Farväl RW-Blogg!

 

Haj, Haj And Goodbye!

 

Jag har verkligen älskat att blogga här på RW. Jag har njutit varje sekund. Och brunnit av glädje över att skriva om löpning och eventuellt kunna entusiasmera andra löpare.

Men kära läsare, nu är det slut. Nu är det över. För den här gången. 

Nu har jag loggat in för sista gången på väldigt länge. Det här är mitt avskedsinlägg. Ett sista jävla inlägg helt enkelt. Tror jag.........

Och, det är så mycket som jag kommer sakna. Inte bara att just skriva om löpning. 

Det finns massor av ögonblick och tillfällen som jag kommer sakna djupt.

Jag kommer sakna ögonblick som detta.

 

 

Att vara nöjd och glad efter ett tufft intervallpass med Lidson.

Jag kommer sakna ögonblick som detta.

 

 

Ett distanspass med Slang i minus 26 grader en tidig morgon i januari.

Jag kommer sakna ögonblick som detta.

 

 

Glädjen över att sätta på sig ett par ultralätta skor och göra sig redo för 15x200 meter!

Jag kommer sakna ögonblick som detta.

 

 

Långpass i klass 3 varning!

Jag kommer sakna ögonblick som detta.

 

 

En spisko rakt in i benet!

Jag kommer sakna ögonblick som detta.

 

 

En positiv coach Kroon som säger att man är duktig.

Jag kommer sakna ögonblick som detta.

 

 

En stenhård coach Bogges som tycker att man kan ta i mer.

Jag kommer sakna ögonblick som detta.

 

 

Alla underbara Brödrostlopp ute i Ingenmansland.

Jag kommer sakna ögonblick som detta.

 

 

En kall öl efter en mara på andra sidan atlanten.

Jag kommer sakna ögonblick som detta.

 

 

Ångesten precis före 10x1000 meter med 1 minuts vila i hallen.

Jag kommer sakna ögonblick som detta.

 

 

En skön guldmedalj efter långa terräng DM!

Ja, det är så oerhört mycket jag kommer sakna. Det kommer bli jobbigt som fan. Det är bara och hoppas att man kommer tillbaka. Någon gång.

Tyvärr har jag kommit till en punkt. En öm punkt typ. En punkt som betyder att jag har sprungit färdigt för ett tag framöver.

Och det är ingen One Million Dollar question direkt om vad som är orsaken.

 

 

Det här är en gammal bild på en gammal skada. Jag vågar inte visa er hur den här foten ser ut i dagsläget...........

Just nu är det en fot som formligen stinker, inte bara svett och inflammation utan även operation.

Jag har funderat på det under några år nu. Det har varit fram och tillbaka. Många gånger. Men nu är det nog dags.

Jag har snackat en hel del med Malin Ewerlöf på sistone. Hon vet en hel del i just detta ämne. Inte bara om operationer utan även om rehab och styrka för att bli stark och för att få tiden att gå.

 

 

Malin har opererat sig en gång i ena hälen, två i den andra. Hon vet.

Dom här använde hon för ett tag sen förresten.

 

 

Snart är det förmodligen dags för mig att hoppa runt på ett par.

Jag har gjort det en gång tidigare. Den gången hade jag brutit foten. Under några månader kunde man se en galen man hoppa omkring på kryckor i olika terrängspår runtom i Sverige.

Fy fan vad jag kommer sakna löpningen.

Visst kan jag fortfarande springa. Men inte fullt ut. Jag har ont. Jag kan inte planera nån träning. Allt är från dag till dag. Och under dom omständigheterna är det inte speciellt kul att hålla på.

Inte om man egentligen vill springa fort och hårt och mycket. Och just nu går inte det. Just nu lutar allt åt Idrottskliniken i Umeå.

Jag ska ringa dit. Snart. Sätt kniven i skiten för fan.

Det var bara det jag ville säga. Och jag tror faktiskt inte att det är nån idé att jag bloggar vidare här på RW för närvarande.

Ska jag skriva om löpning så vill jag skriva om tuff träning. Det kan jag inte just nu. Just nu kan jag bara skriva om jogging. Och det är inte intressant. Jag hatar jogging.

Kanske börjar jag blogga nån annanstans. Kanske låter jag bokstäverna rulla på Finest.se inom en snar framtid. 

Eller vad säger ni?

I morgon går jag in i gymmet. Jag hör av mig när jag kommer ut därifrån. Det kan nog dröja.

Under tiden är det bara att njuta av tystnaden............

 

 

Depeche Mode har alltid varit och kommer alltid vara BÄST!

