Anders Forselius | Runner's World
Annons

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Anders Forselius

#56 Olympiabloggen: Antwerpen 1920

Europamästerskap i fotboll..? Sorry alla belgare, men till och med TV-Pucken smäller ju högre! Nej, jag är inte bitter...

Etapp 130: Antwerpen - Olympiastadion - Antwerpen, Belgien: 15 km

Etapp 129: Delft, Nederländerna - Antwerpen, Belgien: 119 km

Lasse Lagerbäck, kom tillbaka, allt är förlåtet!!!

Dagens Soundtrack: Back for Good - Lasse Lagerbäck...

   Det var flera nyheter som presenterades under de olympiska spelen i Antwerpen 1920. Inte minst så fick de Olympiska ringarna se dagens ljus vid denna olympiad i form av den flagga som IOK-hövdingen själv, Baron Pierre de Coubertin, hade designat.

Under OS 1920 fick man dessutom för första gången svära den olympiska eden. Men kanske atleterna även skulle ha tvingats att svära sin trohet mot de kära som troget gick hemma och väntade på sina idrottsmän/kvinnor. Läkarna hade nämligen ett tufft jobb i Antwerpen, tjugofyra fall av veneriska sjukdomar konstaterades!

Det här kan man läsa på SOK:s hemsida:

"Läkarna förde detaljerade journaler och de har en hel del bitska kommentarer som är värda att lyfta fram. De två läkarna fick under OS i Antwerpen bland annat behandla 24 fall av veneriska sjukdomar. Om dessa skriver de: "Erfarenheten ger vid handen att idrottsmän i likhet med andra unga män - idrottsmän dock mindre - särskilt i främmande länder falla offer för en nästan magnetisk dragningskraft åt det håll där de könsliga drifterna kunna bliva tillfredsställda."

Avslutningsvis konstaterar OS-läkarna: "...efter vad jag senare har erfarit hava många ytterligare fall noterats, men dessa unga män hava av blyghet ej låtit sig behandlats och därför drabbats av en minnesbeta för livet."

Eftersom jag själv har svurit trohet mot min cykel och alltid lägger mig på rätt sida av dygnet (definitionssak) så klarade jag mig undan veneriska sjukdomar i Antwerpen. Däremot svor jag många eder under kvällen. Först under matchen mellan Island och Österrike där jag upprepat skrek åt domaren (han hörde mig inte) att han skulle blåsa av den j-vla matchen någon gång. Till domaren mellan Ungern och Portugal på den parallella tv-apparaten skrek jag samma sak, men även denne domare vägrade lyssna. Nåväl, det redde ju upp sig till slut. Tack Lasse Lagerbäck för att du räddade min midsommar, om jag någonsin får ett barn ska hen få heta Lagerbäck i förnamn!

Cykelturen genom Europa är nu avslutad och härnäst väntar ett intensivt träningsläger ett par veckor hemma i Hälsingland. Jag ska försöka komma i form till marathonloppet i Paraguay i slutet av augusti och dessförinnan cykelturen fram till OS i Rio de Janeiro.

Det här innebär alltså att jag kommer att tvingas gå omvägar runt kolonigrannens utegrill de närmaste veckorna, allt för att hålla ett BMI som är lägre än summan av Greklands samlade budgetunderskott. Trevlig midsommar alla och.. grattis alla islänningar!!

Island!!!

Delft, nederländsk skönhet som framförallt är känt för sitt porslin. 

Nieuwe Kerk i Delft, en 108 meter lodrät aktivitet för de som så önskar. Om vädret tillåter så får man en fin vy från kyrktornet som bl.a. inkluderar grannstäderna Haag och Rotterdam. (Det tar 30 minuter att promenera upp och ner.)

Delft

Flugsnappare eller fiskmås av något slag..?

Delft

Delft

Delft

Gouda ligger, förutom på den här hyllan, endas ett vargtjut norr om Delft.

Delftporslin

Nederländerna är världens bästa cykelland. Man behöver nästan aldrig dela väg med bilister i Holland så jag tror faktiskt att chansen är större att man krockar med en båt!

Mitt värdpar första natten i Antwerpen. Två hängivna cyklister som upplät sitt gästrum åt mig mitt i centrum.

Stadshuset i Antwerpen, Belgien

Antwerpen

Antwerpen

Rubens Hus, Antwerpen

Rubens Hus

Rubens Hus

Olympiska stadion i Antwerpen anno 1920. En arena som ligger något offside en bit söder om stan. Knappast någon större turistattraktion. Inte ens lokalbefolkingen kände till att det var en olympisk arena!

Olympiastadion i Antwerpen är numera tillhåll för fotbollslaget KFCO Beerschot-Wilrijk. Skylten med "Olympisch Stadion" är det enda yttre tecknet på att arena en gång i tiden arrangerade OS. Lite synd med tanke på att det var här som flaggan med de olympiska ringarna vajade för första gången.

Olympiastadion kan knappast beskyllas för att vara vacker, det är däremot diamant-metropolen Antwerpen.

