Anders Forselius | Runner's World
Annons

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Anders Forselius

#38 Marathon2Olympia: Minnesota Nice!

Vikings = Minnesota nice!?!

Dag 76: Worthington - Blue Earth, Minnesota  131 km

Dag 75: Sioux Falls, South Dakota - Worthington, Minnesota  105 km

Dag 74: Mitchell - Sioux Falls, South Dakota  114 km

Dag 73: Kennebec - Mitchell, South Dakota  166 km

   Det finns ett amerikanst adjektiv som beskriver någon som är extra vänlig: Minnesota Nice.

Amerikanarna är över lag otroligt gästvänliga men det finns ändå två delstater som sticker ut lite extra, nämligen North Dakota och Minnesota. Vänlighet är i det närmaste ett virus i mellanvästern och ingen är immun mot åkomman, den drabbar alla.

Jag hann själv knappt bara korsa gränsen över till Minnesota innan jag själv drabbades. En bilist i Worthington stannade till, vevade ner rutan och frågade om jag hade någonstans att bo. - Jag har en möblerad lägenhet som står helt tom två kvarter härifrån, du får gärna låna den ett par dagar.

När jag två dagar senare trampade vidare sökte jag skydd mot regnet i en bar i den lilla orten Welcome. En by som med råge gjorde skäl för namnet. En av bargästerna räckte fram en sedelbunt till servitrisen innan han gick ut därifrån med orden: - Jag tar hand om notan för alla som sitter här!

Två mil senare stannade jag till vid en cykelaffär i Fairmont och Eriksgatan av vänlighet fortsatte. Samtidigt som ägaren kom över med en kall Dr Pepper (Forrest Gumps favoritdryck) och en stol så jag kunde vila mina gamla ben så erbjöd sig en av mekanikerna att serva min cykel kostnadsfritt.

Efter fem minuters väntan dök två lokala journalister upp för att göra ett reportage om min resa. En av dessa var dessutom väldigt mån om jag skulle slippa campa påföljande natt så han ringde upp självaste borgmästaren i den lilla staden Blue Earth och undrade om han kände till någon som kunde öppna upp sitt hem för en förbipasserande svensk. Av den anledningen satt jag senare samma kväll hemma hos makarna Joe & Kate Tempel i Blue Earth och avnjöt en god stek samtidigt som gästrummet gjordes i ordning. Nice, Minnesota nice!

Dagens Soundtrack: Tusen dagar härifrån - Perssons Pack

Amy & Roger, mitt värdpar i Sioux Falls, South Dakotas största stad. Amy & Roger är medlemmar av www.warmshowers.org (couchsurfing för långfärdscyklister) och är, även fast de bor i South Dakota, Minnesota nice!

South Dakota, min femtonde delstat med golfdrivern. Dessvärre en Minnesota slice...

Phil Willardson och hans flickvän i Worthington.

Phil har fyrtiotvå hus och lägenheter som han hyr ut i Worthington. När han fick se mig cykla i centrum av staden stannade han bilen och frågade om jag behövde en lägenhet för natten. Phil är Minnesota nice!

Tom Tesmar, expert på uppvärming av hus. Han har bl.a. varit amerikansk chef för det svenska företaget Wirsbo och har anlitats för att göra jobb hos tre av världens rikaste människor: Bill Gates, Paul Allen och Charles Wang (ägaren av New York Islanders).

Tom var dessutom helikopterpilot under Vietnamkriget. Av över 500 sökande till jobbet som helikopterpilot fick han jobbet p.g.a. att han kom sent till uttagningen då hans bil gick sönder. Väl på plast fick han trängas med 500 grabbar som i väntan på intervjun med uttagningskommitén satt och läste Playboy. Det enda som fanns kvar att läsa när Tom kom in var ett informationshäfte om helikoptrar. Han var därmed den ende som kunde svara rätt på alla de frågor som befälen ställde!

Tom Tesmar hamnade under fiendeeld många gånger och var bl.a. den pilot som plockade upp blivande regissören Oliver Stone i djungeln. En manöver som senare hamnade på filmduken via Oliver Stones film Plutonen.

Tom har skrivit en bok med namnet Crusader 23 som eventuellt kommer att bli film om allt går enligt planerna.

