Anders Forselius | Runner's World
Annons

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Anders Forselius

Svensk Marathonstatistik

Klubb 100 Marathon Sverige. Precis som i många andra länder finns det naturligtvis även en klubb för "hundringar" i Sverige.

   Uppmaning till alla långdistansare: Skicka gärna in er statistik till Susanne Green så lägger hon in er data på en Sverigelista: 

https://sites.google.com/site/100marathonsverige/home

Skicka in detta:

A) Namn + Klubb + Födelseår

B) Antal marathon + Antal Ultramarathon + Totalt antal marathon/ultra

C) Antal länder där ni har sprungit marathon/ultramarathon. Regler för länder: http://www.marathonglobetrotters.org/p/countries.html

D) Personbästa på marathon, mest antal marathon under ett år, datum för senaste loppet

Skicka in er statistik till: sgren12@gmail.com

OBS! Ni behöver inte ha sprungit 100 marathonlopp för att skicka in er statistik. Listan är öppen för alla.

Susanne Gren ska försöka uppdatera Sverigelistan en gång i månaden och min tanke är att publicera uppdateringen här på Runner's World i början av varje ny månad.

Just nu finns det 57 namn med på listan över löpare som har sprungit minst 100 marathon/ultra. Det finns också en lista med "bubblare", löpare "på väg uppåt" i statistiken.

Naturligtvis saknas det namn på listan så skicka gärna in uppdateringar till Susanne. Ni kan även skicka in statistik för vänner som saknas på listan. 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-11-26 13:13


Annons

Monaco: "No Finish Line" (Marathon)

Monte Carlo bjuder som alltid på fina vyer, men efter 64 vändor på den 700 meter långa vändbanan var jag förbenat trött på båtar!

   Kära läsare, skjut mig i foten om jag någonsin kommer på tanken att anmäla mig till ett tidslopp igen! Förlåt alla älskare av 24-timmarslopp, sjudagars etc., men det här är inte riktigt min grej. Jag har testat tidslopp en gång tidigare (Dallas av alla j-vla ställen) och jag kom fram till exakt samma sak som nu: Jag behöver se ett målskynke för att kunna motivera mig.

Jag åker mer än gärna ut på en golfvecka någonstans i Sverige och kan vid dessa tillfällen behålla motivationen/glöden att klappa till bolleländet 24 timmar om dygnet om så behövs. Men att knyta på sig löparskor för att springa varv på varv runt en bana, nja.. så mycket brinner jag inte för den här sporten.

No Finish Line är ett välgörenhetsprojekt i Monte Carlo som varje år samlar in stora belopp via sponsorer som betalar en summa varje gång någon fullbordar ett varv på den lilla vändbanana i hamnen. Stort. I princip var det också det enda (förutom att jag efteråt kunde placera Monaco på min marathonkarta) som motiverade mig att springa de dryga 30 varven som krävdes för att fullborda marathonsträckan.

För mig är alltså drivkraften att springa 42 kilometer uteslutande upplevelsen av att upptäcka en ny stad/plats till priset av 4000 kalorier. Att springa fram och tillbaka på en 700 meter lång bana passar därmed inte mitt psyke. Jag beundrar däremot alla dessa löpare som har den mentala styrkan att göra detta timme efter timme och dag efter dag. Utan golfklubbor...

"No Finish Line" har åtmistone en startlinje...

Inte mycket manöverutrymme på den 700 meter avdelade sträckan i Monte Carlo. Jag fick under dagen alltså en skaplig hint om hur det är att köra Formula 1 i Monaco. Trångt i chikanen, typ.

Karsten Koehler, klubbkamrat i Marathon Globetrotters på väg att pricka av Monaco på sin långdistanskarta. Karstens mål var att springa 100 km under det dygn som No Finish Line 24-H pågick. Undertecknad nöjde sig med 44 km.

Även Ibra gillar långdistans!

Morgonrusning... Nackdelen med en 700 meter lång vändbana är naturligtvis bristen på utrymmet. No Finish Line är i första hand ett välgörenhetsprojekt som samlar in mycket pengar till behövande barn. Sponsorer betalade totalt 1.15 Euro för varje gång någon fullbordade ett varv och löparna accepterade därmed att det var trångt på banan.

På eftermiddagen tog rusningstrafiken slut och det var därmed lättare att ta ut stegen.

Monaco hade ett marathonlopp en gång i tiden som gick igenom både Italien och Frankrike. Av olika skäl tvingades man emellertid lägga ner tävlingen.