Långa bollar på Bengt..? Tack för den här tiden Zlatan, men skriver du på för Manchester United så hoppas jag att din måltorka fortsätter! #Arsenal

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-06-23 20:23


Annons

#55 Olympiabloggen: Amsterdam 1928

"Olympisch Stadion" i Amsterdam, en klassisk arena som bjöd på två spännande nyheter när de Olympiska Spelen kom på besök i Nederländerna 1928: Kvinnliga friidrottare och Olympisk eld. 

Etapp 128: Weesp - Olympiastadion Amsterdam - Delft, Nederländerna 86 km

Etapp 127: Zwolle - Weesp (Amsterdam), Nederländerna 103 km

Etapp 126: Haselünne, Tyskland - Zwolle, Nederländerna 122 km

Etapp 125: Bremen - Haselünne, Tyskland 119 km

   Det var hårt motstånd mot kvinnligt deltagande i OS, inte minst ifrån IOK-hövdingen själv, Baron Pierre de Coubertin, som kom med detta uttalande: "Kvinnornas deltagande i Olympiska Spel är jag fortfarande motståndare till. Mot min vilja har det blivit tillåtet och detta i ett ökande antal idrottsgrenar."

I samband med OS i Paris 1900 kunde kvinnor ställa upp i segling, tennis och golf, men det skulle alltså dröja ända fram tills 1928 innan friidrott kom med på det kvinnliga OS-programmet.

Vissa kvinnliga friidrottsgrenar överlevde emellertid inte speciellt länge. I samband med damernas final på 800 meter (svensk bronsmedalj av Inga Gentzel) tog löparna ut sig fullständigt vilket inte delar av publiken uppskattade. Resultatet av den efterföljande debatten blev att man valde att stryka samtliga kvinnliga löpgrenar över 200 meter från det olympiska programmet ända fram tills 1960 i Rom!

   För egen del var det en tung cykelresa från Olympia i Helsingborg som ledde mig fram till Olympiastadion i Amsterdam. Förutom att varje dag ha tvingats parera regnskurar så har det varit en ständig kamp mot klockan (läs: EM-fotboll). Det är ju svårt att planera in fotbollsmatcher när man ständigt tvingas söka skydd för regnet. Av den anledningen lyckades jag missa de fyra första minuterna av Sveriges inledningsmatch mot Irland på grund av ett skyfall en kilometer ifrån mitt tilltänkta hotell. Å andra sidan missade jag tydligen heller ingen svensk målchans...

Bättre lycka hade jag i den holländska staden Lelystad, fem mil öster om Amsterdam. Staden föddes samma år som jag (1967) och är byggd på gammal sjöbotten som holländarna har dämt upp och bebyggt. Av den anledningen saknas alla de där naturliga navigeringstecknen (höga kyrktorn, rådhus etc.) i centrum och det gick därmed åt värdefull tid att finna en restaurang eller liknande med en tv-apparat påslagen.

Med endast fem minuter tillgodo hittade jag en bar precis framför stadens järnvägsstation. En lokal som kunde erbjuda en tv-skärm knappt större än nummerlappen för Stockholm Marathon, men som ändå fungerade utmärkt. Ägaren var dessutom vänligheten själv och bjöd frikostigt på kaffe och tilltugg när jag drog på mig den svenska landslagströjan. "Oroa dig inte för cykeln" förklarade han när jag frågade honom om jag skulle låsa den. "Mina kompisar som sitter vid bodet närmast cykeln har stora muskler och många tatueringar!"

En kvick inspektion av hans kompisar gjorde mig lugn, inte ens Ronaldo hade velat bryta sig igenom det där försvaret...

Dagens Soundtrack: I see a star - Mouth and MacNeal

Meppen, Tyskland

Coevorden, Nederländerna

Tysk cykelväg och...

..holländsk cykelväg!

Tyskland har ett fantastiskt system med cykelvägar där man nästan aldrig behöver dela väg med bilister. Holland är emellertid ännu vassare. Dubbelfiliga cykelvägar är standard i Nederländerna.

Ett annat tungt plus för att cykla i Holland jämfört med Tyskland är att man hittar wi-fi överallt i de holländska städerna. Eftersom jag själv har gjort mig beroende av Internet i mitt resande så är det här en anledning till att jag helst undviker Tyskland även fast de har ett otroligt system av cykelvägar.

Jag är väldigt spontan när jag reser och planerar etappmålen under dagen. Vill jag då ha kontakt med eventuella värdfamiljer för natten i exempelvis www.warmshowers.org (couchsufing för långfärdscyklister) så krävs det att jag har tillgång till wi-fi flera gånger under dagen. Tyskarna erbjuder nästan aldrig öppna nätverk till sina kunder. Inte ens MacDonalds i Tyskland (såvida du inte har ett tyskt telefonnummer) erbjuder denna service till sina besökare.

Holland - Tyskland 6-0 6-0. 6-0...

Wilhelmina-singel..? Jag tror det finns en hel del singlar även i Storuman och Burträsk!

Imponerande fågel. Själv hade jag storknat om jag tvingats leverera alla dessa nyfödda barn med den där smala näbben.

BB..?

Holland har ett imponerande kanalsystem, men har de även kanalen med Sverige - Italien..?  Med trettiofem km kvar att cykla och två timmar till avspark lämnade jag den holländska staden Kampen för att bege mig till Lelystad:

En av planetens minsta (och charmigaste) barer blev räddningen. Här kunde jag konstatera att Sverige hade spelat upp sig ordentligt sedan matchen mot Irland. Däremot så anser nog både jag och islänningarna att en fotbollsmatch bör blåsas av efter 86 minuter...

