Hur du blir en löpare - Hjärnfysikbloggen | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Johan Renström


Erfaren hjärnägare, trail- och ultralöpare som bloggar om det mesta men mest om löpning och om hjärnan, om naturvetenskap och om hälsa. Min gamla blogg Hjärnfysik finns på: http://hjarnfysik.blogspot.se/
Populära blogginlägg:
Om rödbetsjuice och uthållighet
Allt om fettförbränning
Sanningen om biggest loser
Om överträning
Om morgonlöpning
Löpning är inte farligt
Om sittsjukan
Om pulsträning och hjärtslag
Polariserad träning ger resultat
Vad är fascia?

------------Instagram @jhnrnstrm-----------------

Etiketter


  1. > 180 steg
  2. > 4x4-intervaller
  3. > Anders Ericsson
  4. > Andning
  5. > Antioxidanter
  6. > ATP
  7. > Barfotalöpning
  8. > BDNF
  9. > Biggest Loser
  10. > biokemi
  11. > Blod
  12. > Blodtryck
  13. > Blogg
  14. > bok
  15. > Brunt fett
  16. > cancer
  17. > Central Governor
  18. > Choklad
  19. > Cirkelträning
  20. > Core
  21. > Deliberate practice
  22. > Depression
  23. > Diet
  24. > Djupvila
  25. > Dopning
  26. > Evolution
  27. > Expert
  28. > Fascia
  29. > Fasta
  30. > Fetma
  31. > Fett
  32. > fett
  33. > Fjällen
  34. > Fotboll
  35. > Framtiden
  36. > Fria radikaler
  37. > Fysiologi
  38. > Gener
  39. > Handledd övning
  40. > Hjärnan
  41. > Hjärnfysik
  42. > Hjärnplasticitet
  43. > Hjärnstark
  44. > Hjärnuthållighetsträning
  45. > Hjärthälsa
  46. > Håll
  47. > Hälsa
  48. > Härnö Trail
  49. > Höga Kusten Trail
  50. > Ibuprofen
  51. > Iliotibialbandet
  52. > Indianer
  53. > inflammationer
  54. > Intervaller
  55. > Jägare och samlare
  56. > Kompression
  57. > Kramp
  58. > Kvantfysik
  59. > Lindans
  60. > Listor
  61. > läkningsprocess
  62. > Lärande
  63. > löpning
  64. > Löpning
  65. > Löpsteg
  66. > Löpteknik
  67. > Maffetone
  68. > MBT-skor
  69. > Mindfulness
  70. > Minne
  71. > Misstag
  72. > Mjölksyra
  73. > Morgonlöpning
  74. > Motion
  75. > Multitasking
  76. > Muskler
  77. > Naturlig löpning
  78. > Nedförslöpning
  79. > Neurogenes
  80. > Neuroplasticitet
  81. > Norska intervaller
  82. > NSAID
  83. > nötter
  84. > Orientering
  85. > Peak
  86. > Placebo
  87. > Polariserad träning
  88. > Prestation
  89. > Proprioception
  90. > Protein
  91. > Psykobiologiska modellen
  92. > Psykologi
  93. > Puls
  94. > Reflexer
  95. > Rödbetsjuice
  96. > Semester
  97. > Sittsjukan
  98. > skador
  99. > Skidåkning
  100. > Skola
  101. > Smärta
  102. > smärtstillare
  103. > Springtime Travel
  104. > Steglängd
  105. > Stress
  106. > Studie
  107. > Styrketräning
  108. > Svett
  109. > Sydamerika
  110. > Sömn
  111. > Telomerer
  112. > Tillskott
  113. > Trail
  114. > Trailrunning
  115. > Träning
  116. > Träningsvärk
  117. > Tsimane
  118. > Törst
  119. > Ultra
  120. > Universum
  121. > Urinvånare
  122. > Vanor
  123. > Vardagsmotion
  124. > Vatten
  125. > Vetenskap
  126. > vikt
  127. > Viljestyrka
  128. > Vitamin D
  129. > Vålådalen
  130. > Värme
  131. > Åldrande
  132. > åldrande
  133. > Återhämtning
  134. > Ätstörningar
  135. > Överträning

Hur du blir en löpare

31 okt 2016
av: Johan Renström

Det är lika lätt att börja springa som att sluta röka. Men det är nästan lika svårt att fortsätta med löpningen som det är att inte börja röka igen. Jag träffar ofta personer som börjar springa men som inte fortsätter springa. 

