Hemma

i de svenska fjällen. Med sol och vårvärme och spirande grönska. Här hämtar jag energi.

Återhämtningen har gått helt okej. Jag var inte helt död i benen efter tävlingen och har sprungit varje dag sedan den. Men idag ska jag ta en helvila! Njuta av fjäll energi.

Igår gjorde jag ett Vo2 maxtest. Det var tungt! Bra träning!

Och precis idag är det 1 vecka kvar till Zegama. En bergsmaraton i Baskien, Spanien. Det var min första skyrunning tävling.

Det vette rackarns om det är toppen att springa en ultra två veckor innan en mara. Men det får jag svar på om en vecka!

Trevlig helg!

Jag vann !!

Jag kan knappt tro det själv. Men jag gjorde det faktiskt. Jag vann. Min första skyrunning tävling i ultradistansen. Jag börjar känna mig bekväm på denna distans. Och just detta lopp så fortlöpte precis allt klockrent. Trots den hiskeliga värmen!

Jag gick ut lugnt, men jag hörde på de andra damerna så låg i kring mig att de arbetade mer än mig. Det är en skön känsla.. till 60 km in i tävlingen så låg jag först nästan hela tiden. Jag hade Nuria Picas (hon den grymma katalanskan som jag alltid blev tvåa efter i de längre tävlingarna förra året) inom synhåll (2-4 minuter) den största delen av tävlingen, men då och då så lugnade jag ned farten och vi sprang tillsammans. Det är himla skönt att veta var tvåan ligger, och hur de svarar på fartökningar. Väl framme vid högsta punkten på tävlingen väntade jag in Nuria för att springa den otroligt långa utförslöpan tillsammans. 2400 höjdmeter på 15 km. Jag ville inte vara själv där. Det var fint med sällskap och vi tog det relativt lugnt.

Vid sista vätskestationen doppade jag mig i en tunna vatten och förberedde mig fören uppförsbacke på 6.3 km till mållinjen. Jag visste att jag var starkare än Nuria på uppförsbackar och tro det eller ej så känner jag mig faktiskt ganska stark och snabb när jag springer platt och asfalt just nu i alla fall..

Så på de 6 km till mål så drog jag ifrån med 6 minuter. Och jag vann! Jag vann!

Det är en lycka i att vinna. Men det finaste är att jag kunde hålla ihop hela tävlingen och springa den så smart som jag gjorde.

Nu ska jag vila!

Må så gott!

Prepp

Ohh dessa dagar som bara är fyllda med löpning och vila. Jag blir lat, och jag är glad att dagarna inte ser ut som det gör nu året om.. Men jag ska inte klaga. Det jobbigaste som kan ske en dag med tapering är om man har en intervju och fotografering. Och det är inte så värst jobbigt!

I fredags sprang jag mitt längsta pass. 4 timmar! det var inte det längsta jag sprungit i km räknat. Bara tiden..

I lördags sprang jag 2000 höjdmeter. Jag behövde verkligen göra 2000 hm för min själa ro. 2000 är hälften av de höjdmetrar som är i tävlingen nu på lördag.

I söndags sprang jag en kort tur.

I måndags sprang jag 900 höjdmeter i värme.

Igår sprang jag en återhämtningstur och planen för idag är att ta mig ut när det är som varmast och jogga nån timme.

Jag är livrädd för värmen. Förra sommaren så sprang jag en tävling i 35 graders värme och det var det värsta jag gjort i tävlingsväg. Jag kunde inte njuta en enda sekund. Jag vill verkligen inte att det ska hända igen.

De flesta löpare har kommit till ön och det är fint att träffa alla igen! Här är Anna Frost, Anton Krupicka, Kilian Jornet, Jag, Timothy Olson och Cameron Clayton (ej iordning). Ben som alla kan ta sig till pallplats!!

Här är en trevlig intervju av Robbie Runtramp med Kilian, Cameron och mig.

Och här finns lite mer info om Transvulcania 83 km om ni skulle vara intresserade att springa det någon gång!

Må så gott!

Lätt löpning ?

Nästan alla mina turer till fjälls eller på stig utförs i ett lunkande tempo. Och jag skulle säga att alla mina "tempo" pass utgörs av mina tävlingar. På både skidor eller till fots.

Det är ju många som tycker att det är korta intervaller som gör dig stark och snabb. Och det kan jag tänka mig också. Men att hävda att det är det som är RÄTT och inget annat, tycker jag faktiskt är lite fel.

Jag gillar "open minded" tänket och skulle aldrig hävda att ditten eller datten är rätt. Trots studier. Det finns ju så otaligt många studier som kan tyda på det ena och det andra.

Jag säger såhär: får intervaller dig att tycka att löpning är tråkigt- skip it. Inget mer med det.. och den dagen du känner för variation, jaa då kör du några intervaller. Variation är ju skoj och förhöjer charmen!!Snabbare blir du ju tids nog. Okej detta gäller väl inte för Bolt..

Vad tror ni? Är jag för naiv?

Igår gick jag förbi en 400 meters utomhusbana här på La Palma, och då kände jag ett sug efter att bränna av några 4- hundringar.. Det ni! Än har jag inte gjort det men det kommer nog.

Alla mina pass hittills här på ön har varit i 6-7 minuterstempo.. mycket uppför. Lite snabbare utför.

Det är otroligt vackert här. Svart lava sand och grönskande vegetation! Halvjobbigt att första delen av tävlingen är 2000 höjdmeter av klättring i denna svarta sand!!

Trevlig helg!

Emelie

Skräckslagen

Ja skräckslagen är en känsla som jag känner inför kommande tävling. Transvulcania 84 km och 4000 hm närmar sig. 11 dagar kvar.

Den andra känslan är mer laidback. Ja det är ju faktiskt bara 4 st halvmaror med 1000 hm på vardera.

Så jag pendlar mellan dessa. Kan ni förstå hur det känns? I ena stunden är jag stursk och i andra darrar jag som ett asplöv inför kommande tävling.

1 mars: Marathon: 42 km

Mitten av mars: Nya Zeeland 7 dagar löpning

Början på april: Usa: 5 dagar löpning

Förra veckan: Alperna : 6 dagar löpning

Detta ser ju ganska okej ut rent löpmässigt? Eller vad tycker ni?

En bild ifrån förra veckan, påväg upp mot Mont Blanc. Nu är jag på La Palma och tanken är att jag ska försöka acklimatiseras till värmen innan tävlingen. Det är varmt här! Önskar att jag vore vid glaciären istället.. :)

Må så gott!

Emelie