Anders Forselius | Runner's World

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Anders Forselius

#60 Olympiabloggen: Intervju med Adharanand Finn, författaren till "Running with the Kenyans"

För fem år sedan tog Adharanand Finn och hans familj det spännande beslutat att flytta till långdistansmetropolen Iten i Kenya. En legendomsusad plats där Adharanand fick möjlighet att träna med några av världens allra bästa löpare. (Foto: Adharanand Finn)

Vistelsen i Iten resulterade så småningom i sub-3 på maran och boken/mästerverket "Running with the Kenyans".

Adharanand Finn har nyligen även spenderat sex månader i Japan för att studera fenomenet Ekiden (långdistansstafett). Ett projekt som mynnade ut i boken "The way of the runner".

Här nedan följer en intervju med författaren och frilansjournalisten Adharanand Finn.

Dagens Soundtrack: Scaterlings of Africa - Johnny Clegg & Savuka

Adharanands bok finns numera i svensk översättning på Linda Skugges förlag Constant Reader.

You traveled back to the city of Iten after publishing the worldwide bestseller "Running with the Kenyans". How was your return trip to Iten?
It was wonderful to be back. I had been slightly concerned that the book might have had some negative impact on the town by encouraging too many visitors - and that some people might not like that. But everyone was super friendly - almost nothing had changed, it was like being back home.
The person I was most worried about was the legendary coach Brother Colm - who trains David Rudisha among others - but he was delighted to see me and told me he had already read my second book "The Way of the Runner". He came to talk with our group and chatted by the fire with us for hours! 
After coming home to England from Africa, did you and your family change your behavior in any particular way?

Not really. I guess I try to encourage my children to spend as much of their time outside, running around barefoot as much as possible. But generally family life goes on as before. 
You had a training camp in Iten this summer for runners of all levels. How was their reaction when they had the honor of sharing the roads with Kenyan top runners?

Iten is such as special place that my job as the host of a running camp there is easy - just take them out running early in the morning, or to the track on a Tuesday, for example, and be amazed! Luckily, it is all just as I describe it in my book, so people are just as thrilled and excited as I was to see so many incredible athletes zooming by everywhere, and to simply run on the hallowed tracks and trails.  
One great thing about the Kenyans is that they don't look down on people who run slowly - they're just as respectful and encouraging to everyone. So while it can undoubtedly be intimidating, running in Iten is something anyone of any level can enjoy.
Will you continue your partnership with The Kenya Experience and arrange "Running with the Kenyans" Camps even in the future?
Yes. We've done two camps so far and they've been a great success, so we plan to do another one in July 2017. It would be great to have some people from Sweden along!
One cool thing about the camp is I get to give something back to the people who helped me with my research for the book. So Godfrey, for example, is our guide, while Japhet and Beatrice are our pacemakers - which is all paid work for them. The only problem is that each time we go I have to re-run the insane Fluorspar hill! That's 21km all uphill, over 4,000ft of ascent in one go. Actually, it's still a thrill to do that run and a real highlight of the trip - even if I have got slower each time I've done it! 
You recently spent six months in Japan training with long-distance relay-race runners. What was the biggest contrast for you, spending six months in Kenya or six months in Japan?
I guess in general Kenya was a bigger contrast to Europe, as life there is so different. But Japan was just as intriguing in many ways.
On the surface, Japan is quite similar to Europe - most people have cars, live in houses, have jobs, go to shopping malls etc - but once you get under the surface, the Japanese culture and way of thinking is so different - at times it can be infuriating, but in other ways it is inspiring and beautiful. For example, there is such a strong culture of respect for other people that it feels incredibly safe and welcoming.
The one thing that was more difficult in Japan, of course, was the language, and this led to many misunderstandings and (in hindsight) comical situations. In Kenya, everyone speaks English. In Japan, almost no-one does. 
What is up next on your agenda, are you and your family planing to live somewhere overseas again in the future?
My next plan is to enter another running world, but this time not a geographical one. I'm planning to immerse myself in the world of ultra running - and in many ways I'm just as scared as I was before travelling to Kenya or Japan - which I guess is a good thing! 
Are you planning to visit Olympic Games this year?
No, unfortunately not. 
What is your personal favorite memory from the Olympic history?
After spending time in Kenya, the last Olympics in London were particularly special as I knew lots of the athletes competing. I found myself teary as David Rudisha destroyed the 800m field and the world record, and I lept around like crazy as Mo Farah from Great Britain won both the 5,000m and 10,000m.
But the real highlight - purely from a personal point of view - was the marathon. I was asked by the BBC to come to the start to do a quick TV interview about the Kenyans, which I did. The other guest on the programme was Haile Gebreselassie.
After we'd given our interviews, the two of us spent the next three hours watching the race together. Everything was topped off when a guy I had met and ran with in Kenya, Stephen Kiprotich, won the race! Another of my regular running partners in Iten, Wilson Kipsang, came 3rd. It was such a thrill to see them both standing on the podium during the closing ceremony, with the whole world watching - it was like the final full stop on my long Kenyan journey. 
If you had the opportunity to invite four Olympic athletes (living or deceased) for a dinner. Who would you pick?
I think Emil Zatopek - who was by all accounts not only a great champion but wonderful company. Haile, too, as the same applies to him. Of course, we don't want it to be all men, so let's say Paula Radcliffe - who may never have run well in the Olympics, but who was a great champion, and who I knew as a child (so we could reminisce a little), and then, well
I reckon we'd have a fun night if we invited Usain Bolt along - he'd probably start DJing and we'd all end up dancing!