Marathon Hilton? Ultralöpare krävfa denna typ av härbärge.

Karsten Koehler på väg att fullborda land #32 medan landsmannen Klaus Westphal kan glädjas över sitt 83:e marathonland. Klaus är därmed den europé som har sprungit marathon i flest länder. Framför sig har han endast två amerikaner och en kanadensare.

Redan nästa helg kommer jag att träffa Klaus Westphal på nytt, men den gången i Curacao i Västindien.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-11-23 11:35


Côte d'Azur, very Nice!

Kungligt mottagande på mitt vandrarhem på Rivieran, very Nice!

   Jag har fortfarande en "transatlantisk mage" efter den senaste månaden på amerikansk mark. Trots två veckor på hemmaplan har jag alltså inte lyckats anpassa mig till den svenska tidszonen utan njuter istället av att kunna äta sena middagar inkluvsive Dagobertmackor klockan två på nätterna och därefter välförjtänt sömn till minst tio på morgnarna lider av en blytung jetlag.

Runt Medelhavet skadar det emellertid inte att ha dessa vanor då middagarna levereras betydligt senare än på hemmaplan. Och vilka middagar... Om jag fick möjlighet att sprida ut mina kroppsdelar där de får största möjliga njutning av livet så råder det nog ingen som helst tvekan om att min magsäck skulle hamna i södra Frankrike eller norra Spanien. Området från Baskien och österut genom Provence har ju alla beståndsdelar som krävs för att ge min mage multipla gastronomiska orgasmer.

Om vi fortsätter med samma tankeexempel så lämnar jag mina ben i Chicago (i hård kamp med Porto) där de får springa på de underbara stigarna utmed Lake Michigan. Porto får emellertid sin revansch då jag placerar mina smaklökar i denna bedårande stad. Dess portvin har lämnat outplåneliga avtryck i min munhåla. Varför kan inte Colgate leverera en tandkräm som smakar Tawny Port?

Mina ögon lämnar jag i Buenos Aires som förfogar över världens vackraste kvinnor, medan min strupe hör hemma i Philadelphia. Ett Mecka för älskare av brygda produkter. Mina öron placerar jag vid Verrazanobron på Staten Island (N.Y) så att de varje år i början av november får njuta av Frank Sinatras klassiker New York, New York.

Då återstår väl om jag räknat rätt endast naglarna? Minst en av dessa tänker jag lämma i Monte Carlo i morgon då det är dags för ett 24 timmarslopp. I brist på blått kungablod blev jag nämligen rikligt kompenserad med blåa naglar...

Ett annat välbekant ansikte som höll till på den här breddgraden innan han kom till insikt att det saknades bandyarenor på rivieran (true story) och han därför tvingades flytta norrut: Jean Baptiste Bernadotte (Karl XIV Johan).

Bernadottes uppväxthem i den charmanta staden Pau (700 km väster om Nice, strax norr om Franska Pyréneerna). Jag trampade igenom Pau den 30:e september 2010, det vill säga...

..två dagar efter det att en annan Gävleborgare hade hälsat på i staden: Prins Daniel och hans fru.

Exakt en "halvmara" väster om Nice (jag parkerade cykeln i Nice och sprang tillbaka till Antibes under denna resa 2010) härskade en annan kung & drottning under 1951-1971: Evert och Astrid Taube.

Makarna Taube brukade inkvartera sig på Hotel La Petite Reserve i Antibes. Där utanför brukade Evert sitta under ett stort fikonträd och komponera.

Hotellet var under svensk ägo då jag passerade Antibes 2010 och då fanns ett litet Evert Taube bibliotek i hotellet. Kan någon Taube-kännare berätta om "biblioteket" fortfarande finns kvar i hotellet?

Tillbaka till framtiden: Nice med det berömda hotellet Negresco precis framför vattnet.

Dessvärre räckte inte budgeten denna gång till för att inkvartera sig på Hoel Negresco, så det fick alltså bli...

Hotel Antares, ett vandrarhem som ligger endast ett vargtjut ifrån tågstationen i Nice. En strategisk plats för att snabbt komma till Monaco.

I morgon ska jag alltså för första gången testa på det där med ultra, eller rättare sagt "baby-ultra". 36 varv runt en 1400 meter lång bana i Monte Carlo innebär alltså lite drygt 50 km.