Jag träffade Tom Tesmar av en tillfällighet på en bar i Worthington och då han hörde att jag kom från Sverige började han sjunga "Helan går" för mig. Tom är Minnesota nice!

Det är inte alltid man hittar ett café på de amerikanska vägarna, man kan däremot vara säker på att hitta en bar mitt ute i ingenstans som i exempelvis Welcome i Minnesota.

För att undvika regn tog jag skydd på denna bar. Bob, en av gästerna (ej på bild) reste sig upp efter ett tag och gav en sedelbunt till servitrisen med budskapet: - Jag tar hand om hela notan för alla i baren! Bob är Minnesota nice.

Larry Valgo har en cykelaffär som inte liknar någon annan. Bland alla cyklar (Minnesota-modell på bilden) finner man gamla leksaker...

Den speciella Minnesota-cykeln som går utmärkt på snö!

Mr B (Mr Bark) spanar ut över omgivningarna samtidigt som Sam, en av de anställda i cykelaffären, servade min cykel kostnadsfritt. Mr B & personalen på The Bicycle Shoppe i Fairmont är Minnesota nice!

Beviset på att jag är betydligt större än Donald Trump!

Jag är däremot inte på långa vägar lika stor som Jolly Green Giant. Jätten som pryder konservburkarna med exempelvis majs. Statyn finns att beskåda i Blue Earth, Minnesota, och är nästan tjugo meter hög.

Joe Tempel och hans fru Kate är hängivna cyklister och fick via ett telefonsamtal ifrån cykelaffären i Fairmont en förfrågan om de kunde ta mig under sina vingar. Joe & Kate är Minnesota nice!

Även David Kittleson och hans fru tog hand om mig en natt i Minnesota då regnet piskade ner i mellanvästern.

David har korsat USA på cykel en gång och då tog det honom 59 dagar att nå östkusten. Nu planerar han för fullt för att genomföra nästa resan genom USA. David och hans fru är för övrigt Minnesota nice!

”Bettan”, min tvåhjuliga flickvän, ska snart få gå i pension. Efter att ha rullat runt ett oräkneligt antal kilometrar världen över och hört mig sjunga Taube så fort tillfälle har getts ska hon äntligen få ”beta klöver” hemma i Hälsingland.

Jag köpte cykeln i Seattle för tre år sedan och tillsammans har vi bekämpat bergspass i bl.a. Albanien, Österrike och USA. Branta passager som trots att jag har tvingats skjuta på min kärlek i upp till fyrtio kilometer ändå aldrig avlossat några svordomar. I normala fall brukar jag ju vara väldigt snabb med att anklaga min cykel för i princip allt; uppförsbackar, regn, motvind, och till och med Giffarna Sundsvalls förluster i fotbollsallsvenskan. Med Bettan har det däremot varit annorlunda. Hon har varit mitt livs kärlek och hade hon varit utrustad med äggstockar och bröst så hade jag friat redan i går.

Från och med efter denna resa mellan Olympiastadion i Aten och de Olympiska Spelen i Rio de Janeiro kommer jag alltså att byta cykel. Det kommer med all säkerhet att återigen bli en hybridmodell. En aluminiumcykel som bjuder på lika delar åkglädje som komfort precis som den jag nu rullar omkring på.

På grund av dåliga mekaniska kunskaper föredrar jag alltid att påbörja en turné med en ny cykel. En hoj i ett ”billigare” intervall (ca: 5000 kr) ger mig dessutom ett mindre dåligt samvete när jag efter långturen låter pensionera den. Undantaget kommer att bli med nuvarande cykel. Jag är ju säker på att jag för all framtid kommer att ha dåligt samvete över nästa cykelbyte trots att Bettan definitivt kommer att få ett drägligare liv hemma i Hälsingland. Att kånka runt på en 80 kg tung ljusdaling som envisas med att sjunga Taube kan ju knappast vara ett värdigt liv för en cykel…

Kanske hittar jag min nya kärlek här: http://www.bikester.se

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2015-08-28 23:43


Annons

#37 Marathon2Olympia: Deadwood

James Butler Hickok, mer känd som Wild Bill Hickok. Men vilka kort innehöll hans allra sista pokergiv..?