Ägaren av baren och undertecknad med den nummerlappsstora tv-apparaten ovanför mitt huvud.

Jag tyckte det luktade skunk utmed denna väg... #Gunners!

Weesp, en av de absoluta höjdpunkterna på resan genom Tyskland och Nederländerna. Efter en inbjudan från ett långfärdscyklande par hamnade jag i denna idyll två mil söder om Amsterdam.

Weesp

Eva & Tomek, mina nya holländska vänner som bjöd på härbärge för natten. I bakgrunden deras hus som är gjort av trä pga ett reglemente som är flera hundra år gammalt.

Framför huset ligger nämligen ett fort vars uppgift var att försvara staden Weesp från anfall i sydostlig riktning. De som ändå vill bo nära fortet tvingades därför bygga sina hus i trä av den anledningen att försvaret skulle kunna skjuta kanonkulor i den riktningen utan att de stoppades upp av robusta hus!

Väderkvarnar, ett lika naturligt inslag som kanaler i den holländska geografin. Nederländerna är det ultimata cykellandet för en familjesemester. Cykelvägar, intressant landskap (trots att det är helt platt), vackra städer och härliga människor. All inclusive!

Innandömet i väderkvarnen.

Weesp, Nederländerna

Weesp

Holländska cykelvägar = tvåfiliga!

Amsterdam

Olympiastadion anno 1928, Amsterdam.

Ni som funderar på Amsterdam Marathon får avnjuta både starten och målet inne på denna gamla arena.

Innan startskottet brinner av ska alla löpare in på arenan vilket skapar ett enormt tryck. Vid sidan av starten av New York City Marathon med Frank Sinatra (New York, New York) i högtalarna så är det här den mäktigaste start jag har varit med om!

De olympiska ringarna fanns precis som den olympiska elden ej med vid de första moderna olympiska spelen 1896. Vid vilket OS infördes ringarna..? 

Amsterdam

Där det inte finns separata cykelvägar kan man ända räkna med tydligt markerade cykelbanor i Nederländerna.

Leiden, en annan nederländsk skönhet.

Leiden

Leiden

Leiden

Löningen för att cykla genom världen är usel, men definitivt värd veckopengen. Vad väntar ni på..?

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-06-19 18:28


#54 Olympiabloggen: Olympia & Rio-Kalle

Lubeck, flaggskeppet i det gamla tyska handelsförbundet Hansan. Foto: Undertecknad framför  Holstentor. Tor betyder för övrigt mål på tyska, ett i det närmaste helt okänt begrepp för den svenska startelvan mot Irland...

Etapp 124: Grasberg - Bremen, Tyskland 19 km

Etapp 123: Hamburg - Grasberg, Tyskland 80 km

Etapp 122: Lubeck - Hamburg, Tyskland 87 km

Etapp 121: Rostock - Lubeck, Tyskland: 119 km

Etapp 120: Olympia, Helsingborg - Köpenhamn, Danmark 59 km

   Klassiska Olympia i Helsingborg har aldrig arrangerat OS. Däremot har man stått som värd för några fotbollsmatcher i VM för såväl herrar som damer.

Under VM 1958 spelades två gruppspelsmatcher på Olympia och totalt fick publiken se elva (!) mål: Västtyskland - Tjeckoslovakien 2-2 och Tjeckoslovakien - Argentina 6-1.

När Sverige stod som värd för FIFA Women's World Cup 1995 spelades sju matcher på Olympia, bl.a. Sveriges två inledande matcher mot Brasilien och Tyskland. Förlust mot Brasilien och vinst mot Tyskland efter underläge med två mål. Därefter blev det respass i kvarten mot Kina efter straffsparkar.

En viss anknytning har Helsingborgs fotbollsarena emellertid  till kommande olympiska spel i Rio de Janeiro. Detta i form av Kalle Svensson som under större delen av sin karriär vaktade målet i Helsingborgs IF. En målvakt som naturligtvis var mer känd under nämnet Rio-Kalle trots att hans svettiga räddningar skedde i Sao Paulo (!) under fotbolls-VM 1950. 

Rio-Kalle har ett unikt rekord i det svenska fotbollslandslaget, ett rekord som med all säkerhet dessutom kommer att stå sig. Under fyra stora mästerskap tog han nämligen fyra medaljer: OS-guld 1948 i London, VM-brons 1950 i Brasilien, OS-brons 1952 i Helsingfors och VM-silver 1958 i Sverige.

Sorry Andreas Isaksson, du räddade oss i går, men du måste spela ytterligare några mästerskap för att komma i närheten av Rio-Kalles meritlista!

Dagens Soundtrack: Vi är svenska fotbollsgrabbar - VM 1974

Helene & Christian Cronberg i Helsingborg tog hand om min cykel och utrustning då jag tog ut "kompledigt" i samband med Stockholm Marathon. På ett föredömligt sätt såg dessa mästerkockar även till att mina smaklökar nådde en nivå som måste ha varit gastronomins Nirvana!

