF. Inget av detta förekom i hjärnan hos de stillasittande mössen.

När du springer skapas BDNF. Du skapar även ketoner under långa pass och när du springer på tom mage före frukost. Dessa ketoner bildas i levern och tar sig vidare genom blod-hjärnbarriären in i din hjärna. I hjärnan röjer ketonerna undan i djungeln av enzymer framför BDNF-generna. Därmed skapas mer BDNF - mer hjärngödsel - i hjärnan och nya nervceller gror och slår rot och nya synapser kastar sig mellan nervceller och binder samman dem i ditt växande nätverk av upplevelser och minnen.

Tidigare inlägg om morgonlöpning: http://www.runnersworld.se/blogs/hjarnfysik/morgonlopning-fore-frukost.htm
Tidigare inlägg om BDNF: http://hjarnfysik.blogspot.se/2011/12/motion-och-bdnf.html

Vad kostar ett kilo kroppsfett?

25 jun 2017

I grunden handlar löpning om ingenting annat än att hoppa från det ena benet till det andra. Ju tyngre du är, desto mer arbete krävs det för varje hopp. Under ett lopp på 50 km gör du kanske 40.000 hopp. Varje hopp är en kamp mot tyngdlagen. Självklart påverkar därmed vikten din prestation och din förmåga att springa fort och länge.

Denna insikt om fysikens lagar kanske låg bakom mitt beslut att gå ner i vikt inför Sundsvall Trail i början av juni. Jag gillar utmaningar och det var en utmaning att gå ner i vikt. Dessutom ville jag se vad det gav för effekt. Jag lyckades gå ner fyra kilo på drygt en månad. Jag blev snabbare (det märkte jag på mina backintervaller), men jag tappade kontrollen över min kropp. Under loppet fick jag ont i magen och jag kände brist på lust och motivation. Jag var inte riktigt jag - kanske för att jag tappat sju procent av mig själv.

Det var en viktig lärdom. Jag kommer aldrig mer att försöka gå ner i vikt inför ett lopp. Löpning är inte enbart fysik och fett är inte bara dödvikt. Fett är kanske ultralöparens viktigaste organ. Fett producerar hormoner och fett ger energi.

Lättare och snabbare
Hur ser då kopplingen mellan vikt och löpning ut? I en ny studie testades elva löpare (snittvikt 66 kg) på tre km vid olika tillfällen och under olika förutsättningar. Istället för att fästa vikter på löparna som man gjort i tidigare studier, lyftes löparna upp med någon slags repteknik som motsvarade fem och tio procent av vikten. Det resulterade i 3,1 resp. 5,2 procents förbättring, eller 1,4 procents förbättring på tre km per minskat kilo. Anders Gärderud sprang 3000 meter på ungefär 480 sekunder. Ett kilo mindre på honom hade alltså gjort honom 6,72 sekunder snabbare enligt denna studie. Ett hekto hade kapat sju tiondelar.

Bild från Swiss Alpine 2013. I bergig terräng märks tyngdlagen mer (fast den 30-gradiga värmen märktes nog mer 2013).

Hur kan ett tappat kilo påverka resultatet så mycket? Jo, det handlar om fysiken som jag skrev i början. Det är resan upp genom gravitationsfältet som kräver energi och ju lättare kropp, desto längre kommer du med samma mängd energi. Större delen av energin går åt till denna förflyttning uppåt, medan bara en mindre del krävs för att driva kroppen framåt.

Det spelar självklart roll var på kroppen de extra kilona sitter. Om du går upp ett kilo och hela viktökningen i form av fett på grund av en oturlig mutation hamnar i fotknölen, kommer det att kosta mer energi än om fettet samlas och bildar en slapp bilring närmare kroppens massmittpunkt kring midjan någonstans. Foten pendlar ju fram och tillbaka, medan normalviktiga midjor oftast ligger ganska still.

Löpning är mer än fysik och aritmetik
Ett lågt BMI är sannolikt ett nödvändigt villkor för att bli en riktigt bra löpare. Fysikens lagar är ganska klara på den punkten. Men om man som jag - som har ett genomsnittligt BMI - försöker gå ner till ett lågt BMI, kan jag inte räkna med att varje kilo som dras från mig ger 1,4 procents förbättring på mina löptider. Det var trots allt inte kroppsmassa löparna i studien tappade. De bara lättade från marken motsvarande fem och tio procent av sin vikt. När jag tappade fyra kilo, tappade jag också fyra kilo organiskt kroppsmaterial som min kropp samlat på sig av en anledning. Det gäller nog också Gärderud.