Om du springer, springer och springer blir du en löpare. Det finns ingen annan väg. Fast den första löpturen är inte som den hundrade löpturen. Löpningen förändrar dig. Man kan dela in förändringen i flera steg. Gör man det rätt kan det ta mellan 2-3 månader att bli en löpare.

Du är lat av naturen. Därför måste du programmera om dig från viloläge till löparglädje. Du måste komma ur löpningens moment 22: att inte springa p.g.a. att du saknar energi och sakna energi för att du inte springer.

Kampsteget
Det första steget kallar jag kampsteget. Från det ögonblick du vaknar till dess du börjar springa måste du fatta flera medvetna beslut. Ska jag stiga upp eller fortsätta sova? Ska jag äta en rejäl frukost eller dricka en kopp kaffe? Ska jag knyta löparskorna eller ska jag kanske läsa tidningen igen? Ska jag springa nu eller ska jag avvakta väderprognosen - tänk om det börjar regna? Beslut tar mental energi. När du till slut är klädd och klar för att springa funderar du kanske på att ta en promenad istället. Sen, när du börjat springa, tvekar du inför varje backe. Resten av löppasset brottas du med tanken att ge upp.


Springa?

För att komma förbi första steget är det viktigt att gå ut lugnt. Börja med promenader tre gånger i veckan i upp till sex veckor om du aldrig tränat tidigare. Genom att gå bygger du gradvis upp styrkan i skelett och muskler. Allteftersom gör du promenaderna mer träningslika. Du byter om och går längre och längre sträckor och lite fortare och kanske lägger du in en liten joggingsekvens här och var när lusten infinner sig. Syftet i detta steg är att skapa en vana att springa tre gånger i veckan.

Du bör gå med en puls på 55-65 % av maxpuls. Sträckan du går kommer att bli längre i takt med att du förändras och blir starkare. I denna fas använder du mest fett som energikälla. Din hjärna producerar serotonin som gör dig på gott humör och dessutom förändras balansen mellan noradrenalin och dopamin. Sett ur ett evolutionärt perspektiv är det begripligt. När de förhistoriska människorna började följa bytet och spåra det, gick de och det krävdes tålamod, optimism, fokusering, och motivation för att hålla igång. Alla dessa egenskaper påverkas av serotonin, dopamin och noradrenalin. De som inte kände lust att gå tappade sugen och dog ut. De som gick ut för att leta mat överlevde.

Öka dosen gradvis i tre veckor och backa sedan tillbaka var fjärde vecka så att kroppen får tid att återhämta sig. Tre steg framåt och ett tillbaka, är ett bra sätt att ta sig vidare till nästa steg på och det är en bra vana för att förhindra överträning.

När du springer i detta första steg bör du ligga på 65-75% av maxpuls. Då bränner fortfarande mest fett, men också en del kolhydrater. Löpningen gör att muskelvävnaden utsätts för stress. Alla celler i kroppen och hjärnan befinner sig i ett tillstånd av nedbrytning och återuppbyggnad och kroppen söker efter en ny balans anpassad till ditt nya liv.

Du bör göra allt som underlättar träningen i detta steg eftersom det är en kamp. Du kan träna med vänner, uttala ett mål inför andra, skapa rutiner, spela inspirerade musik, omge dig med bilder och påminnelser om det du ska uppnå. Du kan skaffa dig en pulsklocka och föra dagbok över sina framsteg. Jag tror också det kan vara bra att belöna sig själv efteråt med något gott för att stärka vanan.

Under kampsteget känner du olust innan och under själva löpningen, men efteråt flödar belöningssubstanser genom hjärnan och du mår mycket bra. Du har uppnått ett mål och hjärnan belönar dig för detta. Dessa belöningar gör att du sakta kommer till steg två - beslutssteget.

Beslutssteget
Det är många som fastnar i beslutssteget. Du känner och vet att du bör springa, men det är något du beslutar från dag till dag. När du beslutat dig för att springa genomför du beslutet. Du tvekar inte som i kampfasen. Du gör planer som du följer. Varje beslut verkställs. Innan du springer kan du känna viss tvekan och olust, men när du väl börjar springa känns allt bra och efteråt känns det mycket bra när hjärnan svämmar över av belönande signalsubstanser. Dessa substanser skapar minnen av vällust som sakta men säkert leder in på vanesteget.