Makarna Chronberg är hängivna kanotister och tillbringar nästan all ledig tid på öppet hav. Kolla gärna in deras hemsida för värdefulla tips (framförallt många matlagninsgtips för havsäventyrare): https://gottuteochinne.com

Erik Nilsson, en kompis från Färila i nordvästra hörnet av Hälsingland, har begått sin författardebut. Under pseudonymen Erik Nilshammar har han släppt mästerverket "Apokalypsen i Storå". En bok som garanterat kommer att sälja mer än både Bibeln och Stieg Larsson!

Här är en intervju med Erik Nilsson: http://www.helahalsingland.se/kultur/bocker/farilabo-gor-debut-som-forfattare-det-ar-en-glesbygdsskrona

Cykellås med bluetoth och larm! Företaget Viking Locks håller till i Helsingborg och det här är en av deras produkter. Cykellåset styrs enkelt med en app på telefonen, genialt!

Viking Locks hemsida: http://www.vikinglocks.com

Fotbollsarenan Olympia i Helsingborg, dags för avspark avfärd mot Rio!

Danmark, ett av världens bästa cykelländer. Vårt grannland kan dessutom skryta med författaren Karen Blixen och...

..pölse!

Ett extra plus för Danskarna är att de även har fotbollshistoriens bästa kampsång i form av den här gamla klassikern: https://www.youtube.com/watch?v=f-eAhyMi54c

Rostock, tysk skönhet och gammal Hansastad.

Schleswig-Holstein, den tyska provinsen som antagligen har planetens mest känsliga travare då de har egna apotek!?!

Travhästarna i Schleswig-Holsein nöjer sig alltså inte med ett par aspirin om de har fått ont i hovarna efter en dag på Åby eller Valla. Nej, de här känsliga nordtyska kusarna har ju till och med egna apotek!

Holstentor, Lubeck

Lubeck

Lubeck

Kanoncykel!

Min Merida Speeder 300 har så här långt snurrat ett varv genom Japan & Korea + Grekland, Italien, Alperna i Schweiz & Österrike, Tjeckien, Tyskland och Danmark.

Meridan har så här långt varit en grymt kul bekantskap som har fungerat helt prickfritt och generat mycket åkglädje. Dessutom är den i sammanhanget lätt (10,4 kg) vilket gör att livet blir betydligt enklare i alla möjliga sammanhang, inte minst när den ska transporteras med flyg.

All teknisk data om cykeln: http://www.merida-bikes.com/en_int/bikes/road-fitness/fitness/2016/speeder-300-4403.html

Lubeck

Hamburg

Hamburg

Hamburg

Mycket kärlek även i Hamburg...

Alte Elbe Tunnel, den gamla tunneln under floden Elbe. En fyrahundratjugo meter lång tunnel under den mäktiga floden. Tänk om... femtio varv fram och tillbaka i tunneln = Elbe Marathon! 

EM är naturligtvis stort även i Tyskland, snudd på galet stort. De har ju dessutom målskyttar i Tyskland... Bastian Schweinsteiger - Schweden 1-0!

Andreas Schier, författare och lärare, med sin familj.

Andreas var en gång i tiden "cyklande lärare" i USA. Han tog alltså med sig tyska elever (max 9 åt gången) under tre månader för att cykla genom USA. En resa som kombinerades med att eleverna samtidigt fick använda sig av egenskaper som de normalt sett aldrig använde i skolan.

Eftersom Andreas numera har fru & barn så "reser" han istället genom att bjuda hem långfärdscyklister till hans hem utanför Hamburg. Jag tillbringade en natt hos denna härliga familj och timade in besöket med Tysklands första gruppspelsmatch i fotbolls-EM mot Ukraina.

Vill ni ha besök av cyklister så anmäler ni er på: www.warmshowers.org

Andreas har skrivit två böcker, bl.a. en bok om förre tyske storbacken/landslagsmannen Horst Hrubesch.

Horst var lagkapten i Hamburg SV som förlorade UEFA-Cupen mot IFK Göteborg 1982. Sedan dess har Horst haft en framgångsrik tränarkarriär och var bland annat assisterande tysk förbundskapten innan han tog på sig uppdraget som tränare för tyska U21/OS-laget.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-06-14 22:23


Stockholm Marathon

Stockholm Marathon, en av de absoluta höjdpunkterna under året. Trots detta har långdistansarna börjat svika arrangemanget. Hur får man tillbaka löparna?

År 2014 korsade 16068 löpare mållinjen i Stockholm Marathon. År 2015 var siffran 14812 och i år 12889. Trots tappet på nästan tvåtusen löpare jämfört med fjolåret så är det ändå en imponerande siffra som står sig väldigt bra internationellt.

2015 var Stockholm Marathon det 23:e största marathonloppet i världen och 2016 bör arrangemanget trots minskat deltagarantal ändå vara ett av de trettio största i världen.

Jag tror (och hoppas) att det bara är en tillfällig nedgång och att loppet snart ökar i popularitet igen. Men kanske det ändå behövs lite förändringar för att locka tillbaka långdistansarna till den svenska huvudstaden?

För egen del ser jag gärna en ny bansträckning. Stockholm är en av Europas vackraste städer och det borde gå att kräma ut ännu mer av dess skönhet.

