Så var mitt 2016

Hej hopp! Nu befinner jag mig på Fuerteventura, närmare bestämt Apollosports nya sporthotell La Pared. Vi cyklar, springer, gymmar och simmar nästan varenda dag och vi har det toppen.

Simpassen cyklar vi till Playitas och dammar av. Cykelturen är ca 30 km över bergen och tar ca 1 tim och 15 min beroende på vind. Snitthastigheten är det ingen idé att stirra sig blind på här. Igår fick vi dessutom en härlig eftermiddag i solen med en god vän från Östersund, Dr Kerry som är högsta höns på Vintersportcentrum och en riktig fena på triathlon, forskning och träningslära.

Som vanligt blåser det rätt mycket här på ön så benen blir otroligt härdade. Det går i 10 km/ h åt ena hållet och 5å km/h om man vänder om. Idag blåste det mer och vi ändrade planen till en ”lugn” tur på ”platten” istället för ”Höjdar-åttan” som vi planerat i bergen. Det blev rätt tufft ändå, om man säger så. Vinden låg inte alls som den brukar på ön och den snabba biten mellan Tuineje och Gran Tarajal blev ett kraftprov utan dess like med Simon bombandes där framme och cykeln i 45 grader för att inte blåsa av vägen. När vi tillslut nådde La Lajita var det slutt kaputt i benen och vi stannade för fika i Costa Calma (godaste mackan jag ätit). Därefter stod vi upp och mejslade ur för att ta oss ned för den branta backen mot La Pared. Blåste en del.

När vi tillslut nådde hotellet pch öppnade dlrrn till vårt rum blev vi så förbannat glada att vi nästan började grina. Staffan, Marika, Magnus (Husky podcast), Arvid och självaste Brolin hade gjort ett Gott Nytt år-kort till oss och en vinare på det!

Med en café Cortado och en smoothie från poolbaren är det nu dags att utforska löprundorna som teamkompis Marre har gjort. Den coolaste (som jag redan sprungit en snutt på) var enligt repan ”too dangerous so we had to take it away” så den vill vi givetvis springa.

Löpningen och naturen är riktigt häftig men det gäller att inte bli ledsen när klockan visar 6:00 min/km för det är tufft att springa här! Jag har sprungit varje dag sedan jag kom och trailsen blir aldrig tråkiga med den här utsikten.

Nu preppar vi för fullt för nyår då vi tänkte cykla från soluppgång till solnedgång. Det blir kul!

Löpning längs klipporna och stranden i solnedgången

Dramatiskt landskap och fina turer på cykeln

---

Sedan sist har jag haft en period då jag tränat på riktigt bra, med några få undantag. Fokuset nu under julhelgen har varit långa distanspass, då det äntligen funnits tid för det.

Simon har sedan länge velat att vi ska simma 100*100 m dagen innan julafton. Sist vi försökte oss på det var i Östersund och då blev det 3000 meter simmade :(. Traditionellt sett ska ju 100*100 simmas på nyårsafton men då vi ska till La Pared över nyår så har vi tänkt att fokuset då istället ska bli på cykling. Jag har aldrig simmat 100*100 m, däremot har jag simmat 10 000 m, back in the days när jag som konstsimmare åkte med simmarna på träningsläger utomlands. Det var 16 år sedan och simformen är väl inte riktigt samma idag som då. Dessutom har jag inte simmat så mkt som jag egentligen borde de senaste månaderna och jag var väldigt tveksamt inställd till det här spektaklet. Simon var dock väldigt taggad och jag peppade igång till slut. När dan före dopparedagen äntligen kom så hade Simon en fruktansvärd migrän, så han blev kvar i sängen och jag fick åka till Ludvika Badet själv. Väl där visade det sig att jag inte skulle vara ensam en enda längd. Flera fina gamla och nya vänner simmade med mig och även om jag inte tyckte jag hann prata tillräckligt med alla så visade sluttiden att det nog pratats en hel del. Tre timmar och tjugo minuter senare steg jag upp ur poolen och var oförskämt pigg och stark. Jag hade egentligen bara en svacka (VÄGGEN) och det var när det var 4 st hundringar kvar, då kom krampen. Hög på socker och adrenalin åkte jag sedan och julhandlade mat och det var värre än själva passet i sig.

På Julaftons morgon och förmiddag tog jag det väldigt lugnt och inväntade Simon som var i skogen och röjde. Jag skulle samla lite husmorspoäng och laga julgröt till lunch innan vi skulle dra ut och springa. Husmorspoängen försvann snabbare än kvickt när botten på kastrullen sprack (den var visst gjord av porslin) och all het mjölk+risgryn forsade ut över köksgolvet och spisen. Resterande husmorspoäng fick jag samla genom att torka golv och rengöra spisen. Inte blev det någon vidare lunch heller till min skogshuggare utan vi fick överleva på sallad och några Hampabiffar. Sedan gav vi oss av på ett riktigt rövarpass. Vi bestämde oss att springa runt sjön, alltså Bysjön och det gick kanonbra tills jag bara tvärdog vid 20 km och fick ont i de flesta delarna av min kropp. Dete började dessutom bli mörkt, kallt och det blåste motvind utav bare fan. Sådana stunder är jag inte så nöjd med att vara i Norhyttan då vägen upp dit består av 5 km backar med olika motlut. Jag var inte heller så nöjd över mitt val att bara ta med en gel. Den energin var sedan länge bortblåst. Men på något sätt och vänster kom vi tillslut hem till gården och julmaten har nog aldrig smakat så gott som den gjorde igår, efter det där passet.

