42 km och 2800 höjdmeter

= Zegama. Imorgon flyger jag till Bilbao. Med slutdestination Zegama. En liten bergsby i Baskien i norra Spanien. På söndag kl. 09.00 går starten. Det börjar fladdra några små fjärilar i magen när jag tänker på det.

Det kommer att bli en utmaning.

Rekordet på damsidan är 4.38. Min salomon kollega Oijana från spanien vann förra året på tiden 4.39. Hon är vass. Vi sprang ihop under advanced week i Grekland och hon är ruskigt stark uppför.

Det jag ska göra under tävlingen är:

dricka mycket

äta mycket gels

Det jag inte ska göra:

gå ut hårt! Jag måste hejda mig.

Uppladdningen består av:

Halsont :(

Men det råder jag bot på med kaviar och vitlöks- smörgås alá Jan-Martin.

Och kos med puck:

Och studering. Såklart.

Annars glädjer jag mig till att träffa mina kära Salomon kamrater imorgon. Och till att springa Zegama maraton!

Hej på er!

Krokenmilen i Tromsö

När jag slösurfande på facebook och sippade på en kaffelatte på Trondheims flygplats kom jag på att jag kände ett sug efter att springa en snabb mil. Tänkte att tisdag skulle vara perfekt, men efter lite mer facebookande kom det fram att milen karusellen hade sin invigning idag i Tromsö. (Karusellen: det går ett löp var vecka hela sommaren.)

Jag kom hem till ett tomt kylskåp och jag var helt säker på att man kunde vinna lax om man kom på pallplats. Och lite sturskt tänkte jag i mitt stille sinne att det borde jag väl kunna göra?

Sagt och gjort jag hastade iväg till start.

Det blev en besvikelse!

Jag kunde inte betala bara för denna tävling, utan måste betala för hela karusellen.

Hmm. Lite mastigt, även om man kunde ha en chans på en rökt lax.

Besvikelse nummer 2: det var inte ens rökt lax till pris. Endast heder och ära!

Nåväl. Jag ville ha ett bra träningspass, och alltför ofta tänker jag att jag vill bli snabbare. Jag kör ändå!

Klockade milen själv, 39.05. Helt okej i benen. Jag kan inte springa fort! Hu vad jag vill bli bättre! Jag springer ju för tusan stig med 300 höjdmeter i nästan samma fart.

What to do, what to do? Jag vill vill vill. Bli snabbare.

Jag kanske inte är skapad till att springa snabbt och platt?

För vad ska jag med den rumpan till på platten?

Hej så länge!

Nu och då

I går var jag och en massa andra glada trail- gillande människor och sprang 21 km 430 höjdmeter i Norrköping. En del sprang 10 km och andra sprang 5 km.

Banan var superfin. Tänk vad städer kan luska fram! Myrmarker, långa branta uppförsbackar, skrevor som man nästan måste klättra upp, skogar och en massa härligt folk! Jag är så glad att jag får vara med och uppleva och springa på alla dessa ställen! Allt har sin charm.

Min teamkamrat Andreas tog hem segern. Han är helt otrolig. Han är i en klass för sig!

Nåväl. Förra året så var jag 5 minuter efter honom på milen i tralltouren i Sundsvall. 6 minuter efter i Åre. Så igår tänkte jag att jag borde kunna vara runt 10-15 minuter efter på 21 km. Jag går som vanligt ut hårt! Jag blir så girad :) men hade i förväg bestämt att jag skulle ta det lugnt, kosa mig. Jag ska ju till Spanien och springa en bergsmaraton om några dagar! Jag hittade en bra rygg som jag bestämde mig för att följa. Sagt och gjort. Det var skönt, behagligt och alldeles perfekt lagom genomkörare.

Andreas vann H 21 på 1.25 och jag kom 14 minuter efter. Hann dock inte prata med honom hur han kände sig, om han tog det lika "lugnt" som jag eller om han körde på. Det känns som en okej start på trailtouren för min del ivarjefall. Nästa lopp ska jag satsa på att vara 12 minuter bak. ( på 21 km!) 