Banan var roligare förr då man fick börja med det publiksnåla "långa varvet" på Gärdet & Djurgården och avsluta med det publiktäta kortare varvet. Att man "bytte varv" har ju naturligtvis att göra med att de långsammare löparna blev varvade av de snabbare löparna och att det kunde uppstå "trafikstockning" i slutet av det första varvet. Men kanske det går att dela av banan i två fållor med plastband där detta är aktuellt, en fålla för täten och en för de långsammare löparna?

En helt ny bansträckning är ändå att föredra. Gärna med ett par vändpunkter inlagda så man får koll på vilka eventuella vänner & klubbkamrater som ligger före och efter i resultatlistan. 

Det är mycket publik i Stockholm, men den brottas med samma problem som många andra europeiska maror: Den är bitvis "osynlig". I amerikanska tävlingar struntar man fullständigt i vem som har nummerlapp på bröstet, man supportar alla. I de europeiska marathonloppen är publiken däremot mer selektiv, många åskådare avvaktar med applåderna i väntan på sina nära och kära. 

Publiken i Stockholm är betydligt bättre än i många andra europeiska städer, men den har mer att ge. Det finns för många tysta zoner utmed banan. Det borde gå att elda på publiken genom att exempelvis "minera" varje kilometer av banan med musikunderhållning. Ett musik-marathon i maran?

Det finns naturligtvis många fördelar med att ha expon precis i anslutning till starten/målet. Nackdelen är att den känns "begränsad" till området runt Stockholm Stadion. Med tanke på deltagarantalet i Stockholm Marathon så är expon dessutom ganska liten. Varför inte satsa stort och placera nummerlappsutdelningen på något centralt ställe nära hotellen, exempelvis i Kungsträdgården? En expo som lockar den breda allmänheten och kanske får en ringar-på-vatten-effekt i form av nya deltagare. Det finns ju en latent marathonlöpare i varje människokropp, det gäller bara att locka fram den.

Är lördag verkligen rätt dag för Stockholm Marathon? Tänk vilka kringaktiviteter man skulle kunna ha om man startade loppet exempelvis söndag morgon kl. 10:00. Med hela lördagen "spelledig" finns det ju utrymme för en 5 km lång frukostjogg på lördag morgon. Många större maror erbjuder ju detta som ett kringarrangemang för att internationella löpare ska kunna träffas under lättsamma former dagen innan maran.

Med marathonloppet på söndagen finns ju även tid för en pampig invigning på lördag kväll mitt i Stockholm. Varför inte anamma New York Marathons öppningsceremoni där man låter varje nation delta i en flaggceremoni kombinerat med fyrverkeri? Det ska ju inte undgå någon stockholmare att det pågår ett marathon den här helgen!

Andra förslag:

Lite mer action i startögonblicket. I New York Marathon är ju en av de största höjdpunkterna startskottet då Frank Sinatras "New York, New York" strömmar ut ur högtalarna. Och i New Jersey marathon står alla spänt och väntar på att Jersey-sonen Springsteen ska leverera "Born to Run". Även Stockholm Marathon borde ha något som varenda löpare från hela världen känner igen när startskottet brinner av. ABBA..?

Prag Marathon har alltid en flaggparad precis innan starten där samtliga deltagande länders flaggor bärs fram av väldrillade funktionärer till tonerna av nationalkompositören Smetana. Ett sätt att hylla de internationella löparna. Det här går naturligtvis även att tillämpa i Stockholm Marathon, speciellt med tanke på att det numera finns en signaturmelodi gjord av Jonas Sjöblom.

Vätskekontrollerna: Det blir ett bättre flyt i tävlingen om man erbjuder drickalangning på båda sidor av banan.

Senarelagd prisutdelning. Den stora merparten av löparna har ingen aning alls om vad som händer längst fram i loppet. Genom att exempelvis lägga in en tidig vändpunkt i banan har man möjlighet att åtminstone i början av tävlingen få se vilka som kämpar om slutsegern i loppet. Ett annat sätt är att lägga prisutdelningen fem eller sex timmar efter starten. Ett effektivt sätt att få publiken att stanna kvar lite längre inne på stadion.

Det är en suverän service för löparna att man får åka gratis på nummerlappen under tävlingsdagen. Men eftersom man som utböling nästan måste vara kärnfysiker för att lyckas köpa en biljett på t-banan i Stockholm så vore det underbart om man fick åka gratis med startbeviset/nummerlappen hela helgen. (Jag misstänker att det var många utländska löpare som rev sitt hår när de skulle försöka köpa en biljett till t-banan under fredagen.)

Större tryck på nummerlapparna där det tydligt framgår förnamet på varje löpare. Det finns inget härligare (förutom när Ljusdal slår Sandviken i bandy) än när man får höra någon okänd i publiken skrika ens namn när man har det tufft i slutet av tävlingen. 

Däremot ska man fortsätta servera varm buljong och kaffe på andra varvet. Mina smaklökar approve this message...

Avslutningsvis ett stort tack till arrangören, funktionärerna, medlöparna och publiken för en fantastisk löparfest! Jag säger som General MacArthur: I shall return!

Dagens Soundrack: Möte i Monsunen - Håkan Hellström (Taube)

Stockholm Stadion, så mycket svett, så mycket historia...

