Hjärnfysikbloggen - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Johan Renström


Erfaren hjärnägare, trail- och ultralöpare som bloggar om det mesta men mest om löpning och om hjärnan, om naturvetenskap och om hälsa. Min gamla blogg Hjärnfysik finns på: http://hjarnfysik.blogspot.se/
Populära blogginlägg:
Om rödbetsjuice och uthållighet
Allt om fettförbränning
Sanningen om biggest loser
Om överträning
Om morgonlöpning
Löpning är inte farligt
Om sittsjukan
Om pulsträning och hjärtslag
Polariserad träning ger resultat
Vad är fascia?

------------Instagram @jhnrnstrm-----------------

Var inte så perfekt jämt

21 maj 2017

De allra flesta försöker göra sitt bästa. Det kan gälla jobbet, familjen eller idrotten. Du gör ditt bästa och klarar dig hyggligt, men du blir inte bättre. Varför är det så? Kanske beror det på att du blir sämre av att alltid göra ditt bästa. Problemet är att du inte blir bättre av att göra ditt bästa när du väl når en viss nivå. För att bli bättre måste du ta en annan väg.

Jag har blivit bättre på några saker, stagnerat på andra områden och jag har blivit riktigt dålig på vissa saker. Jag har blivit bättre på det som intresserar mig och som ger mig motivation. Det lägger jag ner tid på och lär mig mer om. De områden jag stagnerat på är saker som jag gör dagligen men aldrig tränar på. Det jag blivit sämre på är sådant jag slutat engagera mig i. Jag har bara flutit med och till slut kände jag inte igen mig när jag tittade ut.

Entreprenören Eduardo Briceño beskriver utveckling som att pendla mellan två zoner. Det finns en inlärningszon där du jobbar för att bli bättre och fokuserar på det du ännu inte behärskar. Du är beredd på att göra fel och misstag och lära dig av det. Den andra zonen är utförandezonen. Det är arenan du presterar på. I utförandezonen gör du det bästa du kan. Du presterar. Du utför det du har lärt dig att behärska. Du minimerar misstagen.

Båda zonerna är viktiga. En zon är för lärande och utveckling, en för att utföra det du lärt dig. Problemet är, säger Briceño, att vi nästan alltid befinner oss i utförandezonen.

Hur du blir expert
Demosthenes (384-322 f. Kr) var en av de främsta talarna under antiken. Han blev inte bäst genom att tillbringa all sin tid i domstolen. Han blev bäst genom att tillbringa mycket tid i sin inlärningszon. Demosthenes studerade berömda tal. För att bli av med en dålig vana att rycka på axlarna tränade han framför en spegel med ett svärd hängande från taket. Varje gång han ryckte på axlarna blev han stucken av svärdet. För att stärka sin röst försökte han överösta havets vågor. Han talade med kiselstenar i munnen för att lära sig prata tydligare. Han sprang uppför bergen för att stärka lungorna. Enligt experten på expertis, professor Anders Ericsson, ägnade sig Demosthenes åt hårt och fokuserat arbete.


Demosthenes. Bild: Wikipedia.

Demosthenes övade hemma och utövade kunskapen i domstolen. Han delade upp problem i små delar - som att hålla ner axlarna - och lärde sig behärska delarna. Han tränade, såg tillbaka och justerade sitt utförande. Det gjorde honom bättre. Det var inte talang eller flera tal som gjorde Demosthenes till den bästa talaren, det var hårt fokuserat arbete i inlärningszonen som gjorde honom bäst.

Ericsson skriver i sin bok Peak att kunskap planar ut i de flesta yrken. När du tycker att du är tillräckligt bra slutar du vara i inlärningszonen och du gör bara det du förväntas göra. Hur vanligt är inte det?

För att utvecklas måste du lyssna, läsa och studera, se tillbaka på det du gjort, få återkoppling och testa på nytt. Ditt tänkesätt är viktigt. Du måste tro att du kan lära dig. Du måste vilja lära dig och använda någon typ av metod.

En bra metod är att börja smått. Det minskar risken för bakslag. När du behärskar de små sakerna, kan du ta dig vidare. Problemet är att vi ofta jobbar och lever i miljöer som kräver stora insatser och projekt med stora risker. Det leder till ängslig kontroll. Vi är rädda för att göra fel, för fel är fel. Skolan bygger t ex mycket på att eleverna ska göra rätt. En lärare förväntar sig rätt svar, inte ett kreativt svar. Skolan bör lägga fokus på att vara i lärandezonen, inte i utförandezonen.