Under åtta dagar pågår "No Finish Line" i Monte Carlo. Ett välgörenhetsarrangemang där sponsorer betalar för varje gång som någon fullbordar ett varv. Insprängt i detta evenemang går även ett 24-timmarslopp med start lördag morgon. Det är där jag ska försvara (?) Sveriges färger. Såvida jag inte gör som Kung Taube; letar upp ett fikonträd och istället komponerar något musikaliskt mästerverk. (Spela inga pengar på detta, jag är mer eller mindre helt tondöv!)

Och gör jag ingen succé under morgondagen kan jag ju alltid gå i Jean Baptiste Bernadottes fotspår och slå mig till ro på nordligare breddgrader, typ Hälsingland. Vi kan ju inte skryta med palmbeklädda avenyer eller kullersten i Ljusdal, men vem bryr sig om sådana detaljer när vi istället kan leverera bandy på högsta nivå..? (Fotnot: Elitserietabellen ljuger, vi tillhör snart toppen igen.)

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-11-21 19:19


En reseledares betraktelser (En vecka med Springtime Travel i New York)

New York Marathons grundare Fred Lebow tittar på klockan och kanske ställde han sig exakt samma fråga som Springtime Travels reseledare: Vart tog tiden vägen..?

- Hej, det här är Thomas Björnemark på Springtime Travel. Har du lust att vara reseledare under New York Marathon?

- Absolut! svarade jag och klickade på "send".

Vad hade jag gett mig in på? Precis när meddelandet fladdrade iväg från min dator och befann sig någonstans i stratosfären på väg till mottagarens inkorg började jag inse allvaret i mitt "Absolut". Jag hade alltså tackat "ja" till att vara reseledare för nästan tusen resenärer från Skandinavien. (Det här var 2013 och nu har passagerarskaran vuxit till nästan 1100 personer!) Tusen mycket förväntansfulla personer där merparten kanske hade detta som sitt "once-in-a-lifetime-marathon".

Tänk om det går åt Broberg h-lvete (förlåt kära hälsingegrannar, men nu är det blodigt allvar i bandyn!) tänkte jag och såg alla mardrömsscenarion framför mig. Det kändes i den stunden som att jag hade tackat ja till att åka skateboard upp till toppen av K2. Baklänges.

Inte blev jag lugnare av att Thomas Björnemark veckan innan avresan överräckte mig den tegelstenstjocka pärmen med all den information som jag behövde pränta in. Deja-vu! Exakt så här kändes det ju när jag som arton år gammal skulle springa min första Stockholmsmara. (Att som ung hälsingegrabb hitta rätt tunnelbana till Stockholms Stadion var till och med mer skrämmande än de fyrtiotvå kilometrarna som jag då hade framför mig.)

När jag bläddrade igenom reseledarpärmen insåg jag bl.a. att jag hade ansvaret för en av de 17 bussar som skulle till starten på Staten Island i svinottan på marathondagen. Instruktionerna var tydliga: "Många löpare springer sin allra första mara, lugna ner löparna." Va..? Jag skulle alltså lugna ner 55 löpare på bussen och antagligen även en lika nervös busschaufför när det i själva verket var reseledaren själv som borde proppas full med valium!

Med facit i hand gick fjolårets uppdrag ändå klart över förväntan, mycket tack vare det enorma stöd och den erfarenhet som fanns samlad i de övriga reseledarna. Fjolåret var alltså ett mycket lärorikt "rookieår" och när jag inför årets New York City Marathon fick samma förfrågan var det med ett mer självsäkert "Absolut" som jag besvarade researrangörens mail.

Så.. över till 2014 års upplaga av TCS New York City Marathon. En bild säger som sagt mer än tusen ord och.. j-klar vad många foton det blev. Nästan 300 bilder bara från marathonloppet och totalt över tusen bilder från hela veckan i The Big Apple.

Här följer alltså en liten rapport från årets vecka med Springtime Travel i New York sedd ur ett par reseledarögon och dessutom några goda råd till nästa årskull i New York:

Gruppfoto med några av Springtimes löpare under en av alla våra morgonjoggar i Central Park.

Tre veckor tidigare delade jag rum med Björn Dahlström (löparen längst till vänster) under Chicago Marathon och det var han som övertygade mig om att börja använda min Sweden-tröja. Smart drag, vilken mental medvind man fick av publiken. Go Sweden!

Öppningsceremonin för New York City Marathon i Central Park, men var höll alla svenskar hus..?

