Anders Forselius | Runner's World
Annons

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Anders Forselius

Costa Rica Marathon - 50:e marathonlandet

Femtionde marathonlandet, men resan går vidare. (Schhhh.. säg inget till morsan!)

Wikipedia Costa Rica: Grymt fotbollslag, uselt marathon.

Costa Rica Marathon i San Jose kan sammanfattas i form av två tävlingar: Indy 500 & O-ringen i orientering. En farlig tävling och ett uselt arrangemang där löpare till och med sprang fel. Jag höll själv på att missa avfarten till upploppet p.g.a. bristen på funktionärer.

I morse kunde vi även läsa i tidningen att de löpare som hade lämnat in väskor innan starten hade blivit av med sina tillgångar. Flera hade sina mobiltelefoner i väskorna.

Det här var alltså inte den roligaste tävlingen att jubilera i, så jag tar istället med mig mina minnen från The Reggae Marathon på Jamaica som inledde denna marathonhelg.

Härnäst väntar två veckors vila och lätt träning i Brasilien där höjdpunkten blir Sylvesterloppet (Sao Silvestre) på nyårsafton. Det blir elfte gången jag står på startlinjen i Sao Paulo och det finns naturligtvis en anledning att jag alltid firar nyår på den gigantiska Avenida Paulista iförd nummerlapp. Sao Silvestre (15 km) är lika häftigt som New York Marathon!

För alla er som är intresserade av att springa Sao Silvestre så får ni en unik chans i samband med nyårsafton 2016. Springtime Travel kommer då att arrangera en resa till Brasilien som även inkluderar några dagar i Rio de Janeiro samt ett besök vid Iguazufallen (världens största vattenfall och det allra vackraste!) och Joao Pessoa. Den senare staden är Sydamerikas östligaste stad och har några av de absolut finaste stränderna i Brasilien. 

Häng med till Brasilien! 

http://springtime.se/resor/sao-silvestreloppet-31-dec-2016/

Marathon Globetrotters representerade i Costa Rica Marathon i form av Richard Holmes och undertecknad.

Vandrarhemmet Hostel Nomadas kryllade av löpare från hela världen. Två kvarter till starten/målet gjorde naturligtvis sitt.

Marathon eller Indy 500..? Säkerheten existerade inte på den här banan, än värre blev det när det började skymma.

Känns hur säkert som helst...

Löparna fick dessutom väja för gångare som inte hade någon som helst aning om att det pågick en mara i huvudstaden.

Chicago Cubs representerade i Costa Rica Marathon. En av få höjdpunkter i loppet.

Richard Holmes, ordförande i Marathon Globetrotters, trodde innan loppet att banan skulle vara helt flack. Med facit i hand var det i princip endast upploppet på fotbollsarenan som var platt. Banprofilen liknade istället Alperna. 

Bilden talar för sig själv... Till och med målet säckade ihop i Costa Rica Marathon...

Japansk glädje över att de kom i mål med livet i behåll efter ha tävlat i Formula 1 Costa Rica Marathon.

Amerikanskt i målgången i form av vännerna på vandrarhemmet Crystal & Doug. Den senare håller olyckligtvis på basebollaget Chicago White Sox. Trots denna åkomma är Doug en bra grabb!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-12-08 15:57


Annons

The Reggae Marathon, Jamaica

Usain Bolt till vänster och... Inte riktigt, men min posé är definitivt lika bra som hans!?!

   Den här tävlingen är ett måste. Trots att tjugofyra timmar har gått sedan jag korsat mållinjen ringer det fortfarande reggae i mina öron. Med jämna mellanrum levererade nämligen liveband eller högtalarbilar gamla godingar från Bob Marley eller nya alster från hans arvingar utmed vår färdväg.

Banan är ganska vacker men kan även uppfattas som en transportsträcka. Man springer på samma väg fram och tillbaka fyra gånger (två varv på en avstängd väg). Ändå uppfattade jag den inte som tråkig. Man startar redan 05:15 och hinner därmed inte se omgivningarna förrän "andra varvet". 