Fel svar, men kreativa svar. Jag var expert på det i skolan och fick dåliga betyg:)

På många jobb är man bara inriktad på att inte göra fel. Cheferna uppmuntrar medarbetarna för bra jobb, inte för att pröva och testa och riskera göra ett fel. Ängsliga organisationer bygger på kontroller, bekräftande rapporter och omfattande dokumentation. Tyvärr dödar man då också kreativiteten och glömmer att organisationens utveckling bygger på att individer utvecklas och hittar sätt att utveckla organisationen.

Skapa egna zoner
Framtiden är i allt snabbare förändring - häng med eller bli irrelevant. Hur överlever man då i en sådan organisation som inte är i takt med tiden? Man kan skapa zoner av inlärning i utförandezonen genom att komma överens med andra. Briceño talar om att bygga öar av inlärningszoner. En sådan ö kan vara kollegor du litar på och som du vågar ställa dumma frågor till (Det är mentala öar. Om denna idé tas upp av en byråkratisk organisation är risken stor att det byggs rum och landskap med skyltar som det står utförande- och lärandezon på).

Parallellt med att du presterar i utförandezonen, behöver du med jämna mellanrum gå in i inlärningszonen och ta sig tid till en återblick tillsammans med andra och se tillbaka på prestationerna. Vad gjorde vi bra, vad kan vi bli bättre på? Syftet är lärande och utveckling. Du kan föregå med gott exempel och fråga och visa att du inte vet. Inte vara rädd för att vara "dum". Den som tror sig veta allt, kommer aldrig att lära sig något nytt.

Våga pröva något och var inte rädd för att misslyckas. Det viktiga är att lära för att prestera när det krävs. Ingen kan vara perfekt hela tiden. Det perfekta livet på Facebook finns inte, ändå låtsas vi - inför andra och oss själva - att vi lever ett perfekt liv och presterar i varje ögonblick från chiagrötfrukost till kvällspromenad. Inte konstigt att stress, trötthet och utbrändhet breder ut sig.

Idrottsforskningen har visat att 80 procent av all träning bör vara lugna pass utan krav på prestation och 20 procent hårda pass. Prestera ibland, inte jämt. De som alltid tävlar på träning orkar till slut inte träna. Träning är träning. Träning bygger på att man gör fel men vill bli bättre. Det är på tävling man ska undvika fel.

Lärandeblogg och prestationsblogg
Jag har skrivit några inlägg på min sju år gamla avsomnade blogg Hjärnfysik på sistone. Tanken är att jag lär mig och prövar lite och gör mer som jag vill på Hjärnfysik och presterar på den här Hjärnfysikbloggen. På Hjärnfysikbloggen är jag noggrann med formuleringar och kommatecken. Jag går igenom alla påståenden, att tankarna hänger ihop och att källorna är trovärdiga. På bloggspotbloggen Hjärnfysik kastar jag ihop ett inlägg på en halvtimme och håller ner antalet källor till en enda studie. På Hjärnfysikbloggen presterar jag, på Hjärnfysik skriver jag kravlöst rakt upp och ner om lite av varje. Det leder till bättre inlägg här och till bättre krönikor i Runners World.

I veckan blev det fem snabba inlägg på Hjärnfysik:

Regelbunden löpning föryngrar cellerna med nio år

14 maj 2017

Ett av framtidens hetaste forskningsfält är att fördröja och stoppa åldrandet. Åldrande har tidigare setts som något oundvikligt, men nu ses det mer som ett biokemiskt - och därmed som ett tekniskt - problem. Hittills har man försökt stoppa åldrandet med krämer och kirurgi, men en kräm som stryks på utsidan över hudens torra, döda celler gör dig inte yngre. Krämen gör bara att du ser yngre ut. Det är insidan som räknas. Under de översta lagren av döda hudceller finns biljoner celler som tillsammans skapar det du upplever som ett ”jag”. När cellerna fungerar sämre åldras du och det tränger igenom och syns på utsidan. När cellerna fungerar bättre, ser du både yngre ut och lever längre.