Geparden är det snabbaste däggdjuret och har lågt BMI

Jag kan fysikens lagar, men hädanefter låter jag livets lagar gå före. Jag kommer att tänka på vikten, men jag ska inte väga mig och pressa mig. Det viktigaste är att må bra. I slutändan är det hur jag mår som avgör hur mycket jag klarar av och om jag klarar mig bra mår jag mycket bättre.

PS
Två viktiga och ganska lättsamma inlägg om hjärnan på Hjärnfysik:
Din mobil gör dig dummare
Glömska gör dig smartare

Akut träning ger direkt hjärneffekt

17 jun 2017

I en genomgång av effekterna av akut träning (ett enda träningstillfälle), publicerad i tidskriften Brain Plasticity, visar forskare från USA på en rad positiva effekter. Forskarna går in på beteendemässiga och kognitiva effekter och tar upp flera neurofysiologiska och neurokemiska studier. Syftet med deras metaanalys är att förstå de omedelbara effekterna av ett träningstillfälle för att därigenom få en bra förståelse över vilka effekter träning har på hjärnan över längre tid.

Bloggen om hjärnan och löpning fyller sju år
Just nu finns det minst sagt ett stort intresse för sambandet mellan hjärna och löpning. Det gillar jag som skrivit 850 inlägg om (oftast) hjärnan och löpning i precis sju år (oj!). Eftersom jag följt utvecklingen inom hjärn- och idrottsforskning så länge är artikeln i Brain Plasticity nästan som en abstract av bloggen. Om det finns någon läsare som följt Hjärnfysik sedan början känner han eller hon förmodligen igen några av studierna som analyseras.

Hela hjärnan påverkas
De positiva effekterna som forskarna för fram gäller en rad olika hjärnfunktioner. Studier visar på positiv påverkan på humör, minne, uppmärksamhet, motorik, reaktionstider och kreativitet. Fysisk träning används idag för att hjälpa till att hantera allt från kognitiva funktionsnedsättningar och Alzheimers sjukdom till Parkinsons sjukdom och depression. ”Our review highlights the neural mechanisms and pathways by which exercise might produce these clinically relevant effects.”, säger artikelns huvudförfattare Wendy A. Suzuki, professor i Neural Science and Psychology vid New York University, i ett pressmeddelande från IOS Press.


Wendy Suzuki. Foto: flickr. CC by 2.0.

Tillsammans med sin medarbetare Julia C. Basso granskade Suzuki hjärnbildnings- och elektrofysiologiska studier, inklusive elektroencefalografi (EEG), funktionell magnetisk resonansbildning (fMRI), funktionell närainfrarödspektroskopi (fNIRS) och transcranial magnetisk stimulering (TMS). De gick igenom studier på laktat-, glutamat- och glutaminmetabolism, effekter på stressaxeln (hypotalamus-hypofys-binjurebarken) och tillväxtfaktorer som BDNF, IGF-1 och VEGF, samt studier av monoaminer (dopamin, serotonin, adrenalin och noradrenalin), acetylkolin, glutamat och GABA, liksom opioider och endokannabinoider.

Deras genomgång av denna hjärnsoppa kan kokas ner till tre huvudsakliga observationer som följer av akut träning:

1. Träning ger förbättrad verkställande funktion, bättre humör och minskad stressnivå.

2. Neurofysiologiska och neurokemiska förändringar visar att stora delar av hjärnan aktiveras.

3. Den spännande frågan om alla de positiva förändringarna i hjärnan som observerats i möss efter akut träning gäller också människan. Det är ett viktigt forskningsfält. Därför bör man upprepa studier och experiment på möss även på människor och se om slutsatserna håller.

Börja träna och prata med dig själv nu
En fjärde observation borde vara att vinsterna av ett enda träningstillfälle är för stora för att du ska kunna avstå från dem. Det är aldrig försent att göra dessa vinster. De ligger bara en knapp timme bort. Det svåra är att starta nu och inte planera att börja sen.

Suzuki och Bassos metaanalys sammanfaller med en studie som jag skrev om på Hjärnfysik för några dagar sedan och som visar att ett enda träningstillfälle ändrar på kvinnors självbild och upplevelse av sig själva. Det är en bra start för förändring. En ny självbild ger dig en bättre relation med dig själv. En ny relation kan i sin tur skapa ett bättre samtalsklimat inom dig. När du pratar bättre med dig själv är chansen större att du förändrar ditt beteende. Den förändringen är inte långt borta. Det gäller bara att ta steget och bestämma sig för att träna nu och inte imorgon eller nästa helg.

Löpning räddar ryggen

11 jun 2017

Du vet nog hur viktigt det är att din rygg fungerar. Om du inte vet det, lär du snart få veta det. De flesta får problem - eller har någon närstående som får problem - med ryggen. Varför är det så? Jo, människans ryggrad är ganska speciell. Vi ingår i stammen ryggsträngdjur som också innefattar ryggradsdjuren. Till skillnad från de övriga ryggradsdjuren är dock vår ryggrad vertikal.

