Race report: Ironman 70.3 Jönköping 2017 - Emma Graaf | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Emma Graaf


Välkommen till min blogg och kul att du hittat hit! Här kan du läsa om mig, Sveriges gladaste triathlet. SM-guld långdistans 2013, SM-silver 2012 och 2014. Bor och tränar i skogen utanför Ludvika i Dalarna. Har sysslat med konstsim på elitnivå fram till 2002. Började med triathlon 2009. Läs mer om mig på www.emmagraaf.com

Race report: Ironman 70.3 Jönköping 2017

11 jul 2017
av: Emma Graaf

Jag har tävlat igen! Två halva ironmans på 8 dagar. Lustigt nog är jag piggare nu efter tävling nummer två, än vad jag var efter Vansbro.

Uppladdningen inför Ironman 70.3 Jönköping var minst sagt intressant med en trötthet som kändes oöverstiglig, träningsvärk i hela kroppen från Vansbro och mycket att stå i på jobbet. Visste inte om det skulle gå att kräma ur sig något alls. När jag väl kom hem till Åsa på fredagen och påbörjade racerutinerna kändes det mesta dock normalt (förutom tröttheten och ömheten i kroppen). Vi hade som vanligt väldigt kul upp till tävlingen och försökte koppla av och koppla bort så gott det gick. Åsa blev bland annat mamma till två kycklingar på lördagsförmiddagen, och jag roade mig med att klappa kalvarna i hagen bredvid Åsas hus, tränade lite lätta pass och checkade in i växlingsområdet, sist men inte minst hade vi en väldigt trevlig fika där vi stötte på Sveriges mesta Powewoman, Anna Wretling och fick en massa energi, därefter åkte vi hem och jag fick sova middag. 

Vaknade på race morgonen kl 05:50 (inte ens tidigt ju!), lika trött som jag gjort hela veckan, men tänkte att nu måste det bero på nervositet. Och när startskottet gick kl 8:53 på söndagsmorgonen gick allt rätt bra på något vis.

Sim 1900 m:

Simningen gick rätt bra till en början, kunde följa Lisa Huetthalers fötter en bit och hade kontroll, tappade henne rätt fort ändå och låg bredvid Åsa. Tänkte att det ju var bättre om vi hjälptes åt och lade mig bakom för att min ambition var att jag skulle hjälpa till att dra. Men någonstans vid vändpunkten tappade jag fokus och trycket helt, navigerade helt åt helvete och tappade Åsa som köttade på riktigt bra. Var upp på 29:18, vilket inte är så mkt att skryta om men jag gjorde mitt bästa och försökte verkligen ta i hela vägen. T1 var helt vidrig men samtidigt skitkul, ryktades om 800 m lång löpsträcka men kändes som minst 1 km....

Cykel 90 km:

Cyklingen hade jag varit mest nervös för. Visste att det var en lång serpentinbacke i Huskvarna i början av banan och att det sedan fortsatte med "rolling hills" hela vägen. Hade ju tränat på banan när vi var nere på SkogsElmia i juni så jag kände igen mig och det var jag glad för. Det hände någonting hela tiden, och förutom alla små mysiga byar man passerade och alla gulliga kor och kalvar så passerade vi även Åsa och Filips bröllopskyrka i Haurida och deras hus i Kaxholmen/Vista Kulle. Något som passar starka cyklister, sas det, dvs inte mig. Men jag gjorde ändå en bättre cykling än i Vansbro och gick in på 2:41.44. Kändes askul hela vägen och jag bara njöt på cyklingen! Dock störde jag mig nå så jävulskt på all drafting som jag fick se på slutet av banan av Agegroup-triathleter, som också till viss del förstörde för mig då de slip-streamade och lade sig precis framför mitt hjul och sutade trampa, vilket gjorde att jag tappade humöret fullständigt eftersom jag då var tvungen att släppa och komma ur rytmn. Min ilska gav dock eld i baken och jag cyklade bättre sista 30 km pga ilska. Åldersklasserna tävlar inte på något sätt på samma vis som vi i proffsklassen och det är helt värdelöst att jämföra tider mellan klasserna då förutsättningarna för att få "draghjälp" är något helt annat längre bak i fältet. Till T2 kom jag med förvånansvärt bra känsla. T2 gick inte superfort men kom i väg hyfsat.

Löpning 21,1 km:


Nu började löpningen och jag kände att det nog skulle kunna gå att få lite liv i benen ändå! Satt iväg i mitt 4:30-4:40 min/km som jag borde klara på en halva men banan var rätt kämpig och jag tappade sjukt mkt fart efter ett tag. Var rädd att jag skulle klappa ihop fullständigt, så jag lät kroppen ta sin tid att komma igång och finna rytmn och lagom till sista varvet hade jag hittat tillbaka och var nere på samma tider igen. Publiken lyften en verkligen och varje gång man varvade inne i stan sprang man som på små rosa moln och hade pirr i magen. Total tid på 1:39.33.


Gick i mål med ett leende och började grina direkt efter målgång när Ann Josefson kramade om mig. Kombinationen glädje/lycka/utmattning och stor besvikelse gav ett känslosvall som hette duga.


Jag är återigen nöjd med min insats och att jag höll ihop det men inte med mitt resultat. Jag måste bli snabbare! Några dagar vila nu sedan på't igen!

Tack som hejade på mig efter banan. Blev så glad och överväldigad över alla hejarrop. Ni är bäst!


Tack hela organisationen bakom Ironman Sweden för ett förstklassigt arrangemang och tusen tack till mina sponsorer:
#teamcykelcitystockholm #cykelcitystockholm #vergesport #pocsport #fizik #argon18 #scienceinsport #headswimmingnordic #morganblue #enve #göstasamuelssonbil #gsbil #powerwoman #gripgrab #odex #agtrading




(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet femtiotvå med siffror i fältet här




Följ oss

Loppkalendern

30 sep
Umeå
30 sep
Stockholm
01 okt
Stockholm
01 okt
Odense
01 okt
Mölndal
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!