Vanesteget
Det tar minst två månader innan löpningen blivit en vana, innan synapserna mellan hjärnceller är så pass starka att du bara springer. Då befinner du dig i tredje steget: vanesteget. Du reflekterar inte över att du ska ut och springa. Det är lika självklart som att borsta tänderna eller att äta frukost. Om du har tränat tidigare i ditt liv går det fortare att skapa en träningsvana. Då finns strukturer i hjärnan som kan återaktiveras och förstärkas, på samma sätt som det är lättare att lära sig cykla som gammal om du någon gång cyklade som barn.

För det mesta följer du en plan, men du känner inte något tvång att följa en plan som under beslutsfasen. Du känner dig säker på dig själv och din löpning. Du reflekterar inte över att du springer flera gånger i veckan. Löpningen går mer på känsla än på planering. Du känner lust innan, under och efter löpningen. Själva tanken på att du ska ut och springa skapar lustkänslor. Löpsteget är avslappnat och du hamnar i ett slags meditationstillstånd.

Fötterna slår ner i marken tre gånger i sekunden, armarna pumpar och hjärtat slår i en synkroniserad rytm. Du är som en maskin, som en tvåtaktsmotor. Du andas ut vartannat nedslag med höger fot och gör sedan tre snabba inandningar. Armarna driver som pistonger var sitt ben och pulsen trummar taktfast i bröstet. Denna regelbundna rytm skapar alfavågor som sköljer genom hjärnan. Det är nervceller som avfyras rytmiskt och skapar denna känsla av lugn och välmående. Det är samma hjärnvågor som uppmätts hos mediterande zenbuddister.

Luststeget
Det fjärde steget kallar jag för luststeget. Alfavågorna gör att tankarna kommer och går som vågor. De är svåra att hålla kvar men som vågor kommer de tillbaka och när du sprungit färdigt kanske du har löst ett problem. Spelar du golf eller tennis kan du aldrig hamna i detta meditativa tillstånd. Då måste du fokusera på sin forehand, din sving eller dina medspelare. Löpningen sköter sig självt och tankarna bara vandrar som molnen på himlen. Det kanske kan kallas andra andningen eller runners high, det känns som du andas på ett annat sätt och du är en aning hög.

Hjärnan badar i signalsubstanser som noradrenalin som gör dig vaken och uppmärksam, dopamin gör dig på gott humör och serotonin - hjärnans egen Prozac - gör att du känner glädje och livslust. Du påverkas också av endorfiner som fungerar som smärtlindring och fäster vid samma receptorer som morfin. Förutom endorfiner finns det endocannabinoider, som forskarna tror medverkar till (och kanske tillsammans med endorfiner) det som kallas runners high.

Tvångssteget
Kanske är det kraftiga belöningar av endorfiner och endocannabinoider som gör att en del tar ett steg för mycket. Jag kallar det tvångssteget. Kanske du hamnar här för att löpningen ger en känsla av kontroll i ett stressigt liv där du saknar kontroll. Du befinner dig i tvångssteget när löpningen blir ett missbruk, ett tvång, något som tar över livet och leder till skador, infektioner och dåliga relationer. När det gått så långt är det dags att stanna upp och försöka hitta balansen igen. Försök hitta orsaken till stressen och ta kontroll över livet igen. 

PS det här var en remake på ett av mina första blogginlägg från 2010.




(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet arton med siffror i fältet här


Kommentarer


2016-11-06 22:51   Johan Renström

Kul att höra Carl:)

 

2016-11-06 16:15   Carl

Är en halvårslöpare! Kör bulk/deff-upplägget så jag springer hela våren och sommaren och äter och lyfter vikter på höst/vinter. Tycker du målar upp en bra bild om hur svårt det faktiskt är att komma i det och ut i spåret varje vår!

 

2016-11-02 20:28   M

Nej nej, jag har emigrerat! Söderut! Puh, räcker ju att läsa hans blogg... ;)

 

2016-11-01 21:30   Johan Renström

Om jag är löpare så är du det också M:) Ja du missade ju LG ja. Men du bor ju nästan granne med denna legend så du kan nog ta igen en del;)

 

2016-11-01 20:53   M

Hallå igen,
tack för utnämningen!
Äsch, jag kanske är en sån som fastnar mittemellan besluts- och vane-stegen, men då får det väl vara så! "Löpare" låter så... pretentiöst för min träning?