Yngre med regelbunden löpning
Kan du göra något nu i väntan på ny teknik som backar åldrandet? Ja, ny forskning av professor Larry Tucker från Brigham Young University visar att du kan sakta ner åldrandet i cellerna med upp till nio år. Det kostar inget förutom svett.

"Just because you're 40, doesn't mean you're 40 years old biologically,” säger Larry Tucker i ett pressmeddelande. "We all know people that seem younger than their actual age. The more physically active we are, the less biological aging takes place in our bodies."

Studien, som publicerades i april i tidskriften Preventive Medicine, visar att personer som under lång tid upprätthåller hög fysisk aktivitet har betydligt längre telomerer i cellerna än de som är stillasittande eller bara måttligt aktiva.

Vad är då telomerer? Jo, telomerer är de skyddande höljen som sitter längst ut i ändarna på våra kromosomer. De fungerar som en biologiska klocka. Varje gång en cell delar sig, rivs en bit av telomererna bort. När telomererna tar slut, dör cellen eftersom kromosomens DNA då rivs bort och förstörs. Ju längre telomerer, desto längre lever följaktligen cellen.



Telomererna sitter längst ut på kromosomerna och skyddar dem ungefär som dubb på ett skosnöre.

Larry Tucker såg att fysiskt mycket aktiva personer hade telomerer som var nio år yngre (motsvarande 140 baspar DNA) jämfört med stillasittande personer och sju år yngre jämfört med måttligt aktiva personer. Tucker definierade hög fysisk aktivitet som 30 minuter löpning per dag för kvinnor (40 minuter för män), fem dagar i veckan.

Det tycks alltså som lite träning då och då inte är tillräckligt för att förändra cellerna på djupet. Det krävs ett långsiktigt åttagande och stabila träningsvanor som upprätthålls över lång tid. Det är först då som cellerna anpassar sig. Det är därför det är viktigt att du startar lugnt genom att bygga upp vanor. Det gör du genom att ta tag i en liten bit av ditt liv och klara av det.  Det ger dig tro på dig själv. Det är det som leder till förändringar i cellerna på flera års sikt.

Den exakta mekanismen för hur löpning påverkar telomerernas längd är okänd, men det kan bero på inflammation och oxidativ stress. Tidigare studier har visat att telomerernas längd är nära relaterat till dessa två faktorer och det är känt att regelbunden träning minskar inflammation och oxidativ stress.

Studien bekräftar tidigare forskning som visar att träning förlänger telomererna. Det viktiga är att du gör det över längre tid och att du inte går över gränsen. Kronisk stress skadar nämligen telomererna. Överträning förkortar dem. Så du ska träna regelbundet, men inte så hårt att du känner stress och mår dåligt. Om träning är en del av ditt liv som ökar den samlade stressen, bör du ta tag i andra delar av ditt liv först.

Hitta din inre balans
Förutom träning är olika former av meditation ett sätt att förlänga telomererna. Rätt sorts andning lugnar ner nervsystemet och cellerna mår bra av inre harmoni, eftersom cellerna är den materiella basen i din inre harmoni.

Jag läser just nu en bok om framtiden av den israeliska historikern Yuval Noah Harari, Homo Deus. Det brukar komma ett par böcker per decennium som ger nya insikter och Homo Deus är en sådan bok. Det som skiljer Harari från andra författare - har jag förstått efter att ha lyssnat på intervjuer - är inte bara extremt hög IQ och förmåga att tänka stort, utan också att han mediterar två (!) timmar per dag.


Två bra böcker, Sapiens och Homo Deus

Jag kommer inte ens upp i fem minuter meditation per dag, men lugna löppass i skogen är också meditation. Löpning ger balans och harmoni. När jag springer genom skogen över bergen vaggas alla skrikande celler till ro.

Tidigare artiklar om telomerer:

http://www.runnersworld.se/blogs/hjarnfysik/fysisk-aktivitet-foryngrar-cellerna.htm

http://hjarnfysik.blogspot.se/2013/09/telomerer-och-livsstil.html

Bädda hjärnan med löpning

9 maj 2017

Man vet sedan länge att det finns en koppling mellan kondition och minne, men ingen vet exakt hur denna koppling ser ut. För att se vad som händer i hjärnan testade forskare vid University of Illinois en ny teknik genom att mäta små vibrationer i ett område av hjärnan som kallas hippocampus. Resultatet publicerades nyligen i tidningen NeuroImage. I ett pressmeddelande säger en av forskarna att tekniken kan liknas vid att skapa små krusningar i en stillastående damm - om det finns någon stor sak som en sten under ytan kommer krusningarna att förskjutas. De skickade vågor genom hjärnan och rekonstruerade förskjutningarna till en karta som de sedan kunde observera och mäta.