Dag 72: Wall - Kennebec, South Dakota  206 km

Dag 71: Piedmont - Wall, South Dakota  112 km

Dag 70: Spearfish - Deadwood - Piedmont, South Dakota  75 km

Dag 69: Moorcroft, Wyoming - Spearfish, South Dakota  108 km

Dag 68: Gillette - Moorcroft, Wyoming  53 km

   Det kan vara långa sträckor mellan städerna även i South Dakota, men inte alls i närheten av de avstånd som råder i Wyoming. Det känns, oavsett vad man ska företa sig (borsta tänderna, plocka lingon eller tömma grovtarmen), som att man ALLTID först måste kolla väderleksrapporten i Wyoming. Vad som helst kan ju hända under tiden man exempelvis lägger ner en limpskiva i brödrosten, tar en löprunda eller slår en hink bollar på driving-rangen.

I South Dakota känner man sig inte alls lika styrd av femdygnsprognoserna. Dyker det upp en tornado eller något annat oväntat skitväder så känns det som att det alltid finns ett tak eller en trädkrona i närheten. I Wyoming kan det ju vara flera ljusår mellan buskarna.

I skrivande stund befinner jag mig i den lilla byn Kennebec mitt i South Dakota. Jag har därmed äntligen tagit mig in i Central Time Zone och är endast sju timmar bakom den svenska klockan. Än viktigare är att jag bara har fem mil kvar till Missourifloden, den vattendelare som på allvar skiljer mellanvästern ifrån Vilda Västern. På Missouriflodens östra sida i South Dakota tar ju prärien slut och man kan därmed återigen finna ett Starbucks i nästan varje gatuhörn. Kaffetarmen jublar.

Dagens Sountrack: Badlands - Bruce Springsteen

Död mans hand!

Skjut mig i foten om jag någonsin nämner "cykla i Wyoming" igen!

Wyoming kan bjuda på fantastisk skönhet i form av exempelvis Yellowstone, men delstaten är även mycket krävande om man sitter i cykelsadeln. Ändlösa vidder utan minsta skugga och med oberäkneliga väderomslag. Wyoming är utan tvekan en stor utmaning.

Strax väster om Sundance dyker Devils Tower upp, känd från bl.a. "Närkontakt av tredje graden".

Harry Alonzo satt 18 månader bakom galler i Sundance för häststöld. Han tog därefter namnet Sundance Kid och slog sig ihop med bl.a. Butch Cassidy.

- Psst... Harry, hur många månader tror du man får om man stjäl två cykeldäck i Wyoming? Mina ringar börjar bli slitna...

För fyra år sedan träffade jag John Williams och hela hans familj (typ fyrtio personer) som hade släktträff i Spearfish. Helt apropå blev jag inbjuden på släktträffen och vi har haft kontakt ända sedan dess.

John är en hängiven cyklist som bl.a. korsat Sydostasien på en tall-bike. En turné som gav många höjda ögonbryn i exempelvis Vietnam.

Jag kommer fortfarande inte ihåg hur jag lyckades ta mig av denna pedal-missil för fyra år sedan!

John Williams har dragit ner något på cyklandet numera (även fast han åkte tandem under bröllopet!) och har istället startat en omtyckt glassaffär "Leones Creamery" med sin fru Rebecka till höger och sin svägerska Hanna i mitten.

Om glassen är god..?

..helt outstanding!

De tre ägarna testar nya smaker med jämna mellanrum och har bl.a. tillverkat mjukglass med smak av öl. Just denna gång var det däremot en mer traditionell smak.

Om man så önskar kan man köpa en glass till en kompis (eller någon man exempelvis vill flirta med) och då kommer mottagarens namn upp på denna tavla. Via mun-till-mun eller sociala media får mottagaren så småningom reda på att han/hon har en innestående glass att ta ut på Leones Creamery i Spearfish. Smart!

Deadwood, så mycket mer än en TV-serie.

Saloon no. 10, platsen där Wild Bill Hickok spelade sitt sista parti poker.

Wild Bill Hickok ligger begravd bredvid en annan Västern-profil, nämligen Calamity Jane.

Black Hills kan förutom Deadwood även erbjuda otroligt vackra cykelleder men är naturligtvis mest känd för Mt. Rushmore.

Ett vargtjut norr om Deadwood ligger Sturgis, hem för världens största motorcykelträff.