Who do you think will light the Olympic flame in Rio de Janeiro?
I've no idea who will light the flame! Maybe the great Brazilian 800m runner Joaquim Cruz?
Running with the Kenyans! (Foto: Marietta d'Erlanger)
Morgonjogg i Kenya. (Foto: Adharanand Finn)
Adharanand Finn arrangerar (i samarbete med The Kenya Experience) training camps i Iten, där utländska löpare av alla kateogrier har möjlighet att träna i de miljöer som beskrivs i "Running with the Kenyans".
Adharanand hälsar att han väldigt gärna vill se även svenska löpare på dessa camps! (Foto: Tom Kubik)
Adharanand Finns senaste projekt var att leva i Japan i sex månader för att på nära håll studera den populära och utbredda japanska marathonstafetten "Ekiden". (Foto: Marietta d'Erlanger)
Adharanand Finn tillsammans med en "Marathon-Munk"! (Foto: Max Whittle)
Fotomslag till Adharanand Finns senaste bok "The way of the runner".

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-07-26 01:07


#59 Olympiabloggen: Intervju med sportjournalisten Pamela Andersson

Pamela Andersson och maken Christer Skog. Pamela är i normala fall ambassadör för sin hemstad Hudiksvall, men här har hon mellanlandat i grannkommunen Ljusdal för att leverera sockerkaka!

Dagens Soundtrcak: Pamela - Toto 

På måndagar kan vi se henne i Gomorron Sveriges "Sportpanel" med bl.a. Tommy Engstrand och Anna Pohjanen. Däremellan hinner hon även vara chefredaktör för tidningen Topphälsa, sportkrönikör för Mittmedia, författare, förelädare och mycket annat. 

Pamela Andersson = Sport. Av den anledningen låter vi henne titta in i kristallkulan inför kommande OS i Rio de Janeiro:

1) Bevakar du de olympiska spelen hemifrån för svensk media eller har du tagit ut semester för att kunna konsumera så mycket som möjligt av OS?
– Både ock! Jag skriver ju sportkrönikor för Mittmedia och där blir det mycket OS förstås, samtidigt har jag faktiskt semester under den första OS-veckan och då kommer jag att njuta extra mycket av tv-sändningarna.