Meeri Bodelid, min idrottslärare på gymnasieskolan i Ljusdal och en gång i tiden (1982) svensk mästare i marathon. Nu håller hon guidade turer runt Stockholm Stadion.

Stockholm Marathon Expo

Pastapartyt i Stockholm = världsklass!

Patrick Moser, en långdistansande globetrotter som bl.a. har rest med Springtime Travel till New York. Patrick upptäckte löpning ganska sent men har nu tagit igen detta med besked. Patrick har till dags dato sprungit varje dag (snitt 7,5 km) i fyra och ett halvt år!

När Patrick Moser hade sprungit varje dag i tusen dagar resulterade det hela i en tatuering på benet. För er som är intresserade av att springa många dagar i följd så finns naturligtvis även en grupp på Facebook för detta syfte: Streak Runners International

Tack vare löparkompisen Patrick Moser fick jag den absolut bästa uppladdningen någonsin inför Stockholm Marathon. Patricks familj var på konsert i Göteborg (jag tror det var någon Håkan som spelade..?) och därmed fanns ett gästrum ledigt endast en trä-femma ifrån starten vid Östermalms IP. Stort, stort tack Patrick!!

Patrick satsade på personligt rekord (han lyckades) i Stockholm och lämnade inget åt slumpen innan starten. Här testar Patrick för första gången magnesium-spray.

Dagen innan maran fick jag ett telefonsamtal av Doktor Borg som medelade att den fula kycklingen jag åt i Bulgarien tre veckor tidigare hade lämnat kvar ovälkomna besökare i form av campylobacter. Jag var alltså långt ifrån bästa form efter att ha kämpat med "fritt fall" en hel vecka.

Jag sprang därmed Stockholm Marathon med ett helt j-vla termitbo i magen och var alltså en dålig testpilot för den här produkten. Jag kommer däremot att ha tid på mig att testa sprayen när jag hoppar upp i cykelsadeln i slutet av denna vecka och trampar mot Lissabon. Jag återkommer i ämnet, men spontant kändes det skönt när jag smörjde in benen.

May Chen, klubbkamrat i både Marathon Maniacs och Marathon Globetrotters. Maniacs har i dagsläget 15.000 löpare över hela världen och Globetrotters börjar närma sig 400 medlemmar.

Två Gävlebor som håller fanan högt trots att Gefle IF har hamnat på efterkälken i fotbollsallsvenskan. Båda har sprungit många internationella maror och Björn Dahlström (t.v.) är nästan lika synonym med New York Marathon som självaste Frank Sinatra!

Tre legender inom svensk marathonlöpning: Uffe Ring, Bengt Cronquist och Curt Sandberg. Ulf sprang sin 24:e mara i Stockholm och Bengt sin 18:e medan Curt jubilerade med sin 30:e Stockholmsmara! Grattis grabbar!

Två bekanta ansikten från resor med Springtime Travel: Jonas Högsberg från Rimforsa och Tina Almendal från Stockholm.

Tina sprang sin femte mara i Stockholm och gjorde det tillsammans med Team Nordmark. Jonas sprang sin tredje Stockholmsmara och visade med besked att formen från Tokyo Marathon fortfarande håller i sig. Jonas har sprungit fem av sex Marathon Majors och nu återstår endast Boston Marathon.

Den här tjejen, Christina Eriksson från Uppsala, har däremot sprungit alla sex Marathon Majors. I våras blev hon klar med den sista i form av nyss nämnda Boston Marathon. Det här var Christinas trejde Stockholmsmara.

Nordöstra Hälsingland fanns naturligtvis på plats i Stockholm. Från vänster: Jonas Forselius från Gnarp (enligt födelseattesten är vi kusiner, men det är svårt att se med tanke på att jag har en bättre frisyr!) och Hudiksvallstrion Patric Frank (sjunde Stockholmsmaran), Magnus Jacobsson (fjärde Stockholmsmaran) och Jan Svensson (femtonde Stockholmsmaran).

Senast träffade jag Janne Svensson av en ren tillfällighet i Milano Marathon:

http://halsingeallehanda.se/lyckosvall-for-hudiksvall/

Ytterligare två hälsingar på startlinjen, men denna gång Ljusdal: Undertecknad till vänster och Staffan Lindfors till höger. Staffan är kanske mer känd som musiker i Östen med Resten, men han har imponerande meriter även i Stockholm Marathon. Det här var Staffans fjärde mara i den svenska huvudstaden och han hade bråttom över mållinjen: 3:07:48!

Luleågrabbarna Thomas Björnemark till vänster och hans pacer Mats Isaksson till höger.

Thomas Björnemark är i normala fall chef på Springtime Travel och min ständige antagonist på marathonbanorna världen över. I Boston lyckades jag hänga av honom, men han fick sin ljuvliga revansch i Stockholm. 

Till mitt försvar ska sägas att jag slog honom på sju av tio sträcktider (vilket bör rankas högre än sluttiden?) och att han dessutom använde en pilsnabb pacer från Luleå vilket enligt reglementet bör vara totalförbjudet. Det är ju allmänt känt att världens snabbaste löpare kommer ifrån Kenya, Etiopien och Norrbotten.