I normala fall samlas runt en halv miljon knuttar i början av augusti, men eftersom årets upplaga var 75-årsjubileum så uppskattades siffran till 700 000 - 1 000 000 motorcyklister!

Endast ett fåtal knuttar kvar i Sturgis i slutet av augusti. I normala fall är det dubbla led med bågar utmed gatorna:

Sturgis Motorcycle Museum

Black Hills Cemetery, krigskyrkogårdar är dessvärre ingen ovanlig syn i USA.

Campingplats de luxe!

Elektricitet är numera ett måste för de flesta långfärdscyklister. Varje kväll ska det laddas upp en GPS, dator, mobiltelefon och kamera.

Rapid City, den stora inkörsporten till Black Hills och Mt. Rushmore är en häftig stad som bl.a. har en unik samlig av skulpturer föreställandes samtliga tidigare 42 presidenter. Så snart Obama har gjort sitt kommer även han pryda centrum av Rapid City.

Vilken svensk stad blir först med att visa upp en samling av samtliga statsministrar?

Teddy Roosevelt

Franklin D Roosevelt

Worlds Smallest Biker Bar! New Underwood, South Dakota

Wall i South Dakota har inte ens tusen personer bofasta men är ändå känd över hela Amerika. Anledningen är Wall Drug, en galleria/apotek med tonvikt på souvernier, som lockar till sig förbipasserande bilister med isvatten!

På den tiden då bilarna inte var utrustade med luftkonditionering var detta väldigt lockande och många bilister stannade därför till för att svalka av sig och.. spendera pengar.

Kaffe för 5 cent (45 öre), men det kan väl ändå inte stämma..?

Yes!

Wall Drug på den lilla affärsgatan i Wall, South Dakota.

Wall, South Dakota

Wall är dessutom inkörsporten till Badlands National Park.

Mitt ute i ingenstans ligger 1880-town, en liten by/kuliss som bl.a. lockar till sig besökare med hjälp av rekvisita från filmen Dansar med Vargar. Filmens spelades ju in i South Dakota.

Kevin Costners kuse Cisco (gestaltad av Buck) betar numera på den "andra planhalvan".

Många bönder lånade ut sina hästar till filminspelningen av "Dansar med Vargar" och det var inte ovanligt att en del av dessa därefter lockade till sig turister med hjälp av budskapet: "Min häst var med i Dansar med Vargar!". Till slut tröttnade emellertid en av farmarna i området och satte upp en egen skylt: "Min häst var INTE med i Dansar med Vargar!".

Prärien i South Dakota

Skriv ut Permalink Kommentarer (4)

2015-08-23 07:24


#36 Marathon2Olympia: Buffalo Bill och Big Horn

Rafting på Shoshone River utanför rodeons huvudstad Cody i Wyoming. En viking längst fram i båten, vad kan gå fel?

Dag 67: Buffalo - Gillette, Wyoming  113 km

Dag 66: Ten Sleep - Buffalo, Wyoming  104 km

Dag 65: Greybull - Ten Sleep, Wyoming  89 km

   Minst en gång varje år hettar det till i baren på Hotel Irma i Cody. Ofta handlar slagsmålen om en kvinna, men i bland kan det ske av någon mindre oväntad anledning. Jag vet inte vad årets slagsmål handlade om, men när jag cyklade igenom Cody för sju år sedan startade "årets slagsmål" med att en lindrigt nykter gäst på skämt skrek ut "last call for alcohol!" redan tre timmar innan baren stängde. Man kan skämta om mycket i Wyoming, men absolut inte om barens öppettider!

Det var Buffalo Bill (William F Cody) som grundade Cody och en av de allra första byggnaderna var just Hotel Irma som döptes efter hans dotter. Cody ligger strax öster om Yellowstone National Park och det här var naturligtvis en av anledningarna till att Cody kom till. Det behövdes ett samhälle i området för att ta hand om framtida turister.

Cody är USA:s inofficiella cowboy-huvudstad och man erbjuder bl.a. rodeo varje kväll under sommaren. Dessutom kan man skryta med ett av planetens allra häftigaste museer i form av Buffalo Bill Historical Center, ett jättekomplex bestående av fem museer under ett och samma tak.