En fisk på två ben
Ryggraden formades i havet för miljontals år sedan. Fiskar har en ryggrad som sträcker sig som en rak central axel genom hela kroppen. När fiskarna kravlade upp på land utvecklades ryggraden till en båge att fästa fast inälvorna på. De första däggdjuren rörde sig horisontellt i ryggradens riktning och den böjdes som en välvd bro för att bära upp kroppen.


En välvd ryggrad som en bro.


När ett däggdjur sedan reste sig på två ben för några miljoner år sedan och började gå och springa - vilket var som att resa bron på sitt ena fäste - ändrades ryggraden i grunden. För att bära upp huvudet och balansera kroppsvikten jämt över höftlederna och benen, knycklades ryggraden till på två ställen: en djup krökning i länden och en krökning bakåt i överkroppen - ryggraden fick en form som liknade ett s. Det var en energieffektiv lösning som hjälpte oss att gå och springa på två ben. Det fungerade bra för aktiva jägare och samlare. En s-formad pelare är dock inte lika stabil som en bro. Det är därför vi får ont i ryggen. Det började när människan blev jordbrukare och böjde ryggen. Därefter har det bara blivit värre. Nu sitter vi större delen av dagen.

Löpning stärker diskarna
Människor som springer - och därmed lever lite mer som jägare och samlare - verkar dock ha bättre broskskivor (diskar) i ryggraden än människor som inte springer, enligt en ny studie som undersökt kopplingen mellan ryggrad och löpning.

Tidigare har man trott att det inte går att göra så mycket för att stärka diskarna. Muskler och ben kan bli starkare, men broskskivorna mellan kotorna ansågs oåtkomliga för träning. På möss hade man sett att diskarna stärks av löpning. Men möss går på fyra ben och har en ryggrad som en välvd bro.

I den nya studien, som publicerades i Scientific Reports, undersökte forskare vid Deakin University i Australien ryggraden hos 79 personer. De delades in i tre grupper: en grupp som spang 50 km/v, en grupp som sprang mellan 25-40 km/v och en kontrollgrupp som inte sprang.

Det visade sig att diskarna hos löparna var större och innehöll mer vätska än diskarna hos de som inte tränade, vilket är två indikationer på bra rygghälsa. Det var ingen skillnad mellan de som sprang 25 och de som sprang 50 km per vecka. Därmed kunde forskarna konstatera att löpning förbättrar rygghälsan och att det inte finns någon risk att hård träning motverkar denna förbättring.


Forskarna använde sig även av accelerometrar som mäter rörelse i form av accelerationskrafter, alltså hur mycket kraft din kropp genererar när du rör dig. Forskarna lyckades på så sätt identifiera ett smalt intervall av krafter som kunde kopplas till de hälsosammaste diskarna.

Därefter återskapades dessa krafter på ett löpband och det visade sig - till forskarnas förvåning - att det räckte att gå i 6,5 km/h för att åstadkomma detta. I den promenadtakten genereras fysisk kraft som ligger i intervallet som kunde sättas i samband med de friskaste diskarna.

De som gick långsammare än 6,5 km/h och de som sprang fortare än 9 km/h hamnade utanför det hälsosamma diskintervallet. Den bästa hastigheten för optimal diskhälsa tycks alltså ligga någonstans mellan snabb promenad och lugn löpning.

Spring och gå för ryggens skull
För ryggens skull bör man alltså gå fort eller springa långsamt. Snabbare löpning tycks inte skada diskarna. Det enda som kunde kopplas till svagare diskar var de som inte sprang alls. Studien bevisar självklart inte att löpning räddar ryggarna, men den visar att löpare har starka ryggar och de rörelser som tycks vara bäst är de som skapas av lugn löpning och raska promenader.

I väntan på fler studier är det inte fel att ta en rask promenad för ryggens skull. För de som springer mycket kan snabba promenader/lugn löpning vara en del av återhämtningen. För de som inte springer alls är en rask promenad sannolikt en investering i den egna ryggraden. Forskarna påpekar att de inte vet vad den här studien betyder för de som redan har problem med diskarna. Det kanske nästa studie ger ett svar på.

Maratonlöpning är inte skadligt för hjärtat

9 jun 2017

Allt sedan joggningens fader Jim Fixx ramlade ihop och dog under ett löppass 52 år gammal, har det debatterats om maratonlöpning är skadligt för hjärtat. Jim Fixx var en fd storrökare och vägde runt 100 kilo innan han började springa. Hans pappa dog i 40-årsåldern. Jim Fixx hade alltså både gener och miljö emot sig. Men på något sätt fick löpningen skulden för hans död. Alla andra faktorer försvann.

