Claes Åkeson | Runner's World
Annons

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Claes Åkeson

Friidrotts-VM Icke Glödhett

 

Hello!

 

Inga shorts idag heller. Jag körde kortärmat istället. Det var fel beslut. Ordentligt fel.

Det var soligt och varmt när jag och brorsan drog iväg. Brorsan pigg som en kenyan för övrigt. Jag släppte efter knappt fem kilometer och lät han flyta på i 3.45/fart.

Själv kände jag mig kass. Kändes inte som jag var med i matchen denna dag. Allt kändes stötigt och långt ifrån rytmiskt. Jag gick ner i 4.10/fart och gav mig ut på en längre runda än planerat.

Efter ungefär 30 min gick solen i moln, vinden tog i och snön började falla. Jag frös... Var tvungen att öka farten för att hålla värmen något sånär.

45 min senare var jag hemma igen. Jag frös... Kortärmat var alltså fel beslut denna Melodifestival-lördag.

Väl hemma tog jag ett stort beslut. Ett beslut jag aldrig trodde att jag skulle ta. Jag bestämde mig för att sluta föra träningsdagbok.

 

  

 

Dethär är utdrag från träningsdagboken i juni 2006. Staplarna visar antal avverkade kilometrar per dag. Dessutom kan man se lite anteckningar om kvalitetspass. 

På baksidan finns det fler anteckningar. Dag för dag, men dom håller jag för mig själv.

Jag har fört träningsdagbok i många år. Det har blivit väldigt många dagar. Dagar där man ser exakt hur jag har sprungit. Nu har jag alltså bestämt mig för att lägga av med det. Varför?

Jag kanske bara vill vara en Feelgood-Löpare. Nej, inte riktigt. Jag har fått för mig att om jag slutar föra dagbok så kanske en hel del av pressen man sätter på sig släpper. Med träningsdagbok ser man exakt hur mycket och hur fort man springer vilket borde betyda att man nästan vet på sekunden hur fort man kan springa på tävling. I alla fall har jag trott det. Det har inte fungerat. Nu ändrar jag taktik. Vi får se hur det går.

För övrigt noterar jag att intresset för Friidrotts-VM inomhus inte tycks vara direkt glödhet i media. Tyvärr.

I dagens sportbladet fanns det några få ynka rader längst bak om Christian Olsson precis ovanför lite annonser om lättklädda damer som kunde nås på dyra telefonnummer. Nej, ett friidrotts-VM inomhus tycks inte vara så viktigt. Synd.

Till sist. Vem vinner? Eric Saade!  

 

 

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2010-03-13 19:44


Annons

Soldat Bom

 

Hej bloggen!

Intressant känsla idag. Löpning i plusgrader och regn. Det var länge sen. Väldigt länge sen...

Intressanta klockor också denna dag. Väldigt intressanta...

 

 

Snacka om grym retrokänsla. Siffrorna i displayen luktar OS i Lake Placid 1980. 

Jag köpte tre stycken direkt. Kan vara bra att ha. Hur man får tag på dom? Svårt. Jättesvårt. Det gäller att ha rätt kontakter. Någon som är intresserad?

Just det, det här är ju inte prylbloggen. Förlåt.

OS i Lake Placid var stort. OS i Vancouver har också varit stort, även om det inte var så stort i kvällens skidskyttestafett.

 

 

Det ni ser längst till höger i bild är Soldat Bom eller Mattias Nilsson som han egentligen heter. Det ser ut som att det går fort. Det gjorde det inte. I alla fall inte på den så omtalade skjutvallen.

Soldat Bom sköt bort Sverige från medalj. Det kan låta hårt, men just så var det. Hjärnspöken är aldrig bra i elitidrott.

Just det, det här är ju en löparblogg.

Jag tassade 15 km under dagens distanspass. Benen fortfarande ok. Imorgon drar jag till Portugal på träningsläger.

Spikskorna är packade!

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2010-02-26 22:28


Klassiskt Ögonblick Av Nackspärr

 

Tjosan!

 

Vaknade med nackspärr imorse. Hade svårt att vrida huvudet åt vänster. Hade svårt att vrida huvudet åt höger. Jag hade svårt med huvudet helt enkelt. Nackspärr är aldrig någon bra start på dagen. Jag är medveten om att det inte är någon katastrof, men det är aldrig bra. Man blir på dåligt humör och vill dra ner persiennerna. Just så var det. Som ni ser.

 

 

Se tjurigheten. Se frustrationen. Se den tomma blicken. Se ett klassiskt nackspärrsögonblick. I såna här lägen ska man prata snällt med mig...

Efter detta kunde dagen bara bli bättre. Och det blev den. Bläddrade i dagens tidningar och läste om Kallas sköna Guld. Sånt blir man alltid glad av.

Kom på att jag hade tvättat en hel del träningskläder. Nu var dom torra efter tre timmar i torksskåp.

 

 

Sånt kan man också bli glad över. Fast på ett annat sätt. Dagens träning innehöll inga konstigheter direkt. 85 min distans utan glamour, utan vårkänslor, men med nackspärr som sagt. Ändå värt varje steg. Precis som vanligt. Ni vet hur det är.

