Det är inte löparna som är sjuka - Hjärnfysikbloggen | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Johan Renström


Erfaren hjärnägare, trail- och ultralöpare som bloggar om det mesta men mest om löpning och om hjärnan, om naturvetenskap och om hälsa. Min gamla blogg Hjärnfysik finns på: http://hjarnfysik.blogspot.se/
Populära blogginlägg:
Om rödbetsjuice och uthållighet
Allt om fettförbränning
Sanningen om biggest loser
Om överträning
Om morgonlöpning
Löpning är inte farligt
Om sittsjukan
Om pulsträning och hjärtslag
Polariserad träning ger resultat
Vad är fascia?

------------Instagram @jhnrnstrm-----------------

Det är inte löparna som är sjuka

18 maj 2015
av: Johan Renström

En kollega frågade mig idag hur långt jag sprang i helgen. Det blev 50 km, svarade jag. Det var långt, sa hon och bytte ämne som om hon pratade med en galning. Det kanske var tur att vi inte fortsatte och kom in på sommarens 13-milalopp. Det låter sjukt, jag erkänner det. Men att springa 16 timmar är ingenting mot att sitta i en stol åtta timmar. Att sitta still är sjukt. Ordet 'sjuk' är fornnordiskt och har samma rot (seueg) som mjuk och svag. Den som springer är inte mjuk och svag. Om vi inte är i rörelse blir vi däremot mjuka, svaga och sjuka. Det är alltså sittandet som är sjukt, inte springandet. Det är dock lätt att tillfriskna. Det är bara att sätta sig själv och sin fascia i rörelse.


Snart får vi kanske hjälp att komma upp.

Stoluthållighet
Vi tänker inte på att sittandet är sjukt och onaturligt, för ända sedan den första skoldagen har vi utvecklat en enorm stoluthållighet och vi klarar kortsiktigt av att sitta 8 timmar om dagen, fem dagar i veckan. En jägare från Kalahariöknen skulle inte klara många minuter. Det vi gör blir vi bra på. Vi blir bra på att sitta, men med åren protesterar kroppen mot att hållas fast. Det börjar göra ont här och var. Det börjar ofta med den samling ben som vi ärvt från fiskarna och som vi balanserar som en s-formad stapel av tallrikar - ryggraden.

Våra kroppar har formats av miljontals generationer som kämpat för att överleva. Denna utveckling har knådat och böjt till något som en gång var en fisk och ställt upp och balanserat den på två ben. Varje generation före oss - till de tre senaste - kämpade för överlevnad och rörde sig varje dag. Att stå eller sitta still, var detsamma som att ge upp och dö. När vi sitter still, är det också det som händer. Efter en timmes stillasittande påverkas enzymer som är inblandade i fettsyrametabolismen. Efter två timmars stillasittande kan vävnad som utsätts för tryck dö och det uppstår liggsår. På ännu längre sikt ökar risken för cancer. I en genomgång av 43 studier fann forskarna att cancerrisken ökade ju mer man satt och denna risk fanns oavsett hur aktiv man var i övrigt.

Kroppen är ett redskap
Jägaren från Kalahari skulle int
e förstå hur man kan sitta still en hel dag och bara lyfta fingrarna. Det är det som är sjukt - inte att springa miltals. Däremot skulle han inte vara särskilt förvånad över ett 16 timmar långt lopp. Han skulle förstå att vi behöver det, eftersom vi sitter så mycket. Han skulle kanske betrakta oss som vi betraktar djur på zoo. Vi får mat och underhållning serverat på bestämda tider. Vi hålls sysselsatta och får i slutet av varje månad bananer i proportion till hur mycket vi sitter.

För att känna att kroppen lever, måste man använda den - arbeta och svettas. Det är vår natur. Vi bara inbillar oss att vi inte har någon natur.

Tänk på vår stressreflex. När något skrämmer oss, böjer vi på knäna för att göra oss redo att springa och lyfter upp händerna framför ansiktet för att försvara oss. Hjärtat pumpar och pupillerna utvidgas. Det är en ren reflex, som visar att vi bär på en historia av kamp och överlevnad. Genom att springa, bränner vi av denna stress på ett naturligt sätt.


Sprang förbi öppna landskap ... 

Denna stressrespons aktiveras även på ett kontor. Men den får inget fysiskt utlopp. Stressen kanske ackumuleras till ett utbrott när man kommer hem eller sväljs ner och ligger där i magen och växer tyst som en cancer och bränner upp oss inifrån. Vi blir ett folk med trasiga ryggar och utbrända själar.


Sen längs kusten ...

Att stå upp, är första steget. Att sätta sig i rörelse och springa, är nästa steg. Man kan tävla ibland och låta hormonerna flöda eller bara springa för sin egen skull och bli ett med den man egentligen är. 


Mjukt och skönt för fötterna efter steniga hällar och stränder. 

Möte med naturen
Jag utnyttjade klämdagen till att springa ett riktigt långt pass, ungefär en arbetsdag långt. Jag sprang, tog några bilder och sprang lite fel drygt 50 km. Jag hade inte tänkt springa så långt, men som så ofta blir det mer spännande och utmanande när det inte blir som man tänkt sig.