Den fyra personer stora svenska delegationen under öppningsceremonin. Ni som springer nästa år bör titta på denna video så inser ni att den här tillställningen är ett måste:

https://www.youtube.com/watch?v=H2K46f-74AU

Kan vi inte bräcka kanadensarna i hockey eller curling ska vi åtminstone ha en större trupp än lönnlöven vid öppningsceremonin av New York Marathon!

Notera alltså redan nu fredagen 30:e oktober 17:30 i Central Park, dagen då vi skandinaver återtar kommandot över öppningsceremonin.

Samma kväll som öppningsceremonin startar även Halloweenparaden genom New York. Man kan endera välja den stora (varning för trängsel!) paraden längre ner i byn eller.. gå direkt från öppningsceremonin och direkt in på 69:e gatan vid Central Park för att avnjuta en mindre och mer familjär tillställning. Ett halloweenfirande som dessutom bara ligger ett par kvarter ifrån det hotellstråk där merparten av Springtime Travels gäster huserar.

The New York City Marathon Opening Ceremony + Halloween = Dagens Dubbel!

Halloween = Skräckinjagande!

Apropå Halloween... här provar mina norska kolleger Janicke Ekelberg och Odd Blakkisrud ut sina Halloweenkostymer...

..förlåt Norge! Från och med nu lovar jag och kollegan Lasse Jörbrink att vara era allra bästa "naboer". Peace and love, jeg elsker deg Norge!

Den traditionella spontanpromenaden över Brooklyn Bridge två dagar innan marathonloppet, ett utmärkt sätt att lära känna andra resenärer i gruppen. Och New York.

Till höger på fotot står reseledaren Björn Lundström, en av de lugnaste människor som finns på denna planet. Om ni någon gång får för er att plocka lingon i ett minfält så är det Björn ni ska ha med er, han behåller lugnet!

Längst till vänster står reseledaren och Runner's Worlds egen coach L-G Skoog med sin fru Lena. New York drar mycket energi, men håller man sig i närheten av dessa två ständigt leende "mobila laddningsstationer" får man alltid ny kraft.

Familjen Skoog - Red Bull 2-0!

Springtime Travel framför USS Maine Monument, ingången till upploppet i Central Park.

Bästa tipset till nästa årskull i New York Marathon: Välj alternativet NO BAG och dra fördelen av en "early exit". 

Det finns ingen som helst anledning att lämna in era överdragskläder i en transportpåse i starten då ni ändå tvingas lämna in denna drygt en timme innan ni går in i startfållorna. Ni bestraffas dessutom med en minst 30 minuter lång extra promenad för att hämta er påse efter målgången.

Väljer ni en "early exit" får ni även en varm poncho när ni blir utsläppta ur målfållan. Vi tar det igen: Välj alternativet NO BAG när ni anmäler er!!

Årets snackis bland Springtime Travels deltagare: Dalai Lama.

Dalai Lama, Buddhismens Zlatan, gjorde under marathonhelgen ett gästspel i New York och valde till reseledarnas stora förtret att inkvartera sig på Springtime Travels största härbärge, Hotel Beacon på Broadway.

Logistiken blev därmed genast mycket tuffare då utrymmet för våra bussar krympte i samma takt som folkskaran ökade utanför hotellet. Aktivister som samlades för att antingen hylla eller dissa den andlige ledaren. Ett religiöst Stockholmsderby i fotboll.

Jobbet som guide kräver viss flexibilitet vad gäller måltiderna. Ofta hinner man i lugn och ro slå sig ner på en restaurant, men det kan även bli en "Reseledare-Combo" (macka + en liter mjölk) eller...

..en tallrik gröt på toaletten!

Sjutton fullastade bussar i Springtime Travels regi tog sig även i år till startområdet på Staten Island utan några som helst incidenter.

Som reseledare sitter man alltså längst fram i bussen med hög puls och sneglar på sin iPhone och följer diskret den lilla GPS-punkten som i snigelfart rör sig från Manhattan till Staten Island. En tillfällig hypokondri hinner utvecklas under den långsamma färden och man är fullständigt övertygad om att A) Busschauffören är berusad och kommer att köra fel B) Bussen får punktering på samtliga däck inklusive reservdäcket C) Någon terrorist kommer att kapa bussen och köra den till en nattklubb i Övertorneå och är fullständigt lugn. Den här resan har man ju gjort ett antal gånger och inget kan gå fel.