Strax efter 8 på morgonen, d.v.s. precis då bäste svensk (Patrik Eklund) hade gått i mål, presenterade sig solen på allvar. Trettio grader ger tuffa förutsättningar för löpning, men man kunde ändå stjäla lite skugga från all "spenat" som växer vid vägkanten.

Det blir alltså hett om öronen under den sista milen, så man ska inte åka hit och förvänta sig att prestera topptider. Det man däremot kan förvänta sig är ett förstklassigt arrangemang i en av de vackraste delarna av vår värld. Och... jag garanterar att bara pastapartyt kvällen innan loppet är väl värd flygresan!

För egen del innebar Jamaica land nummer #49 på min marathonkarta. Och om allt går som planerat firar jag mitt 50:e land redan i eftermiddag i Costa Rica. Ya man!

Hur man ser ut efter tre timmars sömn..? Jättevacker! (Jag lovar att köpa nya shorts till nästa fotoedition...)

Under protest klev jag upp då alarmet ringde 02.45 på lördag morgon. Starten för The Reggae Marathon går redan 05:15 och mina vänner från Schweiz ville vara på plats i tid. Dags att bojkotta klockor & choklad..?

Sara & Jonas Sjöblom såg däremot ut att ha fått 8 timmars sömn!

Det kryllar naturligtvis av internationella löpare i The Reggae Marathon. De flesta kommer från USA (löpare från Wisconsin på fotot) och Kanada. Totalt var 35 länder representerade i loppet.

Ytterligare en amerikanska på startlinjen. Min granne på hotellet, Holly Pedersen (just det, hon har norska rötter) från Arkansas valde att springa sin allra första halvmara i just Jamaica.

Med flyg tar det knappt två timmar från Miami till Montego Bay och därefter ytterligare en timme med taxi eller buss till Negril. En orsak till att så många jänkare kommer till start.

Melina Frei till vänster vann som väntat damernas halvmarathon. Hennes landsman från Schweiz, David Bruegger, höll ihop loppet bra i värmen och kom i mål på en anständig tid i sin första mara.

Man åker alltså inte till Jamaica för att sätta PR. Man åker hit för att det är ett superhäftigt arrangemang och att man får kasta sig i Karibiska havet efter målgången.

Belöningen som väntade löparna efter loppet.

Finsk support under loppet. "Innebandy-missionärerna" Henna Määtä och Marika Lanne.

Bob Marley, ständigt närvarande i The Regaee Marathon...

Jonas Sjöblom njuter av bastuvärmen... Ya Man!

Johan Thor flyger fram som Usain Bolt!

Jerk-Centre..?

Vattenpåsarna, räddningen denna heta dag. Har man bara hyfsade mjölktänder så biter man lätt av påsen och får i sig vätskan. De är även mycket lättare att springa med en extrapåse i reserv jämfört med en vanlig vattenflaska. 

Vätskekontrollerna fanns uptplacerade efter varje "mile" (1609 meter). Man kunde  därmed fylla på vätska under hela tävlingen och.. efter loppet! Varje deltagare fick nämligen två öl. (Sssshhh.. säg inget till morsan!)

The Regaee Marathon, glöm aldrig det!

Mina vänner från Schweiz avslutar dagen med ett välförtjänt dopp i Norra Ishavet.. ehhh... förlåt, Karibiska havet. Målområdet ligger nämligen bara några få meter ifrån stranden.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-12-07 15:22


The Reggae Marathon - World's Best Pasta Party!

Världens bästa pastaparty enligt arrangörerna, löparna och undertecknad. Wow!!

   Ju fler kockar, ju mer pasta! Närmare 1800 löpare kommer att stå på startlinjen i The Reggae Marathon i morgon. Förmodlingen fanns det även lika många kockar på plats under pastapartyt. 