Jag fick en fråga en gång om vad jag egentligen tänker på när jag är ute och springer tufft. Jag tänker på att jag vill stanna, svarade jag.

Nu har jag stannat. Nästan..............

 

Take care /C.Åk

 

Ps. Jag har ett långsiktigt mål för övrigt. Ett jävligt tufft mål. 1,58 på Lidingö i M50! Det måste gå. Ds.

Nu Åker Vi!

 

Mors!

 

Ja, var ska jag börja nånstans. Ett tag funderade jag på att gå in i en detaljerad beskrivning av dagens tåhävningar. Men, det låter tråkigt. Jättetråkigt.

Nej, nu åker vi!

Det händer mycket just nu. Hela helgen kommer att spenderas i Skåne. På måndag ska jag ännu längre söderut. Kanarieöarna tror jag. Jag vet inte riktigt säkert. Det kommer i alla fall krävas att passet är med. Tävlingsdjävulen också förresten.............

Under veckan som gått har jag också varit ute och rest.

Här har jag satt mig i en amerikansk bil och tryckt gasen i botten mot destination Köernas Huvudstad.

 

 

Mina resor mot Köernas Huvudstad brukar vara ganska snabbt överstökade.

Den här gången var jag där i ungefär 40 minuter.

Jag var här.

 

 

Lite schysst laser har ingen dött av. Tvärtom.

Snabb behandling och sen bara in i skiten igen och jobba!

 

 

Army-tröjan är annars ett absolut måste. Wolsey! (Tröjan veckar sig lite. Så tjock är jag inte. Inte riktigt. Än......)

Vad har mer hänt? Låt mig tänka. Jo för fan, jag satt förstås som klistrad vid tv:n när en av dom stora löpardrottningarna genom tiderna gick igenom rutan.

 

 

Den jäveln som stör under program som detta ligger inihelvete risigt till. Grete Waitz karriär som löpare var magi. Och att se dom klassiska loppen igen och att höra kommentarerna var bara helt underbart.

Vissa kollar Top Model. Jag kollar en dokumentär om Grete Waitz. That´s it!

Fan, jag måste deffa. Jag måste deffa nu. För tung. För tjock.

Dags för middag!

 

 

Bli en löpare, deffa som en flygvärdinna a´la 80-tal!

OBS: Ta nu inte detta bokstavligt. I den här bloggen finns alltid ett "uns" humor som ingrediens.

Annars motionerar jag vidare. 12 km idag. Lite längre igår. Mer fart igår. Lugnt som fan i dag.

Många frågar om tävlingar och om min målsättning. Här kommer den. 

Min målsättning är först och främst att kunna springa helt utan smärta. In the long run så är min målsättning att springa Lidingöloppet så bra som det bara är möjligt. Med flyt. Med rytm. Med fokus. Med sköna ben. Med full kraft. Med allt jag har.

Frågor.........

Nu ska jag inte spana in Let´s Dance. Nu ska jag lyssna på den här låten.

 

 

Där har ni det.

Nya tåhävningar blir det i morgon. Tänkte att ni ville veta..............

 

Tja /C.Åk

Vilken Lördag!

 

Hoppsan, Tjolahej!

 

Vilken lördag. En lördag ute i det fria. En sån där lördag när man tar till vara på livet, stunden och det fantastiska vädret.

En sån där dag då man bara inte får sitta inne. Som det brukar heta. En sån där dag när man fångar dagen.

Carpe Diem. Fy fan vad uttjatat det är!

Men det spelar ingen roll. För det är ju ändå det man gör. Dag efter dag efter vecka efter månad efter år och så vidare tills hjärtat slutar slår.

Hoppas det dröjer. För det är ju faktiskt ganska kul att fånga alla dagar. Är man löpare blir det ännu roligare förresten.

 

 

Den här bilden är från JUST NU typ. En bild där stunden innebär eftertanke och reflektion.

Här sitter jag med mjukt bebishår och känner hur det kryper skönt i benen efter ett fartleksinspirerat pass.

2 km uppvärmning. Sen 10 km med allt från 6 minuters intervaller till 20 sekunders. Hela passet helt på känsla. Ingen klocka. Ingen jävla GPS. Ingen logg överhuvudtaget. Bara känsla.

Det är nämligen just det som löpning är. Känsla. Och den börjar bli bra igen. Känslan börjar infinna sig. Hoppas det håller i sig..............

Tillbaka till en lördag ute i det fria. Bland vilda och fängslade djur.

Här har vi några vilda.

 

 

Här har vi några fängslade.

 

 

Här har vi några fler fängslade. Jättesnälla faktiskt.

 

 

Det roligaste idag var ändå återséendet. Ett så inihelvete kärt återséende.