Bussresan mellan hotellen på Manhattan och startområdet på Staten Island är alltså den mest kritiska timmen under hela veckan, men även om en punktering nu skulle inträffa så kan löparna vara trygga. Vi åker nästan alltid i karavan och kan därmed ganska enkelt lösa eventuella missöden.

Årets snackis 2: Vart tog Frank Sinatra vägen i startögonblicket? Ett fel på årets startprocedur gjorde att löparna i den första vågen istället fick "avnjuta" AC/DC. Lyckligtvis rättades misstaget till så att de övriga startvågorna fick sin välförtjänta dos av Frankie.

Skadan var emellertid redan skedd och det skulle dröja hela fyra kilometer innan jag själv blev på gott humör igen. Publiken i Brooklyn kompenserade med råge bristen på Sinatra. Tack Brooklyn!

Nja.. jag, liksom mina kolleger, arbetade ju denna dag. Å andra sidan kan det knappast finnas ett bättre jobb denna helg. Att få umgås med alla entusiastiska löpare som tagit sig hela vägen över Atlanten för att gnugga 42 km asfalt är en otrolig förmån.

Dito!

Alla som åker med Springtime har inte en nummerlapp på bröstet, men även de anhöriga förbrukar nog lika många kalorier. På 1st Avenue/69th Street stod av tradition den skandinaviska klacken och supportade. En mental koffeinkick för alla trötta löpare.

Kreativiteten bland åskådarna är strået vassare i Chicago (glöm INTE att anmäla er till Chicago Marathon!) men de kan fixa till skapliga skyltar även i New York.

Svaret till alla som skriver roliga skyltar: Om det hjälper? Absolut! En stor del av "nöjet" med fyrtiotvå kilometer asfalt är kontakten med publiken.

Traditionsenlig avslutningsfest på Restaurang Scaletta med bl.a. Springtime Travels chef Thomas Björnemark och reseledare Janicke Ekelberg. Trots hårda vindar och munk-protester blev även årets upplaga av New York Marathon en succé.

Avslutningsfest på Scaletta, men det kom även en dag efter...

..som i år handlade om en tur till The Garden State, det vackra New Jersey.

På bilden poserade gruppen i den lilla idyllen Clinton med dess Red Mill i bakgrunden. Jodå, gruppen blev även filmstjärnor: 

https://www.youtube.com/watch?v=dzqbYQIfUvg

Springtime Travel korsade Raritan River i Clinton, New Jersey...

..och följde sedan i George Washingtons fotspår och korsade Delaware River i.. just det; Washington Crossing!

Några av oss som har haft förmånen att arbeta med er löpare under årets upplaga av New York City Marathon: Lasse Wahlström, Lasse Jörbrink, undertecknad och Anders Szalkai.

"Team Sinatra" d.v.s. Peter Andersson, Lasse Wahlström och Lasse Jörbrink. (Lasse Jörbrink sprang för övrigt sitt tjugonde New York Marathon!!)

För varje hemrestransfer till flygplatsen i Newark följer dessa rutinerade ungdomar med passagerarna och ser till att allting flyter på flygplatsen. Sedan tar de tåget tillbaka till hotellet på Manhattan för att senare på kvällen ta en matbit på någon närliggande restaurang.

Men... först ska gruppen varva ner på hotellrummet och avnjuta Frank Sinatra. En tradition som mer eller mindre är K-märkt och enligt undertecknad är en av de absoluta höjdpunkterna under veckan.

Avslutningsvis: Ett stort tack till alla resenärer, övriga reseledare och Springtime Travel som förgyllde min tillvaro under årets New York Marathon. Om en ny förfrågan kommer nästa år så är mitt svar återigen "Absolut!"

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2014-11-10 10:59


Vinnare av ett FlipBelt: Tina Falkeborn!

Tina Falkeborn gissade bäst i tävlingen "Gissa tiden på snabbaste svenska kvinna i New York City Marathon 2014".

Karin Schön blev snabbaste svenska kvinna med tiden 2:56:55 vilket innebar att hon även vann sin åldersklass. Grattis Karin!

Tina Falkeborn trodde att snabbaste svenska kvinna skulle ta sig i mål på tiden 2:57:25 vilket innebar att hon var endast 30 sekunder från den rätta tiden. Grattis Tina! Ett FlipBelt kommer snart med posten.

Tack för alla bidrag till tävlingen!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-11-09 12:58



< Nyare inläggÄldre inlägg >
Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Sök på runnersworld.se


Få vårt nyhetsbrev!


Annonser