Buffalo Bill använde Cody som sin bas för sin Vilda Västern Circus och i början av nittonhundratalet var han faktiskt världens mest kände person. Nummer två på den listan var tydligen den brittiska drottningen Victoria. De båda hann dessutom träffas då Buffalo Bill besökte London för att visa upp sin Vilda Västern Cirkus för storpublik. En speciell gåva från drottningen pryder numera baren på hotell Irma som ett tack för hans besök i London. En bardisk i körsbärsträ som naturligtvis har samlat på sig några kulhål under årens lopp.

På grund av sjukdom vistades Buffalo Bill på sjukhus i Denver (närmast större staden) på ålderns höst och det var även där han dog. Men var ligger han begravd? Hans grav finns på ett högt berg i Golden strax väster om Denver, men är det verkligen där han ligger? Envisa rykten gör nämligen gällande att några cowboys från Cody red ner till Denver och lyckades byta ut hans kropp innan gravsättningen. De begravde sedan Buffalo Bill på en hemlig plats i de omgivande bergen runt Cody. Frågar man vilken som helst boendes i Cody så stämmer denna version...

Det kryllar alltså av turister på gatorna varje år som använder Cody som bas för att utforska Yellowstone National Park. Många trivs så bra i staden att de förlänger sin vistelse och när de väl lämnar cowboystaden så har många en nyinköpt Stetson-hatt på huvudet. Man vill inte riktigt släppa taget om Cody och därför följer det med en hatt till exempelvis New York, Los Angeles, Japan, Tyskland eller var man nu kommer ifrån. Jodå, det finns även en Stetson i Ljusdal.

Sommartid kan man även ägna sig åt rafting i Cody på Shoshone River som rinner genom staden. Av en ren tillfällighet träffade jag Bob Campos, en av de anställda på River Runners i Cody, när jag efter mitt besök i Yellowstone rullade in i rodeometropolen. Ett möte som slutade med en inbjudan att bo hos hans familj i grannstaden Greybull och dessutom rafting på Shoshone River påföljande dag.

Bob Campos och hans fru Karen bodde båda i tätbefolkade områden i Kalifornien innan de flyttade till den lilla staden Greybull 85 km öster om Cody och de har absolut ingen tanke på att flytta tillbaka trots de hårda vintrarna.

- I Greybull behöver man aldrig låsa bilen, förklarar Bob.

Jag tror inte man längre hänger hästtjuvar i delstaten, men jag tror att alla eventuella biltjuvar tänker sig för både en och två gånger innan de försöker stjäla en bil i cowboystaten Wyoming...

Dagens Soundtrack: 500 miles - The Proclaimers

Olympia, Washington, USA till Gillette, Wyoming, USA – Google Maps

Nästan 2500 km på mätaren och om allt går som planerat rullar jag in i South Dakota i morgon.

Rich, ägaren av River Runners, till vänster och Bob Campos till höger.

Rafting på Shoshone River

Bob kommer ifrån Oakland utanför San Francisco och hans fru är ifrån San Diego. Hårda dispyter i familjen när det snackas baseboll. Oakland Atlethics, San Diego Padres, Detroit Tigers (dottern) eller Arizona Diamondbacks (äldste sonen). Yngste sonen har ännu ej gjort sitt val, men i skrivande stund älskar han mest Ranch-dressing som han har till alla möjliga maträtter!

Familjen Campos i Greybull, Wyoming

Hotel Irma i Cody, Wyoming

Bardisken av körsbärsträ som pryder baren i Hotel Irma är skänkt av dåvarande brittiske drottningen Victoria.

Buffal Bill Historical Center i Cody

Buffalo Bills grav i Golden utanför Denver i Colorado. Eller..?

Fem museer under ett och samma tak varav ett innehållandes en enorm samling av vapen.

Ett museum innehåller västernkonst.

För att få med sig en del av Cody hem till sitt respektive land (eller delstat) är det många som köper sig en Stetson-hatt innan de åker hem.

Även undertecknad har en Stetson hemma på hyllan i Hälsingland.

Ten Sleep, Wyoming

Dirty Sally's, Ten Sleep, Wyoming. 

Ten Sleep är den sydvästra infarten till Big Horn Mountains vars högsta pass ligger på 2946 meter.

Big Horn i Big Horn Mountains...

Big Horn Mountains

Skobyte i Big Horn Mountains. Av den totala sträckan på 104 km så ingick nästan 40 km där jag fick leda cykeln. Lutningen låg ofta på mellan 5 - 7 grader.

