Priset

Det kostade att springa 235 537 meter.

Det kostade under loppet och det kostade efter loppet.

Jag har totalvilat hela veckan och det har gått enligt plan. Först var det bara skönta att vila sedan övergick det till abstinens. Igår körde jag första passet och det var en intressant upplevelse. 10 km i 5 minutersfart.

Nu är jag taggad igen och det skall bli skönt att snart vara inne i hårdträning igen men först gäller det att ge kroppen en chans att komma tillbaka.

Det mest uppenbara priset är att jag i lördags tvingades ta bort tre tånaglar.

Skönt?

Icke!

VM, the story

Jag nådde inte riktigt mitt mål.

Jag ville springa 240 km, nådde inte riktigt fram.

Jag är nöjd, riktigt nöjd.

Vi hade väldigt bra förberedelser på plats nere i Holland. Jag kännde ett lugn och jag fick bra med egentid.

När loppet startade hade jag också fått ner min underbara fru som vill följa min framfart på nära håll.

Starten gick och timmarna rullade på utan större anmärkning, jag hade som delmål att passera 12 timmar utan ansträngning och jag kan väl säga att så blev fallet. Under natten kom det ett par ordentliga regnskurar, ibland med hagel. Vinden på ena sidan av banan var i stort sett konstant motvind och under natten blev det också väldigt kallt.

Under den värsta skuren blev jag nedkyld, hade inte förmågan att hålla upp kroppsvärmen längre så jag tvingades till ett kort stopp där jag fick av mig blött på överkroppen och på med torrt + mössa och vantar.

Även fast det var en del misär under natten så hade jag några av mina bästa timmar just under gristimmarna. Jag blir alltid starkare under natten. Tack Anna för att du påmminde mig om det:-)

Såg till att passera 100 miles på ett nytt pers, tror det var 15,44 och sedan var det dags att sikta in sig på nytt pers. Mitt förra pers var från 2004 och jag vågar väl påstå att det har hänt en del med min löpförmåga sedan dess.

När jag närmar mig 200 km känner jag att det börjar kosta väldigt mycket att hålla uppe farten. Jag plågar mig och känner att jag tar ut allt som finns, men det räcker inte riktigt. Jag vet vilka varvtider jag måste hålla men det går liksom inte. Roland frågar vad jag har att ge och jag svarar "det här" "jag går på max" Bra säger han, fortsätt med det.

Det gjorde jag. Jag brakade aldrig ihop utan fortsatte att mata på hela vägen.

Resultatet blev 235 537 meter.

Det är fan inte fy skam!

Stort tack till:

Alla ni som trodde på min återkomst efter mitt diskbrock.

Mina sponsorer: Försvarsmakten, Newline, X-kross, Hoka one one och Ultraspire

Ni som flög ner för att heja på oss, shit vilken insats ni gjorde. Ni är bäst!

Damlaget, ni är grymma.

Reima som lät mig sköta mig själv innan.

Anna som gav mig en spark i röven precis när den behövdes som bäst.

Roland ûbersupporten. Hur skall jag någonsin kunna tävla utan dig?

Jessica min underbara fru nu är det fokus på dig gumman:-)

VM

Imorgon åker jag.

All träning är gjord, formen är slipad, väskan är packad.

Nu skall det bara göras också. Jag har lagt pressen på mig, jag vill ha det så.

Vädret säger en del regn men bra temp. Jag är laddad som tusan och ser med förtjusning fram emot att få börja springa.

Dags att leverera!

Vill du följa mig hittar du alla länkar här.

Finlir

Det är nära nu!

VM är mindre än två veckor bort, jag har gjort den sista hårda träningen och nu är det bara finlir kvar.

Mängden har bytts ut mot intensitet. Jag kör fortfarande tuffa tempopass men långpassen är avklarade.

Nu känner jag efter lite mer än jag tillåter mig i vanliga fall, känns det trögt på ett pass som skall kännas lätt så är jag beredd att backa lite.

Just nu känns allt precis enligt plan och det är faktiskt ganska skönt att få slå av lite på mängden. Imorgon blir det sista hårda passet. 25 km tempo. Därefter är alla pass rätt soft.

Jag har satt ett tufft mål för mig själv på VM och jag känner att benen finns där för att klara det.

Precis som vanligt så grottar jag ner mig ordentligt i scheman för vätska, energi mm. Jag vet att jag och min support funkar som allra bäst när vi har ett papper där det står vad som skall göras och när.

Under loppet kommer varje support att ta hand om två löpare var, jag som var med förra året som support på VM vet att det blir ett ganska tufft dygn även för supporten. Det finns inte mycket tid över till annat än att just bara supporta.

Min fru tänkte komma ner och överaska mig under loppet men när hon gjorde en konsekvensanalys av själva överaskningsmomentet bestämde hon sig för att berätta för mig nu att hon kommer ner. Bra beslut:-)

Det enda jag ser som en liten utmaning just nu är att ta medalj i lagtävlingen. Herrlaget är något tunnt.

:-)

Ultragemenskap

Ibland slås jag av hur trevligt det är att vara ultralöpare, att vara en del av en gemenskap. Vi hjälper varandra, vi hälsar på varandra och vi tränar med varandra.

När jag och min familj skulle åka till Idre över påsk kom det en inbjudan från familjen Buud att vi kunde stanna hos dom i Mora och käka lunch. Otroligt snällt och mycket trevligt. Hoppas vi kan bjuda tillbaka när det behövs.

I förra veckan var jag i Halmstad med jobbet, min vapenbroder från Trans Europa Mattias bor i Halmstad och vi ses allt för sällan. Vi försökte febrilt att få till ett träningspass eller bara en fika men mitt schema med jobbet satte kraftfulla käppar i hjulen. lösningen blev att Mattias kom och mötte mig på cykel när jag var ute på 22 km innan frukost. Att klockan var 04:15 och det regnade var inget som störde:-)

I fredags fick jag sällskap av Mikael på mitt långpass, han körde från Västerås för att hänga med på mina 35 km. Han har både badwater och Spartathlon på schemat i år. Hård kille:-)

Mina förberedelser inför VM går galant, träningen har flutit på riktigt bra och jag känner att en storform närmar sig.

Jag vet att jag närmar mig storform när:

• 40 km känns som 15 km
• 4:30 fart känns som 6 minutersfart
• Det går trögt i början på alla pass men efter 6-7 km släpper det och känslan är att jag kan springa hur långt som helst.
• Jag väger lite

Nu är all hårdträning gjord och igår gjorde jag det sista riktigt tuffa passet; 28 km med varannan km i tävlingsfart på 10 km (3:30) och varannan i distansfart (4:30). På torsdag springer jag sista långpasset som blir 40 km i tänkt öppningsfart på VM. Ett ganska soft pass med andra ord men det är viktigt att ibland träna på att springa i tävlingsfart.

Nu vankas det vegetarisk gryta.