För några år sedan kom dessutom några uppmärksammade studier om att mycket löpning skadar hjärtat. Det fanns många metodiska fel i studierna - vilket inte hindrade att de tog plats på löpsedlarna - och studiernas författare fick sedan backa från många av de påståenden som gjordes.

Här finns en genomgång av påståendet om att löpning är farligt: Nej löpning dödar inte.

Ett fel i de tidigare studierna var att faktorer som BMI, blodtryck och kolesterol var statistiskt utjämnade mellan löpare och icke-löpare. Detta är missvisande, eftersom dessa faktorer skiljer sig mellan de båda grupperna. I de tidigare studierna användes således statistiska metoder för att eliminera viktens, blodtryckets och kolesterolets effekt på dödligheten. Men det är ju som att eliminera lungcancer i en studie som jämför rökare och icke-rökare. Den tidigare slutsatsen var alltså något i stil med att: Om vi bortser från positiva hälsoeffekter av mycket löpning så har mycket löpning inga hälsoeffekter.

För mycket löpning är knappast bra men vad är för mycket? Löpning utan återhämtning kanske.

En ny studie, som rensar bort en del felaktigheter i tidigare studier, visar nu att det inte finns något samband mellan antal maratonlopp och risk för ateroskleros (åderförkalkning). Studien presenteras i European Journal of Preventive Cardiology.

Tidigare studier har alltså visat på ökad ateroskleros hos maratonlöpare som en potentiell kronisk konsekvens av att springa mycket. Studierna har dock inte - vilket många missat - kunnat knyta denna risk till löpning. Kanske beror de ökande riskerna på rökning eller tidigare rökning?

Den nya studien syftade till att ta reda på huruvida maratonlöpning i sig kan öka risken för ateroskleros. Den inkluderade därför endast friska män utan någon historia av kardiovaskulära riskfaktorer som hjärt-kärlsjukdom, hypertoni eller rökning.

I studien deltog 97 löpare från maraton i München 2013. De testades, mättes och berättade sin livshistoria för forskarna. Före maratonloppet hade de i genomsnitt sprungit elva långa lopp. Deras veckodos låg runt 59 km och de sprang i snitt 1639 km per år.

Forskarna såg ingen koppling mellan mängden löpning och olika riskfaktorer för ateroskleros. Den enda faktorn som de kunde koppla till risk var ålder och det är ingen nyhet. Med stigande ålder förlorar blodkärlen ofta (men inte alltid) sin elasticitet. Det finns dock ingen koppling till mängden löpning. Oavsett om du springer 5 eller 20 maratonlopp ser blodkärlen likadana ut, enligt denna studie.

Forskarnas slutsats är att antalet genomförda maraton i sig inte är en riskfaktor för ateroskleros. Hos maratonlöpare är det mängden år, inte mängden löpning, som ökar risken.

Livet är lite mer komplext
Samma dag som Fixx föll död ner, dog tusentals andra som inte sprang av hjärtinfarkter. Det var inte löpningen som dödade Fixx, det var hans hjärta. Det bevisar att löpning inte ger immunitet (som man faktiskt trodde på 1970-talet), men det bevisar inte att löpning är skadligt för hjärtat. Fixx bar, som alla människor, på gener och en livshistoria. Fixx far dog i en  hjärtattack redan vid 43 års ålder. Fixx blev nio år äldre. Fixx rökte två paket cigaretter och vägde över 100 kg när han var 35 år. I enlighet med rådande teori ansåg han att man kunde äta vad som helst om man sprang ett maraton under fyra timmar. När han skars upp fann man att han hade långt gången åderförkalkning. Med tanke på allt detta - generna och miljön - så kan man kanske säga att löpningen gav Jim Fixx nio extra år.

En bild säger mer än tusen blogginlägg. Från Löpning och hjärthälsa 2014

Det är inte löpning, kött eller kolhydrater som dödar oss. Livet är mer komplicerat än så. Det är ditt livsmönster och din livshistoria, dina förfäders livsmönster och livshistoria och en rad okända faktorer i miljön, som påverkar din hjärthälsa. Löpning är knappast en riskfaktor utan en hälsofaktor, men det är inte allt. Det är viktigt att äta bra, sova och återhämta sig rejält efter löpning. Bra föräldrar är också bra att ha, men de är oftast för gamla för att uppfostras när man får dem.

Ladda fler


Följ oss

Loppkalendern

19 aug
Uppsala
22 aug
Stockholm
23 aug
Stockholm
24 aug
Örebro
26 aug
Brottby
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!