2) Som sportjournalist, hur många (och vilka) olympiska spel har du bevakat på plats?
– Jag har bevakat tre stycken på plats, vinter-OS i Lillehammer (och Nagano och sommar-OS i Sydney. Sedan har jag för SVT också suttit i hemmastudion i Gomorron och kommenterat både Peking och Vancouver.

3) När OS är över, vad tror du då kommer att vara den största snackisen från Rio de Janeiro?
– Att Usain Bolt trots en skadedrabbad säsong lyckades att ta ytterligare ett OS-guld på 100 meter. Det tredje i rad.

4) Vilka tar de svenska OS-gulden om vi får några?
– Sarah Sjöström. Hon kan faktiskt ta flera.

5) Vilka är dina två största olympiska minnen från sommar-OS, kvinnor respektive herrar?
– Jag såg Micke Ljungberg ta OS-guld i Sydney från första pressparkett och det var en mäktig känsla. Han sprang sedan direkt upp på läktaren och gav både kungen och drottningen en bamsekram! Det var häftigt. På damsidan tänker jag direkt på den magiska invigningen i Sydney när Cathy Freeman tände den olympiska elden och sedan tog guldet på 400 meter inför en fantastisk hemmapublik. Jublet dånade, tårarna sprutade. Herregud, jag ryser fortfarande!

6) Vilket är ditt allra värsta minne från sommar-OS?
– De svenska handbollsförlusterna i OS-finalerna i Atlanta, Sydney och London.

7) När grät du senast under ett sommar-OS?
– Jag gråter ofta under ett OS, så fort någon visar extra glädje över en medalj eller på prispallen så tjuter jag också. Men jag minns att tårarna kom när Susanna Kallur ramlade i semifinalen på OS i Peking. Jag tyckte att det kändes så himla orättvist.

8) Om du fick möjligheten att gå tillbaka i den olympiska historien och ändra på ETT resultat och exempelvis ge en guldmedalj till någon helt annan, vilket resultat skulle du då ändra på?
– Då skulle jag ge handbolls-guldet till de svenska herrarna i Atlanta 1996. De förlorade med ett mål mot Kroatien och jag glömmer aldrig Per Carléns skor som stod kvar på silverpodiet.

9) Vilka fyra OS-profiler (levande eller döda) väljer du som gäster om du får bjuda på en middag på ditt sommarställe i skärgården utanför Hudiksvall?
– Usain Bolt, Michael Phelps, Flo-Jo och Tommie Smith, han med svarta handsken i Mexico 1968. Tror det skulle kunna bli en intressant kväll.

10) Vilken/vilka tror du tänder den olympiska elden i Rio de Janeiro?
– Pélé.

Topphälsa levererar, förutom en bra tidning (missa inte maratonspecialet i nästa nummer!), även sockerkaka...

Pamela Anderssons mamma Tanjar bakar solsystemets allra godaste sockerkaka.

Med perfekt timing levererades skapelsen till min kolonilott precis lagom till eftermiddagskaffet. Lyckan var därmed total och i det läget kändes det som att jag höll en olympisk guldmedalj i min hand!

Tappa fem kilo med Tanjas sockerkaka? Nja, den strikta dieten fick skjutas upp ytterligare en dag. Vissa frestelser är för stora...

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-07-25 03:24

#58 Olympiabloggen: Joao Pessoa, Sydamerikas östligaste stad

Ljusdal, Afrika eller Rio de Janeiro? Ponta do Seixas i Joao Pessoa är Sydamerikas östligaste punkt och därmed ett vägskäl: Bli blöt om fötterna eller fortsätta söderut?

   Köttsår på hälen (halkolycka) = alternativ träning. Den två veckor långa löpträningen i nordöstra Brasilien för att komma i form till marathonloppet i Paraguay i slutet av augusti får därmed skjutas upp några dagar.

Å andra sidan spelar det ju mindre roll när jag har underbara cykelvägar att gå i klinch med i Joao Pessoa, Brasiliens Mecka för allehanda utomhusaktiviteter. Jag behöver ju dessutom inte halta mer än typ trettio meter från lägenheten förrän jag befinner mig mitt ute på cykelbanorna. 