Jag mötte en handfull personer, men naturen mötte jag vid varje steg. Det blev minst 60 000 möten. Det bästa med Sverige är naturen och att den är fri och tillgänglig. Jag hoppas det fortsätter så i flera generationer.


Här hade jag sprungit lite fel. Fin utsikt, men det syns kanske inte på den här bilden.


Sen slocknade mobilen ... 





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet åttioåtta med siffror i fältet här


Kommentarer


2015-07-15 11:09   Lennart Klingenstierna

Art of Running - Föreläser du verkligen om det där? Själv tycker jag att det du skrev lät väldigt dumt.

 

2015-07-14 13:24   Art of Running

Micke,
Löpning är bra men jogging är värdelöst. Människan har 3 sk rörelseväxlar gå, springa, sprinta. Att springa är ngt helt annat än att använda sig av ett felaktigt mänskligt rörelsemönster som power walk eller jogging. Kunskapen om våra olika växlar starkt begränsad. Jogging och klena fötter är orsakerna till den bild du beskriver. Detta är ngt jag bl.a. Föreläser om i min föreläsning "släpp foten fri"👣

 

2015-07-14 10:27   Stina

Micke: gemensamt för alla dina kollegor (lite småfeta sådana som du sa) är alldeles säkert att de utför löpningen på ett sätt som deras kroppar inte är förberedda på. Tricket är att de måste lämna prestigen och klockan hemma och sluta försöka jaga personbästa varje pass (för att kunna skryta med på lunchrasterna) och istället långsamt och försiktigt bygga upp löptåligheten i senor och muskler i ett långsamt tempo. Sen kan de skadefritt öka tempot och skryta hur mycket som helst om personbästan utan att uppsöka sjukvården. :)

 

2015-07-07 22:56   Tomas

Jag har ett rörligt jobb men brinner också för all form av träning.
Har tyvärr en skada som gör att jag inte kan träna löpning för ofta elr för långa sträckor.
Underbart att kunna ge sig av på en sån tur som du gjorde:)
Jag tror också att rörelse kan man knappast få för mycket av, det känner nog kroppen isåfall.

 

2015-05-23 14:58   Johan Renström

Löpning är bra och löpare är friskare än de som inte löper. Det är skillnad på hörsägen och studier. Det är den träningsform som gjort oss till de vi är, så om du skakar på huvudet så ser du ner på din egen utvecklingshistoria. Det är onödigt många skador, men det beror mer på beteende än på löpning. Skidor är kanske ännu bättre, men bäst är nog att variera sig och många löpare skulle nog må bra av att utnyttja vintern till att åka skidor och återhämta sig rejält fysiskt och psykiskt från löpningen under 4-8 veckor.

 

2015-05-23 10:42   micke

Är löpning verkligen så bra? Alla som har kollegor som springer mycket vet vilket tjat det är hela tiden om skador hit o dit, samtliga verkar ha klippkort till nån naprapat/vårdcentral som ska lösa problem med hälsporre, benhinnor, löparknän, höftböjare, ljumskar och inflamerade hälsenor. Samtidigt är dessa individer nästan alltid lite småfeta? Jag som cyklar och åker skidor 10 timmar i veckan skakar på huvudet åt denna träningsform.

 

2015-05-19 19:11   Johan Renström

Bra strategi Susanne! Efter bokföring måste man bara ut och springa:)

 

2015-05-19 19:10   Johan Renström

Tack Johanna:) Precis sånt man vill höra varje dag - att man hjälper någon på något sätt.

 

2015-05-19 19:08   Johan Renström

Tack för din kommentar Josefine. Hoppas din erfarenhet stärker vanan att springa så att inte livet kör över dig igen och hindrar dig.

 

2015-05-19 13:00   Susanne

Jag är lantbrukare och sitter bara stilla en dag i månaden, då bokföring och moms ska skötas. Nu fick jag förklaringen till varför kroppen tycker den dagen är värst av alla. Det beror alltså inte bara på det tråkiga pappersarbetet ;) När jag är klar brukar jag unna mig en skön löprunda och kroppen blir glad igen.

 

2015-05-19 08:06   Johanna Bengtsson

Äntligen sätter du orden på allt det jag tänkt. Jag får så oerhört mycket pikar och kommentarer om min löpning. Hur jag kan "offra" så mycket tid till något så "onödigt". Ignorans, okunskap och avundsjuka tror jag ligger bakom alla dessa dagliga attacker mot mig och mitt leverne. Tack för att du skriver det jag alltid tänkt! / Johanna

 

2015-05-18 21:57   josefine Linderson

Så sant att löpning är bra för kroppen! Jag har haft mycket problem med nackspärr under många år (jobbar som ridlärare så jag är ingen stillasittande person), började springa för några år sen och har inte haft ont alls! I vår har det dock kört ihop sig och jag har inte hunnit med så mycket löpning. Som ett brev på posten kom smärtan i nacke och skuldror tillbaka. Har nu börjat springa lite igen och smärtan är puts väck!

 


Följ oss

Loppkalendern

29 apr
Öland
02 maj
Malmö
03 maj
Helsingborg
04 maj
Halmstad
06 maj
Säter
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!