Thomas Björnemark bröt alltså mot hela regelboken genom att A) Anställa en pacer från Norrbotten B) Använda sig av en pacer som hade chipet på fel fot! 

Utmärkt förslag, flytta nationaldagen till Stockhom Marathon! (Foto: Patrik Axenstjerna)

Dags för start av den 38:e upplagan av Stockholm Marathon. Som ni ser på fotot (gul/grön löpare) så ligger Ljusdal Running Club alltid steget före...

Min husbonde i Stockholm, Patrick Moser, och jag var rörande överens om att det här är det absolut värsta partiet i Stockholm Marathon. Det där sega motlutet på Torsgatan som aldrig tar slut någon gång och dessutom "kryddas" med den där långa vita dextrosolranden som fortsätter en bit in på Odengatan. 

Karin Liiw från småländska Virserum är en bekant från bl.a. New York Marathon. Karin har den där smarta vanan att persa varje gång hon springer marathon och det här var naturligtvis inget undantag: 3:56:00 Stort grattis!

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (9)

2016-06-06 14:55


Varna Marathon, Bulgarien

Marathon på "södra halvklotet" = Slita hund!

   Redan två timmar innan starten av Varna Marathon så riktade jag en tacksamhetens tanke till några nyvänna kinesiska vänner som jag träffade i samband med Prag Marathon förra helgen. De gav mig nämligen en kepa med en kinesisk flagga och en text som jag fortfarande inte har fått översatt. Antagligen lyder det kinesiska budskapet: "Länge leve kulturrevolutionen: Förbjud Melodikrysset, mandelpotatis, allsång & bandy, typ.

Men oavsett texten på kepan så spelade det en mindre roll just denna dag när termometern visade på all time high i Bulgarien, hatten räddade mig. Note to myself: Hälsingar ska hålla sig norr om Dalälven, basta! 

Det här var premiärupplagan av Varna Marathon och av den anledningen fick jag inte nys om tävlingen förrän för bara några veckor sedan. Ursprungsidén var ju i själva verket att cykla ifrån min förra marathondestination Prag till södra Polen för att springa Krakow Marathon. Men eftersom jag sprang i Krakow redan för tre år sedan så lät en mara i Bulgarien mer intressant. Inte minst med tanke på att jag då kunde få till ett jubileum i form av mitt 160:e marathonlopp i det 60:e marathonlandet. Dagens Dubbel, typ.

Så fick det naturligtvis bli och av den anledningen cyklade jag norrut från Prag istället för österut. Jag hade fortfarande ingen aning om hur jag skulle ta mig till Varna när jag kom fram till Dresden i forna DDR i onsdags. (Varna ligger vid Svarta Havet och därmed sex timmars bussresa öster om huvudstaden Sofia.) Jag litade emellertid på att de tyska städerna hade hyfsade flygförbindelser till Balkan.

Efter att ha checkat in på ett vandrarhem i Dresden och sovit på saken så hittade jag en hyfsad lösning på dilemmat: Enligt Mr Google skulle jag senare samma natt kunna ta en buss från Dresden till stadsdelen Alt-Tegel strax norr om Berlin. En plats dit jag skulle komma fram strax innan fyra på fredag morgon. Därefter t-bana tre stationer och en promenad på tre kilometer till flygplatsen Berlin Tegel (näst efter den etiopiska flygplatsen i Addis Abeba den allra sunkigaste på hela världskartan) och avslutningsvis fem timmars väntan på ett flyg som skulle ta mig till den bulgariska huvudstaden.

Nästa steg var att ta sig från flygplatsen i Sofia med t-bana (vem i h-lvete kom på det kyrriliska alfabetet?) till centrum av staden och därefter byta till en ny t-banelinje (jag upprepar frågan, vem i h-lvete kom på det kyrilliska alfabetet?) för att ta mig till tåg- och bussstationen i Sofia.

Av någon okänd anledning lyckades jag hitta rätt anknytning och hamnade så småningom på min önskade destination. Nu gällde det bara att bestämma sig för transportsätt: Tåg eller buss? En bulgarisk tjej (med amerikansk accent på sin perfekta engelska) löste den gordiska knuten genom att jämföra bulgariska tåg med indiska tåg. Det fick alltså bli en sex timmar lång bussresa till Varna. 

Väl framme (och sent slagen klocka = becksvart) insåg jag att busstationen i Varna var typ tre km utanför det centrum där jag någonstans hade bokat ett vandrarhem. Eftersom jag konsekvent alltid vägrar ta taxi (jag är säker på att alla utländska taxichaffisar tänker blåsa mig på pengar och därefter stjäla mitt bagage och alla mina inre organ + fotvårtor) och namnskyltarna på bussarna var på (ni gissade rätt!) kyrilliska, så valde jag istället att promenera in till centrum av Varna.

Nästan framme i centrum lyckades jag dessvärre radera kartanvisningarna på min iPhone, vilket innebar några ofrivilliga varv runt stora torget innan jag helt apropå befann mig rakt framför Casablanca City Hostel. Jag kunde andas ut, nu återstod ju bara ett marathonlopp.