Första tanken: Jag behöver en slips! Andra tanken: Jag behöver en störe magsäck, eller åtminstone ett par hundra meter extra grovtarm. Tredje tanken: Jag kom faktiskt inte på någon tredje tanke... Fjärde tanken: Jag skippar Kalle Anka, Janssons frestelse & julskinka och firar jul i Karibien istället. Mina smaklökar har deserterat, de kräver asyl på Jamaica!

Trots att fyrtiotvå kilometer återstår så rekommenderar jag ändå att ni redan nu lägger in denna tillställning på agendan. Det här måse upplevas!

Radiointervju i samband med pastapartyt. Min vädjan till trots så tillät de mig ej sjunga reggae i radion. Ska jag stämma radiokanalen?

Power Play Radio, den enda kanalen man behöver lyssna på! True story.

Pastapartyt som gör skäl för namnet, vilket party!

Ju fler kockar.. ju mer pasta!

Red Stripes, det ledande bryggeriet på Jamaica, fanns naturligtvis representerade på partyt.

Liksom representanter från alla destillerier i hela solsystemet... Inga Kungsörnens makaroner och Bob's Lingondricka på denna tillställning...

Svenskt på startlinjen i morgon. Johan Thor (t.h) är en gammal bekant från Bryssel Marathon förra hösten.

Ännu mer svenskt på pastapartyt...

Patrik Eklund bör vara en av favoriterna i morgon med sitt personbästa på 2:29:56.

Sara & Jonas Sjöblom satsar på 10 km respektive marathon i morgon. Jonas är ett välkänt ansikte i Team Stockholm Marathon.

Tävlingsledaren försäkrar att allt ska vara på topp i morgon och jag har ingen som helst anledning att tro något annat. Så här långt har det varit ett superarrangemang.

Tävlingsledningen vill ha fler skandinaver (18 svenskar i år) på startlinjen nästa år. Vi ses nästa år?

Till och med medaljerna är häftiga på Jamaica.

Även grannlandet Finland är representerade i The Reggae Marathon. Totalt finns löpare från 35 länder på plats i morgon.

Liksom ett gäng Schweizare.

Tidigare under dagen fick alla representanter från media även besöka en skola i närheten av Negril: Green Island High School i Hanover. En skola med nästan 2000 elever och...

..kanske ett blivande stafettlag för kommande OS?

Green Island High School, Hanover

Green Island High School, Hanover

Domherre av något slag?

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2014-12-06 04:02


Jamaica: Innebandy & Reggae!

"Kostnaden" för att odla dreadlocks som touchar blånaglarna: Tjugo år! 

   Reggae Marathon, det självklara namnet på ett långdistanspass genom Jamaica. Totalt ska nästan 1600 löpare (inklusive 17 svenskar) nåla på sig nummerlapparna på lördag för att ta sig an någon av dessa aktiviteter: Marathon, halvmarathon och 10 km. Närmare 200 av dessa satsar på den längre distansen. 

Namnet på tävlingen ger naturligtvis vissa associationer. Det är ju stor risk att vi löpare kommer att bli "rökta" på lördag morgon när solen tittar fram. Trettio grader är utlovat och det finns alltså en anledning till att tävlingen startar redan 05:15.

Något säger mig att det ändå blir ett fantastiskt arrangemang på den karibiska ön, man lockar ju bl.a. med "världens bästa pastaparty" kvällen innan loppet. Förhoppningsvis är det snabba kolhydrater som man då bjuder på, jag vill ju gärna springa under två och en halv timme för att unvika solen...

Melina Frei, f.d. medeldistansare på elitnivå hemma i Schweiz som numera har sadlat om till långdistans. Hennes långsiktiga mål är att kvala in till EM i friidrott för sitt hemland och dessutom kämpa om en OS-biljett 2020.