I väntan på att OS ska starta blir det till en början alltså mycket cykelträning på agendan. Jag kommer bl.a. att träna med en lokal cykelklubb i Joao Pessoa, något som innebär revelj redan klockan fem varje morgon. Än så länge kan jag ju njuta av en positiv jetlag då kroppen fortfarande är inställd på den svenska tidszonen fem timmar bort, men det är väl bara en tidsfråga innan jag blir tvungen att koppla en dynamitgubbe till väckarklockan...

Sexton dagar kvar till OS, nära nu!

Dagens Soundtrack: Asa Branca - Luiz Gonzaga (Nordöstra Brasiliens inofficiella nationalsång)

Joao Pessoa är i tur och ordning Sydamerikas östligaste stad, världens näst grönaste stad (!) och dessutom Brasiliens tredje äldsta stad. 

Experter har kommit fram till att Paris är världens grönaste stad och att Joao Pessoa är tvåa på listan. Enligt denna uträkning ska varje invånare i Joao Pessoa ha 18,5 kvadratmeter grön yta.

Sky City på Arlanda, en plats där jag tillbringat många nätter sovandes i en fåtölj. För att hålla kostnaderna nere och dessutom slippa all onödig logistik så sover jag hellre på flygplatser än väljer ett närliggande hotell.

Kommer jag till en okänd flygplats där jag fortfarande inte har "mutat in" en fåtälj så använder jag denna faktaspäckade hemsida:

How I met your mother - bästa resesällskapet!

HIMYM är uppdelad på 24 avsnitt x 9 säsonger och jag har nog hunnit veva igenom hela serien minst 7 - 8 under tråkiga buss/flyg/tåg-transporter.

Coxinha ("knuljävel" på svenska) och café grande com leite = Brasilien!

Inrikesflyget från Rio de Janeiro till Campina Grande i nordöstra Brasilien passerar bl.a. den väldiga delstaten Bahia. På bilden syns Salvador från luften, Brasiliens första huvudstad och i dags dato Brasiliens befolkningsmässigt tredje största stad efter Sao Paulo och Rio de Janeiro.

Salvador var även den plats där jag själv gjorde min marathondebut i Brasilien för två år sedan. Det gick betydligt snabbare att avverka de 42 kilometrarna med flygplan...

Campina Grande är delstaten Paraibas näst största stad och en plats som bl.a kan skryta med världens största "Festa do Sao Joao". En kulturell tillställning som pågår under hela juni månad i centrum av Campina Grande.

Per-Ove Zäll är Färilabon som tröttnade på vinterkylan hemma i Hälsingland och emigrerade till Brasilien. Nu har han hunnit bo över halva sitt liv i Campina Grande och ångrar sig inte en sekund. Men han försöker att ta sig till hembygden i Hälsingland åtminstone varannan sommar för att "hålla gäddbeståndet nere i Ygsjön".

Antarctica Original, den absolut godaste ölen som Brasilien har att erbjuda. Bara den är en anledning att åka till Sydamerika. Vad väntar ni på?

Per-Ove Zäll med frun Moema och sonen Christian. Sonen bor numera i stadsdelen Botafogo i Rio de Janeiro och var under helgen på ett tillfälligt besök i hemstaden Campina Grande. Observera Hälsingebocken på väggen!

Undertecknad håller däremot mest till i Joao Pessoa, huvudstaden i delstaten Paraiba. En stad som kan locka med några av Brasiliens allra bästa stränder, bra snorkling, magiska solnedgångar och ett fantastiskt utbud av fritidsaktiviteter.

Joao Pessoa är bl.a. ett centrum för beachvolleyboll. En av världens mest framgångsrika beachvolleyspelare, Ricardo Santos bor här och dessutom har den svenska beachvolleystjärnan Karin Lundqvist bott och tränat här under några år.