2946 meters höjd. Den högsta drive jag någonsin har slagit i Wyoming. På den här höjden sägs bollarna gå 30% längre, vilket i mitt fall innebar att bollen antagligen landade i Uruguay. True story.

Kanondrive, det blev en eagle!

Occidental Hotel i Buffalo, Wyoming. Precis som Hotel Irma i Cody kan man hitta kulhål i interiören även på detta hotell!

Familjen Cotant i Buffalo, Wyoming. Bill är tandläkare och köpte en klinik i Buffalo precis när han var klar med utbildningen. Både han och frun Becky gick på college i Nebraska och är därned (precis som jag) stora fans av Nebraska Cornhuskers i college-fotboll.

113 km utan påfyllning (och dagen till ära tung motvind). Sträckan mellan Buffalo och Gilette innehåller inga som helst spår av civilisation och är därmed ett litet äventyr för långfärdscyklister. Man måste kolla upp vädret innan man sticker ut på denna etapp.

Det varnades för åska på eftermiddagen och den hann ikapp mig när jag hade endast tre km kvar till Gillette. I samma minut som jag rusade in på McDonalds blev det full storm utanför. 

Jag fick dessutom punktering precis innan jag rullade in på McDonalds. Hade jag fått den tre km tidigare vet jag inte vad jag hade gjort. Det här var det värsta ovädret jag någonsin har upplevt på nära håll.

"Sun Tea". Smart sätt att få sig en koffeinkick utan att behöva vara i samma tidszon som ett Starbucks. Kall vattenflaska + tepåse + solsken = gott!

Det öde landskapet i Wyoming mellan Buffalo och Gillette. 113 km utan några som helst tecken på civilisation. Wyoming är en utmaning på allra sätt och vis.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-08-18 22:11


#35 Marathon2Olympia: Yellowstone

Tvåtusenfyrahundrafemtio höjdmeter och minst lika många svordomar. Men det var definitivt värt mödan att skjuta på cykeln tolv kilometer upp till toppen av Dead Indian Pass i Wyoming. Brutalt vackert är ett understatement.

Dag 64: Cody - Greybull, Wyoming  84 km

Dag 63: Fox Creek - Cody, Wyoming  115 km

Dag 62: Corwin Springs, Montana - Yellowstone - Fox Creek, Wyoming  112 km

   - Hörde du om vandraren som blev dödad av en grizzlybjörn för två dagar sedan?

Tack för kaffet tänkte och cyklade vidare mot campingplatsen. Exakt den upplysning jag behövde innan jag skulle slå upp tältet för natten. I och för sig så låg min campingplats en liten bit utanför Yellowstone National Park, men det är å andra sidan något som en hungrig grizzlybjörn skiter fullständigt i!

Strax innan campingplatsen mötte jag en motorcyklist som scanade av omgivningarna med sin kamera. Jag förstod direkt vad det handlade om. En björn (black bear) hade rusat över vägen och befann sig nu i buskarna trettio meter framför oss. Jag hann inte se denna skapelse men hörde när den drog iväg. Däremot såg jag en svartbjörn dagen innan så jag visste att de kunde dyka upp rakt framför cykelhjulet.

Yellowstone är en fantastisk park, men det bästa med parken är nästan dess omgivningar. Vägarna som leder in i Yellowstone tillhör samtliga de allra vackraste som kontinenten har att erbjuda. Den här gången valde jag att cykla in genom "North Entrance" utanför Gardiner i Montana och ut genom "North East Entrance" vid Cooke City i Montana. En resa som bland annat innebar möten med alla bisonflockar som trivs speciellt bra i Lamar Valley i parkens norra del. Förra gången jag trampade genom Yellowstone såg jag sju bison då jag höll en sydligare rutt genom parken. Det var betydligt fler denna gång.

Det är strikta regler vad gäller campingplatserna i och runt Yellowstone. För att undvika björnattacker tvingas varje campare att låsa in allt som luktar (mat, parfym etc.) i speciella behållare som finns i anslutning till varje tältplats. Av den anledningen är det sällan det sker incidenter med björnar på nätterna. Även jag klarade mig helskinnad, men å andra sidan är jag så grymt slimmad (true story) nu efter dryga 200 mil genom USA så att de väljer någon fet knutte på motorcykel istället.