Hippocampus. Källa WikipediaHenry Gray () Anatomy of the Human Body

Studien visade att de med bättre kondition var bättre på att utföra uppgifter som kräver bra minne och den kopplingen kunde i sin tur sättas i samband med uppmätta mikrostrukturer i hippocampus. Forskarna fann vidare att de som tränade mest hade mer elastisk vävnad i hippocampus och därmed också bättre minne.

En elastisk hippocampus ger bättre minne och är som en välbäddad säng med sträckta lakan som återfår formen om du sätter dig på den. En stum och oelastisk hippocampus är däremot som en obäddad säng som bibehåller sitt utseende när du ställer dig eller sätter dig på den.

Resultaten tyder på att elastisk "studsighet" hos hippocampus kan vara en viktig faktor för sambandet mellan kondition och minne också hos yngre personer. Det är nog bra att springa. Det sträcker till hjärnan.

Bädda sängen
Det är inte bara en välbäddad hjärna som är bra. En välbäddad säng är också bra. I en studie som innefattade 68.000 personer visade det sig att endast 27 procent bäddar sin säng. Det intressanta var att 71 procent av sängbäddarna såg sig som lyckliga, medan hela 62 procent av de som inte bäddade sina sängar såg sig som olyckliga. Sängbäddarna tränade mer, tjänade mer och var sammantaget lyckligare och mer framgångsrika än de som inte bäddade sina sängar.

Vad kan det bero på att många fungerar bättre om de bäddar sina sängar? För det första är det enkelt och det går snabbt att bädda en säng, men det gör en stor skillnad. Allt ser trevligare ut. Det blir lättare att hitta och yttre ordning ger oftast ett inre lugn. För det andra ger det en viss tillfredsställelse att göra färdigt en uppgift. Du har åtagit dig en uppgift och genomför den. Det ger en bra start på dagen och ökar troligtvis chansen att du slutför andra uppgifter och gör det du själv tycker att du bör göra.


Det är nog ingen slump att sängbäddning anses viktigt inom militären.

Jag var nog ganska slarvig med att bädda sängen som barn, men i lumpen lärde jag mig bädda och det ansågs viktigt att bädda sängen. Ett befäl kontrollerade att vi sträckt på lakanen. Om man bäddar får man ligga. Det ger råg i ryggen och säd i pungen, skrek han. Sängbäddning är även viktigt för elitstyrkor som Navy Seals. "If you want to change the world, start off by making your bed,’' sa en erfaren befälhavare inom Navy SEAL i en föreläsning. Det är bra att börja med något litet som du vet att du klarar av. I slutändan leder det till större förändringar. Sedan, om dagen är hemsk och full av motgångar, kommer du i alla fall hem till en bäddad säng.


Om du tycker det är jobbigt att bädda sängen så kan du tänka hur jobbigt det vore om du var en Tyrannosaurus Rex.

Fettet

2 maj 2017
Alla som försökt bli av med överflödigt fett vet hur svårt det är. Det tycks som att ju mer du försöker bli av med det, desto hårdare biter det sig fast. Det finns heller inga enkla svar eller lätta lösningar på hur man blir av med överflödigt fett, för fanns det enkla svar och lösningar skulle det inte finnas någon fetmaepidemi. 

 

Det är viktigt att förstå vad fett är. Många ser fett som något ont som ska fördrivas, men fettet är inte en fiende som är ute efter att döda oss. Fettet är något som skapats för att hjälpa oss att överleva. Genom historien har människor varit utsatta för brist på föda och svält. Svält har varit en evolutionär flaskhals. Svälten dödade de som inte hade några reserver. De som kunde spara energi i form av fett hade en enorm fördel och deras gener spred sig.


För hundra år sedan (då bilden är tagen) levde Pimaindianerna som jägare och småbrukare. Nu äter de som alla andra och eftersom de har gener som varit hårt utsatta för svält är de extremt bra på att spara kalorier. Idag har mer än hälften diabetes (10 ggr mer än vita amerikaner) och de har högsta andelen feta i världen. Bild wiki.