Jag klarade mig ju _precis_ från att drabbas av LGS i Umeå IK, haha! Eller vem som nu skrattar bäst, men nej, jag var aldrig en sån talang som hade kunnat hänga med ända upp i toppen ändå. En imponerande resa de gjorde som lag, inklusive tränare och coacher!

 

2016-11-01 15:21   Johan Renström

Hej Susanne, att springa 15 km och sikta mot 20 är starkt. Det är en klar minoritet i Sverige som klarar det. Jag tror nog du kan få upp tempot med rätt träning. Lägg in lite intervaller när det börjar närma sig tävling t ex. Tack förresten:)

 

2016-11-01 11:28   Susanne

Jag är lite som "M" här nedanför. Jag nöter och nöter men får aldrig upp tempot så jag blir snabbare. Tror också att jag är bättre på att springa långt (och långsamt :) Har sprungit i drygt ett år, och har nu testat 15 km 2 gånger och det går bra. Ska åtminstone upp i 20,1 km har jag tänkt. Men visst är det så att vissa aldrig får upp tempot ?
Fantastiskt bra blogg förresten :)

 

2016-11-01 10:49   Johan Renström

Precis, repetition är kunskapens moder:)

 

2016-11-01 07:04   Stefan Danielsson

Dessa kloka ord tål att upprepas då och då, tror att de flesta känner igen symptomen:)

 

2016-10-31 22:06   Johan Renström

Tack Camilla och vad kul du blir inspirerad:) Har legat i sängen för mkt på sistone och skrivit bok så jag fått nackspärr och har ont men dina ord värmde i nacken nu:)

 

2016-10-31 21:12   Camilla Dexius

Alltså. Du skriver så bra! Inspirerad och imponerad!

 

2016-10-31 20:12   Johan Renström

Ny bild på insta nu. Han räddade min dag idag:)

 

2016-10-31 20:11   MB

Du sätter verkligen ord på saker och ting som vanligt men nu till det väsentliga...hur går det med lilla katten?

 

2016-10-31 20:08   Johan Renström

Härmed dubbar jag dig till löpare M :) De flesta fastnar i beslutssteget så du är inte ensam. Jag var själv där. Jag tror nog du kan komma ett steg till trots att du fick din ungdom förstörd av LG36 ;)

 

2016-10-31 20:01   M

Löpare, hm, joggare?

Jag har nu lufsat/joggat/sprungit, vad man nu ska kalla det, i 18 månader i sträck. Med start som vanlig blekfet tant 40+, som aldrig haft ett löpsteg, aldrig gillat att springa för springandets skull, spelade fotboll på den tiden innan damfotbollen växlade upp iom Umeå IK (och däribland LG Skoog), fram till 20 års ålder, men därefter bara periodtränat lite olika, styrketräning, vardagsmotion, normalt lågintensivt friluftsliv, med långa träningsuppehåll.

Långsam löpare, typ strax under 60 minuter på milen på hyfsat flackt underlag, inget vidare tempo alltså. Kanske mer dieselmotor än turbo. Jobbar på att få kroppen mer tålig för längre tider per pass, för tempot verkar svårt att få upp, kanske är en del av oss bara tröga/långsamma?

Gillar bra prylar, även om jag är medioker prestationsmässigt. Det ska vara mig själv jag har att skylla, inte dålig utrustning.

Men... att kalla mig själv för löpare ens efter 18 månader i sträck, med minst 3 rundor i veckan som blir typ 25-30 km, nej, det kan jag inte riktigt. Varje runda vore det definitivt enklare och bekvämare att låta bli. Skönare, till och med. Men, tränar för att jag vet att det är bra för mig, mer vilja än vana alltså. Så, nej, vanesteget var inte automatiskt för mig, tyvärr!

Men, jag gnetar vidare. På mina egna villkor, utan nån direkt etikett! Motivation kan se olika ut! Kul att läsa om olika typer!

 


Följ oss

Loppkalendern

19 aug
Uppsala
22 aug
Stockholm
23 aug
Stockholm
24 aug
Örebro
26 aug
Brottby
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!