Den kanske mest populära aktiviteten just nu i Joao Pessoa är cykling. Varje morgon är den över fem km långa strandvägen avstängd för all trafik för att gångare, löpare och cyklister ska få extra mycket utrymme att röra sig på. Övriga tider på dygnet finns en rejält tilltagen strandpromenad och en dubbelfilig cykelbana att aktivera sig på. 

Många cyklister träffas klockan fem varje morgon för att cykla i grupper några mil söderut innan de sedan vänder tillbaka till Joao Pessoa. För de som så önskar finns dessutom sjuksköterskor strategiskt utplacerade vid strandpromenaden så att vem som helst kan kolla sitt blodtryck och vikt.

Ponta do Seixas, Sydamerikas östligaste udde, ligger sju km söder om Joao Pessoa och innebär därmed en vacker cykeltur eller löprunda utmed Atlantkusten.

Estação Cabo Branco, ett centrum för vetenskap och konst i Joao Pessoa. Byggnaden är ritad av den världsberömde arkitekten Oscar Niemeyer, mannen som bl.a. designade huvudstaden Brasilia och FN:s högkvarter i New York. Oscar Niemeyer var aktiv in i det sista innan han dog 105 år gammal.

Joao Pessoa satsar stenhårt på cyklingen och som ett led i denna satsning har man delat av en av huvudvägarna i staden varje söndag så att cyklister/löpare ska kunna åka säkert mellan stranden och centrum av staden. Vid varje korsning finns det dessutom flaggvakter uppställda för att ytterligare öka säkerheten.

Medicinsk personal finns strategiskt utplacerade efter strandpromenaden i Joao Pessoa, redo att ta blodtrycket på morgonpigga motionärer.

123/61 innebar en tumme upp och ett inofficiellt klartecken att senare på kvällen gå lös på den patenterat goda brasilianska matsedeln...

För er som är intresserade av att besöka Joao Pessoa så är det smidigast att flyga till Reicfe och därifrån ta en taxi (80 - 90 minuter) till slutdestinationen. Alternativt (och billigast) flyger man till Sao Paulo och tar därefter en inrikeskärra tre timmar norrut till Joao Pessoa. (Det tyska lågprisbolaget Condor säljer enkelresor till Brasilien om man exempelvis vill luffa runt i Sydamerika och vill ta ett senare beslut om hemresan.)

Stadsdelarna närmast stranden i Joao Pessoa heter Tambau, Cabo Branco och Manaira. Tambau är den populäraste stadsdelen och det är där man hittar de flesta hotellen. Om ni behöver mer information om staden så hojtar ni till.

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2016-07-20 05:36

#57 Olympiabloggen: Intervju med SOK:s nye ordförande Hans Vestberg

Tjugofem dagar kvar till OS i Rio de Janeiro!

SOK (Sveriges Olympiska kommité) har som bekant en ny ordförande i form av Hans Vestberg. En hälsingegrabb och f.d. handbollsspelare (vänstersexa) som förutom sitt uppdrag som VD för Ericsson även är ordförande i Svenska Handbollsförbundet. Nu ska han alltså även navigera SOK in i framtiden.

Hans Vestberg kommer naturligtvis att finnas på plats i Rio de Janeiro när OS kör igång den 5:e augusti. Här nedan följer en kort intervju med honom där han bl.a. avslöjar sina bästa olympiska minnen.

Dagens Soundtrack: É Uma Partida de Futebol - Skank

SOK:s nye ordförande Hans Vestberg (Foto: Jens Littorin, DN 20160419)

Med en SOK-ordförande från Hälsingland, kan vi då räkna med att snart få se bandy på det olympiska programmet?

Möjligheten finns i framtida OS att värdnationen kan föreslå ett antal nya grenar, Bandy och Innebandy borde vara intressanta om Sverige skulle få ett vinter-OS men det finns många andra sporter också.

Kommer du att följa OS på plats i Rio de Janeiro?

Ja, jag har preliminärt planerat  att vara i Rio några dagar under min semester, planerat sedan tidigare då jag var ordförande i Handbollsförbundet

Förutom handbollen, vilken idrott ser du mest fram emot under kommande OS i Rio de Janeiro?