Melina och jag hamnade på samma buss genom Jamaica fram till Negril där helgens löpaktiviteter äger rum.

Innebandy (ok, floorball) på Jamaica..? Henna Määttä från Uleåborg i Finland och hennes kompis Marika Lanne från Åbo är faktiskt på plats i Karibien för att missionera denna sport!

Floorball kämpar nämligen hårt för att vinna terräng över hela planeten och av den anledningen befinner sig alltså dessa två finskor på Jamaica. Målet är nämligen att Floorball så småningom ska bli en olympisk sport, men då krävs det att man erövrar ytterligare ett par kontinenter för att blidka IOK.

Negril på Jamaicas västkust, platsen där lördagens marathonlopp äger rum. Minst 30 grader och solsken är utlovat, d.v.s. som en normal vinterdag hemma i Hälsingland. Det här loppet blir en baggis!

Jag håller med er kära läsare; vyn påminner mycket om Dellensjöarna hemma i Hälsingland, men vi befinner oss faktiskt fortfarande på Jamaica.

Vi tar det igen för eventuella internationella läsare: Schweiz = Alperna, klockor och choklad. Sverige = IKEA, ABBA och regerringskris fredagsmys!

Melina Frei från Schweiz tippas vinna damernas halvmara på lördag, men det blir förmodligen röd/vitt i topp även i herrarnas marathonlopp då båda huvudfavoriterna kommer från Schweiz.

En av de Schweiziska huvudfavoriterna i herrarnas marathonlopp kyler (?) ned sig innan lördagens tävling.

Jamaica påminner en hel om Schweiz om man studerar kartorna närmare. Lyckligtvis har arrangören lyckats hitta ett platt avsnitt i turistmetropolen Negril som passar utmärkt för långdistans. D.v.s. om man som undertecknad ogillar höjdkurvor i samband med löpning.

Snögubbe designad av en kvinna från Toronto. En kanadensiska med hemlängtan..?

..och här en kvinna från Pittsburgh med hemlängtan, resultatet blev en egen bar.

John från Minnesota, en man som åker land och rike för att hjälpa marathonarrangörer med tidtagning. John springer även själv och kommer kanske att kombinera ett släktbesök i Småland med Stockholm Marathon 2015 eller 2016.

Reggae Hostel i Kingston, en av få anledningar att besöka den jamaicanska huvudstaden/soptippen. Frukosten på vandrarhemmet består ju av...

..brödfrukt! En bal på slottet för smaklökarna, typ.

Reggae Hostel, Kingston

Vägen till vandrarhemmet... Jag kände mig som taxichauffören i Karl-Bertil Jonssons julsaga när vår hjälte bad honom att köra till de sämre lottade kvarteren. Var jag verkligen på rätt väg..?

Ett måste när man besöker Kingston är "Bob Marley Museum". Dessvärre var det stängt för renovering under mitt besök i huvudstaden. Å andra sidan har jag hört tillräckligt med reggae de här dagarna på Jamaica. Ingemar Nordströms orkester: Kom tillbaka, allt är förlåtet!

Marley Coffee... Rökta kaffebönor istället för rostade..?

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-12-05 05:39


Curaçao Marathon - Marathon Globetrotters

Curaçao Marathon, ett färgstarkt lopp!

   Jag bestämde mig i stort sett i sista minuten för att välja Curaçao Marathon istället för en mara i Guatemala. Logistiken fick avgöra. Det var ju betydligt enklare att via Amsterdam ta sig till Curaçao och därefter till Jamaica. Med facit i hand är jag dessutom mycket nöjd med beslutet.

Curacao Marathon bjuder på en vacker bana med utmärkt organisation inklusive många morgonpigga funktionärer. Vi fick dessutom "förmånen" att springa över "Juliana Bridge", den blågula bron mitt i Willemstad som endast är ett par meter (obekräftade källor) lägre än K2. Bara det ett skäl till att åka till Curaçao. Ok, vill ni inte springa marathon eller avnjuta brutalt vackra Willemstad så finns det ju även en och annan strand på ön.