Fett har alltså ett överlevnadsvärde. Fettet håller oss varma som barn, ser till att vi kan fortplanta oss och resten av livet fungerar det som en krockkudde ifall maten skulle ta slut. Problemet är att maten inte tar slut. Människan är anpassad till perioder av svält. Nu behöver vi aldrig använda den där krockkudden och den fortsätter bara att växa. 
 
 
Fungerar fettsugning? 
I en studie undersökte forskare 36 kvinnor som sugit bort fett. Efter fettsugningen delades kvinnorna upp i två grupper. En grupp fortsatte leva som vanligt, den andra gruppen startade ett träningsprogram som de körde tre gånger i veckan. Träningsprogrammet bestod av 30 min styrketräning och 30 min på löpband. Fyra månader senare kontrollerades de båda grupperna. Det visade sig att i gruppen som levde som vanligt hade det farliga bukfettet bakom magväggen ökat. Deras metabolism hade saktat ner och de gjorde av med mindre energi. Fettet kom krypande tillbaka. Fettet skyddar sig självt. Tar man bort det, gör det allt för att komma tillbaka.
 
Gruppen som tränade klarade sig mycket bättre. De bibehöll fettminskningen och energiförbrukningen. Den fettfria massan bestående av muskler och ben ökade, vilket hjälpte till att upprätthålla energiförbrukningen.
 
Skillnaden mellan grupperna hade ingenting med matintag att göra eftersom båda grupperna åt som tidigare. Skillnaden var att den ena gruppen tränade. Studien visar att det går att hålla fettet på avstånd, men också att det krävs hårt arbete och ibland operation. 
 
 
Fettgenerna 
Det var först i slutet av 80-talet som man förstod att gener var viktiga för fetma. Genom studier på tvillingar upptäckte den kanadensiska genetikern Claude Bouchard att arv ökade risken att utveckla fetma. De med fel gener gick upp i vikt. De brände mindre energi och åt mer energirik mat. Det verkade ödesbestämt. Bouchard upptäckte sedan att hård träning kunde motverka genernas effekt. Hård träning ledde till att skillnaden mellan gener försvann. Alla var lika inför den hårda träningen.
 
På 90-talet identifierade forskare särskilda ”fettgener”. Personer med genen FTO åt mer kaloririk mat än personer utan FTO-genen och var följaktligen mer överviktiga. Andra gener visade sig fungera olika på män och kvinnor och leda till att fett lagrades på olika sätt. En gen ökade t ex mängden underhudsfett, vilket förbättrade hälsan eftersom fettet hamnade under huden istället för i buken. 
 
 
I en studie undersöktes 218000 personer med FTO-genen och det visade sig att genen ökade risken för fetma med 23 procent. Men de som tränade löpte signifikant lägre risk och träningen minskade effekten av FTO med 27 procent. Träning bidrar alltså till att lindra konsekvenserna av att bära på gener som ökar risken för fetma.
 
 
Fettet hänger på dig  
Jag tror på en kombination av periodisk fasta, bra mat och träning. Det är min gissning. Några hårda pass, men mest lätta pass. Spara på viljestyrkan. Prioritera sömn. Skriv dagbok för att se vad som fungerar för dig. Du är en individ med en unik livshistoria och en unik uppsättning gener. Vi är inte lika inför fettet. En del lagrar det bra, andra har svårt att lagra fett. Kvinnor är bättre på att lagra fett men också bättre på att bränna fett. Pröva dig fram. Hur ser ditt samband mellan träning, ätande och vikt ut? Jag tror det är en bättre väg än att följa en diet som ger intryck av att ge lycka till alla som följer den. Det kan ingen lova. Det handlar om dig och ingen känner dig så bra som du.
 
Att hålla vikten är en kamp, för vikten har en tendens att kravla uppåt några kilo per decennium. Det omvända vore ju livsfarligt. Vi är resultatet av en lång historia som handlar om överlevnad och reproduktion och fettet är kittet som håller oss och människoarten samman. Några har generna emot sig, men har du väl fått ner vikten och hållit den nere ökar sannolikheten att den kan bibehållas för varje dag du håller fast vid din nya jämvikt. Så ge inte upp. Ge aldrig upp.


Följ oss

Loppkalendern

25 maj
Ottarsborg
28 maj
Mörrum
29 maj
Göteborg
29 maj
Kalmar
29 maj
Uppsala
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!