Varna Marathon var med facit i hand en positiv överraskning. Jag undviker helst premiärupplagor av marathonlopp då "mycket kan gå fel" i form av barnsjukdomar, men den här arrangören hade lyckats få till en kul bansträckning (fem varv x ca: 8.5 km) och bra support med många funktionärer. Det fanns ingen som helst möjlighet att springa fel i parken. Stor eloge till arrangören!

Banan är relativt kuperad och påminner en del om Central Park under New York City Marathon. Temperaturen är naturligtvis jobbig, men glädjande nog så har man skugga under större delen av loppet. Det blåste dessutom svalkande vindar utmed Svarta Havet. 

För er som är intresserade av att springa nästa år så är det en ganska enkel anmälningsprocess. Man anmäler sig på nätet, men betalar avgiften när man hämtar ut nummerlappen. Precis som i Italien och Frankrike så krävs även läkarintyg i Bulgarien. Ett dokument som måste visas upp när man hämtar ut nummerlappen.

Och just det ja; min kinesiska kepa var fantastisk. Rekommenderas!

Dagens Soundtrack: Händerna mot Himlen - Petra Marklund (Jag älskar dig Petra, ska vi gifta oss? Ja, nej eller kanske?)

Kent Kristensen från Trollhättan fanns med på planet till Bulgarien. Kent åkte inte dit för att springa marathon utan för att studera fågellivet.

Kent var en förträfflig marathonlöpare på åttiotalet och sprang bl.a. på 2:27:58 i Stockholm Marathon 1983. En tid som gav honom plats 56. Hade Kent sprungit den tiden under förra året så hade han placerat sig tolva i Stockholm Marathon!

Fågelskådare från Trollhättan på plats i Bulgarien!

Operahuset i Varna. Precis framför denna byggnad hade man placerat start, mål och varvningsområde.

Eftersom jag själv föredrar varvlopp så passade det mig utmärkt. Det här borde fler mindre marathonlopp prova på för att ge löparna mer publikt stöd. Det var drygt trettio marathonlöpare (plus alla som sprang 8 respektive 16 km) i Varna som sprang fem varv, men nog kändes det som att det åtminstone fanns utrymme för åtminstone 500 marathonlöpare på den här banan.

"Expon", något större än en baja-maja...

Tjugo nationaliteter (inklusive två svenskar) sprang 8, 16 eller 42 km utmed Svarta Havet.

Frukost: En pizza-slice och en Cola. Avdelningen: Var i h-lvete får man tag i klappgröt klockan sju på morgonen på Balkan..?

Kinesiska och kyrilliska, mina två favoritalfabet.

Invigning av marathonloppet.

Överraskande mycket startpengar i tävlingen. Om jag förstod det hela rätt så skulle den som placerade sig tia (gällde både herr- och damklassen) få kvittera ut 200 Euro. (Jag misstänker emellertid att det fanns några restriktioner vad gäller deltagarantalet i respektive klass.)

(Samtliga foton tagna från det femte och sista varvet av Varna Marathon. Därav avsaknaden av löpare på bilderna.)

Med två varv kvar frågade jag tjejerna i vätskekontrollen på skoj om jag inte kunde få en öl istället för sportdryck, något som den här ultralöparen i publiken snappade upp. Inför det sista varvet erbjöd han mig en kall öl!

Jag träffade den här bulgaren efter loppet och han sprang inte själv i den här tävlingen pga att han snart ska springa en tävling på 150 km. Vi var båda rörande överens om ölens förträfflighet i slutet av tävlingarna. Vid 32 - 34 km tar jag gärna en mugg öl i farten. Dels för att bryta av den där hemska smaken man har i munnen efter att smaklökarna har artelleribeskjutits av sliskig sportdryck i över trettio kilometer. Men dels också för att den där ynka muggen med öl dämpar all smärta man har i kroppen. Effekten kommer på en gång, ett välkänt faktum för alla Vasaloppsåkare som får en mugg varm öl strax efter Eldris.

Ni som fortfarande har perfekt syn (jag har aldrig sjäv tillhört denna kategori) så ser ni Svarta Havet längst ner.

Redan efter en km från starten i centrala Varna är man mitt ute i geografin.

Ingen Puch Dakota? Amatörer.

Klart de ska riva Eiffeltornet och bygga en staty liknande denna av Zlatan i Paris! Eller i London... Nästa år spelar han ju självklart i Arsenal. Det är det absolut minsta han kan göra för mig när han berövade mig min viktiga nattsömn inför maran i går kväll. Att vänta tills mitt i natten (89:e minuten) för att sätta ännu ett nytt rekord krockade ju med mina egna förberedelser inför marathonloppet.

Upploppet runt hörnet och jag tycker nog själv att jag spelade oavgjort mot kvicksilvret denna dag. Det dröjde ju till 25 km innnan solen satte krokben för mig denna dag jämfört med redan efter 16 km förra helgen i Prag.

Tjugonde plats! Synd att det inte var Dubai Marathon, då hade jag unnat mig något annat än två pizza-slicar efter loppet... Med facit i hand hade jag alltså inte många bakom mig när jag korsade mållinjen i Varna, endast ett trettiotal marathonlöpare var anmälda.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-05-15 23:31



< Nyare inläggÄldre inlägg >
Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Sök på runnersworld.se


Få vårt nyhetsbrev!


Annonser