Mina lagkamrater Petra Kindlund: http://lopningforalla.se/index.php/bloggar/varabloggare/loparsnack-och-naringsrikt-med-petra

och Jonathan Thoresson: www.jonatanthoresson.se gjorde också fina tävlingar, Petra med en vinst på 10 km och Jonatan sprang på en bra tid trots vila och dåligt kaffe. Kaffe är mycket viktigt. Faktiskt.

Kos med jordgubbar och sol i Uppsala. Imorgon är jag hemma igen och jag är riktigt sugen på ett hårt träningspass! För benen är fräscha! Till skillnad från efter springcrossen, där var jag helt slut i dem. 

Ha det underbart folkens!

Gottar mig

och glädjer mig till STT Kolmården. http://salomontrailtour.se/events/event/salomon_trail_tour_kolmaardstrailen_se

Och gottar mig gör jag i stor skala just nu. Jag är helt avslappnad med det jag har kvar i skolan. Jag har avslutat den jobbigaste kursen någonsin. Det kan som inte bli så mycket värre. Det skulle vara en svår kurs. Med en massa vetenskapliga artiklar som jag förstod nada av vid första anblicken. Kanske det trots allt mest bara satt som en spärr i huvudet. Och att jag var lite halvt skrämd av en av de kursansvarige. Jag ska jobba på min inställning till nästa svåra kurs jag ska läsa.

Just nu stressar jag inte över något. Lugn och ro. Ro i kroppen. Känner för att köra prehab och yoga. Det brukar betyda att jag är avslappnad. Träning som inte känns som träning men gör gott. Känner efter, lyssnar och bara är. Jepp sån är jag nu. Och det är fint. Tar en tupplur med Puck i solen. Finns det något bättre?

Åter till prehab! Jag gillar att prata och få tips om bra övningar. De jag kör nu är någon enstaka för knästabilitet, höfter, utsida lår och insida/utsida rumpmuskler.

Har ni några som ni tycker är givande övningar?

Efter lunch bär det av mot Sthlm, och bäste Per, självaste Herr trailtour : http://trail.outsideonline.se/ kommer att plocka upp mig på arlanda!

Må gott folkens!

Emelie

Äntligen intervaller!

Tisdag i Tromsö. Regn och snö och en stark motvind. Hela intervallpasset. Jag bor uppe på toppen av Tromsön, och uppvärmningen blev en låång nedförsbacke, ned till en raksträcka med utsikt mot Kvalöya. Där kände jag mig lite proffsig. Eftersom jag körde lite löpskola. I cirka 1 minut.

Därefter började mitt intervallpass! Innan hade jag tänkt att jag skulle köra 2 minuters intervaller, men i sista minuten ändrade jag mig och körde 4 x 4 minuter med 2 minuters jogg-vila. Första intervallen var på raksträcka. Gött! Det känns nyttigt för mig att springa platt och snabbt. Tänka på hur kroppen rör sig, det känns ovant, att bara fokusera på att komma framåt. Men det går bortöver, och framåt.. 3.10-3.30 fart. Bra med ambiten ibland. Kul att komma hem och se sträckan, farten och pulsen!

Andra intervallern var i en uppförsbacke, där känner jag mig som hemma. Pulsen stiger fort och rörelsemönstret känns igen. 3.30 fart med en liten dipp på 4.30.

Tredje intervallern startade i nedförsbacke, sen uppförsbacke. Fort ned. Saktare upp. Låg puls. Till och med i uppförsbacken. Kändes svårt att få hjärtat att hamra fortare.

Fjärde intervallen var platt och bitvis på snö. Här var det lite tråkigt, och jag var hemskt sugen på jordnötsmör. 3.50 fart..

Summasummarum: jag var nöjd. Det är ju hur länge som helst som jag har pratat om att springa intervaller. Men nästa gång så hoppas jag på att banan är framstmällt så jag kan dundra ( :) gillar det uttrycket) av några 800 hundringar. Det passet lär nog vänta på sig. Till efter Zegama.

Igår: solen strålade och jag känner mig (oroväckande) lugn inför de två sista tentorna jag har kvar. Så jag blev med på topptur. Sprekt folk, det är alltid härligt att gå med sådana. Som bara går, går och går. Och inte blir trött.

Jag blir alltid så förundrar, lycklig och sprallig när jag tänker på att jag bor i Tromsö. Det är mitt paradis.

Dagens tips:

Ut och plocka måsägg. Mumms. Men ät inte för många.

Tjingeling