Alla grenar där Sverige har deltagare samt friidrotten.

Handbollen är ju en "vintersport" i Sverige, hur ser du på det faktum att den tillhör sommarolympiaden? Finns det några olympiska sommarsporter som du istället vill se på vinterprogrammet?

Historiskt så var ju handboll en utomhussport i OS vilket gör att det varit en sommarsport – tycker det funkar bra.

Det olympiska programmet är ju under ständig förändring. Är det några idrotter som du själv saknar i dag och gärna vill se i ett framtida OS?

Nej inte riktigt – vi ser ju en utveckling att inkludera mer moderna sporter vilket jag tror är bra.

Kan du i framtiden tänka dig att låta svenska folket välja fanbärare genom omröstning?

Har inte tänkt på det –får ta med mig det som en bra ide till SOKs styrelse.

Vilka är dina egna största minnen från sommar- respektive vinterolympiaderna?

I sommar- OS är det självklart alla OS-silver i handboll!! Senast i London 2012 men även oförglömliga upplevelser i friidrott. I vinter-OS så kan man ju inte glömma hockey och längdskidor där Sverige har haft stora framgångar. Men det blir många minnen, stora som små, när svenska idrottare är i hetluften i OS.

Om du får bjuda fyra olympier (levande eller döda) på en surströmmingsskiva i "hemstaden" Hudiksvall, vilka skulle då sitta till bords?

Bob Beamon (hur kunde han flyga 8.90), Michael Jordan (världens bästa bollspelare genom tiderna), Charlotte Kalla (enorm vilja och målfokusering), Bella Gulden (Sveriges och världens bästa handbollsspelare)

Som maratonlöpare tycker jag att det vore en fantastisk idé om man tillät vanliga motionärer i det olympiska maratonloppet för att få ett stort startfält. Hur är din syn på att i framtiden involvera även vanliga motionärer i någon enstaka gren under OS?

Den idén har jag inte hört förut, tror nog att IOKs reglemente är styrande i detta.

Kristus-statyn på det 710 meter höga berget Corcovado i Rio de Janeiro. Ett "måste" när ni besöker Rio, ni bör emellertid undvika att klättra på statyn...

Copacabana, Rio de Janeiro.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-07-11 16:13

#56 Olympiabloggen: Antwerpen 1920

Europamästerskap i fotboll..? Sorry alla belgare, men till och med TV-Pucken smäller ju högre! Nej, jag är inte bitter...

Etapp 130: Antwerpen - Olympiastadion - Antwerpen, Belgien: 15 km

Etapp 129: Delft, Nederländerna - Antwerpen, Belgien: 119 km

Lasse Lagerbäck, kom tillbaka, allt är förlåtet!!!

Dagens Soundtrack: Back for Good - Lasse Lagerbäck...

   Det var flera nyheter som presenterades under de olympiska spelen i Antwerpen 1920. Inte minst så fick de Olympiska ringarna se dagens ljus vid denna olympiad i form av den flagga som IOK-hövdingen själv, Baron Pierre de Coubertin, hade designat.

Under OS 1920 fick man dessutom för första gången svära den olympiska eden. Men kanske atleterna även skulle ha tvingats att svära sin trohet mot de kära som troget gick hemma och väntade på sina idrottsmän/kvinnor. Läkarna hade nämligen ett tufft jobb i Antwerpen, tjugofyra fall av veneriska sjukdomar konstaterades!

Det här kan man läsa på SOK:s hemsida:

"Läkarna förde detaljerade journaler och de har en hel del bitska kommentarer som är värda att lyfta fram. De två läkarna fick under OS i Antwerpen bland annat behandla 24 fall av veneriska sjukdomar. Om dessa skriver de: "Erfarenheten ger vid handen att idrottsmän i likhet med andra unga män - idrottsmän dock mindre - särskilt i främmande länder falla offer för en nästan magnetisk dragningskraft åt det håll där de könsliga drifterna kunna bliva tillfredsställda."