En intressant iakttagelse från dagen. En sak som förbryllar. Mina damer och herrar. Den gamla cyklisten Elisabet Höglund! Vad är det som händer, är hon på riktigt och hur mår hon egentligen?! Jag är djupt oroad. 

 

 

Time out, sparken, pajkastning. Hela cirkusen kring programmet Förkväll tar hela tiden nya vändningar och proportioner. Höglund talar ut både här och där. Hon har blivit illa behandlad. Nu senast avslöjar hon att självmord har varit nära.

Jag fattar tamefan ingenting. Visserligen har kvällstidningar en förmåga att dra hårt på saker och ting, men Höglund är ju faktiskt citerad i Expressen. Hon säger att, "hade jag varit i samma sits som Mona Sahlin var under Toblerone-affären där ingen stöttade henne hade självmordet varit nära".

Jag fattar tamefan ingenting. Vad har Mona med det här att göra? Och varför skulle Höglund fundera på självmord för att hon inte får göra Förkväll längre. Ska man ta livet av sig om man inte får vara med i tv eller? Det känns ju som rätt konstiga signaler att skicka ut från någon som känner sig överkvalificerad. 

Som sagt, jag fattar tamefan ingenting av just detta. Någon?

Till Elisabet, ett klassiskt OS-citat. Bryt ihop och kom igen! 

 

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2010-02-16 17:54


Det Är Roligt Att Vara Svensk

 

Halloj!

 

Vaknade tidigt imorse. Redan vid sex tiden. Tänkte på en enda sak. This is a crucial day! Jag hade OS i tankarna och visste att vi stod inför en avgörande dag. Flopp idag och flopp rakt igenom. Flipp idag och det kan bli roligt att vara svensk under detta OS.

Ni vet vad som hände. Just det, det är roligt att vara svensk helt enkelt.

 

 

Charlotte Kalla ägde 10 km från första stavtag. Genomförde allt i total kontroll. Det måste vara skönt att göra just så när det är OS. Jag tycker att det känns jävligt skönt!

Denna guldmedalj var mer än guld värd. Den var oerhört viktig om man ska fortsätta tycka att det är roligt att vara svensk under OS. Vancouver 2010 kan bli grymt!

Själv var jag grymmare igår än idag. 35 min morgonjogg (seg). 65 min distans på eftermiddagen (seg). Det är så det är... 

Det här med våren kanske var aningen överdrivet. Visst, jag sprang utan vantar igår, men jag gjorde det inte idag om man säger så. Fy fan vad bistert det är. Ändå gör vi allt här i Örebro för att påskynda vårens värme och dess friska vindar. Brorsan greppade till och med snöskyffeln och skottade upp gräsmattan för några dagar sedan.

 

 

Bra jobbat! Nu kan man äntligen slå några sköna och välplacerade bredsidor igen.

 

Till sist, det här med att vara löpare. Hur mycket tvätt blir det egentligen?

 

 

Det var en svettig hög på kallt betonggolv.

 

 

Oj, det var visst en hög till i överfylld korg...

 

 

Oj, det var visst en full handdukstork...

 

Hur mycket tvättar man egentligen? Förmodligen mindre än man borde.

 

Nu snart, 15 km med Hellner, Södergren och tyvärr Northugg. Nejdå, jag gillar norge, men dom kommer få pisk ikväll!

 

Återkommer

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2010-02-15 21:04


En Av Sveriges Mer Lovande Löpare

 

Godafton!

Det har varit en underbar torsdag mina damer och herrar. Som löpare ler man ju varje dag. Nästan...

Idag har jag faktiskt träffat en av Sveriges mer lovande löpare i Örebros underbara friidrottshall.

 

 

Sandra Wagner (KFUM Örebro) är tjejen som i somras persade med två sekunder på 400 meter (53.52) vid UVM i Italien. Hon kan bli hur bra som helst. Vill ni se och veta mer om henne så rekommenderar jag nästa nummer av Runners World.

 

För egen del har dagen handlat om morgonjogg (40 min), några samtal från tv-världen, jobb, mail, mail, mail, mail och en dålig lunch. Under sen eftermiddag var siktet inställt på intervaller i lätta skor.

Under värmningen kändes det verkligen inte bra. Min berömda hälsena spökade något djävulskt och efter en 3 km lång jogg sa jag till coach att jag skiter i det idag. Istället tänkte jag bara fortsätta jogga lätt.

Egentligen stod det 10x400 meter på programmet. Det sjuka är att på något sätt, ju närmare intervallstart vi kom fick jag någon form av adrenalinpåslag. Jag hade bestämt mig för att inte köra, men när det väl var dags så stod jag tamefan ändå där på linjen.

Jag bestämde mig för att trots allt prova. Efter den första 400:ingen kände jag efter. Funkar det här? Efter den andra 400:ingen kände jag efter. Funkar det här?

Det slutade med att jag plötsligt hade kört alla tio stycken. Absolut ingen våldsam fart, men ändå (cirka 75/snitt). 

Återigen, är man flera är det lättare att tagga till.

 

 

Tack Mohammed och tack Karin för sällskapet under dagens pass. 

Nu är det bara att se fram mot en underbar fredag som naturligtvis kommer inledas med en morgonjogg.

 

 

 

 

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2010-02-04 21:31



< Nyare inläggÄldre inlägg >
Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Sök på runnersworld.se


Få vårt nyhetsbrev!


Annonser