För er som planerar att besöka Yellowstone rekommenderar jag varmt att ni har rodeo-metropolen Cody som bas och därefter utforskar parken från alla vädersträck. Och ni får definitivt inte missa Chief Joseph Scenic Byway som tar er genom några av planetens allra vackraste områden.

Jag avslutar med att be om ursäkt för alla de fjorton miljoner semesterbilder från Yellowstone som jag publicerar i detta inlägg. Man kan emellertid inte göra Yellowstone National Park rättvisa genom att publicera typ tre foton, parken är ju för god för att kolsyras!

Dagens Soundtrack: How the West was won (Familjen Macahan)

- Psstt... Mr Bison, kan du göra några tricks? Kan du rulla runt..?

- Yeahhh! Jag visste att du kunde!

- Är ni klara grabbar? Nu rammar vi knuttarna på motorcyklarna, Go Buffalos!

- Jag vill ha mjölk morsan!

Sista vargen blev skjuten i Yellowstone 1926. När man 70 år senare planterade in varg i området blev bisonstammen starkare.

Nix, inget flugfiske. Däremot jakt på en märkt fisk som har dött och enligt pejlaren ska finnas precis där.

Så här ser en fiskare däremot ut...

Efter Yellowstone National Park väntade en minst lika spektakulär resa genom Shoshone National Forest.

Chief Josephs Byway i Wyoming, en av Nordamerikas allra vackraste vägar!

Världen är inte bara liten, den krymper. Personerna på fotot träffade en av mina amerikanska cykelvänner i South Dakota några dagar tidigare!

Dead Indian Pass, högsta punkten på Chief Joseph Byway i Wyoming. Höjd: 2450 meter

En flyende Nez Perce-stam tvingades lämna kvar en sårad krigare på toppen av passet. En krigare som så småningom sköts av det jagande kavalleriet. Därav namnet Dead Indian Pass.

Tack!!

Bison mixat med tamboskap, s.k. "beefalo".

Cody, Wyoming långt i bakgrunden. Härifrån väntade öde prärie utan ett enda träd i 50 km.

Wyoming bjuder på osannolika kontraster. Och värme...

Dirty Annie, Wyoming levererar!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-08-14 03:47


#34 Marathon2Olympia: Paradise Valley, Montana

Paradise Valley i södra Montana gör skäl för namnet. En av de absolut vackraste vägar jag någonsin har trampat på. 

Dag 61: Bozeman - Corwin Springs, Montana  123 km

Dag 60: Helena - Bozeman, Montana  164 km

   Yellowstone National Park har en av världens mest otacksamma uppgifter, nämligen att leverera höjdpunkter till parkbesökarna efter det att de redan har åkt igenom några av planetens absolut vackraste omgivningar. Oavsett ifrån vilken riktning man "attackerar" parken så blir man ju bombarderad av vackra vyer redan innan man har kommit in i Yellowstone National Park.

Första gången jag cyklade in i parken (2008) kom jag via den östra entrén från rodeometropolen Cody och cyklade då genom Buffalo Bill State Park och Shoshone National Forest. En sträcka som delvis förstörde intrycket av Yellowstone National Park. Ingenting kunde ju bräcka det jag då redan hade sett, trots att parken i sig är full av höjdpunkter. Samma sak när jag då lämnade parken via den västra entrén. Storslagna vyer mötte mig även där.

Kommer man till Yellowstone söderifrån upprepas mönstret. Grand Teton, det oförskämt vackra bergsmassivet (döpt av franska trappers till Grande tétons vilket betyder "stora bröst" (!) p.g.a. bergstopparnas utformning) knockar besökarna fullständigt innan de ens har kommit in i Yellowstone.

För en vecka sedan fick jag ett erbjudande från några amerikanska vänner om att låna deras stuga nära den norra entrén till Yellowstone. Mätt på alla otroliga vyer hela vägen genom USA (jag skulle behöva besöka ett gammalt östtyskt varvsområde några dagar för att smälta alla intryck), var jag till en början tveksam till att återigen cykla igenom nationalparken trots att det här skulle bli en helt annorlunda rutt. Yellowstone är ju lika stort som Södermanland så det finns mycket att se.