Avslutningsvis konstaterar OS-läkarna: "...efter vad jag senare har erfarit hava många ytterligare fall noterats, men dessa unga män hava av blyghet ej låtit sig behandlats och därför drabbats av en minnesbeta för livet."

Eftersom jag själv har svurit trohet mot min cykel och alltid lägger mig på rätt sida av dygnet (definitionssak) så klarade jag mig undan veneriska sjukdomar i Antwerpen. Däremot svor jag många eder under kvällen. Först under matchen mellan Island och Österrike där jag upprepat skrek åt domaren (han hörde mig inte) att han skulle blåsa av den j-vla matchen någon gång. Till domaren mellan Ungern och Portugal på den parallella tv-apparaten skrek jag samma sak, men även denne domare vägrade lyssna. Nåväl, det redde ju upp sig till slut. Tack Lasse Lagerbäck för att du räddade min midsommar, om jag någonsin får ett barn ska hen få heta Lagerbäck i förnamn!

Cykelturen genom Europa är nu avslutad och härnäst väntar ett intensivt träningsläger ett par veckor hemma i Hälsingland. Jag ska försöka komma i form till marathonloppet i Paraguay i slutet av augusti och dessförinnan cykelturen fram till OS i Rio de Janeiro.

Det här innebär alltså att jag kommer att tvingas gå omvägar runt kolonigrannens utegrill de närmaste veckorna, allt för att hålla ett BMI som är lägre än summan av Greklands samlade budgetunderskott. Trevlig midsommar alla och.. grattis alla islänningar!!


Delft, nederländsk skönhet som framförallt är känt för sitt porslin. 

Nieuwe Kerk i Delft, en 108 meter lodrät aktivitet för de som så önskar. Om vädret tillåter så får man en fin vy från kyrktornet som bl.a. inkluderar grannstäderna Haag och Rotterdam. (Det tar 30 minuter att promenera upp och ner.)


Flugsnappare eller fiskmås av något slag..?




Gouda ligger, förutom på den här hyllan, endas ett vargtjut norr om Delft.


Nederländerna är världens bästa cykelland. Man behöver nästan aldrig dela väg med bilister i Holland så jag tror faktiskt att chansen är större att man krockar med en båt!

Mitt värdpar första natten i Antwerpen. Två hängivna cyklister som upplät sitt gästrum åt mig mitt i centrum.

Stadshuset i Antwerpen, Belgien



Rubens Hus, Antwerpen

Rubens Hus

Rubens Hus

Olympiska stadion i Antwerpen anno 1920. En arena som ligger något offside en bit söder om stan. Knappast någon större turistattraktion. Inte ens lokalbefolkingen kände till att det var en olympisk arena!

Olympiastadion i Antwerpen är numera tillhåll för fotbollslaget KFCO Beerschot-Wilrijk. Skylten med "Olympisch Stadion" är det enda yttre tecknet på att arena en gång i tiden arrangerade OS. Lite synd med tanke på att det var här som flaggan med de olympiska ringarna vajade för första gången.

Olympiastadion kan knappast beskyllas för att vara vacker, det är däremot diamant-metropolen Antwerpen.

Långa bollar på Bengt..? Tack för den här tiden Zlatan, men skriver du på för Manchester United så hoppas jag att din måltorka fortsätter! #Arsenal

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-06-23 20:23

< Nyare inläggÄldre inlägg >

[Mer om]Anders Forselius

Marathonsamlare med 60 länder och samtliga 50 amerikanska delstater i bagaget. F.d. innehavare av världsrekordet i den udda grenen "Marathon i flest länder under ett år" med 33 länder. Långdistanscyklist och golfspelare med en kronisk slice. Med cykeln & löparskorna som verktyg kryssar jag runt bland gamla och nya olympiska städer och lämnar rapporter i "Olympiabloggen". Nästa etappmål är OS i Rio de Janeiro.

+46 72 501 2560

Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Sök på

Få vårt nyhetsbrev!