Juldagen började med ett rivigt spinningpass som jag höll i på Må Bättre Ludvika. Det var med stela ben jag startade men när tempot skruvades upp och svetten började lacka började även mina ben samarbeta. Jag blev så i gasen den sista intervallen att tungan krullande sig och jag råkade vråla ”ALLA SKA MED I KNULLAN” när jag egentligen menade ”alla ska med i klungan”. Inte lätt med de där bokstäverna och att få dem i rätt ordning ibland alltså. De flesta i spinningsalen känner mig väl vid det här laget och ingen tog illa vid, hoppas jag.

Imorgon fortsätter jag och Simon söderöver mot Fuerteventura och La Pared med Apollo Sport. Det blir en skön vecka med fokus på många mil på cykeln i solen. Något jag sett framemot sedan jag klev av planet från Thailand.

Till alla läsare, vänner, släkt och bekanta vill jag önska en GOD JUL och GOD FORTSÄTTNING!

Vi hörs snart igen. Håll koll på min instagram @emmagraaf tills dess!

Fick sällskap av Åsa och hennes Filip under uppvärmningen på simpasset.

Långpass löpning på Julafton, inklusive en totalbonk som hette duga. Härligt!

---

Då har jag varit hemma i 4.5 dagar och den där jobbiga känslan av post camp depression börjar smyga sig på. Det var ju inte alls nå kul att komma hem! Ingen buffé, inget sällskap 24-7 och inga långa träningspass i värme. Typiskt.

Jag har iallafall klarat mig från både magsjuka och förkylning som många andra i gänget råkat ut för, men den där matta tråkiga känslan av att vara tillbaka i vardagen den kom direkt. Det enda jag känner är att hjärnan är helt totalt avstressad vilket gör att jag absolut inte kan tänka eller göra någontimg snabbt och sitter mest som en fågelholk på jobbet och kan inte lyckas skynda mig med någonting. Det är rätt skönt i och för sig. Ska försöka låta det fortsätta vara så. Just nu tänker jag mest bara på träning, tävlingoch triathlon och det är sköna och trygga tankar som inte skapar någon stress i mig.

Idag sprang jag och Simon långpass i Norhyttan. Visst är det backigt i Thailand men Dalarna är inte så där värst platt det heller. Nu är jag sådär härligt trött och har bänkat mig framför vinterstudion med en kopp glögg. Ska inte träna ett skut mer idag. Bara gå ut med hunden och såsa runt med en kopp kaffe i handen. Okej då, jag kan väl vänja mig med det igen då.

Den 26:e åker vi på nästa träningsresa. La Pared på Fuerteventura hägrar och en hel vecka fullproppad med träning över nyår ska det bli. Längtar!

---

Här är en länk till videon också.

---

En vecka gick ruggigt fort på Thanyapura Sports Hotel i Thailand. Träningspassen har alla varit episka och även om skrubbsåren spökat och gjort ont har jag kunnat träna på bra.

En minitävling i aquathlon var planerat sista dagen genom Barkaka Aquathlon som i år kördes för 3:e året. Reglerna är enkla; man kör så det ryker med så lite kläder som möjligt på kroppen. Känns hedersamt att jag är en av tre som varit med alla år. I år var det även en hel hög med duktiga och starka tjejer på startlinjen, extra kul. 

Hur som helst så går det till så att man springen 1500 m på bana, allt vad man har, springer sedan bort och växlar av sig skorna och hoppar i bassängen för 300 m runt bojar, avslutas därefter med växling och 1000 m löpning på bana med hjärtat i halsgropen.

Gårdagens lopp var ingen skön känsla. Usch, vilken dålig form jag är i! Farten och känslan infann sig aldrig, inte ens en sekund, under loppet. Det var bara jobbigt! Faktum är att jag både brukar ha tävlat och partat loss innan Barkakan och ändå lyckats fått fart på benen så det här resultatet får jag plocka med hem som en pekpinne och motivationsboost att träna mer och bättre. Kul är det i vilket fall som helst och att mejsla ur mår varenda kotte bra av.

Det kommer en film på fanskapet inom kort och känsliga tittare varnas för extremt mycket blottande av hud.

Det här lägret är en klassiker och det är redan givet i kalendern till nästa år. Tack Nelker,  Daniel och Apollo Sports Sverige för arrangemanget! 

Resultat:

1. Klas Wirén

2. Daniel A-R

3. Marre Hultgren

4. Åsa Ironwoman Lundström

5. Kristian Ek

De tappra, halvnakna krigarna i Barkaka Aquathlon 2016. 

---