I princip bestämde jag mig först i går för att trots allt nappa på erbjudandet. Området där stugan ligger kallas Paradise Valley och redan efter bara några meter på Highway 89 i södra Montana förstod jag varför. Trots tung motvind och lätt uppförsbacke var det definitivt värt alla svordomar. Trots att jag ännu ej har kommit in i parken har jag alltså redan nu fått full valuta för Yellowstone.

Det ska dessutom bli intressant hur mina gamla ben gillar den fysiska utmaningen i morgon som bl.a. består av en klättring på niohundra höjdmeter från 1567 till 2472 meter. Men det innebär ju å andra sidan att jag förr eller senare får en skaplig nedförsbacke...

Dagens soundtrack: Paradise City - Guns N' Roses

Randall Green, min värd i Helena visade mig den smidigaste vägen ut ur Montanas huvudstad tidigt på morgonen.

Sydvästra Montana innebär mängder av vetefält, det vill säga där geografin så tillåter.

Fiskgjuse med sitt byte, ett paket fiskpinnar..?

Eftersom jag själv var son till en jägare växte jag upp med älgkött på menyn minst fem gånger i veckan. Jag älskar fisk, men.. det måste väl ändå vara ganska tråkigt att växa upp i en familj bestående av fiskgjusar..?

Montana = Big Sky!

Motorvägen som leder fram till Bozeman.

Då inga andra alternativ finns är det tillåtet att trampa på motorvägar i USA. Fördelen är breda vägrenar och få frestelser i form av caféer som dyker upp med jämna mellanrum. Nackdelen är oljudet och allt skräp som ligger på vägrenarna och orsakar punkteringar.

Dukat bord i Bozeman till min ära..? Varje torsdag under sommaren stänger man av största affärsgatan i Bozeman och arrangerar musikfester.

Luna, min fyrfotade polare i Bozeman. I år, liksom för fyra år sedan, bodde jag hos makarna Jenna & Mike Fallaw och deras jycke.

Luna är välkänd i Bozeman och får alltid många tillrop när man promenerar henne. Hundtricket funkar alltså ypperligt även i Montana...

Biltur till den fashionabla skidmetropolen Big Sky i södra Montana. Både undertecknad och Luna gjorde vårt allra bästa som Co-drivers...

Högsta punkten i Big Sky, 11 500 fot. Jag har så fula fötter så någon annan får räkna ut vad det blir i meter räknat...

Big Sky, Montana. Stugorna kostar multum med dollar i detta område och är invändigt lika stora som Greklands statsskuld.

Sweet Pea Festival i Bozeman, en nästan fyrtio år gammal musikfestival.

Under Sweet Pea Festival äter man bl.a. Tator Pig, det vill säga bakad potais med varm korv.

Nigel Waterton, granne med mitt värdpar Fallaws i Bozeman, guidade mig på småvägar fram till Livingston, "dörren" till Yellowstone National Park. 

Med Nigels hjälp undvek jag därmed all trafik jag hade tvingats umgås med på motorvägen.

Nigel Waterton har stenkoll på sina omgivningar. Han vet exakt var man hittar de bästa fiskevattnen och fågelmarker för jakt i södra Montana. Dessutom hade han koll på var man hittar den enda åttakantiga skolan i hela Montana. En skola med det svenskklingande namnet Malmborg School.

Bozeman Pass ligger på nästan 1800 meters höjd.

Paradise Valley, dalgången mellan Livingston och Yellowstone National Park. Highway 89 är en av Amerikas absolut vackraste vägar.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-08-11 01:49



< Nyare inläggÄldre inlägg >

[Mer om]Anders Forselius


Marathonsamlare med över 50 länder och samtliga 50 amerikanska delstater i bagaget. Innehavare av det inofficiella världsrekordet i den udda grenen "Marathon i flest länder under ett år" med 33 länder. Dessutom långdistanscyklist och golfspelare med en kronisk slice. Under 2015/2016 kommer jag att cykla ifrån Olympia i Grekland till Olympiska Spelen i Rio de Janeiro. En resa som går igenom fyra kontinenter och ett antal olympiska städer. Dagliga rapporter från cykelresan levereras på denna blogg. Häng med!

+46 72 501 2560


Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Sök på runnersworld.se


Få vårt nyhetsbrev!


Annonser