Jag hade lovat mig själv att det aldrig skulle upprepas. Trots det så kunde jag inte hålla mig. 

Jag var bara tvungen...............

 

 

En engångsgrill och en löpare ute i det fria. Så härligt. Vilken lördag!

Favorit i repris på det.

 

Imorgon har vi en härlig söndag på gång.

 

Keep on running /C.Åk

Skjut Mig! Igen..........

 

Tjenare!

 

Fy fan vad jag hatar informationssamhället. Satan vad vidrigt det är. 

Just nu kokar jag. Jag skulle kunna explodera bara. Och det är bara vårt förbannade info-samhällets fel.

Jag har precis försökt göra månadens alla räkningar. Dom hatar jag också förresten.

 

 

Tänk er att ni precis har knappat in alla jävla summor och OCR nummer som finns. Tänk er att ni precis är klara. Tänk er att ni precis är på väg att signera skiten.

Då lägger aset till banksida ner. Plötsligt är allt svart typ. Safari har problem typ. Alla inknappade siffror helt i onödan typ. Börja om från början typ. Nån annan dag typ.

Skjut mig!

Skit samma, vi ser framåt istället. Vi vidgar vyerna som det heter. 

Det känns svårt, men jag är 44 år och en mogen man. Jag tar det lugnt. Jag andas. Går vidare. Och försöker se ljuset.

Bra distanspass idag. Riktigt bra. Kroppen fungerade. 14 km. Bra rytm, skönt avslappnad och god fart (4.20).

Det finns dom som undrar vad det är för tävling jag tränar inför just nu. Sanningen är att jag inte riktigt vet själv. Allt är hemligt. Även för mig. 

Det enda jag vet är att jag snart ska flyga till ett varmt land och tävla. That´s it. Jag får lov att återkomma när jag vet nåt.

Förresten, jag gjorde 25 armhävningar idag. Helvete vad jobbigt det är alltså. Och inte fan blir man snabbare av det heller...................

Nu tillbaka till en tid utan info-samhälle. 

Och som ni vet. Jag känner en viss kärlek till toner från förr.

 

 

Nu är det lite Voltaren och natti natti som gäller.

 

Godnatt då  /C.Åk

Tur Och Retur Köernas Huvudstad!

 

Tjoho!

 

Vilken underbar dag............

Jag tog beslutet att åka tur och retur köernas huvudstad idag. 45 mil på E18 för att få 20 minuters kvalitativ laser.

På twitter skrev jag kort och gott, SKJUT MIG! 

Den här bilden är tagen precis innan jag tänkte skjuta mig.

 

 

45 mil tur och retur till just köernas huvudstad sätter sina spår. Psyket får sig en prövning typ.

Tack och lov var lasern från Niklas Norléns apparat av högsta kvalite´!

Det känns förbannat bra just nu. Tur att jag inte sköt..............

Lubbade 12 km när jag kom hem och kroppen kändes ok. Lite TUNG kanske, men jag kunde röra mig. Framåt. Utan smärta. Då och då i skön fart dessutom.

Som sagt, tur att jag inte sköt.

Förresten, jag mötte en kompis på stan som började snacka om hur vältränad jag är.

Jag sa att det kanske inte riktigt stämmer. Jag sa att jag visserligen har ett stort hjärta och att jag kan hålla på länge rent uthållighetsmässigt. Men......., vältränad? Nej!

Han fattade ingenting.

Jag ska förklara för alla.

Jag kan springa jävligt långt. Absolut. Ibland ganska fort. Men styrkemässigt är jag svag som fan.

Igår gjorde jag 30 halvdanna armhävningar av en anledning som är hemlig.

Idag kan jag knappt lyfta armarna! Frågor på det.............

För övrigt kan jag konstatera att Hojab Parkeringservice och Europark har stigit lite i graderna sen senast.

Min pappa Curt röt till, och till med dom mest insöade och regelsjuka parkeringsbolagen och inkassobolagen kröp till korset.

Pappa Curt 87 år har varit en tidnings och radiosnackis på Närke-slätten idag. Och Nerikes Allehanda var först.

 

 

Jag älskar farsans citat i ingressen. "Har man ett hållbart argument ska man inte hålla käften"!

Just så är det. Kom ihåg det. Rätt ska alltid vara rätt.

Mer Yazoo till folket för fan.

 

 

Nu ska jag försöka göra 5 armhävningar. I ett sträck.

Och så ska jag fortsätta kolla på den här galna matchen mellan Real och Bayern som pågår.

Ok då, det blir några tåhävningar också.

 

Jag bugar/C.Åk