Prisutdelningen skedde för övrigt på stranden nedanför start- och målområdet. En fin avrundning på en häftig dag på en färgstark ö.

120 marathonlöpare från 20 nationer. På bilden syns representanter från bl.a. Marathon Globetrotters: www.marathonglobetrotters.org 

Från vänster: Undertecknad som sprang sitt #48 "marathonland", Albert Meijer #35, Peter Bennett och Yen Nguyen #81, Klaus Westphal #84 , Brent Weigner #80 och Robert "Cowboy Jeff" Bishton #46.

Ursäkta att den norska flaggan kom med i bakgrunden... (Förlåt kära grannar, jag kunde inte låta bli!)

Brent Weigner från Wyoming har lovat sin fru att dra ner något på tempot. De har enats om att han numera "endast" får springa 20 marathon per år... Nummerlappen avslöjar att det här var Brents 80 marathonland!

Brent är 65 år ung och vann sin ålderklass med tiden 4:28. En riktigt bra tid med tanke på alla yttre föresättningar med värme och luftfuktighet. Banan är dessutom betydligt tuffare än exempelvis Stockholm Marathon.

Robert "Cowboy Jeff" Bishton, en av grundarna av Marathon Globetrotters. Gå gärna med i klubben, medlemsskapet är gratis: www.marathonglobetrotters.org

För att bli "wannabe-medlem" krävs att man har sprungit marathon/ultra i fem länder. Fullvärdig medlem blir man efter 10 länder.

Tygmärket på ryggen (40 countries) avslöjar hur många länder respektive medlem har sprungit. Man får en ny flagga för vart tionde land.

Många holländare på startlinjen samt även en och annan inflyttad europé. Holland till vänster och England till höger.

Många vätskekontroller i loppet, men kanske det här var den häftigaste.

Spana in bron i bakgrunden. En konstruktion som skulle passeras två gånger och var betydligt tuffare än Västerbron. Men.. värd varenda svettdroppe!

Blågul bro, trots detta kände jag mig inte riktigt hemma där. Den höga höjden var en nagelbitare.

Utsikt från bron.

Tre klubbkamrater i A) Marathon Globetrotters B) Marathon Maniacs C) 50 States Marathon Club och D) 50 States Sub-4 Marathon Club.

Jag och Brent har en liten speciell koppling i form av Wyoming. Brent bor i Cheyenne i Wyoming och mitt postnummer (Ljusdal har 82731) är identiskt med en liten by i Wyoming som heter Chester.

Flera gånger har jag därför fått höra speakern i amerikanska tävlingar ropa ut i högtalarna: "Och där går Anders Forselius från Wyoming i mål!"

Tävlingsledarna, ett äkta par ifrån Holland men boendes på Curaçao, vill gärna att fler skandinaver kommer på besök till deras vackra ö. Jag håller med, trots en något krävande bana är det ett utmärkt arrangemang och en mycket vacker bana. Ett måste även fast det "gyngar" lite på toppen av den höga bron...

Damernas segrarinna: Camila Urdaneta Santa från Colombia.

Ett extra plus för att man väljer att ha prisutdelningen när samtliga löpare har gått i mål, vilket ger deltagarna tid att varva ner och socialisera i väntan på ceremonin. 

En representant för KLM, loppets sponsor, förättar prisudelningen mitt ute i drickat!

Curacao avklarat och därmed åker "land-samlarna" vidare för nya uppdrag redan kommande helg: Klaus Westphal åker till Panama, Brent Weigner till Filippinerna, Peter & Yen till Singapore och jag själv Jamaica & Costa Rica.

..men först närkontakt med stranden!

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2014-12-01 15:02



< Nyare inläggÄldre inlägg >
Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Sök på runnersworld.se


Få vårt nyhetsbrev!


Annonser