Claes Åkeson

Ful I Mun!

Oj, Oj, Oj, Halloj!

Fan vad glad jag är. Jag är bara jävligt glad. Pisslycklig helt enkelt. Och det är ju förbannat kul. 

Jag tänkte att vi skulle börja med att ta upp det här med svordomar och fula ord. Det brukar ju vara en hel del av den varan på just denna blogg. 

Det finns ju dom som retar sig på detta. Som har synpunkter. Och som är språkpoliser. Det finns till och med dom som är förbannade.........

Det är inget fel med det, men givetvis finns det nånstans en anledning till varför jag använder alla dessa fula ord just här.

Det här är en löparsajt. Det här är en löparblogg. Och jag tror inte det finns så många fler ämnen som är bättre lämpade för svordomar än som just löpning.

Löpning är nämligen en idrott som gör ont. När det gör ont måste man bita ihop. Och då är det en fördel om man blir förbannad. 

Alla som har sprungit riktigt hårt på vidriga intervallpass eller vidriga terränglopp förstår vad jag menar.

När hjärtat når sitt max, när syran frodas och när det är långt kvar till mål. Ja, då är det tamefan på plats att svära. Av bara helvete till och med. Själv är det sällan som jag just vid dom situationerna brukar komma att tänka på ord som Järnspikar till exempel............

Därför kommer jag fortsätta att använda mig av svordomar på denna löparblogg. Punkt.

Dessutom, dom som likt ett socialstyrelsens organ för fint språk, som hävdar att svordomar är detsamma som en brist på ett rikt vokabulär. Dom jävlarna har inte fattat nånting överhuvudtaget!

Vi kan ju också gemensamt konstatera att löpning sällan är en vacker idrott..........

Fy fan vad vidrigt. Och fult. Och kallt.

Ja, ja, jag gjorde annars något förbjudet idag. Jag gick inomhus för att tillsammans med barnen ägna mig åt en annan trevlig sysselsättning. 

Bowling!

OCH, även i den här sporten finns det en hel del utrymmen för fula ord. I min första ruta stod en nolla i prottokollet. Jävla skitspel!

Hoppas ni la märke till att jag skrev sport. Det är nämligen en viss skillnad på idrott och sport. Löpning är idrott. Bowling är sport. Och då är jag snäll i min bedömning av bowling........

Betydligt snällare än vad min polare Wikegård var under Idrottsgalan 2011. 

Jag ringde Wikegård och frågade om han ville spela rollen av sig själv upphöjt till hundra. Och det ville han efter viss övertalning. 

Och det blev faktiskt en klassisk replik om just bowling.

Där såg ni också en annan vän till mig. Hoppas jag........ Per Andersson. Han är rolig, tycker jag. Jävligt rolig!

Per är unik. Han är inte bara EN sorts komiker. Han är all form av komik i en och samma kropp.

Givetvis måste jag sluta med en reflektion gällande gårdagens stora TV-program. Melodifestivalen 2012.

Jag satt bänkad. Och när allt började med att Helena Bergström påannonserade Sean Banan så kan jag väl säga att jag undrade lite gran. Funderade lite på åt vilket håll hela detta jätte-evenmang skulle gå.

Till slut blev det bra. Det blev till och med inihelvete bra.

Loreen kommer vinna hela skiten. I alla fall om jag får bestämma.

Hon ägde!

Imorgon har jag planerat för två träningspass. Oavsett kyla.

Hörs  /C.Åk

Annons